720/2001

Denna förordning gäller konstruktion och utrustning i fråga om räddningsbilar som avses i 14 § förordningen om fordons konstruktion och utrustning (1256/1992).

Denna förordning tillämpas utöver vad som i vägtrafiklagen (267/1981) samt i övrigt med stöd av den bestäms om räddningsbilars konstruktion och utrustning.

Denna förordning tillämpas på militärbrandbilar som definieras i 3 § militärfordonsförordningen (560/1992), på det sätt som bestäms i militärfordonsförordningen.

Räddningsbilen skall till sin konstruktion och utrustning stämma överens med standarden EN 1846-2 eller andra motsvarande internationella standarder på samma nivå. Begreppen definieras i standard SFS-EN 1846-1.

Räddningsbilen skall till sin konstruktion vara sådan att den fungerar oavbrutet minst fyra timmar i temperaturer mellan minst –25° C och +35° C.

En räddningsbil vars totalmassa är större än 3,5 ton skall förses med en draglänk eller en motsvarande anordning i chassiets främre och bakre del. Länken och fästet skall hålla för en drag- och tryckkraft som motsvarar hälften av fordonets totalmassa.

Räddningsbilar skall ha en fast, blinkande blå varningslykta placerad på utsidan av bilen.

Den blinkande blå varningslyktan på räddningsbilar skall synas i alla riktningar och vid behov skall flera lyktor användas.

I räddningsbilar i kategori N ₃ enligt förordningen om fordons konstruktion och utrustning skall energianslutningarna placeras i fotsteget på förarens sida, i dess omedelbara närhet eller i bilens vänstra framhörn, och anslutningarna skall skyddas för skador.

Denna förordning träder i kraft den 1 september 2001.

De räddningsbilar som registreras efter att denna förordning trätt i kraft skall stämma överens med denna förordning.

Åtgärder som verkställigheten av förordningen förutsätter får vidtas innan förordningen träder i kraft.