842/1997

Utfärdat i Helsingfors den 28 augusti 1997

Statsrådets beslut om förbränning av problemavfall

Statsrådet har vid föredragning från miljöministeriet med stöd av vattenlagen av den 19 maj 1961 (264/1961), 9 § luftvårdslagen av den 25 januari 1982 (67/1982) och 18 § avfallslagen av den 3 december 1993 (1072/1993), av dessa lagrum 9 § luftvårdslagen sådan den lyder i lag 1711/1995 samt 18 § avfallslagen sådan den lyder i lag 605/1997, beslutat:

1 §
Tillämpningsområde

Detta beslut tillämpas på anläggningar vid vilka förbränns sådant problemavfall som avses i avfallslagen (1072/1993).

Till en anläggning för förbränning av problemavfall hör de olika funktioner som sköts inom anläggningsområdet, såsom mottagande, lagring och förbehandling av avfall, samt anläggningens förbränningsanordningar, systemen för bränsle- och lufttillförsel, systemen för behandling av avloppsvatten, utrustningen för rening av rökgaser samt systemen och utrustningen för styrning av förbränningen och registrering och mätning av förbränningsförhållandena.

2 §
Undantag från tillämpningsområdet

Detta beslut tillämpas inte vid förbränning av

1) i statsrådets besult om oljeavfallshantering (101/1997) avsett oljeavfall och brännbart flytande problemavfall från avfallsproducentens egen verksamhet vilka varken innehåller polyklorerade aromatiska kolväten, såsom polyklorerade bifenyler (PCB) eller pentaklorfenoler (PCP) i koncentrationer som överstiger dem som anges i statsrådets beslut om oljeavfallshantering, eller andra i bilaga 3 till avfallsförordningen (1390/1993) uppräknade ämnen i sådana mängder eller koncentrationer att förbränning av avfallet skulle strida mot de principer som fastställs i 1 och 6 § avfallslagen, och vilkas effektiva värmevärde uppgår till minst 30 MJ/kg,

2) brännbart flytande problemavfall, vid vars förbränning de direkt uppstående rökgaserna inte innehåller andra föroreningar eller maximikoncentrationer av föroreningar än de som uppstår vid förbränning av bränslen som avses i statsrådets beslut om svavelhalten i dieselolja och lätt brännolja (142/1997),

3) problemavfall som härrör från prospektering och exploatering av olje- och gasfyndigheter på öppet hav och som förbränns i samband med denna verksamhet,

4) smittofarliga djurkroppar och slaktavfall samt smittofarligt kliniskt sjukhusavfall som betraktas som problemavfall.

3 §
Definitioner

I detta beslut avses med

1) problem avfall sådant fast eller flytande problemavfall som avses i avfallslagen,

2) förbränningsanläggning för problemavfall en anläggning som endast används till förbränning av problemavfall eller vid vilken problemavfall förbränns som normalt bränsle eller tilläggsbränsle i en industriprocess,

3) förbränning av problemavfall förbränning av problemavfall i en anläggning genom oxidation eller på något annat sätt, inklusive förbehandling eller pyrolys samt annan termisk behandling, såsom plasmaprocess, om de ämnen som uppstår vid behandlingen behandlas omedelbart,

4) ny anläggning en anläggning för vilken de tillstånd som detta beslut förutsätter har beviljats efter beslutets ikraftträdande,

5) befintlig anläggning en anläggning för vilken tillstånd enligt avfallslagen, luftvårdslagen (67/1982) eller vattenlagen (264/1961) har beviljats före detta besluts ikraftträdande,

6) gränsvärde för utsläpp den koncentration av föroreningar som inte får överskridas under en viss period,

7) operatör den som enligt luftvårdslagen, avfallslagen och vattenlagen är skyldig att ansöka om tillstånd för en förbränningsanläggning för problemavfall.

4 §
Typer och mängder av problemavfall som får förbrännas

I ett miljötillstånd som beviljas i enlighet med lagen om miljötillståndsförfarande (735/1991) skall på basis av luftvårdslagen bestämmas vilka typer och mängder av problemavfall som får förbrännas och hur stor anläggningens kapacitet för förbränning av problemavfall är.

5 §
Krav i fråga om leverans av problemavfall

Innan problemavfall levereras till en anläggning skall operatören vidta alla nödvändiga åtgärder för att minska de olägenheter som förbränningsanläggningen medför. Operatören skall åtminstone ha tillgång till uppgifter om

1) avfallets fysikaliska och, i mån av möjlighet, dess kemiska sammansättning samt andra uppgifter som behövs för att det skall vara möjligt att bedöma avfallets lämplighet för förbränningsprocessen, samt

2) de risker som är förknippade med behandlingen av avfallet, såsom ämnen med vilka det inte får blandas, och de säkerhetsåtgärder som skall vidtas vid hanteringen av avfallet.

6 §
Krav ifråga om mottagande av problemavfall

I samband med förberedelserna för mottagandet av problemavfall skall operatören vidta alla nödvändiga åtgärder för att minska de olägenheter som förbränningsanläggningen medför. Mottagandet av problemavfall vid en anläggning förutsätter åtminstone att

1) avfallets massa bestäms,

2) de handlingar kontrolleras som krävs enligt statsrådets beslut om uppgifter som skall lämnas om problemavfall samt om förpackning och märkning av problemavfall (659/1996) och, i förekommande fall, enligt rådets förordning (EEG) nr 259/93 om övervakning och kontroll av avfallstransporter inom, till och från Europeiska gemenskapen samt enligt författningar och föreskrifter om transport av farliga ämnen, samt

3) behövliga och representativa prover tas i mån av möjlighet före lossningen av ett avfallsparti, för att de uppgifter som förutsätts enligt 5 § skall kunna kontrolleras och typen av avfall övervakas, samt att dessa prover bevaras i minst en månad efter förbränningen av avfallspartiet.

7 §
Tillsyn över mottagandet av problemavfall

I ett tillstånd som avses i vattenlagen och i ett miljötillstånd för förbränning av problemavfall som avses i lagen om miljötillståndsförfarande skall, i det sistnämna fallet på basis av luftvårdslagen, bestämmas om de i 5 och 6 § avsedda åtgärderna för förhindrande och minskande av de skadliga miljökonsekvensen som leveransen och mottagandet av avfall för förbränning har.

Om på den plats där avfallet uppstår förbränns endast sådant problemavfall som den egna verksamheten ger upphov till, kan i tillståndet enligt lagen om miljötillståndförfarande eller i ett tillstånd av vattendomstolen med avvikelse från ovan avsedda krav bestämmas om något annat slag av tillsyn över problemavfallet och om andra mottagningsfunktioner. Bestämmelserna skall då göra det möjligt att förhindra skadeverkningar i samma mån som vid ett förfarande enligt 5 och 6 §.

8 §
Tillvaratagande av energi

Den värme som alstras vid avfallsförbränningen skall utnyttjas så väl som möjligt.

9 §
Allmänt krav i fråga om förbränningen

Problemavfallet skall förbrännas så fullständigt som möjligt. För säkerställande av en fullständig förbränning skall problemavfallet vid behov förbehandlas.

10 §
Förbränningstemperatur och syrehalt

En förbränningsanläggning skall konstrueras, utrustas och drivas så att temperaturen hos de rökgaser som utvecklas vid förbränningen av problemavfallet efter den sista inblåsningen av förbränningsluft höjs på ett kontrollerat och homogent sätt.

Förbränningsförhållandena skall kontrolleras innan anläggningen tas i drift. Förbränningstemperaturen skall härvid under de ogynnsammaste förhållandena vara minst 850 °C, mätt invid och nära förbränningskammarens innervägg, och syrehalten minst 6 procent under en mätningstid på minst 2 sekunder. Innehåller det problemavfall som skall förbrännas mer än 1 procent organiska halogenföreningar, uttryckt som klor, skall dock temperaturen vara minst 1 100 °C.

Om förbränningsugnen matas endast med flytande problemavfall eller med en blandning av gasformiga ämnen och pulveriserade fasta ämnen från en förberedande värmebehandling av problemavfall under syrebrist och om den gasformiga andelen står för mer än 50 procent av all värme som frigörs, skall syrehalten efter den sista inblåsningen av förbränningsluft uppgå till minst 3 procent.

Miljötillståndsmyndigheten kan i miljötillståndet avvika från kravet i 2 mom. under förutsättning att de gränsvärden eller koncentrationer av klorerade dibentosofuraner och -dioxiner som anges i 15 § inte överskrids.

11 §
Brännorna och deras bruk

En förbränningsanläggning skall utrustas med brännare som automatiskt slås på när temperaturen hos rökgaserna efter den sista inblåsningen av förbränningsluft sjunker under den minimitemperatur som nämns i 10 § 2 mom. Dessa brännare skall även användas i samband med igångkörning och avställning för att säkerställa att den riktiga minimitemperaturen upprätthålls så länge som obränt avfall finns i ugnen.

Under igångkörning och avställning av anläggningen, eller när temperaturen hos rökgaserna sjunker under den minimitemperatur som nämns i 10 § 2 mom., får brännarna inte matas med bränsle som orsakar större utsläpp än de som uppstår vid förbränning av sådan olja som avses i statsrådets beslut om svavelhalten i dieselolja och lätt brännolja.

12 §
Inmatning av problemavfall i förbränningskammaren

Vid anläggningen skall finnas ett system som förhindrar inmatning av problemavfall

1) vid igångkörning, till dess att minimitemperaturen har uppnåtts,

2) när temperaturen ligger under den föreskrivna minimitemperaturen, samt

3) när de kontinuerliga mätningar som föreskrivs i 22 § 1 mom. 1 punkten visar att någon utsläppsgräns överskrids till följd av en störning eller ett fel i reningsutrustningen eller av någon annan orsak.

13 §
Gränsvärdet för kolmonoxid

Under driften av anläggningen får halten av kolmonoxid (CO) i rökgaserna inte överskrida gränsvärdet 50 mg/m3 beräknat som dygnsmedelvärde. Minst 95 procent av alla 10 minuters medelvärden skall ligga under 150 mg/m3 eller också skall halvtimmesmedelvärdena under vilken som helst 24-timmarsperiod ligga under 100 mg/m3 .

14 §
Utsläppssättet

En förbränningsanläggning skall konstrueras, utrustas och drivas så att utsläpp i luften inte medför någon betydande ökning i koncentrationen av föroreningar i marknivå.

Förbränningsgaserna skall släppas ut på ett kontrollerat sätt genom en skorsten.

Skorstenshöjden skall beräknas så att utsläppen inte orsakar människors hälsa eller miljön någon skada eller fara.

15 §
Gränsvärden för utsläpp av ämnen och föreningar i luften

En förbränningsanläggning skall konstrueras, utrustas och drivas så att följande gränsvärden för utsläpp inte överskrids i rökgaserna:

a) Dygnsmedelvärden:
Ämne Halt (mg/m3 )
1. Total partikelmängd 10
2. Organiska ämnen i form av gas eller ånga, uttryckt som total mängd organiskt kol 10
3. Saltsyra (HC1) 10
4. Fluorvätesyra (HF) 1
5. Svaveldioxid (SO2 ) 50
b) Halvtimmesmedelvärden:
Ämne Halt (mg/m3 )
A* B**
1. Total partikelmängd 30 10
2. Organiska ämnen i form av gas eller ånga, uttryckt som total mängd organiskt kol 20 10
3. Saltsyra (HC1) 60 10
4. Fluorvätesyra (HF) 4 2
5. Svaveldioxid (SO2 ) 200 50

* av alla uppmätta värden

** 97 procent av de alla under året uppmätta värdena

c) Alla medelvärden under en provtagningstid om minst 30 minuter och högst 8 timmar:
Ämne Halt(mg/m3 )
1. Kadmium och kadmiumföreningar, uttryckt som kadmium (Cd) underpunkterna 1 och 2
2. Tallium och talliumföreningar, uttryckt som tallium (TI) totalt 0,05* 0,1**
3. Kvicksilver och kvicksilverföreningar, uttryckt som kvicksilver (Hg)
0,05* 0,1**
4. Antimon och antimonföreningar, uttryckt som antimon (Sb)
5. Arsenik och arsenikföreningar, uttryckt som arsenik (As)
6. Bly och blyföreningar, uttryckt som bly (Pb)
7. Krom och kromföreningar, uttryckt som krom (Cr)
8. Kobolt och koboltföreningar, uttryckt som kobolt (Co) underpunkterna 4–13 totalt
9. Koppar och kopparföreningar, uttryckt som koppar (Cu) 0,5* 1**
10. Mangan och manganföreningar, uttryckt som mangan (Mn)
11. Nickel och nickelföreningar, uttryckt som nickel (Ni)
12. Vanadin och vanadinföreningar, uttryckt som vanadin (V)
13. Tenn och tennföreningar, uttryckt som tenn (Sn)

Genomsnittsvärdena i tabell c omfattar även utsläpp av den aktuella tungmetallen eller tungmetallföreningen i form av gas eller ånga.

* Nya anläggningar.

** Befintliga anläggningar.

Utsläpp av dioxiner och furaner skall minskas med den mest avancerade tekniken. Koncentrationerna av dioxiner och furaner får inte överstiga 0,1 ng/m3 . Provtagningstiden skall vara minst sex timmar, men högst åtta timmar. Gränsvärdet definieras som summan av koncentrationerna av de enskilda dioxinerna och furanerna i enlighet med bilaga I.

Resultaten av de mätningar som gäller gränsvärdena för kolmonoxid i rökgaserna och andra gränsvärden som anges i 1 mom. skall omräknas till referensförhållandena på det sätt som bestäms i 23 §.

16 §
Tillstånd av vattendomstolen

För att avloppsvatten från en förbränningsanläggning skall få släppas ut i marken, i vatten eller i avlopp, krävs tillstånd av vattendomstolen.

17 §
Allmänna krav f or förhindrande av skadeverkningar av avloppsvatten

En förbränningsanläggnings hela område med tillhörande lagringsområden skall utformas och användas så att utsläpp av förorenande ämnen i mark och grundvatten förhindras i enlighet med vattenlagen och statsrådets beslut om skydd för grundvatten mot förorening genom vissa miljöfarliga eller hälsofarliga ämnen (364/1994).

Inom förbränningsanläggningens område skall finnas en särskild sluten bassäng för dagvatten samt annat orent vatten som härrör från spill eller brandsläckning. Bassängen skall vara tillräckligt stor för att avloppsvattnet vid behov skall kunna analyseras och behandlas innan det släpps ut från anläggningsområdet.

18 §
Bestämmelser om utsläpp i vatten

Utsläpp i vatten av flytande avfall som uppkommer vid reningen av rökgaser skall begränsas så långt möjligt.

Avloppsvatten kan släppas ut efter särskild behandling under förutsättning att

1) vattenlagen och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den iakttas och de gränsvärden som angetts för utsläpp inte överskrids, samt

2) det flytande avfallet innehåller en mindre mängd tungmetaller, dioxiner och furaner från det behandlade problemavfallet än de mängder som får släppas ut i luften.

19 §
Behandling av restprodukter från anläggningarna

De restprodukter som uppkommer vid avfallsförbränningen skall återvinnas eller behandlas i enlighet med avfallslagen. Vid behov skall restprodukterna förbehandlas. Sådana restprodukter skall hållas åtskilda till dess att den fortsatta behandlingen är godtagbar.

Transport och tillfällig lagring av torra restprodukter i form av stoft, såsom pannaska och torrsubstanser från behandlingen av rökgaser, skall ske så att spridning av stoftet förhindras.

Innan beslut fattas om hur restprodukterna från avfallsförbränningen skall återvinnas eller behandlas skall analyser göras för att fastställa restprodukternas fysikaliska och kemiska egenskaper och deras skadliga verkningar för miljön. Särskild uppmärksamhet skall fästas vid en analys av lösliga beståndsdelar och förekommande tungmetaller.

20 §
Krav i fråga om mätsystemet

Miljötillstånd kan beviljas endast om ansökan visar att det föreslagna mätsystemet uppfyller de krav som anges i bilaga II. Konfidensintervallsvärdena (95 procent) vid de gränsvärden för utsläpp som anges i 13 § och i 1–3 och 5 underpunkten i 15 § 1 mom. tabell a, får inte överskrida de värden som anges i 4 punkten i bilaga II.

21 §
Mätning av utsläpp

Beträffande utsläppsmätningar för kontroll av att de gränsvärden som anges i 13 och 15 § underskrids skall i miljötillståndet bestämmas om

1) en riktig installation av den automatiska mätutrustningen samt om övervakning och årliga kontroller av dess funktion,

2) de provtagnings- och mätmetoder som skall användas vid periodiska mätningar samt provtagnings- och mätpunkternas placering, samt

3) periodiska mätningar i enlighet med bilaga II.

22 §
Mätmetoder

Vid en förbränningsanläggning skall följande mätningar utföras i enlighet med bilaga II:

1) kontinuerliga mätningar av koncentrationen av kolmonoxid enligt 13 § och av de ämnen som nämns i 15 § 1 mom. tabell a och b,

2) kontinuerliga mätningar av processparametrarna, dvs. temperaturen, för säkerställande av att kraven i 10 § uppfylls, samt syrehalten, trycket, temperaturen och vattenhalten i rökgasen,

3) minst två mätningar per år av de ämnen som nämns i 15 § 1 mom. tabell c och 2 mom.; under de första 12 driftmånaderna skall emellertid en mätning göras varannan månad, samt

4) en mätning av rökgasens uppehållstid, vilken motsvaras av en mätning av minimitemperaturen och syrehalten enligt 10 §, skall företas på lämpligt sätt minst en gång i samband med att förbränningsanläggningen tas i drift samt under ogynnsammast tänkbara driftförhållanden.

Följande mätningar är dock inte nödvändiga:

1) kontinuerlig mätning av fluorvätesyra, om saltsyreutsläppen minskas så, att de utsläppsgränser som anges i 15 § 1 mom. tabell a underpunkten 3 och tabell b underpunkten 3 inte överskrids, varvid utsläppen av fluorvätesyra dock skall vara föremål för periodiska mätningar,

2) kontinuerlig mätning av rökgasens vattenhalt, om rökgasprovet torkas innan det analyseras, samt

3) mätningar av de förorenande ämnen som uppräknas i 15 § 1 mom., om tillståndet endast omfattar förbränning av sådant problemavfall som inte kan orsaka koncentrationer som är större än 10 procent av respektive gränsvärden som fastställs i 15 § 1 mom.

23 §
Omräkning av mätresultaten

De mätresultat som tas fram för att kontrollera att gränsvärdena enligt 13 och 15 § inte överskrids skall räknas om till följande förhållanden:

1) temperatur 273 K, tryck 101,3 kPa, 11 procent syre, torr rökgas, och

2) temperatur 273 K, tryck 101,3 kPa, 3 procent syre, torr rökgas, om anläggningen förbränner enbart sådant oljeavfall som avses i statsrådets beslut om oljeavfallshantering.

Om problemavfall förbränns med syretillförsel, kan mätresultaten räknas om till en syrehalt som fastställs av tillståndsmyndigheten.

När utsläppen av förorenande ämnen har minskats med hjälp av utrustning för rening av rökgasen, skall omräkningen av syrehalten enligt 1 mom. utföras endast i det fallet att den syrehalt som mätts upp under samma period som koncentrationen av föroreningar överskrider standardsyrehalten.

24 §
Jämförelse av mätresultaten

Gränsvärdena för utsläpp anses inte ha överskridits om

1) inget av dygnsmedel värdena är större än det gränsvärde som anges i 13 § och 15 § 1 mom. tabell a, och inget av halvtimmesmedelvärdena under ett år är större än det gränsvärde som anges i kolumn A i 15 § 1 mom. tabell b eller 97 procent av de halvtimmesmedelvärden som mätts upp under ett år inte är större än det gränsvärde som anges i kolumn B i 15 § 1 mom. tabell b,

2) inget av medelvärdena under provtagningstiden är större än de gränsvärden som anges i 15 § 1 mom. tabell c, samt

3) bestämmelserna i 15 § 2 mom. iakttas.

De medelvärden som fastställs under en sådan period som avses i 26 § skall inte beaktas vid bedömningen av om gränsvärdena för utsläpp iakttas.

Halvtimmesmedelvärden och 10-minutersmedelvärden skall bestämmas inom den effektiva drifttid under vilken förbränning sker, inklusive igångkörnings- och avställningsperioder, på grundval av de uppmätta medelvärdena, från vilka dras av de konfidensintervallsvärden som nämns i 4 punkten i bilaga II. Dygnsmedelvärdena skall bestämmas på grundval av sådana godtagbara medelvärden.

Medelvärdena under provtagningstiden och, när periodiska mätningar av fluorvätesyra företas, medelvärdena för fluorvätesyra skall bestämmas i enlighet med 22 § 1 mom. 3 punkten och med bilaga II.

25 §
Åtgärder vid överskridning av gränsvärdena

Om mätningarna visar att de gränsvärden som fastställs i detta beslut har överskridits, skall den regionala miljöcentralen omedelbart underrättas om detta. Problem avtal 1 får inte matas in i förbränningsugnen förrän gränsvärdena för utsläpp iakttas och tillståndsmyndigheten godkänner inmatningen.

26 §
Åtgärder på grund av avbrott i driften

Tillståndsmyndigheten skall fastställa den längsta tillåtna tid i samband med tekniskt oundvikliga driftstopp, störningar eller fel i reningsutrustning eller mätutrustning, under vilken utsläppen av de reglerade ämnena får överskrida de föreskrivna gränsvärdena. Anläggningen får härvid inte fortsätta att förbränna problemavfall längre än fyra timmar utan avbrott. Den sammanlagda drifttiden under sådana förhållanden får inte överstiga 60 timmar under ett år.

27 §
Åtgärder på grund av störningar

I händelse av störningar skall operatören begränsa eller avbryta driften snarast möjligt till dess att normal drift kan återupptas.

28 §
Partikelhalten i utsläpp annat än vid normal drift

Partikelhalten i utsläppen får under inga omständigheter överstiga 150 mg/m3 (n) uttryckt som halvtimmesmedelvärde. Dessutom får det gränsvärde som fastställs i 15 § 1 mom. tabell a underpunkten 2 och tabell b underpunkten 2 inte överskridas. Alla de krav som avses i 9–14 § skall uppfyllas.

29 §
Ikraftträdande

Detta beslut träder i kraft den 30 september 1997.

30 §
Tillämpning av beslutet på befintliga anläggningar

Detta beslut skall tillämpas på befintliga anläggningar senast inom två år och åtta månader efter beslutets ikraftträdande.

Om operatören inom sex månader efter detta besluts ikraftträdande underrättar tillståndsmyndigheten om att den befintliga anläggningen inte kommer att vara i drift i mer än 20 000 timmar under fyra år och två månader från och med dagen för underrättelsen innan den definitivt läggs ned, behöver kraven i detta beslut inte iakttas.

Rådets direktiv 94/67/EG; EGT nr L 365, 31.12.1994. s. 34, kommissionens beslut 97/283/EG; EGT nr L 113, 30.4.1997, s. 11

Helsingfors den 28 augusti 1997

Miljöminister
Pekka Haavisto

överingenjör
Markku Hietamäki

BILAGA I

Ekvivalensfaktorer för dibensofuraner och dioxiner

Vid bestämning av det sammanlagda värde som avses i 15 § 2 mom. skall massakoncentrationerna av följande dioxiner och dibensofuraner multipliceras med följande faktorer (med användning av begreppet toxiska ekvivalenter) innan de adderas.

Toxisk ekvivalensfaktor

2,3,7,8 tetraklordibensodioxin (TCDD) 1
1,2,3,7,8 pentaklordibensodioxin (PeCDD) 0,5
1,2,3,4,7,8 hexaklordibensodioxin (HxCDD) 0,1
1,2,3,7,8,9 hexaklordibensodioxin (HxCDD) 0,1
1,2,3,6,7,8 hexaklordibensodioxin (HxCDD) 0,1
1,2,3,4,6,7,8 heptaklordibensodioxin (HpCDD) 0,01
oktaklordibensodioxin (OCDD) 0,001
2,3,7,8 tetraklordibensofuran (TCDF) 0,1
2,3,4,7,8 pentaklordibensofuran (PeCDF) 0,5
1,2,3,7,8 pentaklordibensofuran (PeCDF) 0,05
1,2,3,4,7,8 hexaklordibensofuran (HxCDF) 0,1
1,2,3,7,8,9 hexaklordibensofuran (HxCDF) 0,1
1,2,3,6,7,8 hexaklordibensofuran (HxCDF) 0,1
2,3,4,6,7,8 hexaklordibensofuran (HxCDF) 0,1
1,2,3,4,6,7,8 heptaklordibensofuran (HpCDF) 0,01
1,2,3,4,7,8,9 heptaklordibensofuran (HpCDF) 0,01
oktaklordibensofuran (OCDF) 0,001

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.