639/2009

En arbetstagare ha rätt till invalidpension, om han eller hon beviljats invalidpension enligt någon annan pensionslag för den offentliga sektorn eller en pensionslag för den privata sektorn, eller han eller hon, sedan en anställning som omfattas av denna lag upphört, på grundval av ett senare tjänste- eller arbetsavtalsförhållande beviljats invalidpension enligt någon annan än ovan nämnda arbetspensionslag. I sådana fall beviljas invalidpension enligt denna lag som full pension eller delinvalidpension, beroende på hur den pension som utgör grunden för pensionen är beviljad.

Arbetstagaren har på ansökan rätt till pension som intjänats på grundval av arbete som utförts under tiden för invalidpension, om hans eller hennes invalidpension i enlighet med 1 mom. ändras till ålderspension. Om arbetstagaren arbetar under tiden för invalidpension enligt en annan arbetspensionslag än denna lag eller sedan invalidpension enligt denna lag eller en annan arbetspensionslag upphört, har arbetstagaren rätt till den pension som intjänats på grundval av detta arbete när han eller hon beviljas sådan ålderspension, förtida ålderspension eller uppskjuten ålderspension som nämns i 8 §. Arbetstagaren har rätt till pension som intjänats under tiden för ovan avsedda invalidpension eller sedan den upphört även om han eller hon efter det att den tidigare invalidpensionen upphört beviljas ny invalidpension, på vilken det inte tillämpas vad som i 67 § 2 mom. föreskrivs om fastställande av pension på tidigare grunder.

Har en förmån som avses i 2 mom. 1 punkten på grund av att förvärvsinkomster saknas eller att de har varit låga betalats till ett belopp som motsvarar minimidagpenning, beaktas 523,61 euro i månaden när inkomsten för återstående tid bestäms. Har förmånen på grund av återgång till arbetet betalats till ett belopp som motsvarar minimidagpenning, beaktas den minimidagpenning som har betalats till arbetstagaren när inkomsten för återstående tid bestäms.

Engångsförhöjningen räknas ut på basis av den pension som beviljats arbetstagaren enligt denna lag. Förhöjningen bestäms enligt arbetstagarens ålder vid ingången av året för förhöjningen så att förhöjningen är 21 procent, om arbetstagaren vid ingången av året för förhöjningen är 24―26 år. Förhöjningsprocenten sjunker för varje levnadsår med 0,7 procentenheter. Förhöjningen läggs inte till om arbetstagaren vid ingången av året för förhöjningen har fyllt 56 år. Engångsförhöjningen läggs inte till rehabiliteringstillägget.

Om en arbetstagare har omfattats av pensionsskydd såväl enligt denna lag som enligt en annan arbetspensionslag för den offentliga sektorn eller en arbetspensionslag för den privata sektorn, får arbetstagaren en beslutssammanställning över sitt pensionsskydd enligt de ovan nämnda arbetspensionslagarna. Den pensionsanstalt som ger beslutssammanställningen ( sista pensionsanstalt ) betalar också de pensioner som avses i beslutssammanställningen och sköter övriga uppgifter i anslutning till pensionerna. Den sista pensionsanstalten avgör och betalar dessutom en förmån som intjänats enligt lagen om pensionsersättning som skall betalas av statens medel för tiden för vård av barn under tre år eller för tiden för studier.

Om arbetstagarens arbetsinkomster under de två senaste kalenderåren varit försäkrade till det största beloppet med stöd av Finlands Banks pensionsstadga, lagen om ortodoxa kyrkan, Ålands landskapslagar eller en annan sådan pensionsförfattning vid vars verkställighet man inte iakttar arrangemanget med sista pensionsanstalt enligt 1 mom., avgör Statskontoret pensionsärendet särskilt för sin del.

Statskontoret är sista pensionsanstalt, om arbetstagaren har arbetsinkomster som omfattas av denna lag till ett större belopp än sammanlagt enligt en annan pensionslag för den offentliga sektorn eller enligt alla pensionslagar för den privata sektorn under de två sista kalenderåren.

Oberoende av arbetsinkomsternas belopp är Statskontoret sista pensionsanstalt vid behandlingen av ett ålders- eller familjepensionsärende, om

Oberoende av arbetsinkomsternas belopp är Statskontoret sista pensionsanstalt vid behandlingen av ett invalidpensionsärende, om arbetstagarens pensionsskydd enligt ett tjänste- eller arbetsavtalsförhållande vid tidpunkten för pensionsfallet har ordnats enligt denna lag eller arbetstagaren har bevarat sin rätt till tilläggspensionsandel eller till individuell pensionsålder eller specialpensionsålder enligt denna lag på basis av en fortlöpande anställning som omfattas av denna lag.

Om en arbetstagare som haft anställning både enligt denna lag och enligt en annan arbetspensionslag för den offentliga sektorn eller en arbetspensionslag för den privata sektorn ansöker om deltidspension från samma tidpunkt enligt två eller flera pensionslagar, avgör Statskontoret deltidspensionen särskilt för sin del.

Om Statskontoret i egenskap av sådan sista pensionsanstalt som avses i detta kapitel avgör rätten till invalidpension med stöd av 35 § 1 mom. 1 punkten och om det pensionsbelopp som intjänats enligt arbetspensionslagarna för den privata sektorn är större än 688,02 euro per månad, ska Statskontoret före sitt beslut begära att den avgörande pensionsanstalt inom den privata sektorn som avses i 106 § i lagen om pension för arbetstagare ger en bedömning av pensionssökandens arbetsförmåga.

Om Statskontoret och pensionsanstalten inom den privata sektorn då är oeniga om bedömningen av arbetstagarens arbetsförmåga, avgör de pensionsärendet var för sig.

Statskontoret är sista pensionsanstalt om det betalar ålders-, invalid- eller deltidspension eller har betalat invalidpension, rehabiliteringsstöd eller rehabiliteringspenning och

En ansökan om invalidpension från en arbetstagare som får deltidspension avgörs dock av den pensionsanstalt i vilken deltidsarbetet är försäkrat.

Om det med avseende på behandlingen av ett pensionsärende är ändamålsenligt, kan pensionsanstalterna i enskilda fall komma överens om att arrangemanget med sista pensionsanstalt iakttas i en situation där det inte ska iakttas enligt lagens bestämmelser eller att sista pensionsanstaltens uppgifter sköts av en annan pensionsanstalt än den sista pensionsanstalt som bestäms på grundval av lagen eller att arrangemanget med sista pensionsanstalt inte ska iakttas i pensionsärendet. Pensionssökanden ska då underrättas om vilken pensionsanstalt som sköter hans eller hennes pensionsärende.

Om det är oklart vilken pensionsanstalt som enligt bestämmelserna i detta kapitel är behörig att behandla en pensionsansökan, avgör Pensionsskyddscentralen ärendet på begäran av en pensionsanstalt. Pensionsskyddscentralens beslut i ett sådant ärende får inte överklagas.

Närmare bestämmelser om hur den sista pensionsanstalten enligt 109―112 § bestäms och dess uppgifter utfärdas genom förordning av statsrådet. Genom förordning av statsrådet föreskrivs det också närmare om hur granskningstiden för arbetsinkomsterna under två kalenderår bestäms enligt 110 § 1 mom. Genom förordning av statsrådet kan det också föreskrivas om en kortare granskningstid för arbetsinkomsterna än två år när det finns arbetsinkomster för en granskningstid som är kortare än två år.

På en beslutssammanställning som Statskontoret gett i egenskap av sista pensionsanstalt enligt 7 kap. tillämpas vad som i detta kapitel föreskrivs om beslut. Om Statskontorets beslut ingår i den beslutssammanställning som en annan pensionsanstalt gett i egenskap av sista pensionsanstalt enligt 109 §, får det överklagas och besvärsärendet behandlas enligt vad som föreskrivs i någon annan pensionslag för den offentliga sektorn eller i en pensionslag för den privata sektorn. I sådana fall ska en annan pensionsanstalt inom den offentliga sektorn eller en pensionsanstalt inom den privata sektorn inhämta yttrande om besvären av Statskontoret till den del besvären gäller pensionsskydd enligt denna lag. Yttrande inhämtas inte om besvären enbart gäller bedömning av arbetsförmågan.