Finlex ®

Given i Helsingfors den 19 december 1997

Lag om ändring av konkursstadgan

I enlighet med riksdagens beslut

upphävs i konkursstadgan av den 9 november 1868 (31/1868) 41―43 §, 50 § 4 mom., 52 § 1 mom. samt 68 §,

av dessa lagrum 41 § sådan den lyder i lag 37/1895, 42 § sådan den lyder i lag 242/1929, 50 § 4 mom. sådant det lyder i lag 110/1995 samt 52 § 1 mom. sådant det lyder i lag 62/1935,

ändras 17, 37―39 §, 50 § 1 och 3 mom. samt 51 och 61 §,

av dessa lagrum 50 § 1 och 3 mom. sådana de lyder i nämnda lag 110/1995 och 51 § sådan den lyder i nämnda lag 62/1935, samt

fogas till lagen nya 6 a och 50 b §, som följer:

6 a §

Om det uppenbarligen finns grunder att godkänna en konkursansökan, kan den domstol som behandlar ansökan på yrkande av den borgenär som har ansökt om konkurs eller en annan borgenär, innan den beslutar om gäldenären skall försättas i konkurs,

1) meddela utreseförbud enligt 38 §,

2) bestämma att egendom som tillhör gäldenären skall beläggas med kvarstad eller att en annan i 7 kap. 3 § rättegångsbalken avsedd säkringsåtgärd skall vidtas för att säkerställa att borgenärerna får utdelning av gäldenärens egendom, om det finns risk för att gäldenären till skada för borgenärerna gömmer, förstör eller överlåter egendomen, samt

3) bestämma att gäldenärens bokföringsböcker, verifikat och övriga bokföringsmaterial samt handlingar och andra upptagningar som berör gäldenärens förvaltning samt, i den mån det är behövligt, också andra handlingar och upptagningar som ansluter sig till gäldenärens affärsverksamhet i behövlig utsträckning skall beläggas med kvarstad eller bestämma att någon annan sådan säkringsåtgärd som avses i 7 kap. 3 § rättegångsbalken skall vidtas, om det finns risk för att gäldenären gömmer, förstör eller skadar detta material och därigenom försvårar utredningen av boet.

Om saken inte tål uppskov, kan domstolen godkänna yrkandet utan att ge gäldenären tillfälle att bli hörd. När det inte längre finns orsak att hålla ett förbud eller beslut i kraft, skall domstolen på eget initiativ eller på yrkande av gäldenären eller en borgenär omgående häva detta. Förkastas, avvisas eller avskrivs konkursansökan, förfaller ett förbud eller beslut som avses i 1 mom. Beslutar domstolen försätta gäldenären i konkurs, skall den samtidigt bestämma om ett förbud som avses i 1 mom. 1 punkten skall förbli i kraft.

Ändring i ett beslut enligt 1 mom. får inte sökas genom besvär. Gäldenären får dock utan iakttagande av fatalietid anföra klagan över beslutet. Klagan skall behandlas i brådskande ordning.

Angående säkringsåtgärder som avses i 1 mom. 2 och 3 punkten gäller dessutom i tillämpliga delar 7 kap. 5 § 1 mom. samt 10―13 § rättegångsbalken. Underrättelse om ett förbud som avses i 1 mom. 1 punkten skall ske enligt 38 § 4 mom.

17 §

När gäldenären är en sammanslutning eller stiftelse, betraktas vid tillämpningen av 6 a § 1 mom. 1 punkten, 15, 16, 37 och 38 §, 39 § 2 mom. och 82 § såsom gäldenär den som är personligen ansvarig för sammanslutningens skyldigheter, sammanslutningens eller stiftelsens verkställande direktör eller medlem av dess styrelse, likvidator eller person i jämförbar ställning samt den som under det år som föregått konkursansökan har haft en sådan ställning i sammanslutningen eller stiftelsen.

Om domstolen så beslutar, tillämpas de bestämmelser som avses i 1 mom. också på den som tidigare har befunnit sig i en ställning som avses i 1 mom. eller som faktiskt har lett sammanslutningens eller stiftelsens verksamhet eller skött dess förvaltning eller egendom. Är gäldenären en fysisk person, kan bestämmelserna, om domstolen så beslutar, på motsvarande sätt tillämpas på den som faktiskt har lett gäldenärens näringsverksamhet eller skött gäldenärens egendom. Ett sådant förordnande kan utfärdas på yrkande av boförvaltaren eller en borgenär. Domstolen skall bereda personen i fråga möjlighet att bli hörd. Domstolens beslut genom vilket ett sådant förordnande har meddelats får inte överklagas. Klagan får dock utan iakttagande av fatalietid anföras över beslutet. Klagan skall behandlas i brådskande ordning.

37 §

Gäldenären skall meddela boförvaltaren var han vistas och hur han kan nås samt vid behov vara anträffbar för boförvaltaren.

38 §

Finns det sannolika skäl att misstänka att gäldenären lämnar landet och försummar sina skyldigheter att såsom konkursgäldenär uppge boets tillgångar och skulder och bestyrka riktigheten av boförteckningen, kan domstolen på yrkande av boförvaltaren eller en borgenär bestämma att gäldenären inte får lämna landet. Om saken inte tål uppskov, kan förbudet meddelas utan att gäldenären ges tillfälle att bli hörd. Förbudet skall hävas omedelbart när det inte längre finns orsak att hålla det i kraft. Förbudet skall upphöra senast när gäldenären har bestyrkt riktigheten av boförteckningen.

Pass får inte utfärdas för en person som har belagts med utreseförbud. Om ett pass redan har utfärdats för honom, skall han överlämna det till polisen för den tid förbudet gäller.

Ändring i ett beslut enligt 1 mom. får inte sökas genom besvär. Gäldenären får dock utan iakttagande av fatalietid anföra klagan över beslutet. Klagan skall behandlas i brådskande ordning.

När ett sådant förbud som avses i 1 mom. eller en sådan skyldighet att överlämna passet till polisen som avses i 2 mom. har meddelats eller förbudet har hävts eller förfallit, skall domstolen sörja för att gäldenären genast underrättas på ett ändamålsenligt sätt. Motsvarande anmälan skall domstolen utan dröjsmål göra även till polisen för registrering av uppgiften i polisens personregister. Uppgifterna utplånas i registret omedelbart när förbudet har förfallit eller hävts.

39 §

Om gäldenären är en fysisk person vars uppehälle inte annars är tryggat, skall gäldenären och de som för sin försörjning är beroende av honom få bidrag av konkursboets medel. När bidrag beviljas skall hänsyn också tas till gäldenärens förtjänstmöjligheter, hans verksamhet för utredningen av boet samt konkursboets möjligheter att betala bidrag. Bidrag kan inte beviljas för tiden efter konkursdomen.

Om gäldenären skall inställa sig i domstolen eller någon annanstans för att lämna upplysningar om boet, skall han av konkursboets medel få skälig ersättning för nödvändiga utgifter för resa och uppehälle.

Meningsskiljaktigheter angående bidrag eller ersättningar enligt 1 eller 2 mom. avgörs av domstolen.

50 §

När domstolen beslutar försätta gäldenären i konkurs, skall den samtidigt förordna en eller flera interimistiska boförvaltare. Innan domstolen meddelar sitt förordnande skall den vid behov höra borgenärerna samt den person som föreslås bli förordnad till boförvaltare. Angående en interimistisk boförvaltares behörighet och jäv, skyldighet för den som har givit sitt samtycke till uppdraget att uppge omständigheter som påverkar hans oavhängighet och opartiskhet som boförvaltare samt skiljande av en interimistisk boförvaltare från sitt uppdrag gäller 51 § 1 och 3 mom. samt 61 §.

En interimistisk boförvaltare har för sitt uppdrag rätt till ett arvode som är skäligt med hänsyn till uppdragets svårighetsgrad, omfattningen av det arbete som utförts och andra omständigheter. En interimistisk boförvaltare har också rätt till ersättning för de kostnader som har varit nödvändiga för fullgörandet av uppdraget. Förfaller eller återkallas konkursen, är gäldenären betalningsskyldig. Domstolen bestämmer härvid arvodets belopp efter att har hört boförvaltaren och närvarande gäldenär. Domstolen kan även avskilja frågan om arvodets belopp för särskilt avgörande. Arvodet får inte bestämmas innan utredning enligt 50 b § har givits till domstolen. För den händelse att konkursen förfaller eller återkallas har en interimistisk boförvaltare rätt att innehålla en tillräcklig del av konkursboets egendom för betalning av arvodet och kostnadsersättningen.

50 b §

Den interimistiska boförvaltaren skall göra en utredning om gäldenären och dennes verksamhet före konkursen. Av utredningen skall framgå åtminstone följande omständigheter:

1) om gäldenären är en sammanslutning, dess ägar- och koncernförhållanden,

2) de huvudsakliga orsakerna till konkursen,

3) hur gäldenärens bokföring har skötts,

4) huruvida gäldenären i ledningen av sin verksamhet har använt sig av mellanhänder,

5) iakttagelser om omständigheter som kan vara av betydelse för fortsättningen av konkursen,

6) iakttagelser om omständigheter som kan vara av betydelse för meddelande av näringsförbud, samt

7) granskningar av gäldenärens verksamhet och räkenskaper samt behovet av sådana granskningar.

Utredningen skall ges till domstolen vid den tidpunkt som denna bestämmer. Utredningen skall samtidigt tillställas konkursombudsmannen och åklagaren samt en förundersökningsmyndighet och borgenär som begär det.

Om det senare framgår omständigheter som kan vara av väsentlig betydelse för bedömningen av huruvida gäldenären eller hans företrädare skall meddelas näringsförbud, skall boförvaltaren utan dröjsmål underrätta åklagaren och konkursombudsmannen om dessa. För näringsförbudsärendet skall boförvaltaren lämna åklagaren de upplysningar och handlingar som denne begär.

51 §

Vid borgenärsförhöret förordnar domstolen efter att ha hört närvarande borgenärer samt, enligt prövning, också andra borgenärer och den till boförvaltare föreslagna en eller flera gode män till boförvaltare. Boförvaltaren skall vara myndig och känd som en hederlig person. Han skall ha den förmåga som uppdraget kräver samt vara lämplig för detta. Han får inte stå i ett sådant förhållande till gäldenären eller någon borgenär att detta kan vara ägnat att äventyra hans oavhängighet i förhållande till gäldenären eller hans opartiskhet gentemot borgenärerna eller an-nars äventyra hans förmåga att på ett korrekt sätt sköta uppdraget.

Om det finns särskilda skäl, kan domstolen senare förordna en boförvaltare för en bestämd uppgift. Angående en sådan boförvaltare gäller i tillämpliga delar vad denna lag föreskriver om boförvaltare.

Den som har samtyckt till uppdraget som boförvaltare skall underrätta domstolen om alla omständigheter som kan vara ägnade att äventyra hans oavhängighet eller opartiskhet som boförvaltare eller väcka befogade misstankar i dessa avseenden.

Ändring i ett beslut enligt 1 eller 2 mom. får sökas genom besvär.

61 §

En boförvaltare kan skiljas från sitt uppdrag,

1) om det visar sig att han inte är behörig för uppdraget eller att han är jävig,

2) om han försummar sina uppgifter eller förfar i strid med lag eller god boförvaltningssed, eller

3) om det föreligger något annat vägande skäl att skilja honom från uppdraget.

En boförvaltare kan också på egen begäran av giltig orsak befrias från uppdraget.

Ett yrkande om att boförvaltaren skall skiljas från sitt uppdrag kan framställas av gäldenären eller en borgenär. Domstolen skall bereda boförvaltaren och, enligt prövning, också andra parter möjlighet att blir hörda med anledning av ansökan.

I stället för en boförvaltare som har skiljts från sitt uppdrag skall vid behov förordnas en ny boförvaltare med iakttagande av vad som föreskrivs i 50 eller 51 §.

I ett beslut enligt 1 mom. får ändring sökas genom besvär.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1998. Bestämmelserna i 50 b § och 51 § 3 mom. tillämpas på konkurser som börjar efter att lagen har trätt i kraft.

En boförvaltare som har förordnats innan denna lag har trätt i kraft kan skiljas från sitt uppdrag till följd av jäv enligt 61 § 1 mom. 1 punkten endast om jävet har uppstått efter att lagen har trätt i kraft.

Helsingfors den 19 december 1997

Republikens President
MARTTI AHTISAARI

Justitieminister
Kari Häkämies

Innehållsförteckning

1218/1997