1143/1998

Den effektiva dos som en arbetstagare erhåller vid strålningsarbete får inte överskrida medeltalet 20 millisievert (mSv) per år under fem år, och inte 50 mSv under något år.

Ekvivalentdosen för ögats lins får inte överskrida 150 mSv per år och ekvivalentdosen för vilken punkt som helst på händerna, fötterna eller huden 500 mSv per år.

När en ung person som fyllt 16 men inte 18 år deltar i användningen av strålkällor i sin yrkesutbildning får den effektiva dos som personen härvid erhåller inte överskrida 6 mSv per år. Ekvivalentdosen för ögats lins får inte överskrida 50 mSv per år och ekvivalentdosen för vilken punkt som helst på händerna, fötterna eller huden 150 mSv per år.

Foster skall skyddas på samma sätt som enskilda personer ur befolkningen. När en kvinna meddelat att hon är gravid skall hennes arbete ordnas på så sätt att fostrets ekvivalentdos är så låg som praktiskt är möjligt och åtminstone inte överskrider 1 mSv under återstoden av graviditeten.

När en kvinna meddelat att hon ammar får hon inte utföra sådant arbete där betydande mängder radioaktiva ämnen kan hamna i kroppen.

Användningen av strålning skall planeras och ordnas så att den effektiva dos som någon annan än den som utför strålningsarbete utsätts för under ett år inte överskrider 1 mSv. Ekvivalentdosen för ögats lins får inte överskrida 15 mSv under ett år eller ekvivalentdosen för vilken punkt som helst på huden 50 mSv.

Strålsäkerhetscentralen meddelar närmare anvisningar om tillämpningen av maximivärdena för strålningsexponering och om uträkningen av strålningsdoser.

Strålsäkerhetscentralen skall vid behov uppställa gränsvärden som är lägre än maximivärdena enligt 3―6 § ( dosrestriktioner ), om de behövs för genomförande av optimeringsprincipen enligt 2 § strålskyddslagen samt för beaktande av den exponering som föranleds av olika strålkällor.

Vid tillämpningen av maximivärdena för strålningsexponering beaktas inte strålningsexponering till följd av medicinsk användning av strålning

Genom social- och hälsovårdsministeriets beslut bestäms om grunderna för begränsning av strålningsexponeringen vid sådana medicinska undersökningar och andra åtgärder där en person utsätts för strålning i andra syften än för undersökning eller behandling av en sjukdom.

Vid tillämpningen av maximivärdena för strålningsexponering beaktas inte exponering som orsakas av omedelbara åtgärder som är nödvändiga för att begränsa risken för strålning till följd av en olycka och för att få strålkällan under kontroll. Dessa åtgärder skall vidtas så att den strålningsexponering som situationen medför blir begränsad till minsta möjliga.

Om strålningsexponeringen till följd av åtgärder som avses i 1 mom. kan överskrida en i 3 § föreskriven dosgräns skall vidtagandet av åtgärderna ske på frivillig grund. De som vidtar åtgärderna skall vara medvetna om de risker som är förknippade med åtgärderna. För alla som deltar i omedelbara åtgärder skall strålningsexponeringen fastställas och för dem skall ordnas motsvarande hälsokontroll som för arbetstagare som hör till kategori A.

Om det inte är fråga om räddning av människoliv får den effektiva dosen för personer som deltar i åtgärder enligt denna paragraf inte överskrida 0,5 Sv eller ekvivalentdosen för vilken punkt som helst på huden 5 Sv.

Sedan de omedelbara åtgärderna som är nödvändiga för att begränsa risken för strålning och få strålkällan under kontroll har vidtagits skall dosgränserna enligt 3 § tillämpas på det skyddsarbete som utförs för att lindra följderna av olyckan och på andra åtgärder. Skyddet för arbetstagarna, övervakningen av strålningsexponeringen och hälsokontrollen skall ordnas enligt vad som bestäms om strålningsarbete.

En gravid kvinna får inte vid ett olyckstillfälle eller därefter anvisas att utföra åtgärder som medför exponering för strålning.

Strålningsarbete är arbete där arbetstagarens strålningsexponering kan överskrida något av maximivärdena enligt 6 §.

Arbetstagare som utför strålningsarbete klassificeras enligt följande:

För arbetstagare i kategori A skall ordnas dosövervakning för uppföljning av strålningsdoserna till följd av arbetet. Övervakningen skall grunda sig på individuella mätningar av doserna eller andra individuella fastställelser av doserna.

Om verksamhetens art så kräver skall vid sidan av den individuella mätningen av doserna eller i stället för den användas andra dosövervakningsmetoder som godkänts av Strålsäkerhetscentralen på så sätt att strålningsexponeringen för varje arbetstagare i kategori A kan fastställas.

Verksamhetsutövaren skall se till att resultaten av dosövervakningen meddelas arbetstagaren och den ansvariga läkaren.

Övervakningen av de arbetsförhållanden som påverkar arbetstagarnas strålningsexponering skall ordnas med hjälp av de metoder som godkänts av Strålsäkerhetscentralen så att den uppfyller följande krav:

För andra än arbetstagarna i kategori A skall dosövervakning ordnas i den omfattning som är motiverad för att kraven i 1 mom. skall uppfyllas.

Den läkare som ansvarar för hälsokontrollen av arbetstagarna i kategori A skall vara förtrogen med företagshälsovård och med de effekter som strålningen har på hälsan.

Den som utför hälsokontrollen skall vid behov underrätta Strålsäkerhetscentralen om sådana iakttagelser vid hälsokontrollen som kan ge anledning att utreda om arbetstagaren har utsatts för strålning på ett avvikande sätt.

Strålsäkerhetscentralen meddelar närmare anvisningar om verkställandet av hälsokontrollen.

Verksamhetsutövaren skall utan dröjsmål anmäla följande iakttagelser till arbetstagaren, den läkare som ansvarar för hälsokontrollen av arbetstagarna och Strålsäkerhetscentralen:

Verksamhetsutövaren ansvarar för att avvikande strålningsexponeringar och orsakerna till dem utreds och rapporteras och att behövliga korrigerande åtgärder vidtas.

Verksamhetsutövaren skall vidta de åtgärder som med beaktande av den utförda utredningen och andra omständigheter är motiverade för begränsning av den strålningsexponering i arbetet som föranleds av naturlig strålning, om utredningen visar att det är troligt att

Strålsäkerhetscentralen uppställer krav på begränsning av radonhalten i inandningsluften i arbetslokaler där arbete utförs endast sporadiskt eller kortvarigt.

Om det även efter de begränsande åtgärderna är sannolikt att arbetstagarnas exponering för naturlig strålning inte skäligen kan sänkas så att den underskrider värdena enligt 27 § skall verksamhetsutövaren ordna uppföljning av arbetstagarnas exponering och hälsokontroll i tillämpliga delar med iakttagande av bestämmelserna i 3 kap.

Om en utredning enligt 45 § strålskyddslagen visar att en arbetstagare i flygarbete kan utsättas för kosmisk strålning som ger en effektiv dos på över 1 mSv per år skall verksamhetsutövaren

Tullmyndigheterna övervakar för sin del importen och exporten av radioaktiva ämnen samt iakttagandet av det förbud som anges i 27 § 3 mom. strålskyddslagen.

Tullmyndigheten skall säkerställa att för import, export eller transitering av radioaktivt avfall finns ett sådant dokument för godkännande som avses i 24 a §.

Strålsäkerhetscentralen har rätt att av tulverket få för skötseln av sina uppgifter nödvändiga uppgifter om de strålningsalstrande apparater och radioaktiva ämnen som importeras och exporteras.

Bestämmelserna i denna paragraf tillämpas inte på sådana transporter av radioaktiva ämnen som avses i 18 §.

När strålkällor förs in i eller ut ur gemenskapen skall deras art och mängd samt tillståndsplikt klart meddelas i tulldeklarationen eller i en utredning som har fogats till den. I tulldeklarationen skall dessutom anges numret på det tillstånd som ger rätt till export eller import.