358/1998

Given i Helsingfors den 29 maj 1998

Förordning om allmän rättshjälp och fri rättegång

På föredragning av justitieministern föreskrivs med stöd av 4, 20 och 30 § lagen den 6 februari 1998 om allmän rättshjälp (104/1998) samt 5, 5a och 28 § lagen den 2 februari 1973 om fri rättegång (87/1973),

av dessa lagrum 5 och 5a § lagen om fri rättegång sådana de lyder i lag 105/1998:

1 §

Allmän rättshjälp och fri rättegång beviljas de förutsättningar som anges i denna förordning. I förordning avses med en förmån allmän rättshjälp och fri rättegång.

2 §

En förmån beviljas på basis av sökandens nettoinkomst enligt vad som bestäms nedan. Nettoinkomsten beräknas så att det från de månatliga inkomsterna för sökanden och dennes make eller den som lever med sökanden under äkteskapsliknande förhållanden (makar) avdras skatt enligt förskottsinnehållning eller förskottsbetalning och de lagbestämda avgifter för arbetstagaren som är anknutna till dessa. Från inkomsterna avdras även oundgängliga utgifter till den del totalbeloppet av dem överstiger 1 500 mark per månad. Oundgängliga utgifter anses vara boendekostnader, dagvårdsavgifter, underhållsbidrag, betalningar till utsökning samt betalningar enligt ett betalningsprogram för skuldsanering.

Omfattar sökandens hushåll barn under 18 år som sökanden har vårdnaden om avdras från inkomsterna 1 500 mark per barn. Har ett barn regelbundna inkomster som räcker för det egna underhållet görs inget avdrag för barnet i fråga. Avdraget kan göras för barn som fyllt 18 år och som sökanden faktiskt försörjer.

När nettoinkomsten beräknas, skall förmögenheten beaktas enligt vad som bestäms i 16 och 17 §.

3 §

Söks förmånen av en person under 18 år beaktas inte vårdnadshavarnas inkomster när förmånen beviljas.

Bor sökanden hos sina föräldrar och är beroende av dem för sin försörjning, avdras inte boendekostnader från inkomsterna om sökanden inte kan visa att han deltar i dem.

4 §

Är makar motparter till varandra beviljas förmånen och bestäms ersättningsskyldigheten enligt sökandens inkomster och de belopp som gäller för ensamstående personer. När nettoinkomsterna beräknas, godtas av utgifterna i 2 § de som sökanden faktiskt betalar och som personer som sökanden har vårdnaden om betraktas de som anses vara beroende av sökanden för sin försörjning.

De ekonomiska omständigheterna kan beaktas enligt 1 mom., om sökanden riskerar en allvarlig rättskränkning i ett viktigt personligt ärende eftersom han inte erhåller en förmån på grund av makens inkomster.

5 §

En förmån skall beviljas utan ersättning när den nettoinkomst som anges i 2 § för en enskild uppgår till högst 3 900 mark och för makar till högst 3 100 mark per person.

6 §

Självriskandelen bestäms enligt nettoinkomsten som följer

Enskilda personer

högst 4 500 mark 25 %

högst 5 000 mark 50 %

högst 5 500 mark 75 %

högst 6 000 mark. 90 %

Makar per person

högst 3 500 mark 25 %

högst 4 000 mark 50 %

högst 4 500 mark 75 %

högst 5 000 mark 90 %

Självriskandelen är minst 300 mark och den avrundas till närmaste 50 mark. Självriskandelen är högst tre gånger nettoinkomsten enligt 2 §.

7 §

Har sökanden bankdepositioner eller någon annan med dem jämförbar lätt realiserbar förmögenhet till ett värde av över 30 000 mark, är självriskandelen minst 50 procent av det som överstiger 30 000 mark oberoende av om sökanden erhåller förmånen utan ersättning med stöd av nettoinkomsten.

När förmånstagarens ersättningsskyldighet bestäms, höjs självriskandelen på det sätt som anges i 1 mom. om förmånstagaren får en fördel på över 30 000 mark vid ett arvskifte eller en avvittring vid vilken en förmån har beviljats. Självriskandelen höjs dock inte ifall den fördel sökanden erhållit inte är lätt att realisera.

8 §

Beloppet av självriskandelen beräknas på basis av arvodet till allmänna rättsbiträdet eller arvodet och kostnadsersättningen till det biträde som förordnats vid en fri rättegång eller det privata biträde som ger allmän rättshjälp. Självriskandelen fastställs särskilt för varje ärende och domstol.

9 §

En förmån skall inte beviljas när nettoinkomst som anges i 2 § för en enskild överstiger 6 000 mark och för makar 5 000 mark per person.

Blir kostnaderna för behandlingen av ärendet oskäligt stora med beaktande av sökandens betalningsförmåga på grund av omfattningen av fallet eller dess svårighetsgrad, kan förmånen dock undantagsvis beviljas fastän sökandens nettoinkomst överstiger beloppen i 1 mom. Självriskandelen är då minst 20 000 mark.

10 §

Förmånen beviljas och självriskandelen bestäms på basis av en anmälan av sökanden samt en utredning om inkomster, underhållsskyldighet, utgifter och förmögenhet som krävs av denne. Sökanden skall förete ett lönekvitto över inkomsterna, den utredning om grunderna för beskattningen eller förskottsinnehållningen som gavs i samband med den senast verkställda beskattningen och annan erforderlig utredning. En utredning skall företes över de utgifter som sökanden yrkar på avdrag för. Vid behov skall även bankböcker och depositionsbevis samt utredning om övrig egendom och skulder företes.

När sökandens ekonomiska omständigheter utreds skall tillräcklig tillförlitlighet eftersträvas. Utredningsarbetet vid rättshjälpsbyrån får dock inte ta oskäligt lång tid.

11 §

Som inkomster beaktas bland annat följande inkomstslag:

1) förvärvsinkomster,

2) ränte-, dividend-, hyres- och övriga kapitalinkomster,

3) inkomster från företagsverksamhet och yrkesutövning,

4) underhållsbidrag och underhållsstöd,

5) arbetslöshetsdagpenning och bidrag från arbetslöshetskassa,

6) dagpenning och livränta från olycksfallsförsäkring,

7) dag- och moderskapspenning enligt sjukförsäkringslagen,

8) folk- och arbetspension,

9) studiestöd,

10) barnbidrag och stöd för hemvård samt

11) övriga skattepliktiga inkomster.

Sociala förmåner som beviljas för något särskilt ändamål och som vanligen är oberoende av inkomsterna beaktas inte. Dylika förmåner är bland annat vårdbidrag enligt folkpensionslagen (347/1956), handikappbidrag enligt lagen om handikappbidrag (124/1988) och vårdbidrag enligt lagen om vårdbidrag för barn (444/1969).

12 §

Varierar sökandens inkomster på det sätt som lantbruksföretagares eller yrkesutövares inkomster varierar, baseras beräkningen av förvärvsinkomsterna på de årliga förvärvsoch kapitalinkomster som fastställts i den slutliga beskattningen. När förvärvsinkomsterna uppskattas skall även omfattningen av företagsverksamheten beaktas ifall den inte står i disproportion till ovannämnda inkomster. Ytterligare beaktas de väsentliga ändringar som eventuellt skett i verksamheten efter den senast verkställda beskattningen. I en dylik situationen kan uppskattningen basera sig på de inkomster som är underkastade förskottsbetalning. På basis av den årsinkomst som erhålls på detta sätt beräknas den månatliga nettoinkomsten.

13 §

Som boendekostnader godkänns en skälig hyra, bolagsvederlag eller uppvärmningsoch underhållsutgifter för egnahemshus. Som boendekostnader för en ägarbostad godkänns de verkliga finansieringsutgifterna för bostadslånet inklusive vederlaget till ett belopp som motsvarar gängse hyra. Boendekostnaderna kan lämnas obeaktade till den del bostaden är överdimensionerad för familjen. Bostadsbidrag och bostadstillägg till studiepenning avdras från boendekostnaderna.

14 §

Som underhållsbidrag godkänns de månatliga betalningar som sökanden och maken erlägger enligt dom eller fastställt avtal. På basis av tillförlitlig utredning kan även underhållsbidrag som erläggs regelbundet utan dom eller avtal godkännas.

15 §

Som betalningar till utsökning godkänns betalningar som månatligen erläggs till utsökning.

Sådana betalningar till borgenärer som fastställts i ett betalningsprogram enligt lagen om skuldsanering för privatpersoner (57/1993) godkänns förutsatt att gäldenären följt betalningsprogrammet. Under samma förutsättning godkänns betalningar enligt den skriftliga förlikning som täcker gäldenärens alla skulder och som avses i lagen om skuldsanering för privatpersoner.

När en förmån söks i ett ärende enligt lagen om skuldsanering för privatpersoner, avdras i beräkningen av nettoinkomsterna även de tillgångar som gäldenären faktiskt använder för att täcka utgifterna för skötseln av skulderna.

16 §

När nettoinkomsterna beräknas, beaktas som förmögenhet för sökanden och för dem som bor i samma hushåll bland annat

1) fast egendom,

2) bostadsaktier,

3) andel i dödsbo,

4) andel i öppet bolag och kommanditbolag samt

5) fortskaffningsmedel och andra motsvarande föremål.

Förmögenheten beräknas så att skulderna avdras från beskattningsvärdet (nettoförmögenhet). Har något beskattningsvärde inte fastställts för egendomen värderas den till gängse värde.

En ägarbostad som är familjens stadigvarande bostad och en bil som är oundgänglig för arbetet eller arbetsresorna beaktas inte, om deras värde står i en skälig proportion till familjens storlek och behovet av att köra till och i arbetet. Skuld som hänför sig till denna egendom avdras inte när nettoförmögenheten beräknas.

Sökandens depositioner och annan egendom som är lätt att realisera adderas till nettoförmögenheten om dess värde är 30 000 mark eller mindre. Överstiger sökandens egendom som är lätt att realisera 30 000 mark räknas egendomen inte in i nettoförmögenheten, utan den beaktas enligt 7 § 1 mom.

17 §

När nettoförmögenheten enligt 16 § överstiger 150 000 mark eller för lantbruksföretagare och näringsidkare 200 000 mark, skall 1 procent av den överskjutande delen fogas till nettoinkomsten enligt 2 §.

18 §

När ansökan om en förmån avser bouppteckning, fogas dödsboets depositioner och sådan egendom som lätt kan realiseras, till den självriskandel som bestäms för sökanden enligt 7 § när tillgångarna i boet är större än skulderna. I första hand skall förrättningsarvodet erläggas med de depositioner och den lätt realiserbara förmögenhet som finns kvar i boet efter att skulderna avdragits.

Förrättningsarvodet skall i första hand uppbäras ur de depositioner och ur sådan egendom som lätt kan realiseras vilka ingår i boet efter att skulderna dragits av. Om värdet av den egendom som ingår i boandelen och som lätt kan realiseras överstiger 30 000 mark skall andelen i boet inte beaktas i nettoförmögenheten utan den skall beaktas på det sätt som anges i 7 § 2 mom.

19 §

För rättshjälp eller för en sådan utredning om inkomsterna som rättshjälpsbyrån ger enligt 5 § lagen om fri rättegång (87/1973) skall ingen avgift uppbäras om sökandens nettoinkomst enligt 2 § understiger 3 000 mark.

20 §

Den utredning av rättshjälpsbyrån som avses i 5 § 1 mom. lagen om fri rättegång skall upprättas enligt ett formulär som justitieministeriet fastställt.

En skriftlig ansökan om allmän rättshjälp eller fri rättegång och förordnande av rättegångsbiträde samt ett beslut om beviljande av allmän rättshjälp eller fri rättegång och förordnande av biträde kan upprättas enligt ett formulär som justitieministeriet fastställt.

21 §

Om inte något annat överenskommits med en främmande stat skall en person som inte har hemvist i Finland förete en skriftlig utredning som innehåller de uppgifter som nämns i 2 §, då personen söker allmän rättshjälp eller fri rättegång. Sökanden skall skriftligen försäkra att uppgifterna i utredningen är riktiga. Till ansökan skall fogas ett utlåtande eller intyg om sökandens förmögenhetsförhållanden och underhållsskyldighet som utfärdats av en behörig myndighet i den stat där sökanden har sitt hemvist. Om utlåtandet eller intyget inte kan fås utan svårighet, kan ärendet avgöras fastän det fattas.

22 §

Som intyg om att allmän rättshjälp eller fri rättegång beviljats och ett rättegångsbiträde förordnats skall sökanden samt det förordnade biträdet på begäran ges en avskrift av beslutet.

23 §

Ett beslut om beviljande av allmän rättshjälp eller fri rättegång och förordnande av rättegångsbiträde som getts på en ansökan som behandlats under den bestämda tiden för ändringssökande eller givande av ett bemötande skall på tjänstens vägnar tillställas fullföljdsdomstolen.

24 §

Justitieministeriet utfärdar vid behov närmare bestämmelser om tillämpningen av denna förordningen.

25 §

Denna förordning träder i kraft den 1 juni 1998.

Genom denna förordning upphävs förordningen den 4 maj 1973 om fri rättegång (376/1973) jämte senare ändringar.

Förordningen tillämpas då rättshjälp eller fri rättegång beviljas efter nämnda datum. Förmögenhetsutredningar för sökande av fri rättegång som kommunala socialnämnder fastställt innan förordningen träder i kraft kan dock användas som grund för en ansökan om fri rättegång till den 1 juli 1998.

Helsingfors den 29 maj 1998

Republikens President
MARTTI AHTISAARI

Justitieminister
Jussi Järventaus

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.