208/1995

Given i Helsingfors den 17 februari 1995

Lag om ändring av gruvlagen

I enlighet med riksdagens beslut

ändras i gruvlagen av den 17 september 1965 (503/65) 3 § 1 mom., 7 § 2 och 4 mom., 12 § 3 mom., 16 § 1 mom., 19 § 1 mom., 23 § 1 mom. 3 punkten, 40 § 2 mom. och 50 § 1 mom.,

av dessa lagrum 7 § 4 mom. sådant det lyder i lag av den 18 december 1992 (1427/92), samt

fogas till 64 § ett nytt 2 mom. som följer:

3 §

Var och en har rätt att även på annans område utföra geologiska observationer och mätningar samt mindre provtagningar som kan anses vara nödvändiga vid letning efter gruvmineral (letningsarbete). Innan en provtagning utförs skall anmälan om den lämnas till jordägaren eller ortens registerbyrå.


7 §

Förbehållet får inte gälla ett sådant område som ligger närmare än en kilometer från ett område för vilket någon annan sökt inmut-ning eller från ett inmutningsområde eller utmål som tillhör någon annan. Förbehållet får inte heller gälla tidigare enligt 1 mom. förbehållet område, med mindre tre år förflutit från det att det föregående förbehållet upphört att gälla. Handels- och industriministeriet har dock rätt att enligt sin prövning bevilja ett nytt förbehåll när ett år har förflutit från det att det föregående förbehållet upphört att gälla, ifall sökanden presenterar vägande motiveringar för förbehållet och en plan över undersökningsåtgärderna.


Förbehållet är i kraft tills mutsedel söks med stöd av företrädesrätt som erhållits genom förbehållet, dock högst ett år från den dag då förbehållsanmälan gjorts till registerbyrån. Handels- och industriministeriet har dock rätt att enligt sin prövning bestämma att förbehållstiden är fyra månader, om ministeriet anser att förbehållaren till följd av det stora antalet förbehållsområden eller av något annat skäl inte har förutsättningar eller uppenbarligen inte heller för avsikt att utföra sakliga förundersökningar på förbehållsområdena.

12 §

Inom ett inmutningsområde brutna gruvmineral, med undantag för guld, som på statens mark utvaskats ur jordarter samt annat gruvmineral som tillvaratagits som biprodukt vid sådan vaskning, får inmutaren inte utan jordägarens samtycke tillgodogöra sig på annat sätt eller i större omfattning än vad som är nödvändigt för undersökning av deras användbarhet och försäljningsmöjligheter genom analysering, provanrikning, provsmältning eller annat dylikt förfarande. På ett inmutningsområde får inte uppföras och till området får inte flyttas andra byggnader och anläggningar än vad utförandet av undersökningsarbetena kräver. Handels- och industriministeriet kan kräva ett förhandstillstånd för dessa. När förutsättningarna för tillståndet prövas, beaktas mängden, arten och varaktigheten av de nödvändiga undersökningsarbetena.

16 §

Inmutare skall för varje kalenderår eller del därav betala en inmutningsavgift till staten för inmutningsområdet. Inmutningsavgiftens storlek per ytenhet stadgas i förordning. Den uppgår dock alltid till minst ett belopp som motsvarar avgiften för 10 ytenheter.


19 §

Inmutaren är skyldig att inom ett år från det inmutningsrätten frånträtts eller förverkats till handels- och industriministeriet lämna en detaljerad redogörelse för undersökningsarbetena på inmutningsområdet och resultaten av dem jämte adekvata kartbilagor. Dessutom skall en representativ del av borrkärnorna och de borrkärnsrapporter som hänför sig till dessa förvaras och överlåtas till geologiska forskningscentralens riksomfattande arkiv för borrkärnor senast fem år från det inmutningen upphört att gälla eller inom en längre tidsfrist, som fastställs av forskningscentralen. Forskningscentralen väljer den del av borrkärnorna som skall förvaras. Om undersökningarna fortsätter i samma fyndighet eller ett utmål bildas, kan borrkärnorna överlåtas på motsvarande sätt efter att rättigheterna i fråga har upphört att gälla. Ministeriet kan av särskilda skäl och på villkor som ministeriet bestämmer för viss tid bevilja lättnad i eller befrielse från skyldigheten att lämna redogörelse och överlåta borrkärnor.


23 §

Till utmålsansökan skall fogas:


3) en plan för utnyttjande av utmålet och dess hjälpområde med en utredning om de omständigheter som avses i 22 § och som inverkar på utmålets storlek och form, inklusive en utredning om hur produkter, biprodukter, såsom avlägsnade jordmassor, sidosten och anrikningssand, samt avfall kommer att placeras inom utmålet eller på dess hjälpområde så att förutom de behov som gruvdriften medför också nödvändiga synpunkter på säkerhet och skadeverkningar i gruvans närområde beaktas;


40 §

Förutom gruvmineral får gruvrättsinnehavaren tillgodogöra sig även andra ämnen från utmålets berg- och jordgrund, i den mån det är nödvändigt för att gruvdriften eller det till denna anslutna förädlingsarbetet skall kunna bedrivas på ett ändamålsenligt sätt och sådana ämnen fås som biprodukter eller avfall vid brytningen eller förädlingen av gruvmineralen. Avlägsnade jordmassor, bruten sidosten och anrikningssand som uppkommer vid gruvdriften och som lagras inom utmålet eller på dess hjälpområde och kan användas i gruvdriften eller vidareförädlas anses som sådana biprodukter av gruvdriften som avses i denna lag.


50 §

Har gruvrättsinnehavaren inte inom en i utmålssedeln bestämd tid på minst fem och högst tio år från utmålsläggningen inlett gruvdriften eller annan drift som fyndighetens art förutsätter och som visar att han på allvar strävar efter egentlig gruvdrift inom utmålet, skall handels- och industriministeriet, efter att ha hört gruvrättsinnehavaren, bestämma att gruvdrift skall inledas inom två år, vid äventyr att gruvrätten annars kan förklaras förverkad. När allmänt intresse det kräver eller vid behov av gruvmineralreserver eller av andra särskilda skäl kan dock på begäran tiden för inledande av gruvdriften förlängas med högst fem år i sänder.


64 §

Om en inmutare utan tillstånd har uppfört eller flyttat byggnader eller anläggningar som avses i 12 §, kan handels- och industriministeriet fastställa en tidsfrist för inmutaren för avlägsnande av dessa. Har inmutaren inte avlägsnat dem inom den utsatta tiden, kan ministeriet på jordägarens yrkande och efter att ha hört innehavaren av inmutningsrätten förklara inmutningsrätten förverkad. De byggnader eller anläggningar som finns på inmutningsområdet blir då jordägarens egendom och jordägaren kan omedelbart föra bort dem på inmutarens bekostnad.


Denna lag träder i kraft den 1 mars 1995.

På förbehållsanmälningar som har lämnats in innan denna lag trädde i kraft tillämpas dock 7 § 2 och 4 mom. sådana de lydde innan denna lag trädde i kraft.

På en inmutningsavgift som skall uppbäras för 1995 tillämpas dock 16 § 1 mom. sådant det lydde när denna lag trädde i kraft.

RP 312/94
EkUB 53/94

Helsingfors den 17 februari 1995

Republikens President
MARTTI AHTISAARI

Handels- och industriminister
Seppo Kääriäinen

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.