741/2004

Given i Helsingfors den 11 augusti 2004

Handels- och industriministeriets förordning om övervakning av koldioxidutsläpp och om den rapport som skall utarbetas över utsläppen

I enlighet med handels- och industriministeriets beslut föreskrivs med stöd av 59 § lagen den 30 juli 2004 om utsläppshandel (683/2004):

1 kap.

Allmänna bestämmelser

1 §
Tillämpningsområde

Denna förordning tillämpas på övervakning av koldioxidutsläpp och på den rapport som skall ges om utsläpp från en anläggning enligt lagen om utsläppshandel (683/2004).

2 §
Definitioner

I denna förordning avses med

1) EG:s övervakningsanvisning Europeiska gemenskapernas kommissions beslut 2004/156/EG om riktlinjer för övervakning och rapportering av utsläpp av växthusgaser i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG,

2) verksamhet den verksamhet som utövas i en anläggning som omfattas av tillämpningsområdet för lagen om utsläppshandel,

3) verksamhetsuppgifter den information på basis av vilken anläggningarnas utsläpp beräknas och vilken baserar sig på den årliga förbrukningen av bränslen eller material eller på den årliga produktionsmängden,

4) övervakningsmetoder de metoder som används vid fastställandet av utsläpp, inklusive val av nivå och val mellan beräkning och mätning som metod för utsläppsövervakning,

5) nivå de metoder som används för att fastställa verksamhetsuppgifter, utsläppsfaktorer, oxidationsfaktorer och omvandlingsfaktorer med de exaktheter som fastställs i EG:s övervakningsanvisning,

6) totala utsläpp de sammanlagda utsläpp av koldioxid som härstammar från bränslen eller råvaror från en anläggning som omfattas av tillämpningsområdet för lagen om utsläppshandel och vilka har fastställts i enlighet med EG:s övervakningsanvisning, vilka dock inte innehåller utsläpp av koldioxidneutrala ämnen,

7) koldioxidneutrala ämnen icke-fossilt och biologiskt nedbrytbart organiskt material som härrör från växter, djur eller mikroorganismer,

8) värmevärde ett bränsles effektiva värmevärde i fukthalten vid exploatering,

9) utsläppsfaktor den koldioxidmängd som uppkommer när kol i en viss bränslemängd eller råvarumängd oxideras eller när en viss råvarumängd används eller produktmängd produceras,

10) oxidationsfaktor det tal som uttrycker vilken del av kolet i ett bränsle som oxideras till koldioxid i den förbränningsprocess som granskas,

11) omvandlingsfaktor det tal som uttrycker vilken del av kolet i en råvara som inmatats i en kemisk process som oxideras till koldioxid,

12) överförd koldioxid kol eller kolförening som uppkommer i en anläggning men där det ingående kolet inte frigörs i luften, utan tillvaratas för att användas som råvara i en produkt eller samlas på hög eller transporteras till en annan anläggning för att samlas på hög eller användas som råvara eller bränsle,

13) utsläppsrapport den rapport som verksamhetsutövaren skall ge om anläggningens koldioxidutsläpp under varje kalenderår.

3 §
Principer som gäller utsläppsövervakningen och utsläppsrapporten

Övervakningen av koldioxidutsläpp från de anläggningar som omfattas av tillämpningsområdet för lagen om utsläppshandel skall genomföras och den utsläppsrapport som skall ges om dessa utsläpp skall utarbetas så att

1) övervakningen av en anläggnings utsläpp och den rapport som skall lämnas om utsläppen täcker alla koldioxidutsläpp från de processer och i förbränningsanläggningar befintliga utsläppskällor, vilka hör till de verksamheter som omfattas av tillämpningsområdet för lagen om utsläppshandel (täckningsprincipen),

2) utsläpp som har övervakats och rapporterats under olika tider är jämförbara sinsemellan (samstämmighetsprincipen),

3) de antaganden som gjorts och de källhänvisningar, verksamhetsuppgifter, utsläppsfaktorer, oxidationsfaktorer och omvandlingsfaktorer som har använts vid fastställandet av utsläpp har retts ut, sammanställts, analyserats, rapporterats och lagrats på ett sätt som gör det möjligt för kontrollören och utsläppshandelsmyndigheten att reda ut hur tillförlitliga utsläppen och fastställandet av dem är (öppenhetsprincipen),

4) syftet med utsläppsövervakningen är största möjliga exakthet vid bedömning av utsläppen som kan genomföras utan oskäligt stora kostnader och där systematiska under- eller överskattningar av utsläppen såvitt möjligt har undvikits samt osäkerheterna så långt det är praktiskt möjligt minimerats (exakthetsprincipen),

5) den rapport som skall ges om utsläppen beskriver anläggningens utsläpp tillförlitligt och i rapporten och i uppgifterna i den inte förekommer väsentliga brister, feltolkningar eller fel. En brist, ett fel eller en feltolkning kan anses väsentlig om den avvikelse den sammanlagda verkan av dem medför i de totala utsläppen är 5 procent eller större (väsentlighetsprincipen),

Verksamhetsutövaren kan vid bedömning av kostnaderna för den övervakningsmetod för utsläppen som förutsätter största möjliga exakthet beakta de övervakningsmetoder som redan används i anläggningen och den kostnadsökning som orsakas av exaktare metoder än dessa för att undvika oskäligt stora kostnader (kostnadseffektivitetsprincipen).

Verksamhetsutövaren skall i sin verksamhet eftersträva att kontinuerligt upprätthålla och förbättra kvaliteten på och exaktheten i utsläppsinformationen (principen om kontinuerlig förbättring).

4 §
Tillämpning av EG:s övervakningsanvisning

På övervakningen av en anläggnings koldioxidutsläpp, fastställandet av utsläppen och den rapport som skall utarbetas över utsläppen tillämpas EG:s övervakningsanvisning, om inte något annat bestäms i denna förordning.

Under utsläppshandelsperioden 2005―2007 används i Finland vid fastställandet av verksamhetsuppgifter, utsläppsfaktorer, koldioxidhalter, värmevärden och oxidationsfaktorer minst exaktheterna enligt de nivåer som nämns i tabell 1 i EG:s övervakningsanvisning, med undantag av utsläpp som härstammar från obetydliga källor.

2 kap.

Utsläppsövervakning och fastställande av faktorer

5 §
Metod för utsläppsövervakning

På valet av övervakningsmetod för utsläppen tillämpas EG:s övervakningsanvisning för verksamheten i fråga.

Utsläppshandelsmyndigheten kan på förslag av verksamhetsutövaren och av ett motiverat skäl godkänna en övervakningsmetod eller ett förfarande som avviker från övervakningsmetoden enligt EG:s övervakningsanvisning. Verksamhetsutövaren skall härvid visa att den metod eller det förfarande som denne föreslår till sin exakthet motsvarar den exakthet som har krävts för anläggningen också till de delar som avviker från EG:s övervakningsanvisning.

Verksamhetsutövaren skall övervaka en anläggnings utsläpp med de övervakningsmetoder som förutsätts i det av utsläppshandelsmyndigheten beviljade utsläppstillståndet och den övervakningsplan som godkänts i samband med det

En utsläppsrapport som har utarbetats med hjälp av de övervakningsmetoder som presenteras i övervakningsplanen skall kunna kontrolleras.

6 §
Ändring av en övervakningsmetod

Ifall brister eller fel upptäcks i godkända övervakningsmetoder skall verksamhetsutövaren omedelbart meddela utsläppshandelsmyndigheten om dessa samt föreslå att metoderna skall ändras så att bristerna och felen blir korrigerade.

Verksamhetsutövaren skall inom en skälig tid föreslå för utsläppshandelsmyndigheten att övervakningsmetoderna skall ändras, ifall en uppgift som behövs för beräkningen av utsläpp kan fås mera exakt än vad som har fastställts i gällande övervakningsplan.

7 §
Övervakning och anmälan av överförd koldioxid

En koldioxidmängd som har överförts från en verksamhetsutövare till en annan dras av från koldioxidutsläppet från den anläggning där den ursprungligen uppstod. En överförd koldioxidmängd övervakas av och de utsläpp den förorsakar meddelas i utsläppsrapporten av verksamhetsutövaren för den anläggning som tar emot överföringen.

Koldioxidutsläpp som härstammar från gaser som har uppkommit vid stålindustrins verksamheter som avses i 2 § 2 punkten lagen om utsläppshandel och som har överförts på en annan verksamhetsutövare övervakas och meddelas i utsläppsrapporten av verksamhetsutövaren för den anläggning i vars verksamheter de gaser uppkommer som ger upphov till koldioxidutsläppen.

8 §
Fastställandet av utsläppsfaktorer

I anläggningar där verksamhetsutövaren på basis av tabell 1 i EG:s övervakningsanvisning åläggs att fastställa verksamhetsspecifika utsläppsfaktorer, kan dessa fastställas genom mät- och analysmetoder, vilkas exakthet kan påvisas vara minst den exakthet som övervakningsanvisningen förutsätter av en metod som gäller ifrågavarande anläggning.

För de anläggningar för vilka tabell 1 i EG:s övervakningsanvisning tillåter att landsspecifika utsläppsfaktorer används, kan i Finland användas de utsläppsfaktorer som Statistikcentralen publicerar.

För verksamheter eller bränslen för vilka Statistikcentralen inte publicerar utsläppsfaktorer bör utsläppsfaktorerna fastställas i enlighet med EG:s övervakningsanvisning.

Verksamhetsutövaren kan i sina beräkningar använda faktorer som avviker från de utsläppsfaktorer som Statistikcentralen har publicerat, förutsatt att de beskriver utsläppet exaktare och att utsläppshandelsmyndigheten har godkänt faktorerna och praxis för fastställande av dem.

Analyseringen av verksamhetsspecifika kolhaltsuppgifter för bränslen och råvaror kan under utsläppshandelsperioden 2005―2007 göras i anläggningar och laboratorier som har ett dokumenterat kvalitetssystem för de metoder som behövs vid fastställandet av utsläppsfaktorerna.

9 §
Fastställandet av värmevärden

I anläggningar där verksamhetsutövaren på basis av tabell 1 i EG:s övervakningsanvisning åläggs att fastställa verksamhets- eller partispecifika värmevärden för ett bränsle, kan de värmevärden som ligger till grund för betalning vid bränslehandeln användas som värmevärden, förutsatt att de har fastställts enligt minst de exaktheter som förutsätts i tabellen i fråga.

I anläggningar där tabell 1 i EG:s övervakningsanvisning inte förutsätter att ett värmevärde för ett bränsle fastställs partispecifikt kan de värmevärden som Statistikcentralen publicerar användas för bränslena.

De verksamhets- och partispecifika effektiva värmevärdena för ett bränsle kan under utsläppshandelsperioden 2005–2007 fastställas i anläggningar och laboratorier som har ett dokumenterat kvalitetssystem för de metoder som behövs vid fastställandet av värmevärden för bränslen.

10 §
Fastställandet av oxidations- och omvandlingsfaktorer

En oxidationsfaktor skall användas, ifall andelen icke-oxiderat bränsle inte beaktas i utsläppsfaktorn.

I Finland används 0,99 som oxidationsfaktor för fasta bränslen och faktorn 0,995 för övriga bränslen i alla förbränningsanläggningar.

Utsläppshandelsmyndigheten kan på framställning av verksamhetsutövaren också godkänna användningen av en annan oxidations- eller omvandlingsfaktor, förutsatt att den har fastställts på ett sätt som utsläppshandelsmyndigheten har godkänt och att den beskriver den verkliga oxidationssituationen för ett bränsle i anläggningen mera exakt än den faktor som nämns i 2 mom.

Ifall en utsläppsfaktor har fastställts på ett sätt som beaktar andelen obrunnet bränsle, skall talet 1,00 användas som oxidationsfaktor.

Som omvandlingsfaktor vid kemiska processer används 1,00 i Finland.

3 kap.

Utsläppsrapporten och förvaringen av uppgifter

11 §
Utsläppsrapporten

Verksamhetsutövaren skall senast den 31 mars varje år till utsläppshandelsmyndigheten lämna in en rapport över utsläppen under föregående kalenderår från en anläggning som har ett utsläppstillstånd. Av rapporten skall framgå:

1) anläggningens namn, förläggningsplats, kontaktuppgifter och numret på anläggningens utsläppstillstånd,

2) adress, telefonnummer, faxnummer och e-postadress i fråga om den kontaktperson som svarar för utsläppsövervakningen,

3) till vilka underpunkter i 2 § 1 mom. lagen om utsläppshandel anläggningens verksamhet hör,

4) det sätt att fastställa utsläppen som har använts i anläggningen (beräkning/mätning),

5) anläggningens totala utsläpp,

6) ifall utsläppen har fastställts genom beräkning, skall vid denna beräkning använda verksamhetsuppgifter, utsläppsfaktorer, värmevärden, oxidationsfaktorer eller en uppgift om att oxidationsfaktorerna ingår i utsläppsfaktorerna, och omvandlingsfaktorer samt de antaganden som gjorts och de exakthetsnivåer som använts vid fastställandet av dessa anges. Om massbalansmetoden eller energibalansmetoden har använts som grund för beräkningen eller en del av den, skall alla uppgifter som använts vid denna beräkning anges,

7) ifall utsläppen har fastställts genom mätning, skall utöver de totala utsläppen anges grunderna för och en beskrivning av mätmetoderna och uppgifter om mätmetodernas tillförlitlighet,

8) de ändringar som har gjorts i anläggningen under rapporteringsperioden och som har kunnat påverka utsläppen,

9) kvaliteten på och energimängderna i den bioenergi som använts i anläggningen,

10) mängden koldioxid som överförts från anläggningen, det objekt dit koldioxiden överförts och den bränsle- eller materialbenämning som koldioxiden har överförts tillsammans med.

Utsläppsrapporten skall ges i ett formulär som utsläppshandelsmyndigheten har fastställt. Utsläppshandelsmyndigheten kan meddela närmare anvisningar om de uppgifter som skall ingå i rapporten och om deras exakthet och klassificeringen av dem.

12 §
Arkivering av utsläppsuppgifter

Verksamhetsutövaren skall sörja för att de övervakningsuppgifter som han eller hon har anfört vid utsläppsövervakningen och i utsläppsrapporten, de antaganden som gjorts som bakgrund till dem, fastställda verksamhetsuppgifter, använda utsläpps-, oxidations- och omvandlingsfaktorer och de mätningar och beräkningar som gjorts som bakgrund till dem har registrerats och meddelats på det sätt som fastställs i EG:s övervakningsanvisning och som möjliggör för kontrollören att bedöma hur tillförlitliga och exakta övervakningssystemet och de utsläppsuppgifter som erhållits som resultat av det är.

De uppgifter som anges ovan skall lagras i 10 år räknat från det år då rapporten om dem har lämnats in.

13 §
Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den 16 augusti 2004.

Europaparlamentets och rådets direktiv: 2003/87/EG; EUT nr L 275, 25.10.2003, s. 32
Kommissionens beslut: 2004/156/EG; EUT nr 059, 26.2.2004, s. 1

Helsingfors den 11 augusti 2004

Handels- och industriminister
Mauri Pekkarinen

Konsultative tjänstemannen
Seppo Oikarinen

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.