693/1997

Om häktning beslutar den domstol som är behörig att behandla åtal i saken. Innan åtal väcks får beslut om häktning meddelas även av den allmänna underrätten på den ort där gripandet har skett eller där den anhållne förvaras eller i brådskande fall av den allmänna underrätten på någon annan ort enligt vad justitieministeriet närmare bestämmer, dock inte om saken gäller högförräderi eller landsförräderi.

Vid behandlingen av ett ärende som gäller häktning är tingsrätten beslutför även när den består av ordföranden ensam. Sammanträdet får hållas även på annan tid och plats än vad som stadgas för allmän underrätts sammanträde.

Häktningsyrkande framställs under förundersökningen av en anhållningsberättigad tjänsteman. Innan yrkandet framställs, skall åklagaren underrättas om yrkandet, och åklagaren kan överta avgörandet av frågan om häktningsyrkande skall framställas. Efter att saken har överförts till åklagaren beslutar han om framställande av häktningsyrkande. Domstolen får inte självmant besluta häkta den som är svarande i ett brottmål.

Den anhållne och hans biträde skall utan dröjsmål underrättas om häktningsyrkandet.

Den som har framställt häktningsyrkandet eller en av honom förordnad tjänsteman skall vara närvarande när yrkandet behandlas.

När den domstol som kommer att behandla åtalet beslutar häkta en misstänkt som är närvarande skall den, om inte åtal redan har väckts, utsätta en viss tid inom vilken åtal skall väckas. När en underrättelse som avses i 20 § har kommit till domstolen, skall domstolen utan dröjsmål utsätta tid för väckande av åtal. Tiden för väckande av åtal får inte utsättas så att den blir längre än vad som är nödvändigt för att förundersökningen skall kunna avslutas och åtal förberedas.

Om den tid som har utsatts för väckande av åtal visar sig vara för kort, får domstolen på begäran som inom denna tid har framställts av åklagaren förlänga tiden. Den häktade och hans biträde skall ges tillfälle att bli hörda med anledning av begäran. Den häktade skall hämtas till domstolen, om han vill bli personligen hörd.

Om den tid som har utsatts för väckande av åtal är längre än två veckor, skall domstolen tills åtal har väckts behandla häktningsärendet med högst två veckors mellanrum. Den häktade och hans biträde skall ges tillfälle att bli hörda vid behandlingen. Den häktade skall hämtas till domstolen, om han vill bli personligen hörd.

När domstolen inställer eller uppskjuter huvudförhandlingen i ett mål där en svarande är häktad skall den samtidigt pröva om det finns skäl att fortfarande hålla honom häktad.

När det inte längre finns förutsättningar för häktning, skall domstolen på framställning av åklagaren eller, med stöd att ett förordnande som åklagaren har meddelat i saken, av någon annan anhållningsberättigad tjänsteman, eller självmant förordna att den häktade genast skall friges. Förordnande om frigivning av den häktade skall också meddelas, om åtal inte har väckts inom utsatt tid och förlängning av tiden inte har begärts inom nämnda tid. Den häktade och hans biträde behöver inte kallas till behandlingen av saken.

I ett beslut som gäller tiden för väckande av åtal eller förlängning av denna tid får ändring inte sökas genom besvär.

Under förundersökningen beslutar en anhållningsberättigad tjänsteman om ett ärende som gäller reseförbud. Innan beslutet fattas skall åklagaren underrättas och han kan överta avgörandet i frågan om meddelande av reseförbud. Sedan saken efter att förundersökningen slutförts har överförts till åklagaren beslutar han om meddelande av reseförbud. När ett häktningsyrkande behandlas och i det fall som nämns i 6 § 2 mom. fattas beslutet av domstolen. Har domstolen då den behandlar häktningsyrkandet förordnat att den misstänkte i stället för att häktas skall meddelas reseförbud, beslutar domstolen om detta reseförbud även då åtal ännu inte har väckts.

Sedan åtal har väckts fattar domstolen beslut om reseförbud. Domstolen får då meddela den åtalade reseförbud endast på yrkande av åklagaren. När yrkande framställs om att den åtalade skall häktas, får domstolen även självmant i stället för att förordna att han skall häktas meddela reseförbud.

När reseförbud har meddelats av en anhållningsberättigad tjänsteman får domstolen, redan innan åtal har väckts, på yrkande av den som har meddelats förbudet helt eller delvis häva förbudet eller ett åläggande som nämns i 2 § 2 mom.

Reseförbudet skall hävas, om inte åtalet väcks inom 60 dagar från det förbudet meddelades. Domstolen får, på begäran som inom denna tid har gjorts av en anhållningsberättigad tjänsteman, förlänga tiden.

Ett reseförbud som har meddelats innan behandlingen av ett åtal har inletts gäller fram till huvudförhandlingen, om det inte har bestämts att förbudet skall upphöra tidigare eller om det inte tidigare hävs särskilt.

Om domstolen inställer eller uppskjuter huvudförhandlingen i ett mål där svaranden har meddelats reseförbud, skall den bestämma om reseförbudet skall bestå.

När domstolen avgör målet, får den meddela svaranden reseförbud eller förordna att ett meddelat reseförbud skall bestå endast om han döms till ovillkorligt fängelsestraff. En svarande som är på fri fot får meddelas reseförbud endast på yrkande av åklagaren. Domstolen får självmant förordna att den som är häktad eller den mot vilken häktningsyrkande har framställts skall meddelas reseförbud i stället för att häktas. Reseförbudet gäller därvid tills verkställigheten av straffet inleds eller tills en högre domstol förordnar något annat.

Ett ärende som gäller beviljande av sådant tillfälligt tillstånd att avlägsna sig som nämns i 2 § 1 mom. får behandlas i tingsrättens kansli. Innan tillstånd ges skall åklagaren höras.

Innan ett åtal väcks kan undersökningsledaren eller åklagaren yrka att egendomen skall ställas under skingringsförbud eller beläggas med kvarstad. Sedan åtalet väckts får ett sådant yrkande framläggas av åklagaren och av målsäganden för att säkerställa att ersättning betalas till honom själv.

Ett beslag skall också hävas, om inte åtal för det brott som har föranlett beslaget väcks inom fyra månader från det föremålet togs i beslag. Domstolen får på begäran, som inom denna tid har gjorts av en anhållningsberättigad tjänsteman, förlänga tiden till högst fyra månader per gång.