214/2007
Dokumentversioner
Rättelser till förordningen.
Given i Helsingfors den 1 mars 2007
Statsrådets förordning om bedömning av markens föroreningsgrad och saneringsbehovet
I enlighet med statsrådets beslut, fattat på föredragning från miljöministeriet, föreskrivs med stöd av 14 § 1 mom. i miljöskyddslagen av den 4 februari 2000 (86/2000):
1 §
Tillämpningsområde
I denna förordning föreskrivs om bedömning av markens föroreningsgrad och saneringsbehovet.
Förordningen tillämpas inte på bedömning av föroreningsgraden och saneringsbehovet i fråga om avlagringar på bottnen av vattendrag.
2 §
Bedömning av föroreningsgraden och saneringsbehovet
Bedömningen av markens föroreningsgrad och saneringsbehovet skall grunda sig på en bedömning av de risker eller olägenheter som skadliga ämnen i marken orsakar hälsan och miljön. Vid bedömningen skall beaktas
1) halterna av skadliga ämnen, totala mängder, egenskaper, läge och bakgrundskoncentration i marken; med bakgrundskoncentration avses de normala halter skadliga ämnen som naturligt förekommer i marken eller sådana förhöjda halter som förekommer i ytjorden på ett vidsträckt område i omgivningen kring det område som misstänks vara förorenat,
2) mark- och grundvattenförhållandena på det område som misstänks vara förorenat samt de faktorer som bidrar till att skadliga ämnen förs in till och sprids på området och utanför området,
3) nuvarande och planerat användningssyfte för det område som misstänks vara förorenat och dess omgivning eller grundvattnet,
4) möjligheten att bli exponerad för skadliga ämnen på kortare och längre sikt,
5) hur allvarliga och sannolika de olägenheter som orsakas hälsan och miljön till följd av exponeringen är samt de skadliga ämnenas eventuella samfällda effekt,
6) osäkerhetsfaktorer i fråga om de forskningsrön och andra utgångsuppgifter samt bedömningsmetoder som används.
Om omständigheterna förändras skall markens föroreningsgrad och saneringsbehovet vid behov bedömas på nytt.
3 §
Tillämpning av tröskelvärdena
Markens föroreningsgrad och saneringsbehovet skall bedömas, om halten av ett eller flera skadliga ämnen i marken överskrider det tröskelvärde som anges i bilagan till denna förordning. På de områden där bakgrundskoncentrationen är högre än tröskelvärdet betraktas bakgrundskoncentrationen som utvärderingströskel.
4 §
Tillämpning av riktvärdena
När markens föroreningsgrad och saneringsbehovet skall bedömas kan de riktvärden för skadliga ämnen i marken som anges i bilagan till denna förordning användas som hjälp.
Marken anses i allmänhet vara förorenad, om inte något annat följer av den bedömning som avses i 2 §
1) på ett område som används som industri-, lager- eller trafikområde eller som något annat motsvarande område, om halten av ett eller flera skadliga ämnen överskrider det högre riktvärdet,
2) på andra områden än de som avses i 1 punkten, om halten av ett eller flera skadliga ämnen överskrider det lägre riktvärdet.
5 §
Utredning av föroreningsgrad och bakgrundskoncentration
I syfte att utreda markens föroreningsgrad och bakgrundskoncentration skall tas prover, som på ett gott sätt representerar det område som undersöks, dess jordmån och grundvatten.
Undersökningarna av skadliga ämnen skall grunda sig på standardiserade eller i fråga om tillförlitlighet motsvarande metoder.
6 §
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den 1 juni 2007.
På miljötillstånds- och anmälningsärenden som anhängiggjorts innan förordningen träder i kraft tillämpas de bestämmelser som gäller vid ikraftträdandet.
Helsingfors den 1 mars 2007
Miljöminister
Stefan Wallin
Miljörådet
Olli Pahkala