61/2001

En person som utan lön arbetar i ett företag eller i sådana uppgifter som allmänt utförs i ett anställningsförhållande som avses i 1 kap. 1 § arbetsavtalslagen (55/2001) eller i form av företagsverksamhet, anses inte som en arbetslös enligt 4 § 1 mom.

Har en arbetstagare, vars arbetsavtal har sagts upp av något skäl som avses i 7 kap. 2 § arbetsavtalslagen eller i 39 § sjömanslagen (423/1978), bevisligen bestritt uppsägningen inom uppsägningstiden, och kan detta förfarande inte anses vara uppenbart grundlöst, kan det innan ett slutligt avgörande i saken har fattats inte anses att arbetstagaren själv, på det sätt som avses i 1 mom., har varit orsak till att anställningsförhållandet upphörde. Om anställningsförhållandet efter en lagakraftvunnen dom eller något annat avgörande som skall betraktas som slutligt skall anses ha upphört av en orsak som beror av arbetstagaren, skall 31 § tillämpas på återkrav av arbetslöshetsdagpenning som för den tid som avses i 1 mom. har utbetalts utan grund.

En person har giltigt skäl att lämna sitt arbete i de fall som avses i 8 kap. 1 § 2 mom. arbetsavtalslagen.

Om orsaken till att en person är förhindrad att arbeta är andra arbetstagares stridsåtgärd som inte står i samband med personens anställningsvillkor eller arbetsförhållanden, är han eller hon oberoende av 1 och 2 mom. berättigad till dagpenning om han eller hon annars uppfyller villkoren för erhållande av dagpenning.

Rätt till jämkad arbetslöshetsdagpenning har under de förutsättningar som nämns i 1 och 2 §§ samt 2―6 kap. i denna lag

Rätten till jämkad arbetslöshetsdagpenning föreligger inte, om arbetstiden i de fall som nämns i 1 mom. 1 och 8 punkten under en granskningsperiod om en vecka och i de fall som nämns i 1 mom. 2―5 punkten under en granskningsperiod om en månad eller fyra på varandra följande kalenderveckor överstiger 75 procent av den inom branschen tillämpade maximiarbetstiden för arbetstagare i heltidsarbete.