1204/1996

Given i Helsingfors den 20 december 1996

Lag om ändring av lagen om olycksfallsförsäkring

I enlighet med riksdagens beslut

upphävs i lagen den 20 augusti 1948 om olycksfallsförsäkring (608/48) 45 §, sådant detta lagrum lyder i lag av den 23 oktober 1992 (948/92),

ändras 10 § 2 mom., 11 §, 12 § 1, 3 och 4 mom., 15 § 4 mom., 22 och 29 §§, 30 § 1 mom., 30 a, 31-33 och 35-38 §§, 41 § 5 mom., 46 § 2 mom., 58 §, 60 § 1 och 6 mom. samt 64, 64 a, 64 b, 65, 65 a och 65 b §§,

av dessa lagrum 10 § 2 mom., 11 § och 12 § 1 mom. sådana de lyder i lag av den 23 december 1971 (956/71), 22 § sådan den lyder delvis ändrad genom lag av den 27 mars 1991 (627/91), 29 § sådan den lyder i lag av den 17 mars 1995 (396/95), 30 a § sådan den lyder ändrad genom lagar av den 22 januari 1988 och den 14 oktober 1994 (39/88 och 893/94), 35 § sådan den lyder i lag av den 6 april 1979 (408/79), 38 § sådan den lyder delvis ändrad genom lag av den 10 juli 1981 (526/81), 41 § 5 mom. och 46 § 2 mom. sådana de lyder i sistnämnda lag, 58 § sådan den lyder ändrad genom lagar av den 9 mars 1962 och den 29 juni 1990 (205/62 och 603/90), 60 § 1 mom. sådant det lyder i lag av den 30 december 1992 (1642/92) och 6 mom. sådant det lyder i lag av den 20 februari 1987 (192/87), 64 § sådan den lyder ändrad genom nämnda lagar av den 22 januari 1988 och den 14 oktober 1994 samt genom lag av den 8 januari 1993 (21/93), 64 a och 65 b §§ sådana de lyder i nämnda lag av den 22 januari 1988, 64 b § sådan den lyder i lag av den 29 december 1989 (1306/89) och 65 a § sådan den lyder i nämnda lag av den 10 juli 1981, samt

fogas till lagen nya 11 a, 30 b, 32 a, 35 a, 41 b-41 e och 53 h §§ som följer:

10 §

Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund svarar för att ett olycksfall i arbete som har drabbat den som är anställd hos en arbetsgivare som avses i 1 mom. ersätts enligt denna lag och med beaktande av 12 § 2 och 5 mom.

11 §

Drabbar ett olycksfall i arbete en arbetstagare i arbete hos en arbetsgivare som har försummat sin försäkringsplikt, svarar Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund för betalningen av skadestånd enligt denna lag. Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund har rätt att utöver den avgift som nämns i 36 § dessutom av arbetsgivaren återkräva vad som på detta sätt har bestämts att skall betalas i skadestånd, dock högst 1 000 mark för varje olycksfall.

11 a §

Uppstår annars än i anslutning till ett skadeståndsärende oklarhet om huruvida denna lag skall tillämpas på arbetet och har saken principiell betydelse, avgör Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund frågan på ansökan av ifrågavarande arbetstagare, arbetsgivare eller försäkringsanstalt.

12 §

En försäkringspliktig arbetsgivare skall själv intill ett belopp av 100 mark betala skadestånd för varje olycksfall i arbetet, om inte försäkringen frivilligt har utsträckts till att omfatta också denna skadeståndsskyldighet. I försäkringsbrevet skall alltid antecknas om arbetsgivaren har någon självrisk eller inte.


Underlåter en arbetsgivare att betala ett i 1 mom. nämnt skadestånd eller uppstår det meningsskiljaktighet om skadeståndets belopp är den försäkringsanstalt hos vilken arbetaren har försäkrats för olycksfall i arbete skyldig att betala skadestånd enligt lag. Motsvarande skyldighet har Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund, om en arbetsgivare som avses i 2 mom. försummar sin skadeståndsskyldighet.

Försäkringsanstalten och Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund har rätt att av arbetsgivaren återkräva skadestånd som har betalts enligt 3 mom.


15 §

Sjukvård skall ges med undvikande av onödiga kostnader, dock utan att den skadades hälsotillstånd äventyras. Vård som ett olycksfall i arbete kräver är den skadade dock inte skyldig att ta emot utom landets gränser, om inte något annat följer av någon särskild orsak.

22 §

Arbetstagaren är skyldig att ta emot av läkare föreskriven behandling som avser en förbättring av hans arbets- eller funktionsförmåga. Denna skyldighet gäller dock inte livsfarliga vårdåtgärder eller vård som utan särskild orsak ges utom Finlands gränser. Detsamma gäller rehabilitering enligt vad därom särskilt bestäms. Vägrar arbetstagaren utan godtagbar orsak att ta emot sådan behandling eller rehabilitering, kan utbetalningen av dagpenning, olycksfallspension och menersättning avbrytas.

Har skadan förvärrats eller sjukdomstillståndet förlängts av en orsak som beror på den skadade och som inte är en följd av den skada eller sjukdom som skall ersättas, kan skadeståndet helt eller delvis innehållas för viss tid.

Om en försäkringsanstalt avbryter eller innehåller skadestånd med stöd av 1 eller 2 mom., skall anstalten meddela ett beslut med detta innehåll.

29 §

Ett i lagen om försäkringsbolag (1062/79) avsett försäkringsbolag får i Finland bedriva försäkring enligt denna lag som en i 8 § avsedd försäkringsanstalt, när det enligt sin koncession har rätt att bedriva försäkring i den skadeförsäkringsklass 1 som avses i 1 § 1 punkten i social- och hälsovårdsministeriets beslut om fastställande av försäkringsklasser för finska försäkringsbolag och försäkringsföreningar samt för utländska försäkringsbolag som är verksamma i Finland (858/95) och som har gjort en anmälan enligt 2 mom. om inledandet av verksamheten. Detsamma gäller ett utländskt försäkringsbolag som avses i lagen om utländska försäkringsbolag (398/95) och som har rätt att i Finland bedriva försäkring i nämnda skadeförsäkringsklass.

Ett försäkringsbolag som har för avsikt att bedriva försäkring enligt denna lag i Finland skall senast två månader innan verksamheten inleds anmäla detta hos ministeriet och Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund, för att de skyldigheter som gäller en sådan försäkringsanstalt skall fullgöras.

På ett försäkringsbolag som bedriver försäkring enligt denna lag skall lagen om försäkringsbolag tillämpas om bolaget är inhemskt och lagen om utländska försäkringsbolag tillämpas om bolaget är utländskt, om inte något annat följer av denna lag.

30 §

I de fall där staten är skadeståndsskyldig med anledning av olycksfall i arbete eller yrkessjukdom, skall skadeståndet betalas av statskontoret. Angående statskontoret gäller då i tillämpliga delar vad som i denna lag bestäms om försäkringsanstalter. På statskontoret tillämpas dock inte 41 b § 2 mom. och 4-6 mom.

30 a §

Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund sköter de uppgifter som samarbetet mellan försäkringsanstalter vilka bedriver försäkring enligt denna lag förutsätter samt övriga uppgifter, enligt vad som bestäms i denna lag eller annan lag eller förordning. Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund sköter också de uppgifter som försäkringsanstalten på boende- eller vistelseorten skall sköta enligt internationella avtal som är bindande för Finland.

Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund har ett allmänt möte och en styrelse, vilka är förbundets organ. I förbundet finns dessutom en ersättningsnämnd för olycksfallsärenden.

Styrelsen för Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund har högst 13 ordinarie medlemmar så att högst sju av dessa företräder förbundets medlemsanstalter samt tre de viktigaste arbetsgivarfackcentralerna och tre de viktigaste arbetstagar- och funktionärsfackcentralerna. Styrelsen väljer inom sig en ordförande och valet fastställs av ministeriet. Till styrelsen hör dessutom högst fem suppleanter, av vilka en skall företräda de viktigaste arbetsgivarfackcentralerna, en de viktigaste arbetstagar- och funktionärsfackcentralerna och en den mest representativa organisationen för bevakning av lantbruksföretagarnas ekonomiska intressen.

Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbunds uppgifter och förvaltning bestäms närmare i dess stadgar. Stadgarna meddelas genom förordning sedan Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund har gjort en framställning därom till ministeriet.

Samtliga försäkringsanstalter som bedriver försäkring enligt denna lag skall höra till Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund och delta i kostnaderna för dess uppgifter, enligt vad som bestäms i denna lag. Till Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund hör dessutom statskontoret och den lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt som avses i lagen om olycksfallsförsäkring för lantbruksföretagare. Statskontoret deltar i Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbunds verksamhet och kostnader endast till den del som dessa ansluter sig till verkställigheten av statskontorets uppgifter enligt denna lag. Särskilda bestämmelser meddelas om hur lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt deltar i Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbunds verksamhet och kostnader.

Vad som stadgas om försäkringsanstalter som avses i denna lag eller i förordning gäller i tillämpliga delar också Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund när förbundet sköter de uppgifter som avses i 1 mom.

30 b §

För främjande av ett enhetligt skadeståndsförfarande finns i anslutning till Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund en ersättningsnämnd för olycksfallsärenden. Nämnden har en ordförande, tre lagfarna medlemmar, fyra arbetsmarknadsmedlemmar, fem medicinskt sakkunniga och ett behövligt antal ersättare, som ministeriet utser för tre år i sänder. Medlemmarna skall vara förtrogna med lagstadgad olycksfallsförsäkring. Ordföranden och de lagfarna medlemmarna skall ha avlagt juris kandidatexamen. De medicinskt sakkunniga skall vara i Finland legitimerade läkare som är förtrogna med försäkringsmedicin.

Till ordförande i ersättningsnämnden för olycksfallsärenden utses den medlem som företräder ministeriet. De lagfarna medlemmarna och två av de medicinskt sakkunniga utses på förslag av Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund. Av arbetsmarknadsmedlemmarna utses två på förslag av arbetsgivarnas och två på förslag av arbetstagarnas och funktionärernas viktigaste fackcentraler. Av arbetsmarknadsmedlemmarnas ersättare utses en på förslag av arbetsgivarnas och en på förslag av arbetstagarnas och funktionärernas viktigaste fackcentraler. Av de medicinskt sakkunniga utses en på förslag av arbetsgivarnas och en på förslag av arbetstagarnas och funktionärernas viktigaste fackcentraler. Förslagen till lagfarna medlemmar och andra medicinskt sakkunniga än de som utses på förslag av arbetsmarknadsorganisationerna skall omfatta dubbelt så många kandidater som behövs. Nämnden, som också kan arbeta indelad i sektioner, utser ett behövligt antal viceordförande bland sina lagfarna medlemmar.

Blir ordföranden, en medlem, en medicinskt sakkunnig eller en ersättare i ersättningsnämnden för olycksfallsärenden på ett bestående sätt förhindrad att sköta sina uppgifter, skall ministeriet i hans ställe för den återstående mandatperioden utse en ny ordförande, medlem, medicinskt sakkunnig eller ersättare, med beaktande av bestämmelserna i 2 mom.

Stadgarna för ersättningsnämnden för olycksfallsärenden bestäms genom förordning. Ministeriet fastställer på ansökan av nämnden de ärenden i vilka en försäkringsanstalt skall begära utlåtande av nämnden.

31 §

En försäkringsanstalt får inte vägra att bevilja eller hålla i kraft en i denna lag avsedd försäkring som har sökts hos anstalten.

När försäkringsanstalten beviljar en försäkring skall den ge den försäkringspliktiga försäkringstagaren ett skriftligt intyg över att försäkringen är en i denna lag avsedd obligatorisk försäkring. Intyget skall antecknas i försäkringsbrevet och i ett tillkännagivande som avses i 65 §. Begränsas innehållet i försäkringen i strid med denna lag, uppfyller försäkringen inte försäkringsplikten enligt denna lag.

32 §

Försäkringsavtalet ingås för en försäkringsperiod. Försäkringsperioden är ett kkrenderår, utom när försäkringen träder i kraft under året, varvid den första försäkringspkrioden löper ut vid utgången av kalenderåret efter det år då försäkringen påbörjades. Däkrfter fortsätter försäkringen en period åt gången, om inte försäkringstagaren skriftlkren säger upp försäkringen senast tre mkrader innan försäkringsperioden går ut.

Uppsägning av en obligatorisk försäkring enligt denna lag är giltig endast om det samtidigt visas att en ny försäkring träder i kraft i en annan försäkringsanstalt när giltighetstiden för den uppsagda försäkringen går ut.

Försäkringsavtalet kan också ingås för ett bestämt arbete eller företag som varar en begränsad tid. En sådan försäkring upphör utan uppsägning och försäkringsperioden är försäkringens giltighetstid. Fortsätter arbetet efter den tidpunkt som har antecknats i försäkringsbrevet, anses försäkringen dock vara i kraft tills arbetet har upphört. Försäkringstagaren skall i så fall före utgången av den tid som har antecknats i försäkringsbrevet underrätta försäkringsanstalten om att arbetet fortsätter.

Avslutas ett annat än i 3 mom. avsett arbete eller upphör företaget med sin verksamhet eller upphör försäkringsplikten av någon annan orsak, skall försäkringstagaren minst en månad före försäkringsperiodens utgång skriftligen underrätta försäkringsanstalten härom. Försummar försäkringstagaren detta, är han skyldig att med ett skäligt belopp ersätta försäkringsanstalten för de kostnader som försummelsen har vållat.

Konstateras en försäkringstagare vara medellös vid utmätning av en försäkringspremie eller är hans vistelseort okänd också för den verkställande myndigheten, anses försäkringsavtalet ha förfallit den dag då detta konstaterades.

Försätts en arbetsgivare som har tagit en i denna lag avsedd försäkring i konkurs, övergår arbetsgivarens skyldigheter enligt denna olycksfallsförsäkring på konkursboet från den dag då konkursen började. Konkursboet betalar försäkringspremierna för konkurstiden.

32 a §

En försäkringsanstalt skall delge ministeriet villkoren för en obligatorisk försäkring som avses i denna lag två månader innan dessa tas i bruk. Ministeriet kan vid behov kräva att försäkringsanstalten skall tillställa ministeriet en utredning om de grunder för försäkringspremierna, blanketter och övriga handlingar som anstalten använder i sin verksamhet enligt denna lag.

33 §

Försäkringsgivarens ansvarighet anses börja från den tidpunkt när försäkringsanstalten eller dess ombud bevisligen mottog försäkringsansökan, om inte någon annan tidpunkt för ansvarighetens inträdande av särskilda skäl har avtalats. Tidpunkten när ansvarigheten börjar skall antecknas i försäkringsbrevet.

35 §

En försäkringsanstalt som bedriver försäkring enligt denna lag skall ha kalkyleringsgrunder i vilka det bestäms hur försäkringspremierna kalkyleras.

Försäkringspremiernas kalkyleringsgrunder skall vara sådana att försäkringspremierna står i skälig proportion till de kostnader som försäkringarna medför, med beaktande av risken för olycksfall och yrkessjukdom i det arbete som försäkras. Om försäkringspremien eller de skadestånd som betalas med stöd av försäkringen är tillräckligt höga, skall också försäkringstagarens egen olycksstatistik beaktas när försäkringspremien bestäms (specialtarifferad försäkring). Ministeriet meddelar föreskrifter om klassificering av risker och bestämmande av försäkringspremien enligt hur farligt yrket eller arbetet är samt om hur försäkringstagarens egen olycksstatistik skall beaktas när försäkringspremien bestäms. Angående de förvärvsinkomster som skall inräknas i det lönebelopp som försäkringspremien grundar sig på bestäms genom förordning.

När en specialtarifferad försäkring överförs från en försäkringsanstalt till en annan, har den mottagande försäkringsanstalten rätt att för de senaste fem kalenderåren få de uppgifter om skadefall och lönebelopp som gäller försäkringen i fråga.

I den försäkringspremie som avses i 1 mom. innefattas ett belopp som utgör två procent av arbetsgivarens försäkringspremie, med undantag för de försäkringar som avses i 57 §, och som skall användas för främjande av arbetarskyddet enligt vad som särskilt bestäms i lagen om arbetarskyddsfonden (407/79). Försäkringsanstalten betalar detta belopp till Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund, som sedan redovisar detta till arbetarskyddsfonden enligt vad som bestäms genom förordning.

35 a §

Försäkringspremien för en försäkringsperiod består av en förskottspremie och en utjämningspremie. Försäkringsperiodens förskottspremie skall betalas inom en tid som försäkringsanstalten bestämmer. Överstiger eller understiger den slutliga försäkringspremien för försäkringsperioden beloppet av den uppburna förskottspremien, uppbärs hos försäkringstagaren eller återbärs till honom såsom utjämningspremie skillnaden mellan den slutliga premien och förskottspremien inom en tid som försäkringsanstalten bestämmer, dock senast inom ett år efter försäkringsperiodens utgång, om inte något annat följer av 37 §. Den utsatta tiden gäller inte specialtarifferade försäkringar som har upphört att gälla, om därom har avtalats med försäkringstagaren. I försäkringsvillkoren kan försäkringsanstalten fastställa beloppet av den minsta utjämningspremie som uppbärs eller återbärs. Beloppet får vara högst 50 mark.

36 §

En arbetsgivare som skall försäkra sina anställda, men som konstateras ha försummat sin försäkringsplikt, är skyldig att till Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund betala en avgift som motsvarar högst det fyrdubbla beloppet av en skälig försäkringmmremie för den tid som försummelsen gäller, dock inte för en längre tid än det innevaramme kalenderåret och de tre senaste kalendemmren.

37 §

Har en försäkringsanstalt av den anledningen att arbetsgivaren har lämnat oriktiga uppgifter eller försummat att lämna uppgifter som behövs för fastställande av försäkringspremien inte kunnat påföra arbetsgivaren en försäkringspremie som motsvarar hans ansvarighet, har försäkringsanstalten rätt att uppskatta ansvarets omfattning för den förflutna försäkringsperioden och hos arbetsgivaren uppbära försäkringspremien till högst fyrfaldigt belopp för den del som den oriktiga uppgiften eller försummelsen gäller.

38 §

En försäkringspremie som arbetsgivaren skall betala får sökas ut utan dom eller beslut i den ordning som bestäms i lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/61).

Verkställbara på samma sätt är försäkringsdomstolens, olycksfallsnämndens, en försäkringsanstalts och Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbunds lagakraftvunna beslut om avgifter och skadestånd som arbetsgivaren skall betala.

Om en försäkringspremie inte betalas inom den tid som föreskrivs i 35 a §, skall för dröjsmålstiden betalas årlig dröjsmålsränta enligt räntefoten i 4 § 3 mom. räntelagen (633/82).

En försäkringspremie som drivs in i utsökningsväg höjs med 10 procent i ett för allt. När en försäkringsanstalt lämnar en försäkringspremie till utmätning kan anstalten dock i stället för förhöjningen på sin fordran bära upp en dröjsmålsränta som bestäms enligt 3 mom. Försäkringspremien och förhöjningen eller den ränta som ersätter förhöjningen får sökas ut utan dom eller beslut, enligt vad som föreskrivs i 1 mom.

41 §

För utbetalningen av skadeståndet skall försäkringsanstalten tillställas en läkares utredning om skadan eller sjukdomen. Arbetstagaren är dessutom skyldig att på yrkande av försäkringsanstalten för utredning av skadan eller sjukdomen låta undersöka sig hos en läkare som försäkringsanstalten har utsett eller på ett sjukhus som den anvisar, dock inte utom Finlands gränser, om inte något annat följer av någon särskild orsak. Försäkringsanstalten betalar kostnaderna för denna utredning. Arbetstagaren är dessutom skyldig att på begäran tillställa försäkringsanstalten utredning om övriga omständigheter som inverkar på skadeståndet. Lämnar arbetstagaren inte in utredningen inom skälig tid och anför han inget godtagbart skäl till sin försummelse, kan ärendets handläggning avbrytas tills utredningen lämnas. Om behandlingen av ärendet avbryts, skall försäkringsanstalten meddela ett beslut med detta innehåll.

41 b §

Försäkringsanstalten skall meddela sitt beslut i skadeståndsärendet utan dröjsmål och senast inom tre månader efter att anstalten mottog den utredning som avses i 39, 41, 41 a, 44 och 46 §§. Ett beslut om hur förvärvs- eller pensionsinkomsterna hos den som har rätt till efterlevandepension påverkar denna pension skall dock meddelas inom ett år efter att en ansökan om skadestånd med anledning av dödsfall eller försvinnande gjordes hos försäkringsanstalten.

Har försäkringsanstalten inte meddelat sitt beslut inom den tid som föreskrivs i 1 mom. och beror dröjsmålet inte på att ärendet handläggs av en besvärsinstans eller ersättningsnämnden för olycksfallsärenden, övergår handläggningen av skadeståndsärendet till denna del på Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund. Förbundet skall se till att skadeståndsärendet behandlas på behörigt sätt och betala ut det skadestånd som lagen förutsätter.

Om inte något annat följer av 47 §, skall försäkringsanstalten betala ut ett skadestånd som grundar sig på dess eget beslut inom 14 dagar efter att beslutet gavs och ett skadestånd som grundar sig på ett beslut av en besvärsinstans inom 30 dagar efter att försäkringsanstalten mottog den utredning som nämns i 1 mom. och beslutet vann laga kraft.

Betalar en försäkringsanstalt inte ut skadeståndet så som föreskrivs i 3 mom., betalar Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund ut skadeståndet.

Ett ärende som syftar till ett förfarande enligt 2 och 4 mom. väcks i Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund på ansökan av den som är part i ärendet. Försäkringsanstalten skall utan dröjsmål tillställa Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund den utredning som förbundet har begärt för avgörande av ärendet samt de handlingar som försäkringsanstalten har i sin besittning. Har utredningen och handlingarna inte tillställts Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund inom en skälig tid som förbundet har bestämt, kan även detta betraktas som en grund på vilken det kan anses att meddelande av beslut och utbetalning av skadestånd har försummats. Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund skall utan dröjsmål meddela sitt beslut med anledning av ansökan.

När ett ärende har överförts att behandlas av Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund, har förbundet rätt att av försäkringsanstalten återkräva det skadestånd som förbundet har betalt med stöd av denna paragraf samt skäliga kostnader för handläggning av ärendet och en försummelseavgift vars storlek ministeriet fastställer. På ansökan av Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund fastställer ministeriet också grunderna för handläggningskostnaderna. Till den del som återkrävda skadestånd, handläggningskostnader och försummelseavgifter inte motsvarar de kostnader som enligt denna paragraf har uppstått för Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund, skall försäkringsanstalterna delta i täckandet av dessa enligt vad 58 § föreskriver.

41 c §

En försäkringsanstalt är skyldig att i ett skadeståndsärende ge arbetstagaren sådan rådgivning och service som denna lag förutsätter på arbetstagarens eget språk, antingen finska eller svenska. Arbetstagaren har också rätt att använda detta språk i sina kontakter med försäkringsanstalten.

Iakttar inte försäkringsanstalten bestämmelserna i 1 mom., skall Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund ge arbetstagaren sådan rådgivning och service som avses i momentet.

41 d §

Gäller ett skadeståndsärende som behandlas av försäkringsanstalten bedömningen av en medicinsk fråga, skall en legitimerad ldlare delta i handläggningen av ärendet och anteckna sin ståndpunkt i handlingarna.

41 e §

Sitt beslut skall försäkringsanstalen utan dröjsmål tillställa den som är part i ärendet eller hans anhöriga under den adress som dessa har uppgivit. Beslutet skall skrivas på finska eller svenska beroende på vilket av dessa språk som är arbetstagarens eller, om ärendet gäller hans anhöriga, deras språk.

På en besvärsskrift, en anmälan om olycksfall, ett läkarutlåtande eller annan handling eller utredning skall försäkringsanstalten på ett tillförlitligt sätt anteckna datum när handlingen eller utredningen har inkommit till försäkringsanstalten.

Försäkringsanstalten skall uppbevara de handlingar och uppgifter som ansluter sig till en försäkring eller ett skadeståndsärende som avses i denna lag så som Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund bestämmer på basis av allmänna anvisningar av ministeriet. Efter en tid som bestäms i de allmänna anvisningarna kan dock i stället för originalen av handlingarna och uppgifterna dessa registreras med anlitande av en metod som ministeriet har godkänt och varmed det ursprungliga sakinnehållet i handlingarna och uppgifterna på ett tillförlitligt sätt bevaras. Om inte något annat visas, skall uppgifter som har registrerats på detta sätt anses motsvara de ursprungliga.

46 §

Skadeståndstagaren är skyldig att på uppmaning av försäkringsanstalten och på dess bekostnad för utredning av en skada eller sjukdom som inverkar på skadeståndet låta undersöka sig hos en läkare som försäkringsanstalten har utsett eller på ett sjukhus som den anvisar, dock inte utom Finlands gränser, om inte något annat följer av någon särskild orsak. Skadeståndstagaren är likaså skyldig att på försäkringsanstaltens begäran inom skälig tid till anstalten lämna utredning angående andra omständigheter som inverkar på skadeståndet. Underlåter skadeståndstagaren utan godtagbart skäl att iaktta en uppmaning till undersökning eller begäran om utredning, kan försäkringsanstalten avbryta utbetalningen av skadeståndet tills uppmaningen eller begäran har iakttagits. Om utbetaltningen av skadeståndet avbryts, skall försäkringsanstalten meddela ett beslut med detta innehåll.


53 h §

Vad detta kapitel föreskriver om försäkringsanstaltens beslut gäller i tillämpliga delar beslut som Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund meddelar med stöd av denna lag. Försäkringsanstalten får dock inte söka ändring genom besvär i ett beslut som Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund eller en besvärsinstans har meddelat med stöd av 41 b § 1-4 mom.

58 §

Försäkringsanstalterna är skyldiga att årligen till Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund betala en särskild avgift som skall användas för att täcka de kostnader som vållas förbundet genom olycksfall som har inträffat i oförsäkrat arbete, uppgifter som försäkringsanstalten på bonings- och vistelseorten skall sköta enligt internationella avtal som är bindande för Finland samt de kostnader som skötseln av övriga uppgifter enligt denna lag medför. Avgiftens grunder fastställs av ministeriet på ansökan av förbundet för högst tre år i sänder. Försäkringsanstalterna redovisar avgifterna till Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund enligt vad som bestäms genom förordning.

60 §

De i 11 och 12 §§, 16 § 3 mom., 20 § 1 och 2 mom., 28 § 6 mom., 35 a § och 53 § 5 mom. bestämda beloppen justeras kaleerårsvis enligt de förändringar som skett i den allmänna lönenivån i landet, enligt det löneindextal som årligen fastställs för tillämpningen av 9 § lagen om pension för aetstagare. De ändrade beloppen avrundas så att det i 20 § 2 mom. angivna beloppet aundas till närmaste hela 10 penni, det i samma paragrafs 1 mom. angivna beloppet till närmaste hela mark, de i 12 och 35 a §§ angivna beloppen till närmaste hela 10 mark och de i 11 §, 16 § 3 mom., 28 § 6 mom. och 53 § 5 mom. angivna beloppen till näaste hela 100 mark.


I de förhöjningar som avses i 2, 3 och 5 mom. och de skadestånd enligt 15 § som betalas ut när över nio år har förflutit från ingången av det första året efter den dag då olycksfallet inträffade deltar försäkringsanstalterna enligt vad ministeriet bestämmer. Den utjämning som fördelningen av förhöjningarna och skadestånden förutsätter skall försäkringsanstalterna redovisa till Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund enligt vad som bestäms genom förordning.


64 §

Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund för statistik över olycksfall i arbete och yrkessjukdomar som avses i denna lag, yrkessjukdomslagen (1343/88) och lagen om olycksfallsersättning för statstjänstemän (449/90) samt de ersättningar som utbetalts för dem. Detsamma gäller olycksfall och yrkessjukdomar som har inträffat i statens arbete och för vilka betalas ersättning av statens medel.

En försäkringsanstalt som bedriver försäkring enligt denna lag och statskontoret skall lämna Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund behövliga uppgifter för den statistik som avses i 1 mom. Uppgifterna skall innehålla uppgifter om olycksfall i arbete och yrkessjukdomar, de skador och sjukdomar som har orsakats av dem, de skadestånd som utbetalas till varje skadeståndstagare och de faktorer som inverkar på skadeståndets storlek samt uppgifter om försäkringstagaren, dennes bransch, utbetalda löner och försäkringspremier.

För förande av statistik som hör till statistikcentralens verksamhetsområde och som beskriver samhällsförhållandena och deras utveckling skall Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund ge statistikscentralen behövliga uppgifter som baserar sig på anmälan om olycksfall enligt 39 §.

Ministeriet meddelar vid behov närmare bestämmelser om hur uppgifterna skall lämnas.

64 a §

Försäkringsanstalten eller Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund kan ge institutet för arbetshygien uppgifter för registret över arbetsrelaterade sjukdomar.

64 b §

För utsökning skall försäkringsanstalten och Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund på begäran av behörig myndighet meddela beloppet av den dagpenning, livränta, försörjningspension, olycksfallspension och familjepension som anstalten eller förbundet betalar till skadeståndstagaren samt de uppgifter som anstalten eller förbundet har om andra anstalter som betalar utkomstförmåner till arbetstagaren.

65 §

Arbetsgivaren skall se till att denna lag och ett tillkännagivande som anger av vem skadestånd skall sökas när olycksfall i arbete inträffar hålls tillgängliga på en lämplig plats.

65 a §

Statlig, kommunal eller annat offentligrättsligt samfunds myndighet eller anstalt, läkare i offentlig tjänst, sjukhus, pensionsskyddscentralen och en försäkrings- eller pensionsanstalt som bedriver lagstadgad försäkring är skyldiga att på begäran till försäkringsanstalt som avses i denna lag, Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund och besvärsinstans avgiftsfritt lämna alla uppgifter som de förfogar över och som inverkar på avgörandet av det försäkrings- och skadeståndsärende som är under behandling. Detsamma gäller arbetsgivare och läkare som ansvarar för företagshälsovård och som på grund av sin befattning förfogar över material som angår den skadades hälsotillstånd. Försäkringsanstalten och Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund är skyldiga att betala skäligt arvode för läkarutlåtanden som har givits på basis av en skyldighet som föreskrivs i denna paragraf.

65 b §

En försäkringsanstalt eller Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund kan för vetenskaplig forskning lämna sådana uppgifter om försäkrings- och skadeståndsärenden som de förfogar över, förutsatt att det inte är frågan om uppgifter som enligt 56 a § 1 mom. är sekretessbelagda. Ministeriet kan dock ge tillstånd till att uppgifter som avses i 56 a § 1 mom. lämnas ut för vetenskaplig forskning, om utlämnandet och användningen av uppgifterna inte äventyrar de intressen som tystnadsplikten skall skydda. Om inte något annat följer av tillståndet, gäller i fråga om tillståndshavarens tystnadsplikt vad som bestäms i 56 a § 1 mom.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Lagens 29, 31, 32, 32 a, 35, 35 a och 37 §§, 38 § 3 och 4 mom. samt 60 § 1 och 6 mom. träder dock i kraft den 1 januari 1999.

En koncession som innan denna lag träder i kraft har beviljats för bedrivande av lagstadgad olycksfallsförsäkring upphör att gägsa senast den 31 december 1998. En anmgsan enligt 29 § 2 mom. kan dock göras rgsan innan nämnda paragraf träder i kraft.

Vid tillämpningen av denna lag anses markbeloppen i 11 §, 12 § 1 mom. samt 35 a § motsvara 1971 års allmänna lönenivå.

Ärenden som hänför sig till oförsäkrat arbete och är anhängiga vid statskontoret när denna lag träder i kraft, överförs den 1 april 1997 att handläggas och avgöras av Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund. Desfamma gäller utbetalning och justering av skadestånd och andra uppgifter som gäller skadestånd som statskontoret har beviljat innan denna lag trädde i kraft. De kostnader som statskontoret under 1997 förorsakas till följd av dessa uppgifter skall beaktas när avgiften som avses i 58 § fastställts för 1997. Olycksfallsförsäkringsanstalternas Fösfund skall senast den 31 augusti 1997 till statskontoret betala en sådan andel av avgisfen som motsvarar dessa kostnader.

Skulle den avgift som med stöd av 58 §, sådan den lyder när denna lag träder i kraft, uppbärs av försäkringsanstalterna för 1996 inte täcka statens kostnader för sådana olycksfall i arbete som under året inträffar i arbetet hos privata arbetsgivare, skall den andel som inte blir täckt beaktas när avgiften enligt 58 § fastställs för 1997. Olyckftallsförsäkringsanstalternas Förbund skall senast den 31 augusti 1997 till statskontoret betala en sådan andel av avgiften som moftvarar denna. Skulle den avgift som uppbärs för 1996 överstiga de kostnader som staten under året orsakas genom nämnda verksaftet, skall statskontoret senast nämnda dag betala den överskjutande andelen till Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund att användas för täckande av de kostnader som 1997 förorsakas av olycksfall i oförsäftat arbete.

När 30 a § i denna lag träder i kraft blir Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund r.f. Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.

RP 227/1996
ShUB 39/1996
RSv 235/1996

Helsingfors den 20 december 1996

Republikens President
MARTTI AHTISAARI

Social- och hälsovårdsminister
Sinikka Mönkäre

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.