206/1995

Given i Helsingfors den 17 februari 1995

Lag om ändring av lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män

I enlighet med riksdagens beslut

upphävs i lagen den 8 augusti 1986 om jämställdhet mellan kvinnor och män (609/86) 9 § 1 mom. och 14 § 2 mom., av dessa lagrum 9 § 1 mom. sådant det lyder i lag av den 8 juli 1992 (624/92),

ändras 2 § 2 mom., 4-7 §§, 8 § 2 och 3 mom., rubriken för 9 §, 10 § 2 mom., 11 och 15 §§, 20 § 1 mom. och 21 § 1 mom.,

av dessa lagrum 4 § sådan den lyder delvis ändrad genom lag av den 6 maj 1988 (406/88) samt 8 § 2 och 3 mom. och rubriken för 9 § sådana de lyder i nämnda lag av den 8 juli 1992, samt

fogas till lagen en ny 6 a §, till 10 § nya 3 och 4 mom., varvid det nuvarande 3 mom. blir 5 mom., samt till lagen en ny 14 a § som följer:

2 §

På sådan verksamhet i riksdagen som ansluter sig till riksdagsmannavärvet tillämpas inte 10 och 11 §§, 14 a § eller 17 och 19 §§. Stadgandena i 10 och 11 §§ tillämpas inte heller på republikens presidents verksamhet.


4 §
Myndigheternas plikt att främja jämställdheten

Myndigheterna skall främja jämställdheten mellan kvinnor och män på ett målinriktat och planmässigt sätt i synnerhet genom att ändra de förhållanden som hindrar att jämställdhet genomförs.

I statliga kommittéer, delegationer och andra motsvarande statliga organ samt i kommunala organ, med undantag för kommunfullmäktige, skall kvinnor och män vara representerade till minst 40 procent vardera, om inte särskilda skäl talar för något annat.

Om ett ämbetsverk eller en inrättning eller ett bolag med kommunal eller statlig majoritet har ett förvaltningsråd, en direktion eller ett annat lednings- eller förvaltningsorgan, som består av förtroendevalda, skall i organet finnas en jämn representation av kvinnor och män, om inte särskilda skäl talar för något annat.

5 §
Jämställdhet vid utbildning och undervisning

Myndigheter och läroanstalter samt andra samfund som har ansvar för utbildning och undervisning skall se till att kvinnor och män har lika möjlighet till utbildning och avancemang inom yrket samt att undervisningen, forskningen och läromedlen stöder syftet med denna lag.

6 §
Arbetsgivarens plikt att främja jämställdheten

Varje arbetsgivare skall i arbetslivet på ett målinriktat och planmässigt sätt främja jämställdheten mellan könen.

För främjande av jämställdheten i arbetslivet skall arbetsgivarna med hänsyn till sina resurser och andra relevanta omständigheter

1) verka för att lediga platser söks av både kvinnor och män,

2) främja en jämn fördelning mellan kvinnor och män i olika uppgifter samt skapa lika möjligheter för kvinnor och män till avancemang,

3) utveckla arbetsförhållandena så att de lämpar sig för både kvinnor och män, och underlätta sammanjämkningen av arbetslivet och familjelivet för kvinnor och män och

4) i mån av möjlighet se till att arbetstagarna inte utsätts för sexuella trakasserier.

6 a §
Åtgärder för främjande av jämställdheten

Om antalet anställda i arbetsförhållande hos en arbetsgivare regelbundet är minst 30, skall arbetsgivaren i den årliga personal- och utbildningsplanen eller i verksamhetsprogrammet för arbetarskyddet ta med åtgärder för påskyndande av att jämställdhet uppnås mellan kvinnor och män på arbetsplatsen.

7 §
Förbud mot diskriminering

Direkt eller indirekt diskriminering på grund av kön är förbjuden.

Med diskriminering på grund av kön avses i denna lag att

1) kvinnor och män försätts i olika ställning på grund av kön,

2) kvinnor sinsemellan försätts i olika ställning av orsaker som föranleds av havandeskap eller barnsbörd eller att

3) kvinnor och män försätts i olika ställning på grund av föräldraskap, familjeansvar eller av någon annan orsak som hänför sig till arbetstagarens kön.

Med diskriminering avses även ett förfarande som leder till att personer på grund av orsaker som avses i 2 mom. faktiskt kommer i olika ställning i förhållande till varandra.

8 §
Diskriminering i arbetslivet

Förbjuden diskriminering enligt 7 § skall dessutom anses föreligga, om en arbetsgivare

1) vid anställning eller uttagning till en viss uppgift eller utbildning förbigår en person på grund av havandeskap, barnsbörd eller någon annan orsak på grund av kön eller av en sådan anledning begränsar anställningstidens längd eller dess fortbestånd,

2) tillämpar sämre löne- eller andra anställningsvillkor för en eller flera arbetstagare än de som arbetsgivaren iakttar för en eller flera andra arbetstagare som är anställda hos arbetsgivaren i samma eller likvärdigt arbete,

3) leder och fördelar arbetet eller annars ordnar arbetsförhållandena så att en eller flera arbetstagare kommer i sämre ställning än andra på grund av kön,

4) försummar sina förpliktelser enligt 6 § 2 mom. 4 punkten att se till att arbetstagarna inte utsätts för sexuella trakasserier,

5) försämrar en arbetstagares arbetsförhållanden eller anställningsvillkor sedan arbetstagaren har åberopat rättigheter och skyldigheter som nämns i denna lag eller

6) säger upp, häver eller på annat sätt avslutar ett anställningsförhållande eller omplacerar eller permitterar en eller flera arbetstagare på grund av kön.

Det skall inte anses att en arbetsgivare har brutit mot förbudet mot diskriminering enligt 2 mom. 1-3 och 5-6 punkten, om han kan visa att förfarandet har berott på någon annan godtagbar omständighet än arbetstagarens kön.

9 §
Förfarande som inte skall anses vara diskriminering

10 §
Arbetsgivares skyldighet att lämna utredning om sitt förfarande

En arbetsgivare skall likaså utan dröjsmål lämna skriftlig utredning om grunderna för sitt förfarande till arbetssökande eller arbetstagare som anser sig ha blivit diskriminerade så som avses i 8 § 2 mom.

Arbetsgivaren skall till arbetstagaren lämna utredning om grunderna för lönen och andra sådana nödvändiga uppgifter om arbetstagaren enligt vilka det kan bedömas om förbudet mot lönediskriminering enligt 8 § 2 mom. 2 punkten har iakttagits.

En förtroendeman eller enligt vad som har överenskommits på arbetsplatsen någon annan representant för arbetstagarna har en självständig rätt att få uppgifter om lön och arbetsvillkor för en enskild arbetstagare med hans eller hennes samtycke eller en grupp av arbetstagare eller såsom har överenskommits i kollektivavtalet som gäller branschen, om det finns skäl att misstänka lönediskriminering på grund av kön. Om uppgifterna gäller en enskild persons lön, skall han underrättas om att uppgifterna har givits. En förtroendeman eller en annan representant för arbetstagarna får inte yppa uppgifter om lön och arbetsvillkor till någon annan.


11 §
Gottgörelse

En arbetsgivare som har brutit mot diskrimineringsförbudet enligt 8 § är skyldig att betala gottgörelse till den kränkte.

I gottgörelse skall enligt kränkningens art betalas minst 15 000 och högst 50 000 mark. Gottgörelsen kan nedsättas från det stadgade minimibeloppet eller skyldigheten att betala gottgörelse helt slopas om det med beaktande av arbetsgivarens ekonomiska ställning, arbetsgivarens strävan att förhindra eller avlägsna följderna av sitt förfarande samt andra omständigheter prövas skäligt. När gottgörelsen bestäms skall diskrimineringens art och omfattning samt varaktighet beaktas. Om det med beaktande av diskrimineringen och förhållandena är motiverat, får maximibeloppet överskridas. Maximibeloppet kan högst fastställas till det dubbla.

Om flera personer har rätt att kräva gottgörelse med stöd av 8 § 1 mom. eller 8 § 2 mom. 1 punkten och de alla är mera meriterade än den som blivit utsedd, skall gottgörelsen delas lika mellan dem.

14 a §
Straffstadganden

Den som bryter mot förbudet enligt 10 § 4 mom. genom att yppa sådana löneuppgifter som gäller en enskild arbetstagare som han har i sin besittning skall för brott mot tystnadsplikt enligt lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män dömas till böter.

Den som uppsåtligen bryter mot förbudet enligt 14 § skall för diskriminerande annonsering dömas till böter. Allmänna åklagaren får väcka åtal endast efter anmälan av jämställdhetsombudsmannen.

15 §
Begäran om utlåtande av jämställdhetsnämnden

Domstolen kan begära utlåtande av jämställdhetsnämnden i ett mål som gäller gottgörelse enligt 11 §.

20 §
Anhängiggörande av ärende vid jämställdhetsnämnden

Jämställdhetsombudsmannen eller en centralorganisation för arbetsgivarföreningarna eller fackföreningarna kan vid jämställdhetsnämnden anhängiggöra ett ärende som gäller förfarande som strider mot stadgandena i 7, 8 och 14 §§.


21 §
Förbud mot lagstridigt förvarande

Jämställdhetsnämnden kan förbjuda den som förfarit i strid mot stadgandena i 7, 8 eller 14 § att fortsätta eller upprepa förfarandet, om ett dylikt förbud kan anses motiverat med tanke på genomförandet av jämställdheten.



Denna lag träder i kraft den 1 mars 1995.

Kvotprincipen enligt 4 § 2 mom. tillämpas på organ som tillsätts efter att lagen har trätt i kraft.

RP 90/94
ApUB 10/94
Bilaga XVIII till EES-avtalet:
rådets direktiv (75/117/EEG),
rådets direktiv (76/207/EEG),
rådets direktiv (79/7/EEG),
rådets direktiv (86/378/EEG),
rådets direktiv (86/613/EEG),
rådets direktiv (92/85/EEG)

Helsingfors den 17 februari 1995

Republikens President
MARTTI AHTISAARI

Minister
Jan-Erik Enestam

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.