689/2006

Given i Helsingfors den 3 augusti 2006

Statsrådets förordning om svavelhalten i tung brännolja, lätt brännolja och marin dieselbrännolja

I enlighet med statsrådets beslut, fattat på föredragning från miljöministeriet, föreskrivs med stöd av miljöskyddslagen av den 4 februari 2000 (86/2000):

1 §
Tillämpningsområde

Denna förordning tillämpas på användningen av tung brännolja och lätt brännolja i Finland och på användningen av dieselbrännolja på fartyg som för finsk flagg.

Denna förordning tillämpas inte på

1) bränsle som skall förädlas för eget bruk inom raffineringsindustrin,

2) bränsle som skall förädlas före slutlig förbränning,

3) bränsle avsett för forskning och testning,

4) bränsle som används i flygtrafiken,

5) dieselolja och motorbränsle som avses i statsrådets förordning om kvalitetskraven på motorbensin och dieselolja (1271/2000),

6) marina bränslen, med undantag av marin dieselbrännolja,

7) bränsle som används av försvarsmaktens eller gränsbevakningsväsendets fartyg, om anskaffningen av bränslet inverkar menligt på fartygets operativa insatser,

8) all användning av bränsle på ett fartyg som krävs för ett fartygs säkerhet eller för att rädda människoliv till sjöss,

9) all användning av bränsle på ett fartyg som krävs på grund av skada på fartyget eller dess utrustning, under förutsättning att alla rimliga åtgärder vidtas efter det att skadan uppstod för att förhindra eller minimera utsläpp och att åtgärder för att reparera skadan snarast möjligt vidtas, förutsatt att fartygets ägare eller befälhavare inte orsakade skadan uppsåtligen eller av vårdslöshet, eller

10) bränsle som används ombord på fartyg som använder ett godkänt reningssystem i enlighet med 21 c § i statsrådets förordning om förhindrande av miljöförorening från fartyg (635/1993, fartygsavfallsförordningen).

2 §
Definitioner

I denna förordning avses med

1) lätt brännolja sådana i första hand för uppvärmning använda, i lagen om accis på flytande bränslen (1472/1994) avsedda och till position 2710 i tulltariffen hörande dieselbrännoljor och andra oljeprodukter, med undantag av marina bränslen, som ger minst 65 volymprocent destillat, inklusive förluster, vid 250 celsiusgrader och minst 85 volymprocent destillat, inklusive förluster, vid 350 celsiusgrader enligt den metod som fastställts av American Society for Testing and Materials i 1976 års upplaga av standarddefinitioner och specifikationer för petroleumprodukter och smörjmedel (ASTM D 86-metoden),

2) tung brännolja sådana andra i lagen om accis på flytande bränslen avsedda och till position 2710 i tulltariffen hörande av råolja tillverkade oljor och oljeprodukter avsedda för uppvärmning, med undantag av marina bränslen, som inte avses i 1 punkten, och som vid destillering enligt ASTM D 86-metoden ger mindre än 65 volymprocent destillat, inklusive förluster, när temperaturen höjs till 250 celsiusgrader eller för vilka genom denna metod volymprocent inte kan bestämmas vid 250 celsiusgrader,

3) marin dieselbrännolja alla marina bränslen vars viskositet eller densitet faller inom ramen för de gränsvärden för viskositet eller densitet som fastställs för DMX- och DMA-typer i tabell I i standarden ISO 8217,

4) försvarsmaktens eller gränsbevakningsväsendets fartyg ett fartyg som är försett med nationalitetsbeteckningar, som är under befäl av en av försvarsmakten eller gränsbevakningsväsendet på behörigt sätt utsedd officer vars namn är upptaget i en sakenlig rulla eller dess motsvarighet, och som är bemannat med en besättning underställd ett militärt disciplinärt system,

5) fartyg i hamn ett fartyg som på ett riktigt sätt är förtöjt eller ligger för ankar i en finsk hamn medan det lastar eller lossar eller endast ligger i hamn,

6) fartyg på inre vattenvägar ett fartyg som särskilt är avsett att användas på en inre vattenväg i enlighet med rådets direktiv 82/714/EEG av den 4 oktober 1982 om tekniska föreskrifter för fartyg i inlandssjöfart, inbegripet alla fartyg som medför ett fartcertifikat för gemenskapens inre vattenvägar i enlighet med direktiv 82/714/EEG,

7) utsläppande på marknaden att var som helst inom områden som omfattas av Finlands jurisdiktion mot betalning eller gratis för tredjeman tillhandahålla bränslen eller göra dem tillgängliga för förbränning, dock inte att tillhandahålla marina bränslen eller göra dem tillgängliga för export i ett fartygs lasttankar,

8) förbränningsanläggning en anläggning i vilken bränsle oxideras för att den frigjorda värmen skall kunna utnyttjas.

3 §
Svavelhalten i tung brännolja

Svavelhalten i tung brännolja som används i Finland får uppgå till högst 1,00 viktprocent.

Bestämmelsen i 1 mom. tillämpas dock inte på tung brännolja som används i

1) förbränningsanläggningar med en bränsleeffekt på minst 50 megawatt på vilka statsrådets förordning om begränsning av utsläpp av svaveldioxid och kväveoxider samt partikelutsläpp från förbränningsanläggningar och gasturbiner med en bränsleeffekt på minst 50 megawatt (1017/2002) tillämpas,

2) förbränningsanläggningar vars svaveldioxidutsläpp uppgår till högst 1 700 milligram per normalkubikmeter (mg/m3(n)) med ett syreinnehåll i rökgasen på 3 volymprocent,

3) oljeraffinaderier, om de genomsnittliga svaveldioxidutsläppen per månad i raffinaderiets alla anläggningar, med undantag av förbränningsanläggningar vars bränsleeffekt är över 50 megawatt och för vilka tillstånd har beviljats före den 9 december 2002, oberoende av bränsletyp eller bränslekombination uppgår till högst 1 700 mg/m3(n)) med ett syreinnehåll i rökgasen på 3 volymprocent.

4 §
Svavelhalten i lätt brännolja

Svavelhalten i lätt brännolja som används i Finland får uppgå till högst 0,10 viktprocent.

5 §
Svavelhalten i marin dieselbrännolja

Svavelhalten i marin dieselbrännolja som släpps ut på marknaden i Finland får uppgå till högst 0,1 viktprocent.

6 §
Svavelhalten i bränslen som används av fartyg på inre vattenvägar och i gemenskapshamnar

Svavelhalten i bränsle som används av fartyg på inre vattenvägar får uppgå till högst 0,1 viktprocent.

Svavelhalten i bränsle som används av fartyg i hamn får uppgå till högst 0,1 viktprocent, under förutsättning att besättningen ges tillräcklig tid för att genomföra all nödvändig omkoppling mellan bränsletyper så snart som möjligt efter ankomsten till kaj och så sent som möjligt före avresan. Tidpunkten för omkoppling mellan bränsletyper skall föras in i fartygets loggbok.

De krav i 1 och 2 mom. som gäller svavelhalter tillämpas inte på

1) fartyg som enligt en offentliggjord tidtabell skall ligga vid kaj i mindre än två timmar,

2) fartyg avsedda för transport på inre vattenvägar som innehar certifikat som intygar att fartygen uppfyller kraven i 1974 års internationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss (FördrS 11/1981) jämte ändringar, när dessa fartyg är till sjöss,

3) fartyg som stänger av alla motorer och utnyttjar elnätet i land när de ligger vid kaj i hamn.

7 §
Miljöministeriets behörighet att bevilja undantag

Miljöministeriet kan med stöd av 17 § i miljöskyddslagen (86/2000) på ansökan bevilja undantag för viss tid från bestämmelserna om bränslets svavelhalt i 3–6 §, om ett undantag är nödvändigt på grund av en exceptionell och plötslig förändring i leveransen av råolja eller oljeprodukter, och det inte är möjligt för raffinaderierna att uppfylla kraven.

Ett undantag kan beviljas för högst sex månader, om Europeiska gemenskapernas kommission har tillåtit undantag med stöd av rådets direktiv 1999/32/EG om att minska svavelhalten i vissa flytande bränslen och om ändring av direktiv 1993/12/EEG.

8 §
Bestämningsmetoder

Som referensmetod vid fastställandet av den högsta tillåtna svavelhalten i de bränslen som avses i denna förordning skall för tung brännolja och marin dieselbrännolja tillämpas standarderna ISO-metod 8754 (1992 eller senare) och PrEN ISO 14596, och för lätt brännolja standarderna PrEN ISO 24260 (1987), ISO-metod 8754 (1992 eller senare) och PrEN ISO 14596. Om resultaten av dessa metoder skiljer sig från varandra skall PrEN ISO-metod 14596 tillämpas.

Den statistiska tolkningen av fastställandet av svavelhalten för lätt brännolja skall utföras enligt ISO-standard 4259 (1992).

9 §
Tillsyn

Tillverkare och importörer av tung brännolja och lätt brännolja skall årligen göra upp en redogörelse över mängderna av de i denna förordning avsedda flytande bränslen som släppts ut på marknaden i Finland under föregående kalenderår och över bränslenas svavelhalt.

Den som idkar verksamhet som kräver miljötillstånd skall till den regionala miljöcentralen anmäla den årliga mängden använd tung brännolja och dess svavelhalt. Uppgifterna skall lämnas senast den 1 mars, om inte något annat anges i miljötillståndet för verksamheten.

Tillverkare, försäljare och importörer av marina dieselbrännoljor skall årligen göra upp en redogörelse över mängderna av de i denna förordning avsedda dieselbrännoljor som släppts ut på marknaden i Finland under föregående kalenderår och över oljornas svavelhalt. Redogörelsen skall årligen tillställas miljöministeriet och Sjöfartsverket senast den 1 mars.

Tullverket övervakar iakttagandet av denna förordning genom att ta en representativ mängd prover i de lager och distributionsstationer där dessa bränslen uppbevaras, genom att analysera dessa prover och genom att rapportera om resultaten till miljöministeriet.

10 §
Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den 11 augusti 2006. Bestämmelsen i 6 § 2 mom. tillämpas från och med den 1 januari 2010. Tillverkare, försäljare och importörer av marina bränslen skall första gången göra upp en redogörelse enligt 9 § för år 2006.

Genom denna förordning upphävs statsrådets förordning av den 24 augusti 2000 om svavelhalten i tung brännolja och lätt brännolja (766/2000) jämte ändringar.

Europaparlamentets och rådets direktiv 33/2005/EG (32005L0033); EGT nr L 191, 22.7.2005, s. 59

Helsingfors den 3 augusti 2006

Minister
Ulla-Maj Wideroos

Regeringsråd
Satu Nurmi

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.