1065/2001

Given i Helsingfors den 22 november 2001

Statsrådets förordning om allmän rättshjälp och fri rättegång

I enlighet med statsrådets beslut, fattat på föredragning från justitieministeriet,

ändras med stöd av 4, 20 och 30 § lagen den 6 februari 1998 om allmän rättshjälp (104/1998) samt 5, 5 a och 28 § lagen den 2 februari 1973 om fri rättegång (87/1973) av dessa lagrum 5 och 5 a § sådana de lyder i lag 105/1998 2 § 1 och 2 mom., 5 §, 6 §, 7 §, 9 §, 16 § 4 mom., 17 §, 18 § 2 mom. och 19 § förordningen den 29 maj 1998 om allmän rättshjälp och fri rättegång (358/1998), som följer:

2 §

En förmån beviljas på basis av sökandens nettoinkomst enligt vad som bestäms nedan. Nettoinkomsten beräknas så att det från de månatliga inkomsterna för sökanden och dennes make eller den som lever med sökanden under äkteskapsliknande förhållanden (makar) avdras skatt enligt förskottsinnehållning eller förskottsbetalning och de lagbestämda avgifter för arbetstagaren som är anknutna till dessa. Från inkomsterna avdras även oundgängliga utgifter till den del totalbeloppet av dem överstiger 252 euro per månad. Oundgängliga utgifter anses vara boendekostnader, dagvårdsavgifter, underhållsbidrag, betalningar till utsökning samt betalningar enligt ett betalningsprogram för skuldsanering.

Omfattar sökandens hushåll barn under 18 år som sökanden har vårdnaden om avdras från inkomsterna 252 euro per barn. Har ett barn regelbundna inkomster som räcker för det egna underhållet görs inget avdrag för barnet i fråga. Avdraget kan göras för barn som fyllt 18 år och som sökanden faktiskt försörjer.


5 §

En förmån skall beviljas utan ersättning när den nettoinkomst som anges i 2 § för en enskild uppgår till högst 656 euro och för makar till högst 521 euro per person.

6 §

Självriskandelen bestäms enligt nettoinkomsten som följer:

Enskilda personer

högst 757 euro 25 %

högst 841 euro 50 %

högst 925 euro 75 %

högst 1 009 euro 90 %

Makar per person

högst 589 euro 25 %

högst 673 euro 50 %

högst 757 euro 75 %

högst 841 euro 90 %

Självriskandelen är högst tre gånger nettoinkomsten enligt 2 §.

7 §

Har sökanden bankdepositioner eller någon annan med dem jämförbar lätt realiserbar förmögenhet till ett värde av över 5 045 euro, är självriskandelen minst 50 procent av det som överstiger 5 045 euro oberoende av om sökanden erhåller förmånen utan ersättning med stöd av nettoinkomsten.

När förmånstagarens ersättningsskyldighet bestäms, höjs självriskandelen på det sätt som anges i 1 mom. om förmånstagaren får en fördel på över 5 045 euro vid ett arvskifte eller en avvittring vid vilken en förmån har beviljats. Självriskandelen höjs dock inte ifall den fördel sökanden erhållit inte är lätt att realisera.

9 §

En förmån skall inte beviljas när nettoinkomst som anges i 2 § för en enskild överstiger 1 009 euro och för makar 841 euro per person.

Blir kostnaderna för behandlingen av ärendet oskäligt stora med beaktande av sökandens betalningsförmåga på grund av omfattningen av fallet eller dess svårighetsgrad, kan förmånen dock undantagsvis beviljas fastän sökandens nettoinkomst överstiger beloppen i 1 mom. Självriskandelen är då minst 3 364 euro.

16 §

Sökandens depositioner och annan egendom som är lätt att realisera adderas till nettoförmögenheten om dess värde är 5 045 euro eller mindre. Överstiger sökandens egendom som är lätt att realisera 5 045 euro räknas egendomen inte in i nettoförmögenheten, utan den beaktas enligt 7 § 1 mom.

17 §

När nettoförmögenheten enligt 16 § överstiger 25 228 euro eller för lantbruksföretagare och näringsidkare 33 638 euro, skall 1 procent av den överskjutande delen fogas till nettoinkomsten enligt 2 §.

18 §

Förrättningsarvodet skall i första hand uppbäras ur de depositioner och ur sådan egendom som lätt kan realiseras vilka ingår i boet efter att skulderna dragits av. Om värdet av den egendom som ingår i boandelen och som lätt kan realiseras överstiger 5 045 euro skall andelen i boet inte beaktas i nettoförmögenheten utan den skall beaktas på det sätt som anges i 7 § 2 mom.

19 §

För rättshjälp eller för en sådan utredning om inkomsterna som rättshjälpsbyrån ger enligt 5 § lagen om fri rättegång (87/1973) skall ingen avgift uppbäras om sökandens nettoinkomst enligt 2 § understiger 505 euro.


Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2002.

Förordningen tillämpas då rättshjälp eller fri rättegång beviljas efter nämnda datum.

Helsingfors den 22 november 2001

Minister
Olli-Pekka Heinonen

Regeringssekreterare
Merja Muilu

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.