1358/2004

Given i Helsingfors den 30 december 2004

Lag om ändring av lagen om olycksfallsförsäkring

I enlighet med riksdagens beslut

ändras i lagen av den 20 augusti 1948 om olycksfallsförsäkring (608/1948) 14 § 4 mom., 15 §, 22 § 1 mom., 35 § 4 mom., 60 § 6 mom. och 64 c § 1 mom. 8 punkten,

sådana de lyder, 14 § 4 mom. i lag 1344/1988, 15 § delvis ändrad i lag 143/2003, 22 § 1 mom., 35 § 4 mom. och 60 § 6 mom. i lag 1204/1996 och 64 c § 1 mom. 8 punkten i lag 723/2002, samt

fogas till lagen nya 15 a, 15 b och 57 b § samt till 64 c § 1 mom., sådant det lyder i sistnämnda lag, en ny 9 punkt som följer:

14 §

Oberoende av vad som föreskrivs i 1 mom. ersätts en arbetstagare för i 41 § 5 mom. angivna befogade och behövliga kostnader för läkarundersökning och anskaffning av uppgifter om arbetsförhållandena för utredande av om arbetstagarens sjukdom beror på arbetet, då kostnaderna har föranletts av en skada som ett olycksfall i arbetet kan misstänkas ha orsakat eller av en yrkessjukdomsutredning, även om det visar sig att skadan eller sjukdomen inte beror på ett olycksfall i arbetet för vilket skadestånd betalas eller inte är en yrkessjukdom som medför rätt till skadestånd. Då det misstänks att en sjukdom utgör yrkessjukdom, förutsätter rätten till skadestånd att undersökningen grundar sig på bedömning av en läkare som är förtrogen med företagshälsovård och på uppgifter om arbetstagarens arbetsförhållanden. När detta moment tillämpas gäller i övrigt vad som föreskrivs i 15 och 15 b §.

15 §

Den skadade har rätt att få ersättning för till följd av skada eller sjukdom nödvändig sjukvård som med undvikande av onödiga kostnader ges med stöd av folkhälsolagen (66/1972) eller lagen om specialiserad sjukvård (1062/1989) såsom offentlig hälso- och sjukvård, såsom sådana tjänster som avses i lagen om privat hälso- och sjukvård (152/1990) eller av en sådan självständig yrkesutövare som avses i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (559/1994), om försäkringsanstalten har gett en betalningsförbindelse om ersättning för vård så som nedan föreskrivs.

Försäkringsanstalten har rätt att genom betalningsförbindelsen välja den vårdplats som den skadades skada eller sjukdom förutsätter. Vårdplatsen skall vara sådan att den skadade får sådan vård som den skada eller sjukdom som orsakats av olycksfallet förutsätter. Försäkringsanstalten skall utan dröjsmål underrätta den skadade eller dennes intressebevakare samt den verksamhetsenhet inom den offentliga hälso- och sjukvården där den skadade vårdas om att den gett en betalningsförbindelse.

En i 1 mom. avsedd betalningsförbindelse krävs dock inte för det första läkarbesöket och en mindre vårdåtgärd i direkt anslutning till besöket. Med mindre vårdåtgärd avses sedvanlig i samband med läkarbesök utförd röntgenundersökning, gipsning, läggande av förband eller någon annan med dessa åtgärder jämförbar åtgärd. Betalningsförbindelse krävs inte heller för brådskande sjukvård som är nödvändig på grund av att den genom skada eller sjukdom skadade personens hälsotillstånd är utsatt för omedelbar fara.

15 a §

Till sjukvård som ersätts enligt 15 § hör

1) av läkare given eller föreskriven vård,

2) av läkare förskrivna läkemedel och vårdmaterial,

3) anskaffning av proteser och andra hjälpmedel med äganderätt för den skadade eller till den skadades förfogande samt nödvändig reparation och nyanskaffning av sådana,

4) ledhund som ställs till den skadades förfogande, och

5) institutionsvård som är nödvändig på grund av den skada eller sjukdom som orsakats av olycksfallet.

Såsom sjukvård ersätts också därav föranledda nödvändiga resekostnader.

15 b §

För sådan i 15 § 1 mom. avsedd vård som ges såsom offentlig hälso- och sjukvård betalas som ersättning till den skadade den klientavgift som tagits ut hos den skadade med stöd av lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (734/1992). Om inte något annat bestäms i denna lag, skall försäkringsanstalten dessutom till den kommun eller samkommun som ordnar sjukvårdstjänsten för kostnader som producerandet av vården medför betala en avgift som bestäms enligt 13 a § i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården.

För sådan i 15 § 1 mom. avsedd vård som ges såsom tjänster enligt lagen om privat hälso- och sjukvård och vård som ges av en självständig yrkesutövare betalas ersättning i enlighet med betalningsförbindelsen.

Om den i 2 mom. avsedda vården är brådskande vård eller ett första läkarbesök och mindre vårdåtgärder i direkt anslutning till besöket enligt 15 § 3 mom., betalas ersättning enligt de nödvändiga kostnader som vården medfört. För brådskande vård och det första läkarbesöket och mindre vårdåtgärder i anslutning till besöket inom den offentliga hälso- och sjukvården betalas ersättning enligt 1 mom.

En skadad som vårdas inom den öppna vården betalas ersättning för kostnader för sådan sjukvård som avses i 15 a § 2―4 punkten enligt de nödvändiga kostnader som vården orsakat.

Om vården av den skadade fortsätter vid en annan vårdplats än den som anges i betalningsförbindelsen, är försäkringsanstalten skyldig att ersätta den kostnad som den skadade själv hade varit tvungen att betala för motsvarande vård inom den offentliga hälso- och sjukvården enligt lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården.

Om den verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvården som ger sjukvård i form av offentlig hälso- och sjukvård försummar att inom föreskriven tid göra den anmälan om inledande av vård som avses i 13 b § 1 mom. i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården, är försäkringsanstalten skyldig att till kommunen eller samkommunen betala den avgift som bestäms enligt 13 a § i den nämnda lagen först för den vård som ges efter det att anmälningsskyldigheten har fullgjorts.

Den avgift som avses i 13 a § 1 mom. i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården betalas inte för fortlöpande institutionsvård dygnet runt på grund av en skada eller sjukdom som orsakats av ett olycksfall. Institutionsvården kan inte anses vara fortlöpande innan vården har fortgått utan avbrott i minst tre månader.

22 §

För att få ersättning är arbetstagaren skyldig att ta emot av läkare föreskriven behandling som avser en förbättring av arbets- eller funktionsförmågan. Denna skyldighet gäller dock inte livsfarliga åtgärder eller vård som utan särskild orsak ges utanför Finland. Om mottagandet av vården fördröjs därför att arbetstagaren utan godtagbart skäl vägrar att ta emot av läkare föreskriven behandling vid den vårdplats som anges i betalningsförbindelsen, kan utbetalningen av dagpenning, olycksfallspension och menersättning avbrytas. Det som föreskrivs ovan i detta moment gäller också sådan medicinsk rehabilitering som avses i 7 § i lagen om rehabilitering som ersätts enligt lagen om olycksfallsförsäkring (625/1991).


35 §

I den försäkringspremie som avses i 1 mom. innefattas ett belopp som utgör 1,75 procent av arbetsgivarens försäkringspremie, med undantag för sådan försäkring som avses i 57 §, och som skall användas för främjande av arbetarskyddet enligt vad som särskilt bestäms i lagen om arbetarskyddsfonden (407/1979). Försäkringsanstalten betalar detta belopp till Olycksfallsförsäkringsanstalternas förbund, som sedan redovisar detta till arbetarskyddsfonden enligt vad som bestäms genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.

7 kap.

Frivillig försäkring

57 b §

Med avvikelse från vad som föreskrivs i 15 och 15 b § ersätts på grundval av en sådan försäkring som avses i 57 § 2 och 3 mom. sjukvård enligt 15 a § med undvikande av onödiga kostnader, dock utan att den skadades hälsotillstånd äventyras. I ersättning betalas den del av kostnaderna som den skadade svarar för enligt lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården. De kostnader som överstiger denna del kan ersättas, om detta är motiverat med beaktande av vilken väsentlig inverkan väntetiden för sjukvård har på arbetsoförmågans varaktighet eller av någon annan särskild orsak. Den skadade är inte skyldig att utanför Finland ta emot vård som ett olycksfall i arbetet kräver, om inte annat följer av någon särskild orsak.

60 §

Försäkringsanstalterna deltar årligen i de förhöjningar som avses i 2, 3 och 5 mom. och i skadestånd och avgifter enligt 15, 15 a och 15 b § samt i de kostnader för rehabilitering som avses i 7 § i lagen om rehabilitering som ersätts enligt lagen om olycksfallsförsäkring och som betalas ut när över nio år förflutit från ingången av det första kalenderåret efter den dag då olycksfallet inträffade. Såsom fördelningsförhållande mellan försäkringsanstalterna används då förhållandet mellan de i försäkringspremierna inkluderade, för dessa förhöjningar och ersättningar avsedda avgifterna, minskat med beloppet av motsvarande förhöjningar och ersättningar som försäkringsanstalterna betalat samma år. Social- och hälsovårdsministeriet fastställer på ansökan av Olycksfallsförsäkringsanstalternas förbund närmare grunder för avgifterna. Den utjämning som fördelningen av förhöjningarna och ersättningarna förutsätter skall försäkringsanstalterna redovisa till Olycksfallsförsäkringsanstalternas förbund enligt vad som närmare bestäms genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.


64 c §

Utöver vad som bestäms i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet har en försäkringsanstalt och Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund rätt att, utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter, ge uppgifter som grundar sig på verkställigheten av denna lag enligt följande:


8) till en registeransvarig som bedriver kreditupplysningsverksamhet får lämnas ut uppgifter om en med stöd av denna lag utsökningsbar fordran på försäkringstagaren och den försäkringspliktige,

9) till en i 15 § 1 mom. avsedd verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvården och självständig yrkesutövare får lämnas ut sådana uppgifter om den skadade som är nödvändiga för den bedömning av behovet av vård och kostnaderna för vården av den skadade som en betalningsförbindelse förutsätter.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.

Denna lag tillämpas på sådana olycksfall i arbetet som har inträffat och sådana yrkessjukdomar som har framträtt efter det att denna lag har trätt i kraft.

Bestämmelserna i 14 § 4 mom. tillämpas på kostnader för läkarundersökningar och anskaffning av uppgifter om arbetstagarens arbetsförhållanden som uppkommit efter lagens ikraftträdande. Ersättandet av de nämnda kostnaderna förutsätter dessutom att olycksfallet har inträffat och, då yrkessjukdom misstänks, att en läkare som är förtrogen med företagshälsovård första gången med fog misstänkt att sjukdomen är en yrkessjukdom efter det att denna lag har trätt i kraft.

Bestämmelserna i 60 § 6 mom. tillämpas också på sådana förhöjningar, ersättningar, avgifter och kostnader som grundar sig på ett olycksfall som inträffat eller en yrkessjukdom som framträtt innan denna lag trädde i kraft.

RP 158/2004
ShUB 28/2004
RSv 169/2004

Helsingfors den 30 december 2004

Republikens President
TARJA HALONEN

Social- och hälsovårdsminister
Sinikka Mönkäre

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.