Finlex ®

Given i Helsingfors den 30 december 2004

Lag om ändring av lagen om pensionsstiftelser

I enlighet med riksdagens beslut

upphävs i lagen av den 29 december 1995 om pensionsstiftelser (1774/1995) 40 § 3 mom. och 41 b §,

sådana de lyder, 40 § 3 mom. i lag 1135/1998 och 41 b § i lag 85/1999,

ändras rubriken för 5 kap., 37, 38, 39 och 41 §, 41 a § 1 och 2 mom., 42 §, 65 § 1 mom., 81 § 1 och 2 mom., 87 och 130 § och 134 § 2 mom.,

av dem 37, 38, 41 och 42 § samt 134 § 2 mom. sådana de lyder i sistnämnda lag, 39 § och 41 a § 1 och 2 mom. sådana de lyder i lag 1135/1998 och 130 § sådan den lyder delvis ändrad i lag 582/1998, samt

fogas till 41 a §, sådan den lyder i nämnda lag 1135/1998, nya 4―9 mom. som följer:

5 kap.

Bokslut och verksamhetsberättelse

37 §

I pensionsstiftelsens bokföring och vid upprättande av bokslutet och verksamhetsberättelsen iakttas bokföringslagen (1336/1997), om inte något annat följer av bestämmelserna i detta kapitel, samt bokföringsförordningen (1339/1997), om inte något annat följer av bestämmelserna i detta kapitel eller social- och hälsovårdsministeriets eller Försäkringsinspektionens på försäkringsverksamhetens speciella karaktär baserade föreskrifter.

Bestämmelserna i bokföringslagens 1 kap. 4 § 1 mom. och 5―8 §, 3 kap. 1 §, 2 § 2 mom., 9―12 § samt 13 § 1 och 3 mom., 4 kap. 1―4 §, 5 § 3―5 mom. och 7 §, 5 kap. 2, 2 a och 4 §, 5 § 1 mom., 5 a § 2 mom., 6―13 §, 16 och 17 § samt 19 och 20 §, 6, 7 och 7 a kap. samt 8 kap. 6 § tillämpas inte på upprättandet av en pensionsstiftelses bokslut eller verksamhetsberättelse.

Med bestående aktiva i bokföringslagen avses posterna materiella och immateriella tillgångar i balansräkningen för pensionsstiftelser. På materiella och immateriella tillgångar tillämpas, om inte något annat föreskrivs nedan, bestämmelserna om bestående aktiva i bokföringslagen, med undantag för de ovan nämnda bestämmelserna i 2 mom., samt 5 kap. 13 och 16 §.

38 §

För varje räkenskapsperiod skall upprättas ett bokslut som består av

1) en balansräkning, som ger en bild av den ekonomiska ställningen på balansdagen,

2) en resultaträkning, som beskriver hur resultatet har uppkommit, och

3) uppgifter som skall lämnas i bilagor till balansräkningen och resultaträkningen (noter).

För varje post i balansräkningen och resultaträkningen skall motsvarande uppgifter för den närmast föregående räkenskapsperioden anges (jämförelsetal). Om specificeringen av balansräkningen eller resultaträkningen har ändrats, skall jämförelsetalet om möjligt korrigeras. På samma sätt skall förfaras, om jämförelsetalet av något annat skäl inte är användbart.

Till bokslutet skall bifogas en verksamhetsberättelse som ger uppgifter om viktiga omständigheter som gäller utvecklingen av pensionsstiftelsens verksamhet.

Handlingar som ingår i bokslutet och som bifogats till bokslutet skall vara överskådliga och bilda en helhet.

39 §

Bokslutet och verksamhetsberättelsen skall tillställas revisorerna inom fyra månader efter räkenskapsperiodens slut, om Försäkringsinspektionen på ansökan av pensionsstiftelsen av särskilda skäl inte beviljar undantag från detta. Revisorerna skall inom en månad avge en revisionsberättelse till styrelsen.

41 §

I balansräkningen upptas

1) pengar och andra fordringar än sådana som tagits upp som placeringar i balansräkningen, till det nominella värdet, likväl högst till det sannolika värdet,

2) pensionsansvar till det värde som beräknats med beaktande av 43 § och social- och hälsovårdsministeriets samt Försäkringsinspektionens föreskrifter, samt

3) övriga skulder till nominellt värde eller, om skulden är bunden vid index eller någon annan jämförelsegrund, till det högre belopp som den stiger till på grund av den förändrade jämförelsegrunden.

Om en kostnadsföring som har gjorts enligt 1 mom. 1 punkten visar sig vara obefogad senast vid utgången av räkenskapsperioden, skall den tas upp som en rättelse av kostnadsföringen.

41 a §

Anskaffningsutgiften för de placeringar som står under balansräkningens huvudgrupp "Placeringar" och som återstår vid utgången av räkenskapsperioden skall aktiveras. Anskaffningsutgiften för byggnader och övriga utgifter med lång verkningstid samt inventarier skall under sin verkningstid kostnadsföras som avskrivningar. I det fall att placeringstillgångarnas verkliga värde vid räkenskapsperiodens utgång underskrider anskaffningsutgiften eller den med stöd av detta moment med tidigare gjorda nedskrivningar minskade anskaffningsutgiften, skall skillnaden kostnadsföras som nedskrivning. Om inte social- och hälsovårdsministeriet av särskilda skäl bestämmer något annat, behöver placeringar som skall betraktas som bestående aktiva och fordringar inte kostnadsföras, om nedskrivningen skall anses vara tillfällig. Om kostnadsföringen visar sig vara obefogad senast vid utgången av räkenskapsperioden, skall den tas upp som en rättelse av kostnadsföringen.

Masskuldebrevslån samt andra penning- och kapitalmarknadsinstrument kan tas upp i balansräkningen på ett sätt som avviker från 1 mom. enligt vad som närmare föreskrivs genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.

Med avvikelse från 1―3 mom. och 41 § kan finansiella instrument värderas till sitt verkliga värde. Förändringar i det verkliga värdet upptas såsom intäkter eller kostnader i resultaträkningen eller i fonden för verkligt värde, som ingår i det egna kapitalet i balansräkningen. Social- och hälsovårdsministeriet utfärdar genom förordning närmare bestämmelser om huvudprinciperna för förutsättningar för värdering enligt verkligt värde och fastställande av det verkliga värdet, hur förändringar i det verkliga värdet upptas i resultaträkningen och balansräkningen samt om noter till finansiella instrument och uppgifter som skall ges i verksamhetsberättelsen. Placeringar med vilka pensionsstiftelsen idkar handel kan klassificeras som finansiella instrument som pensionsstiftelsen innehar för handel. Försäkringsinspektionen kan meddela närmare föreskrifter om klassificeringen av finansiella instrument som innehas för handel och om säkringsredovisning.

Med avvikelse från 1 och 3 mom. kan förvaltningsfastigheter och övriga placeringar som nämns i social- och hälsovårdsministeriets förordning värderas till sitt verkliga värde. Förändringar i det verkliga värdet upptas såsom intäkter eller kostnader i resultaträkningen. Social- och hälsovårdsministeriet utfärdar genom förordning närmare bestämmelser om förutsättningar för värdering enligt verkligt värde, fastställande av det verkliga värdet, hur förändringar i det verkliga värdet upptas i resultaträkningen samt noter till dessa poster och uppgifter som skall ges i verksamhetsberättelsen.

Pensionsstiftelsen skall välja värderingsmetod så att enhetliga värderingsprinciper tillämpas på tillgångar som hänförs till ett visst användningsändamål. Om pensionsstiftelsen väljer värdering till verkligt värde enligt 4 eller 5 mom. som värderingsprincip, kan den inte samtidigt tillämpa de värderingsprinciper som anges i 1―3 mom. på andra motsvarande tillgångar som hänförs till motsvarande användningsändamål. Den valda värderingsmetoden skall följas konsekvent.

En tillgång som överförs från en till placeringstillgångarna eller bestående aktiva hänförd grupp av placeringar till en annan skall åsättas det balansvärde som avses i 1―3 mom., då de värderingsprinciper som anges i 1―3 mom. iakttas.

I en not till balansräkningen skall balanspostvis uppges placeringarnas anskaffningsutgift och verkliga värde på det sätt som Försäkringsinspektionen närmare bestämmer.

Försäkringsinspektionen meddelar närmare föreskrifter om förutsättningarna för värdering av placeringar enligt verkligt värde, fastställande av verkligt värde och anskaffningsutgift för placeringar, överföringar mellan placeringstillgångar och bestående aktiva samt om framställningssättet för byggnadsavskrivningar och avskrivningar av andra utgifter med lång verkningstid.

42 §

Närmare bestämmelser som beror på försäkringsverksamhetens speciella karaktär utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet om balansräknings- och resultaträkningsscheman, noter till balansräkningen och resultaträkningen och de uppgifter som skall ges i verksamhetsberättelsen samt balansspecifikationer och specifikationer av noterna.

Social- och hälsovårdsministeriet kan genom förordning föreskriva om när och hur avvikelser, för att en rättvisande bild skall kunna ges, får göras från bestämmelserna om upprättande av bokslutet och verksamhetsberättelsen.

Försäkringsinspektionen meddelar närmare föreskrifter som beror på försäkringsverksamhetens speciella karaktär om hur bokslut och verksamhetsberättelse för pensionsstiftelser skall upprättas.

Försäkringsinspektionen kan ge anvisningar och utlåtanden om hur detta kapitel, social- och hälsovårdsministeriets förordning enligt 1 mom. samt bokföringslagen och bokföringsförordningen skall tillämpas på pensionsstiftelser.

Försäkringsinspektionen kan på ansökan av en pensionsstiftelse av särskilda skäl för viss tid bevilja tillstånd att avvika från de i 4 mom. angivna bestämmelserna och föreskrifterna, om avvikelsen behövs för att ge en rättvisande bild av resultatet av försäkringsstiftelsens verksamhet och av dess ekonomiska ställning.

Om en bestämmelse eller föreskrift, en anvisning, ett utlåtande eller ett tillstånd som avses i denna paragraf är av vikt med tanke på den allmänna tillämpningen av bokföringslagen eller bokföringsförordningen eller bestämmelserna om bokslut och verksamhetsberättelse i bokföringslagen eller bokföringsförordningen, skall social- och hälsovårdsministeriet eller Försäkringsinspektionen, innan bestämmelsen eller föreskriften, anvisningen, utlåtandet eller tillståndet utfärdas, begära bokföringsnämndens utlåtande härom.

Försäkringsinspektionen kan av särskilda skäl för viss tid i enskilda fall bevilja undantag från 1 mom. och från bokföringslagens 2 kap. 9 § 1 mom. och 3 kap. 6 §.

65 §

En pensionsstiftelse skall varje år inom fem månader från räkenskapsperiodens slut eller vid en senare tidpunkt som Försäkringsinspektionen bestämmer till inspektionen lämna in bokslutet, verksamhetsberättelsen, revisorernas utlåtande samt en statistikberättelse enligt ett fastställt formulär.

81 §

När pensionsstiftelsen har trätt i likvidation skall likvidatorerna utan dröjsmål upprätta bokslut och verksamhetsberättelse för den tid före likvidationen för vilken bokslut ännu inte har upprättats. Därvid skall i tillämpliga delar iakttas vad som bestäms om bokslut, verksamhetsberättelse och revision.

Om den i 1 mom. angivna tiden även omfattar föregående räkenskapsperiod, skall för denna upprättas ett särskilt bokslut och en särskild verksamhetsberättelse.

87 §

Likvidatorerna skall för varje räkenskapsperiod upprätta ett bokslut och en verksamhetsberättelse inom fyra månader efter räkenskapsperiodens slut. Har likvidationen inte avslutats inom två år, skall de samtidigt meddela orsaken till dröjsmålet.

130 §

Den som

1) bryter mot denna lags bestämmelser om upprättande av bokslut, verksamhetsberättelse eller revisionsberättelse eller om avgivande av slutredovisning över en pensionsstiftelses likvidation, eller

2) i strid med förbud som Försäkringsinspektionen meddelat med stöd av 69 § överlåter eller pantsätter egendom som en pensionsstiftelse har i sin besittning,

skall, om inte gärningen är ringa eller strängare straff för den föreskrivs någon annanstans i lag, för pensionsstiftelsebrott dömas till böter.

134 §

Var och en har rätt att ta del av pensionsstiftelsers bokslut och verksamhetsberättelser som social- och hälsovårdsministeriet och Försäkringsinspektionen har i sin besittning.

Denna lag träder i kraft den 31 december 2004.

Denna lag tillämpas första gången på bokföringen för en pensionsstiftelse för den räkenskapsperiod som börjar den 1 januari 2005 eller därefter. En pensionsstiftelse får tillämpa denna lag under den räkenskapsperiod som pågår när lagen träder i kraft.

På uppskrivningar som har gjorts innan denna lag träder i kraft får tillämpas de bestämmelser som är i kraft när denna lag träder i kraft.

Helsingfors den 30 december 2004

Republikens President
TARJA HALONEN

Social- och hälsovårdsminister
Sinikka Mönkäre

Innehållsförteckning

1323/2004