69/2007

För varje hamn skall göras en skyddsutredning.

I skyddsutredningen skall på behörigt sätt beaktas de detaljerade krav som anges i bilaga I till hamnskyddsdirektivet, särdragen hos olika hamndelar och de skyddsutredningar av hamnanläggningarna i hamnen som utförts i enlighet med förordningen om sjöfartsskydd.

Skyddsutredningen skall ses över när omständigheterna förändras och med minst fem års mellanrum.

På basis av skyddsutredningen för en hamn skall uppgöras en hamnskyddsplan.

I hamnskyddsplanen skall beaktas minst de detaljerade krav som anges i bilaga II till hamnskyddsdirektivet.

Hamnskyddsplanen skall inbegripa de skyddsplaner som i enlighet med förordningen om sjöfartsskydd gjorts upp för hamnanläggningarna i hamnen.

I hamnskyddsplanen skall för varje skyddsnivå som avses i 2 § 5―8 punkten och särskilt för varje hamndel fastställas

Hamnskyddsplanen skall ses över när omständigheterna förändras och med minst fem års mellanrum.

Om gränserna för en hamnanläggning har fastställts så att den omfattar hela hamnskyddsområdet skall de bestämmelser i förordningen om sjöfartsskydd som gäller detta ha företräde.

Varje hamn skall ha en skyddschef. En skyddschef kan vara skyddschef för flera hamnar. Hamnskyddschefen skall vara kontaktperson för hamnskyddsfrågor. Hamnskyddschefen och hamnanläggningens skyddschef skall samarbeta sinsemellan.

I syfte att förhindra olagliga gärningar som skadar fartyg, hamnskyddsområden eller personer som befinner sig inom sådana får det utföras kontroller av fartyg, fartygs last, lastenheter och lastunderlag, förnödenheter som används för proviantering av fartyget och utrustande av fartyget samt byggnader, lokaler och förvaringsutrymmen i anslutning till hamnskyddsområdet. Kontroller får dock inte utföras i sådana delar av byggnader och fartyg som uteslutande används som bostadsutrymmen. Kontroller i sådana utrymmen som används för boende och som också används som driftsställe eller för affärsverksamhet får utföras endast om detta av grundad anledning är nödvändigt för att förhindra gärningar som avses i detta moment.

Säkerhetskontroller av postförsändelser skall genomföras på ett sätt som inte äventyrar brevhemligheten.

I sådant syfte som avses i 1 mom. kan med hjälp av metalldetektor eller någon annan liknande teknisk anordning kontrolleras att en passagerare inte i sina kläder har eller annars bär på sig eller har med sig farliga föremål. Passageraren kan då också utfrågas. Om det finns grundad anledning att misstänka att någon har med sig ett farligt föremål kan denna kontrolleras i syfte att finna föremålet. Även personer som arbetar på fartyget eller inom hamnskyddsområdet kan åläggas att genomgå säkerhetskontroll eller bli utfrågade samt, om särskilda skäl kräver det, även personer som i övrigt vistas där.

På fartyget eller inom hamnskyddsområdet har den som utför kontroller rätt att frånta en person farliga föremål eller ämnen som påträffas vid kontrollen eller någon annanstans och vars innehav förbjuds någon annanstans i lag.

De föremål eller ämnen som fråntagits en person skall överlämnas till polisen eller, om inget hinder föreligger enligt lag, returneras till den kontrollerade när han eller hon avlägsnar sig från fartyget eller hamnskyddsområdet.

Den som utför kontroller på ett fartyg eller inom ett hamnskyddsområde får förordna att farliga föremål som en person med stöd av ett behörigt tillstånd eller annars lagligen har rätt att föra med sig, före tillträdet till fartyget eller hamnskyddsområdet skall överlämnas för att förvaras separat ombord på fartyget eller inom hamnskyddsområdet. Föremålen skall returneras då personen lämnar fartyget eller hamnskyddsområdet. Om ett föremål inte då riskfritt kan returneras, skall det överlämnas till polisen antingen för att återlämnas till den person som blivit kontrollerad eller för åtgärder som anges i 24 § i polislagen (493/1995).

En gränsbevakningsman, en polisman eller en tullman har rätt att utföra en sådan säkerhetskontroll som avses i denna lag för att förhindra att farliga föremål används för olagliga gärningar som skadar ett fartyg eller ett hamnskyddsområde eller personer som befinner sig där.

Andra än i 1 mom. nämnda personer kan ges i uppdrag att utföra i 1 mom. avsedda säkerhetskontroller om de uppfyller de villkor som i 12 § i lagen om ordningsvakter (533/1999) ställs för godkännande som ordningsvakt eller om de har fått utbildning till säkerhetskontrollör enligt ett utbildningsprogram som godkänts av Luftfartsförvaltningen och om polisen i båda fallen har godkänt dem för uppgiften. Vid behandlingen av godkännandet har polisen rätt att använda de registeruppgifter på vilka en begränsad säkerhetsutredning enligt lagen om säkerhetsutredningar kan grunda sig. Polisens godkännande gäller i hela landet.

Säkerhetskontrollerna skall utföras så att de inte vållar onödig olägenhet för den person eller det objekt som kontrolleras. Åtgärden får inte onödigt försvåra eller störa den övriga verksamheten på fartyget eller i hamnskyddsområdet.

Om någon vägrar underkasta sig en sådan kontroll som avses i denna lag eller om det med fog kan misstänkas att personen utgör ett hot mot sjösäkerheten, kan en gränsbevakningsman, polisman eller tullman förvägra personen tillträde till fartyget eller hamnskyddsområdet eller avlägsna personen från fartyget eller hamnskyddsområdet. Åtgärden får vid behov vidtas med användande av sådana maktmedel som kan anses nödvändiga och försvarbara med hänsyn till äventyrandet av sjösäkerheten, uppträdandet hos den som skall avlägsnas samt övriga omständigheter.

Bestämmelser om excess i samband med användningen av maktmedel finns i 4 kap. 6 § 3 mom. och 7 § i strafflagen (39/1889).

Sjöfartsverket får på de villkor som anges i artikel 7 i förordningen om sjöfartsskydd på ansökan medge befrielse från skyldigheten att lämna de uppgifter som avses i 1 mom.

Den behöriga myndigheten har rätt att av fartygets befälhavare och andra som tjänstgör på fartyget samt av dem som arbetar inom hamnskyddsområdet få information och bistånd när det gäller att kontrollera att fartyget eller hamnskyddsområdet uppfyller bestämmelserna i förordningen om sjöfartsskydd och bestämmelserna i denna lag.

Utöver vad som bestäms någon annanstans i lag har polisen, gränsbevakningsväsendet och tullverket rätt att, efter att på förhand med ett lämpligt tecken ha meddelat detta, på platser till vilka allmänheten har tillträde inom området för en finsk hamn som avses i denna lag företa sådan teknisk övervakning som avses i 28 § 1 mom. 1 punkten i polislagen för genomförande av sjöfartsskyddet. Teknisk övervakning får dock inte ske på platser som omfattas av hemfriden, på toaletter, i omklädningsrum eller på någon annan motsvarande plats eller i personalutrymmen eller arbetsrum som anvisats arbetstagarna för deras personliga bruk. Automatisk upptagning av ljud eller bild med hjälp av en teknisk anordning får göras när detta är nödvändigt i syfte att förhindra brott som avses i 34 a kap. i strafflagen eller i syfte att identifiera personer som är efterlysta för brott som avses i nämnda kapitel eller som på sannolika skäl misstänks för sådana brott. De myndigheter som nämns i detta moment får inom hamnskyddsområdet placera anordningar som används för den tekniska övervakningen, om inte detta medför oskälig olägenhet för hamninnehavaren.

Polisen, gränsbevakningsväsendet och tullverket har rätt att av hamninnehavaren och redaren till sitt förfogande få övervakningsmaterial från tekniska anordningar som fortlöpande förmedlar eller tar upp bilder och som av hamninnehavaren eller redaren placerats inom ett sådant finskt hamnskyddsområde eller ombord på ett sådant finskt fartyg som avses i denna lag, om en skyddsnivå som avses i 2 § 7 eller 8 punkten i denna lag har fastställts. Uppgifter som avses i detta moment får lämnas ut även genom teknisk anslutning.

Om hamninnehavaren motsätter sig kontroll, inte överlämnar material som avses i 16 eller 17 § eller inte iakttar ett föreläggande som avses i 1 mom. eller underlåter att avhjälpa en brist eller ett missförhållande inom den frist som Sjöfartsverket fastställt, får verket enligt prövning avbryta arbetet vid hamnanläggningen eller inom hamnskyddsområdet tills felet eller bristen har avhjälpts eller materialet överlämnats. Polisen och hamninnehavaren skall utan dröjsmål informeras om beslutet.

Den som utför en säkerhetskontroll har rätt att underrätta tullverket eller gränsbevakningsväsendet om iakttagelser som är relevanta för verksamheten vid inrättningen.

Bestämmelser om avgift för utförande av skyddsutredningar, godkännande av skyddsplaner och för utfärdande av certifikat samt om grunderna för avgifterna finns i lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992).

Om det vid kontroller som avses i denna lag upptäcks sådana brister som enligt förordningen om sjöfartsskydd eller denna lag berättigar till att stoppa ett fartyg, begränsa fartygets verksamhet eller avbryta arbetet vid en hamnanläggning eller inom ett hamnskyddsområde, skall redaren, dennes representant i Finland eller hamninnehavaren ersätta alla kostnader som hänför sig till de extra kontrollerna.

Informationen i skyddsutredningar och skyddsplaner får behandlas endast av de personer som en behörig myndighet har anvisat för uppgiften, av redarens, fartygets, hamnanläggningens och hamnens skyddschefer samt av de personer som skyddscheferna anvisat för uppgiften.

En person som är anställd hos en redare, på ett fartyg eller hos en hamninnehavare eller en person som hos dessa sörjer för skyddsarrangemang får inte för en utomstående röja vad han eller hon i sina arbetsuppgifter har fått veta om skyddsutredningar och skyddsplaner eller om omständigheter som anknyter till genomförandet av dessa och inte heller vad som framkommit i samband med kontroll av postförsändelser.

Ändringssökande hindrar inte att ett fartyg stoppas, att verksamheten på ett fartyg, vid en hamnanläggning eller inom ett hamnskyddsområde begränsas eller att ett beslut om en i 12 § avsedd tvångsåtgärd som hänför sig till en person verkställs, om inte besvärsmyndigheten bestämmer något annat.