Finlex ®

Given i Helsingfors den 21 april 2005

Statsrådets förordning om ändring av statsrådets förordning om transport av farliga ämnen på väg

I enlighet med statsrådets beslut, fattat på föredragning från kommunikationsministeriet,

upphävs i statsrådets förordning av den 13 mars 2002 om transport av farliga ämnen på väg (194/2002) 36 §,

ändras 1 § 4 och 5 mom., 2 och 4 §, 5 § 3 mom., 6, 10, 15, 17 och 19 §, rubriken för 4 kap., 24 och 25 §, 26 § 4 och 5 mom., 27―30 och 34 §, av dem 34 § sådan den lyder delvis ändrad i förordning 283/2003, samt

fogas till 5 §, sådan den lyder delvis ändrad i nämnda förordning 283/2003, ett nytt 4 mom., till 8 § ett nytt 5 mom., till 26 § ett nytt 6 mom. samt till förordningen nya 27 a och 29 a § samt ett nytt 5 a kap. som följer:

1 §

Tillämpningsområde

På sådan transport av farliga ämnen som sker i terräng och på snöskoterleder enligt terrängtrafiklagen (1710/1995) tillämpas bestämmelserna om vägtransport, om inte något annat bestäms i ministeriets förordning.

Denna förordning gäller inte intern transport eller tillfällig förvaring av farliga ämnen inom hamnområden eller på flygplatser. På transport av flytande bränsle på flygplatser tillämpas dock 5 och 15 §.

2 §

Definitioner

I denna förordning avses med

1) TFÄ-lagen lagen om transport av farliga ämnen (719/1994),

2) ADR-bestämmelserna den europeiska överenskommelsen om internationell transport av farligt gods på väg (ADR), sådan den är i kraft såsom bindande för Finland,

3) RID-bestämmelserna de bestämmelser om internationella järnvägstransporter av farligt gods som ingår i en bilaga till bihang B (CIM) till konventionen om internationell järnvägstrafik (COTIF) (FördrS 5/1985), sådana de är i kraft såsom bindande för Finland,

4) ADR-direktivet rådets direktiv 94/55/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om transport av farligt gods på väg, sådant det lyder senast ändrat genom kommissionens direktiv 2004/111/EG,

5) RID-direktivet rådets direktiv 96/49/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om transport av farligt gods på järnväg, sådant det lyder senast ändrat genom kommissionens direktiv 2004/110/EG,

6) IMDG-koden det regelverk som definieras i kapitel VII del A regel 1 i bilagan till 1974 års internationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss (FördrS 11/1981) och som innehåller bestämmelser om transport av farliga ämnen som styckegods på fartyg,

7) ICAO-TI de tekniska bestämmelser om lufttransport av farliga ämnen som Internationella civila luftfartsorganisationen publicerar som standarder med stöd av konventionen angående internationell civil luftfart (FördrS 11/1949),

8) ministeriets förordning kommunikationsministeriets förordning om transport av farliga ämnen på väg (277/2002),

9) förpackning förpackningar, IBC-behållare och storytterförpackningar som har godkänts för transport av farliga ämnen,

10) tank tankfordon, avmonterbara tankar, batterifordon, MEG-containrar, UN-tankar och tankcontainrar,

11) bulkcontainer de bulkcontainrar som avses i kapitel 6.11 i bilaga A till ministeriets förordning,

12) gaskärl gasflaskor, rörkärl, tryckfat, flaskpaket och slutna kryokärl.

Uppgifter om de standarder som avses i 1 mom. 7 punkten ges av Luftfartsverket.

4 §

Internationella överenskommelser som skall tillämpas

Utöver vad som bestäms i 1 § 2 mom. kan av Finland godkända separata överenskommelser som avses i ADR-bestämmelserna tillämpas också på nationella transporter av farliga ämnen på väg i Finland. Uppgifter om dessa separata överenskommelser ges av kommunikationsministeriet.

5 §

Klassificering av farliga ämnen

I de fall som anges i kapitel 2.2 i bilagan A till ministeriets förordning klassificerar säkerhetsteknikcentralen ämnen eller godkänner en utförd klassificering av dem. Strålsäkerhetscentralen klassificerar dock i så fall radioaktiva ämnen eller godkänner klassificeringen av dem. Myndigheten kan kräva att avsändaren av ett ämne företer resultat av de test som behövs för att utreda klassificeringen.

Finland erkänner den behöriga myndighet som avses i ADR- och RID-bestämmelserna och ADR- och RID-direktiven eller ett annat organ som denna myndighet bemyndigat att klassificera ämnet och godkänna klassificeringen.

6 §

Skyddsplan

I den skyddsplan som avses i 11 d § 1 mom. i TFÄ-lagen skall ingå åtminstone

1) en detaljerad fördelning av ansvaret för säkerhetsåtgärderna på yrkeskunniga och kompetenta personer som har tillbörliga befogenheter att fullgöra sina skyldigheter,

2) en förteckning över de farliga ämnen eller de typer av farliga ämnen som omfattas av verksamheten,

3) en kartläggning av transporterna och en bedömning av säkerhetsriskerna i anslutning till dem, inklusive eventuella uppehåll i transporterna, farliga ämnen i fordon, tankar eller containrar såväl före som under och efter transporterna liksom även tillfällig förvaring av farliga ämnen vid byte av transportslag eller transportmedel,

4) en tydlig beskrivning av de åtgärder som skall vidtas för att minska säkerhetsriskerna motsvarande aktörens ansvar och åligganden; dessa åtgärder omfattar åtminstone

a) utbildning,

b) förfaranden i situationer som påverkar säkerheten, såsom ett allvarligt hot samt kontroll vid anställning av personal eller då anställda övergår till nya arbetsuppgifter,

c) handlingssätt i olika transportsituationer såsom val och användning av transportrutter, verksamhet under tillfällig förvaring och på sådana platser där utomstående har möjlighet att påverka transportens säkerhet,

d) utrustning och resurser som skall användas för att minska säkerhetsriskerna,

5) effektiva och uppdaterade metoder för rapportering och för åtgärder vid säkerhetshot, säkerhetsförseelser eller säkerhetstillbud,

6) förfaranden för utvärdering och testning av skyddsplanen samt för återkommande kontroll och uppdatering av den,

7) åtgärder för att trygga datasäkerheten för den transportinformation som skyddsplanen innehåller,

8) åtgärder för att säkerställa att spridningen av information i skyddsplanen begränsas till endast de personer som behöver informationen; dessa förfarenden får inte begränsa tillgången till annan information som behövs vid transporten.

8 §

Transportör och förare

De säkerhetsanordningar för fordon som avses i 11 d § 2 mom. i TFÄ-lagen skall fungera på ett ändamålsenligt sätt. Dessa anordningar och andra säkerhetsarrangemang får inte förhindra räddningsverksamheten.

10 §

Övriga parter

Andra än i 7―9 § avsedda parter som är delaktiga i en transport är lastare, förpackare, fyllare av tankar samt av fordon och containrar för bulkgods samt innehavare av tankcontainer eller UN-tank. Bestämmelser om skyldigheterna för de övriga parterna finns i TFÄ-lagen.

15 §

Utbildning av personal

Den utbildning som avses i 11 § 1 mom. i TFÄ-lagen skall omfatta transportkraven och lämpa sig för personalens ansvarsområde och uppgifter. Utbildningen skall bestå av

1) allmän grundläggande utbildning, där personalen ges utbildning om de allmänna bestämmelserna om transport av farliga ämnen på väg,

2) uppgiftsbaserad utbildning, där personalen ges sådan detaljerad utbildning om bestämmelserna gällande transport av farliga ämnen på väg som direkt är anpassad efter personalens ansvarsområden och arbetsuppgifter samt dessutom, om en del av transporten sker på något annat sätt än som vägtransport, utbildning om de bestämmelser som gäller detta andra transportslag,

3) säkerhetsutbildning, där personalen ges utbildning om de faror som farliga ämnen kan förorsaka i förhållande till den olycksfallsrisk och exponering som en eventuell olycka vid transport, lastning och lossning av farliga ämnen kan medföra; genom utbildningen eftersträvas att personalen kan hantera farliga ämnen på ett säkert sätt och vet vilka åtgärder som skall vidtas i en nödsituation,

4) utbildning i anslutning till transport av radioaktiva ämnen, där personal som deltar i transport av radioaktiva ämnen ges lämplig utbildning om strålningsrisker i samband med transport av radioaktiva ämnen och om försiktighetsåtgärder som skall beaktas för skydd mot strålning och för att skydda andra personer,

5) utbildning i skyddsåtgärder, som är inriktad på säkerhetsrisker samt identifiering av och metoder för minskning av säkerhetsrisker, liksom också åtgärder som är nödvändiga vid säkerhetsförseelser; utbildningen skall innehålla uppgifter om en eventuell skyddsplan som är anpassad efter personernas ansvarsområde, förpliktelser och arbetsuppgifter när planen genomförs,

6) kompletterande utbildning, vid vilken regelbundet ges uppgifter om ändringar som skett i bestämmelserna; den utbildning som avses i 5 punkten begränsas inte till ändringar av bestämmelser och föreskrifter.

Bestämmelser om utbildning av säkerhetsrådgivare och utbildning för erhållande av ADR-körtillstånd utfärdas särskilt.

17 §

Gaskärl som hör till transportabla tryckbärande anordningar

I fråga om de gaskärl och tillbehör till dem som hör till transportabla tryckbärande anordningar erkänner Finland de bedömningar av överensstämmelse med kraven, förnyade bedömningar av överensstämmelse med kraven, periodiska besiktningar och andra åtgärder för att påvisa överensstämmelse med kraven enligt rådets direktiv om transportabla tryckbärande anordningar 1999/36/EG som vidtagits i något annat land än Finland.

Om det inte är fråga om sådan transport av farliga ämnen som avses i 1 § 2 mom., skall materialet i ett gaskärl och i dess utrustning som används vid transport och som hör till transportabla tryckbärande anordningar vara beständigt mot sprödbrott till en temperatur av -40 °C.

På gaskärlet skall en märkning "-40 °C" som visar materialets hållbarhet enligt 2 mom. finnas efter den märkning om överensstämmelse och besiktningsorganets identifikationsnummer som avses i 6 § 1 mom. i statsrådets förordning om påvisande av att förpackningar och tankar avsedda för transport av farliga ämnen stämmer överens med kraven (302/2001) eller någon annan märkning som säkerhetsteknikcentralen har godkänt.

19 §

Användningen av ADR- och RID-förpackningar

Vid transport av farliga ämnen får som förpackningar, med undantag för förpackningar som hör till transportabla tryckbärande anordningar, även användas typgodkända förpackningar enligt gällande ADR- eller RID-bestämmelser eller ADR- eller RID-direktiv, IBC-behållare och storytterförpackningar. I de fall som avses i ministeriets förordning skall fallprovet för plastförpackningar med avvikelse från ADR- och RID-bestämmelserna och ADR- och RID-direktiven göras vid en temperatur på –40 °C. Förpackningen skall då vara försedd med en märkning om fallprovets temperatur i enlighet med bestämmelserna, eller godsdeklarationen eller motsvarande följesedel skall förses med märkningen: "Förpackningen överensstämmer med ADR/RID-bestämmelserna, provad i -40 °C".

Ett gaskärl som inte har π-märkts och som har fyllts utomlands och godkänts i något annat land än Finland enligt ADR- och RID-bestämmelserna, får efter att transporten enligt ADR- bestämmelserna har avslutats i Finland transporteras för att tömmas och returneras tom till utlandet utan den märkning som avses i 17 §, om avsändaren i godsdeklarationen eller motsvarande följesedel försäkrar att gaskärlet och dess utrustning är beständiga mot sprödbrott till en temperatur av -40 °C på följande sätt: "Gaskärlet och dess utrustning är beständiga upp till –40 °C".

4 kap.

Fordon, tankar och containrar

24 §

Ibruktagande av utländska tankar och bulkcontainrar

Tillverkaren eller importören av en importerad tank som har tillverkats i utlandet, med undantag för en tank som hör till transportabla tryckbärande anordningar, får inte överlåta tanken för bruk förrän ett TFÄ-besiktningsorgan har godkänt tankens konstruktionstyp och vid sin besiktning konstaterat att tanken överensstämmer med de bestämmelser som gäller i Finland. En tank som är avsedd för transport av radioaktiva ämnen godkänns för bruk av strålsäkerhetscentralen.

Om en importerad tank som har tillverkats i utlandet och som avses i 1 mom. har besiktats och testats av en i ADR- eller RID-bestämmelserna eller ADR- eller RID-direktiven avsedd behörig myndighet eller en av denna myndighet bemyndigad inrättning enligt de bestämmelser som gäller i Finland och giltigt intyg jämte utredning kan uppvisas, behövs ingen ny besiktning, om det inte finns särskilda skäl för detta.

Vid transport av farliga ämnen får som bulkcontainer också användas bulkcontainrar som godkänts enligt gällande ADR- eller RID-bestämmelser eller ADR- eller RID-direktiv.

25 §

Tankar som hör till transportabla tryckbärande anordningar

I fråga om de tankar och tillbehör till dem som hör till transportabla tryckbärande anordningar erkänner Finland de bedömningar av överensstämmelse med kraven, förnyade bedömningar av överensstämmelse med kraven, periodiska besiktningar och andra åtgärder för att påvisa överensstämmelse med kraven enligt rådets direktiv om transportabla tryckbärande anordningar 1999/36/EG som vidtagits i något annat land än Finland.

Om det inte är fråga om sådan transport av farliga ämnen som avses i 1 § 2 mom., skall materialet i en tank och i dess utrustning som används vid transport och som hör till transportabla tryckbärande anordningar vara beständigt mot sprödbrott till en temperatur av -40 °C.

På tanken skall en märkning "-40 °C" som visar materialets hållbarhet enligt 2 mom. finnas efter den märkning om överensstämmelse och besiktningsorganets identifikationsnummer som avses i 6 § 1 mom. i statsrådets förordning om påvisande av att förpackningar och tankar avsedda för transport av farliga ämnen stämmer överens med kraven eller någon annan märkning som säkerhetsteknikcentralen har godkänt.

26 §

Handlingar

Vid transport av farliga ämnen över mängder vad som avses i punkt 1.1.3.6 i bilaga A till ministeriets förordning skall varje person i fordonets besättning medföra ett identitetsbevis försett med fotografi.

Bestämmelser om ADR-körtillstånd finns i 11 b § i TFÄ-lagen och i förordningen om körtillstånd för förare av fordon som transporterar farliga ämnen (1112/1998).

De handlingar som avses i 1―5 mom. skall medföras i transportfordonet under transporten. Om på transporten tillämpas en separat överenskommelse enligt 4 §, skall en kopia av den tillämpade överenskommelsen också medföras i fordonet.

27 §

Transport

Om transporten av farliga ämnen avbryts av någon orsak som avses i 14 § 2 mom. i TFÄ-lagen, kan tillsynsmyndigheten bevilja tillstånd för att fortsätta transporten efter ett myndigheten försäkrat sig om transportens säkerhet. Om kraven enligt bestämmelserna inte kan uppfyllas och tillsynsmyndigheten inte har beviljat tillstånd att fortsätta färden, skall tillsynsmyndigheten tillhandahålla transportören den behövliga administrativa hjälpen. Detta tillämpas också i situationer där transportören meddelar tillsynsmyndigheten att avsändaren inte har meddelat transportören egenskaperna hos det farliga ämne som transporteras och att transportören på grundval av villkoren i transportavtalet önskar att den farliga lasten lossas, förstörs eller oskadliggörs.

Med undantag av transportenhetens besättningsmedlemmar är det förbjudet att transportera personer i en transportenhet som transporterar farliga ämnen, om inte något annat bestäms i ministeriets förordning.

27 a §

Tryggande av tillfälliga förvaringsplatsers säkerhet

Om större mängder farliga ämnen transporteras än vad som avses i punkt 1.1.3.6.3 i bilaga A till ministeriets förordning, tillämpas 11 d § 4 mom. i TFÄ-lagen på tillfällig förvaring i terminaler, i fordonsdepåer och på andra motsvarande områden i samband med transport av farliga ämnen. Terminalerna, fordonsdepåerna och andra motsvarande områden skall i mån av möjlighet ha god belysning, allmänt tillträde till dem skall förhindras och områdena skall också i övrigt skyddas noggrant.

28 §

Farliga ämnen som resgods

Farliga ämnen får transporteras som resgods i sådana mängder som avses i punkt 1.1.3.1 (a) i bilaga A och i punkt 20.3 i bilaga C till ministeriets förordning. Passagerare som transporterar farliga ämnen som resgods i buss skall innan färden börjar underrätta föraren eller transportören om de farliga ämnen som transporteras som resgods. I fråga om emballering och märkning av farliga ämnen som transporteras som resgods skall ministeriets förordning iakttas.

29 §

Godkännande av och anmälan om transporter av radioaktiva ämnen

Avsändaren skall i de fall som föreskrivs i kapitel 5.1 i bilaga A till ministeriets förordning ansöka om godkännande för transport av radioaktiva ämnen hos strålsäkerhetscentralen och anmäla transporter av radioaktiva ämnen till strålsäkerhetscentralen.

29 a §

Strålskydds- och kvalitetssäkringsprogram

Den som transporterar eller tillfälligt förvarar radioaktiva ämnen skall ha ett strålskyddsprogram, om inte annat föreskrivs i kapitel 1.7 i bilaga A till ministeriets förordning. Av strålskyddsprogrammet skall framgå vilka åtgärder som skall vidtas i syfte att förhindra och begränsa strålningsexponering förorsakad av transport och tillfällig förvaring av radioaktiva ämnen. Dessa åtgärder skall ställas i relation till storleken av och sannolikheten för strålningsexponering. Strålskyddsprogrammet skall tillställas strålsäkerhetscentralen för kännedom innan transport- eller förvaringsverksamheten inleds.

Om inte annat föreskrivs i kapitel 1.7 i bilagan A till ministeriets förordning skall verksamhetsutövaren för att säkerställa att funktionerna motsvarar kraven för tillämpning i sin verksamhet utarbeta ett kvalitetssäkringsprogram

1) för transport av alla radioaktiva ämnen av speciell beskaffenhet och radioaktiva ämnen med liten spridbarhet,

2) för konstruktion, tillverkning, provning, dokumentation, användning, underhåll och inspektion av alla kollin som används för transport och tillfällig förvaring av radioaktiva ämnen, samt

3) för alla åtgärder i samband med transport och tillfällig förvaring av radioaktiva ämnen.

Ett kvalitetssäkringsprogram enligt 2 mom. skall grunda sig på sådana krav eller anvisningar som strålsäkerhetscentralen anser vara godtagbara. Kvalitetssäkringsprogrammet skall på begäran tillställas strålsäkerhetscentralen.

5 a kap.

Tillsynsmyndighetens kontroller

29 b §

Kontroller

De tillsynsmyndigheter som nämns i 30 § 1 mom. skall utföra kontroller enligt detta kapitel på en representativ del av vägtransporterna av farliga ämnen för att övervaka att bestämmelserna och föreskrifterna om transport av farliga ämnen iakttas vid transporterna.

29 c §

Utförande av kontroller

En kontrollista enligt modellen i bilaga I till rådets direktiv 95/50/EG om enhetliga förfaranden för kontroller av vägtransporter av farligt gods, sådan den lyder senast ändrad genom kommissionens direktiv 2004/112/EG om anpassning till den tekniska utvecklingen av rådets direktiv 95/50/EG om enhetliga förfaranden för kontroller av vägtransporter av farligt gods, skall användas när kontroller utförs.

Vid kontrollerna skall också övervakas att de säkerhetsåtgärder som krävs vid transport av farliga ämnen svarar mot bestämmelser och föreskrifter.

Kontrollerna genomförs med stickprov och de skall utföras så snabbt som möjligt utan att transporten förorsakas oskäligt dröjsmål eller andra olägenheter.

29 d §

Kontrollplats

Kontroller skall utföras på en så omfattande del av vägnätet som möjligt. På hamn-, upplags- och fabriksområden, flygplatser eller andra motsvarande områden kan kontroller utföras, ifall transporten enligt 3 § 1 mom. 4 punkten i TFÄ-lagen skall betraktas som vägtransport.

Kontrollerna skall utföras på sådana platser att trafiken eller miljön inte orsakas fara av kontrollerna eller när fordon hejdas i trafiken. Vid valet av kontrollplats skall dessutom beaktas möjligheterna att sätta transporten i behörigt skick, ifall brister i transporten påträffas.

29 e §

Kontrollintyg

Den som utför kontrollen skall ge fordonets förare en kopia av den kontrollista som nämns i 29 c § 1 mom. som intyg över utförd kontroll. Intyget skall förvaras i fordonet under transporten och det skall på begäran visas upp för den myndighet som övervakar transporter.

29 f §

Rapportering

Polisen, gränsbevakningsväsendet och tullverket tillställer var för sig kommunikationsministeriet senast före utgången av den januari månad som följer på kontrollåret ett sammandrag i enlighet med bilaga III till det direktiv som avses i 29 c § 1 mom. av de kontroller som de har utfört under varje kalenderår. Antalet konstaterade överträdelser anges specificerade enligt bilaga II till direktivet.

30 §

Tillsynsmyndigheter

Polis övervakar vägtransporter av farliga ämnen och tillfällig förvaring som hänför sig till dem. Transporter till eller från Finland av farliga ämnen på väg och tillfällig förvaring i anslutning till dem övervakas också av tullverket och gränsbevakningsväsendet inom respektive myndighets verksamhetsområde. Om transporter som sker under övervakning av försvarsmakten bestäms i TFÄ-lagen.

Strålsäkerhetscentralen övervakar i samarbete med de myndigheter som nämns i 1 mom. ärenden med anknytning till transport och tillfällig förvaring av radioaktiva ämnen.

34 §

Olyckshändelser och anmälan om dem

Om det vid transport av ett farligt ämne inträffar en olyckshändelse som till följd av läckage eller av andra orsaker medför risk för att människor, egendom eller miljön skadas, skall fordonets förare eller den som ansvarar för lastningen eller lossningen omedelbart anmäla det inträffade till nödcentralen, meddela räddningsmyndigheten de uppgifter den behöver och vidta lämpliga skyddsåtgärder.

Om det vid transport av ett farligt ämne inträffar en sådan olyckshändelse som avses i kapitel 1.8 i bilaga A till ministeriets förordning, såsom läckage av farligt ämne, omedelbart hotande fara för läckage av farligt ämne, skada på människor, egendom eller miljön eller en händelse på grund av vilken hjälp begärts av myndigheterna, skall transportören omedelbart lämna säkerhetsteknikcentralen en olycksrapport enligt den modell som ingår i ministeriets förordning. Om det är fråga om transport av radioaktivt ämne skall rapporten lämnas till strålsäkerhetscentralen.

Säkerhetsteknikcentralen och strålsäkerhetscentralen har rätt att begära ytterligare utredningar utöver dem som avses i 2 mom., om sådana anses vara nödvändiga med beaktande av olyckshändelsens art och omfattning.

I samband med betydande olyckor avger kommunikationsministeriet en i ADR-bestämmelserna avsedd olycksrapport till sekretariatet vid Förenta Nationernas ekonomiska kommission för Europa.

Denna förordning träder i kraft den 1 juni 2005. Förordningens 8 § 5 mom., 15 § 1 mom. 5 och 6 punkten, 24 § 1 och 2 mom., 26 § 4―6 mom., 27 a § samt 29 c § 2 mom. träder dock i kraft den 1 juli 2005.

Denna förordnings 6 och 25 § tillämpas från och med den 1 juli 2005.

Gastankar, tryckfat, batterier av flaskor och flaskpaket som har tillverkats i utlandet och som importerats får tas i bruk i Finland fram till den 1 juli 2007 med tillämpning av 24 § 1 och 2 mom., sådana de lyder den 30 juni 2005.

De som bedriver transport eller tillfällig förvaring av radioaktiva ämnen när denna förordning träder i kraft skall före den 1 juni 2006 tillställa strålskyddscentralen ett strålskyddsprogram enligt 29 a § 1 mom.

Vid de kontroller av vägtransporter som avses i 5 a kap. används i stället för den kontrollista enligt modell som avses i 29 c § 1 mom. och det sammandrag som avses i 29 f § fram till den 31 december 2005 en kontrollista enligt de bestämmelser som gäller när denna förordning träder i kraft, varvid också konstaterade förseelser specificeras enligt de bestämmelser som gäller när denna förordning träder i kraft.

Helsingfors den 21 april 2005

Kommunikationsminister
Leena Luhtanen

Trafikråd
Seija Miettinen

Innehållsförteckning

250/2005