Social- och hälsovårdsministeriets förordning om avgifter för sjukvårdsdistriktets etiska kommittés och ETENEs medicinska forskningsetiska sektions utlåtanden samt om ersättningar till den som är föremål för forskning
- Typ av författning
- Förordning
- Meddelats
- Uppdaterad författning
- 1338/2001
- Ursprunglig publikation
- Häfte 182/2001 (Publicerad 27.12.2001)
Den ursprungliga författningens text
I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.
I enlighet med social- och hälsovårdsministeriets beslut föreskrivs med stöd av 8 § lagen den 21 februari 1992 om grunderna för avgifter till staten (150/1992), sådant detta lagrum lyder i lag 348/1994, samt 17 § 5 mom. och 21 § 2 mom. lagen den 9 april 1999 om medicinsk forskning (488/1999):
1 §Avgifter för sjukvårdsdistriktets etiska kommittés och ETENEs medicinska forskningsetiska sektions utlåtanden
Den etiska kommittén och medicinska forskningsetiska sektionen uppbär för ett utlåtande om en forskningsplan följande avgifter:
multicenterundersökning 1 000 euro
undersökning vid ett center 700 euro
ändring av forskningsplanen 170 euro
Ett utlåtande av den kommitté och sektion som avses i 1 mom. om forskning som genomförs utan utomstående finansiering eller som finansieras av en allmännyttig organisation och som utgår från forskaren är avgiftsfritt. En utredning om finansiering skall bifogas till forskningsplanen.
Ett utlåtande av kommittén och sektionen är avgiftsfritt också i det fall att ärendet förs till behandling i enlighet med 3 § 4 mom. lagen om medicinsk forskning (488/1999).
Den etiska kommittén kan fatta beslut om att ge avgiftsfritt utlåtande också i andra fall än de som bestäms i 2 och 3 mom.
2 §Ersättningar till den som är föremål för forskning
Till den som är föremål för forskning, hans eller hennes vårdnadshavare, en nära anhörig, någon annan närstående person eller hans eller hennes lagliga företrädare får ersättning betalas för de faktiska resekostnaderna och inkomstbortfallet som föranletts av deltagande i forskningen. Till en person som inte har förvärvsinkomster eller som deltar i forskningen under sin fritid, kan för varje dag som han eller hon deltar i forskningen betalas ersättning högst till ett belopp som motsvarar arbetslöshetsdagpenningens grunddagpenning. För erhållande av ersättning skall nödvändiga kvitton, löneintyg eller andra motsvarande handlingar visas upp på begäran.
För deltagande i sådan forskning som inte är till direkt nytta för den persons hälsa som undersöks kan, utöver vad som bestäms i 1 mom., ersättning för annan olägenhet som föranleds av deltagandet i forskningen betalas till den som undersöks. För annan olägenhet kan ersättning beroende på hur ansträngande och obekväm undersökningen är samt i vilken mån de vardagliga aktiviteterna begränsas betalas högst
50 euro, om olägenheten är ringa,
120 euro, om olägenheten är måttlig och
170 euro, om olägenheten är stor.
En ersättning som bestäms i 2 mom. kan fördubblas om forskningen pågår mer än tre dagar och tredubblas om forskningen pågår mer än sju dagar.
Om den som undersöks återtar sitt deltagande i forskningen innan den slutförts, skall han eller hon få ersättning för de resekostnader och det förtjänstbortfall som dittills uppkommit. I det fall som avses i 2 och 3 mom. ersätts en annan olägenhet i proportion till den olägenhet som dittills orsakats den som undersöks.
3 §Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2002 och gäller till och med den 31 december 2003.
Genom denna förordning upphävs social- och hälsovårdsministeriets förordning (600/2000) av den 21 juni 2000 om avgifter för den etiska kommitténs och medicinska forskningsetiska sektionens utlåtanden samt om ersättningar till dem som är föremål för forskning.
Åtgärder som verkställigheten av förordningen förutsätter får vidtas innan förordningen träder i kraft.
Helsingfors den 20 december 2001
Omsorgsminister Osmo SoininvaaraRegeringssekreterare Mervi Kattelus