1318/1994

En arbetslöshetskassa är en på grundval av ömsesidig ansvarighet verksam sammanslutning vars medlemmar antingen är löntagare (löntagarkassa) eller företagare (företagarkassa). En arbetslöshetskassa har till syfte att för sina medlemmar anordna förtjänstskydd enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa (602/84) och förtjänststöd enligt lagen om arbetskraftspolitisk vuxenutbildning (763/90) samt härtill anslutna övriga studiesociala förmåner.

Inträde såsom medlem i en löntagarkassa vinner en lönearbetare som är bosatt i Finland, som inte har fyllt 65 år och som arbetar i ett sådant yrke eller inom en sådan bransch som omfattas av kassans verksamhetsområde. Inträde i en företagarkassa vinner en företagare som är bosatt i Finland och som inte har fyllt 65 år. Såsom företagare betraktas en person som avses i 1 a § lagen om utkomstskydd för arbetslösa, om han kan anses få sin utkomst av de inkomster som företagsverksamheten ger.

Om en medlem av en löntagarkassa efter att ha utträtt ur kassan inom en månad ansluter sig till en annan löntagarkassa eller en medlem av en företagarkassa efter att ha utträtt ur kassan inom en månad ansluter sig till en annan företagarkassa, skall den tid som han har varit i arbete som kassamedlem och hans medlemstid i föregående kassa räknas honom till godo. Om en medlem av en löntagarkassa efter att ha utträtt ur kassan inom en månad ansluter sig till en företagarkassa och har vid anslutningen inte en månad förflutit från det att han inledde företagsverksamheten, kan av den tid som han har varit i arbete och av hans medlemstid i löntagarkassan högst sex månader räknas honom till godo.

En arbetslöshetskassa kan utesluta en kassa-

medlem som varaktigt lämnat sådant yrke eller sådan bransch som omfattas av kassans verksamhet. En medlem av en löntagarkassa som har blivit företagare kan bevara sitt medlemskap i löntagarkassan under högst ett och ett halvt år efter att han har inlett företagsverksamhet.

Medlemsavgifterna skall bestämmas så att de i löntagarkassor jämte statsandelen och den stödavgift som betalas av centralkassan för arbetslöshetskassorna och i företagarkassor jämte statsandelen kan anses vara tillräckliga för att kassan skall kunna fullgöra sina förbindelser. Medlemsavgifterna fastställs av social- och hälsovårdsministeriet på framställning av kassan.

I syfte att utjämna arbetslöshetsbördan inom olika branscher kan staten betala utjämning av medlemsavgifterna enligt de anslag som i statsbudgeten har anvisats för ändamålet till de löntagarkassor vilkas utgifter för arbetslöshetsdagpenningar under det föregående året har överskridit de genomsnittliga dagpenningsutgifterna med 75 procent, beräknat per kassamedlem. Till kassan får betalas förskott för utjämningen av medlemsavgifterna.

För utjämnande av arbetslöshetsbördan inom olika branscher finns på grundvalen av ömsesidig ansvarighet en stödkassa för arbetslöshetskassorna, till vilken alla löntagarkassor hör. Kassorna betalar i medlemsavgift per år till stödkassan ett belopp som fastställs av social- och hälsovårdsministeriet per medlem och så att stödkassans medel förslår till den utjämning som avses i 22 § 2 mom. Medlemsavgiften för stödkassan kan fastställas till högst en tiondedel av kassamedlemmarnas genomsnittliga medlemsavgift, och den skall alltid fastställas till sitt maximala belopp då statens tilläggsandel, som avses i 22 §, måste tillgripas eller då uppenbar risk för detta föreligger.

Utvisar bokslutet alltjämt brist efter att utjämningsfonden har utnyttjats maximalt så som avses i 1 mom., får bristen i en löntagarkassa i proportion till bristen i varje enskild kassa täckas med de medel från den stödkassa som avses i 21 § 1 mom. Stödkassans medel kan under ett kalenderår användas till högst hälften av deras belopp i proportion till bristen i varje enskild kassa.

Om bristen i en löntagarkassa inte kan täckas så som stadgas i 1 och 2 mom., täcks bristen genom en tilläggsandel som beviljas kassan av statens medel.

Om bristen i en företagarkassa inte kan täckas så som stadgas i 1 mom., överförs bristen till nästa års bokslut, för att täckas med kassans medel.

Utan hinder av vad som stadgas i 1 mom. och 60 §, har en arbetslöshetskassa rätt till statsandel om den under 1997 och 1998 i medeltal har minst 6 000 och från och med 1999 i medeltal minst 8 000 medlemmar. Om medlemsantalet är lägre än så, sänks statsandelen i proportion till medlemsantalet. Med samtycke av social- och hälsovårdsministeriet kan dock av särskilda skäl under det första året också ett lägre medlemsantal än det ovan nämnda godkännas såsom berättigande till full statsandel.

Social- och hälsovårdsministeriet kan av särskilda skäl och utan hinder av det medlemsantal som nämns i 3 mom. godkänna en arbetslöshetskassa som berättigad till full statsandel.

Statsandelen är 47,5 procent av de dagpenningar som löntagarkassan eller företagarkassan har utbetalt med stöd av 16 § lagen om utkomstskydd för arbetslösa och som social- och hälsovårdsministeriet har godkänt.

Såsom statsandel för de dagpenningar som en företagarkassa har utbetalt med stöd av 16 a § lagen om utkomstskydd för arbetslösa och som social- och hälsovårdsministeriet har godkänt betalas en andel som motsvarar grunddagpenningen enligt 22 § lagen om utkomstskydd för arbetslösa och barnförhöjningen enligt 24 § i samma lag.

Centralkassan betalar till en arbetslöshetskassa som är berättigad till full statsandel 47 procent av de arbetslöshetsdagpenningar som en arbetslöshetskassa har utbetalt med stöd av 16 § lagen om utkomstskydd för arbetslösa och en löntagarkassa har utbetalt med stöd av 16 a § i samma lag. Stödavgift betalas dock inte för sådana dagpenningar för vilka arbetslöshetskassan inte har rätt till statsandel. Då statsandelen har sänkts enligt 24 §, sänks stödavgiften i samma proportion.

Centralkassans stödavgift till en löntagarkassa är 47 procent för förtjänststödets förtjänstdel till den del denna betalas avvägd enligt förtjänsten enligt lagen om arbetskraftspolitisk vuxenutbildning.

Centralkassan betalar till en löntagarkassa som stödavgift för förvaltningskostnaderna ett lika stort belopp som staten enligt 26 § 1 mom. betalar som andel för nämnda kostnader.

Utan hinder av 33 och 34 §§ föreligger ingen skyldighet att betala arbetslöshetsförsäkringspremie för de ansvariga bolagsmännen i ett kommanditbolag eller bolagsmännen i ett öppet bolag. För en arbetstagare som avses i 1 a § 1 mom. 1-2 punkten (delägare i företag) är arbetsgivaren skyldig att betala arbetslöshetsförsäkringspremie endast till den del premien används för att finansiera andra förpliktelser än de som avses i denna lag.

Statsrådet fastställer årligen de arbetslöshetsförsäkringspremier som avses i 33 och 33 a §§ så att centralkassan kan fullgöra sina lagstadgade skyldigheter. Premien bestäms på grundvalen av det arbetslönebelopp enligt vilket arbetsgivarens olycksfallsförsäkringspremie fastställs.