1400/2001

En kreditgivare, kredittagare eller en råvaruimportör kan ansöka om garanti av statens specialfinansieringsbolag ( Finnvera ).

Finnvera behandlar ansökan och följer härvid i tillämpliga delar de principer och riktlinjer för risktagning som har fastställts för exportgarantiverksamhet.

Råvaruimportören skall till Finnvera lämna in en utredning såväl av behovet av råvaruimporten i synnerhet med tanke på möjligheterna att upprätthålla sysselsättningen och förädlingskapaciteten som av de centrala villkoren i råvaruleveransavtalet.

Kreditgivaren eller någon annan part i garantiarrangemanget skall till Finnvera lämna in en utredning av de centrala villkoren för den kredit som är föremål för garantin.

Finnvera skall till handels- och industriministeriet lämna in garantiansökan jämte utredningar och sin framställning om beviljandet av garanti, om riskerna, garantitäckningen och riskfördelningen samt om andra särskilda synpunkter som sammanhänger med kredit- och garantiarrangemanget för beredningen av ett principbeslut av statsrådet.

Handels- och industriministeriet skall införskaffa utlåtanden i saken av finansministeriet, arbetsministeriet och andra instanser som ministeriet anser nödvändiga innan statsrådet fattar principbeslutet.

När statsrådet fattar sitt principbeslut överväger det hur nödvändig den kredit som skall garanteras är, som en förutsättning för den samhällsekonomiskt viktiga importen, och meddelar i principbeslutet om det finns förutsättningar för att bevilja garantin samt bestyrker de centrala villkoren för garantin, såsom de risker som skall täckas, garantitäckningen, eventuell riskfördelning och hur länge principbeslutet är i kraft.

Ett garantiavtal ingås mellan kreditgivaren och Finnvera. Om villkoren för avtalet beslutar Finnvera med beaktande av statsrådets principbeslut och med iakttagande av principerna enligt denna förordning.

För parterna i ett garantiarrangemang gäller följande förutsättningar:

För kreditavtal gäller följande förutsättningar:

En garanti kan täcka politiska eller kommersiella risker som sammanhänger med återbetalningen av krediten eller båda slagen av risker. Garantitäckningen är högst 100 %. Garantin kan täcka kreditens kapital, räntor och andra kostnader för finansiering och återkrav, vilka kredittagaren skall betala.

Med garantierna eftersträvas i första hand täckning av politiska risker. Det är möjligt att täcka en kommersiell risk i sådana situationer där tillgången på en råvara inte kan tryggas utan att en kommersiell risk täcks och det inte är möjligt att täcka den på den privata marknaden eller när konkurrentländerna erbjuder garanti för en kommersiell risk eller andra exceptionella skäl förutsätter att garanti beviljas för en kommersiell risk.

Råvaruimportören svarar för att råvaruleveransavtalet är giltigt och binder avtalsparterna samt för att de tillstånd som behövs för att genomföra det är i kraft.

Mellan Finnvera och råvaruimportören ingås ett avtal, där råvaruimportören förbinder sig att till Finnvera betala

Utöver det som i 5 a § lagen om statsgarantier för tryggande av basråvaruförsörjningen (651/1985) föreskrivs om principerna för bestämmandet av de avgifter som avses i paragrafer bör man även beakta säkerhetsarrangemangen samt övriga eventuella omständigheter som inverkar på saken.

I råvarugarantiverksamheten beaktas principen om en hållbar utveckling och följs internationellt godkända principer och förfaringssätt för bedömning av miljökonsekvenserna.

Finnvera skall ha ett sådant system för bedömning av miljökonsekvenserna av råvarugarantiprojekt, som består av miljöprinciper och anvisningar som gäller processen för bedömning av miljökonsekvenserna. Som ett sådant system för bedömning av miljökonsekvenserna som stämmer överens med denna förordning kan i tillämpliga delar iakttas systemet för bedömning av miljökonsekvenserna av Finnveras exportgarantiprojekt.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2002.

Genom denna förordning upphävs förordningen den 26 mars 1999 om statsgarantier för tryggande av basråvaruförsörjningen (426/1999). På de beslut om råvarugarantier som har fattats innan denna förordning träder i kraft tillämpas dock de bestämmelser som gäller när denna förordningen träder i kraft.