1317/1994

Till utkomstskydd är dessutom enligt denna lag den berättigad som idkar företagsverksamhet. Stadgandena i 13 § 2 mom., 16 § 1-7 mom., 17 § 1 mom. 1-3 punkten, 23 § och 26 § 2 mom. tillämpas dock inte på den som idkar företagsverksamhet.

En person anses idka företagsverksamhet så som avses i denna lag om han för sin huvudsyssla är skyldig att uppta försäkring enligt lagen om pension för företagare (468/68) eller lagen om pension för lantbruksföretagare (467/69) och dessutom en person, som

En person anses ha ledande ställning i ett företag om han är verkställande direktör eller styrelsemedlem i ett aktiebolag eller om han har motsvarande ställning i ett aktiebolag eller ett annat företag eller en annan sammanslutning.

Såsom familjemedlem till den som arbetar i ett företag betraktas hans make och en person som är hans släkting i rätt upp- eller nedstigande led och bor tillsammans med honom i gemensamt hushåll. Makar som till följd av söndring varaktigt bor åtskils betraktas inte som makar.

Arbetskraftskommissionerna eller arbetskraftsbyråerna skall om de arbetskraftspolitiska förutsättningarna för utkomstskydd, om vilka stadgas i 4 §, 5 § 1 mom. 3 och 10 punkten samt 2 och 6 mom., 5 a § samt 7-11 §§, ge ett utlåtande som är bindande för respektive socialförsäkringskommission och arbetslöshetskassa så som närmare stadgas genom förordning. Arbetskraftskommissionen eller arbetskraftsbyrån skall på begäran av arbetslöshetskassan eller socialförsäkringskommissionen utan dröjsmål komplettera sitt utlåtande.

Bindande utlåtande avges dock inte om arbetstagaren för en viss tid har permitterats så som avses i 17 § och permitteringen omfattar minst tio arbetstagare.

Berättigad till arbetslöshetsdagpenning är inte en person:

En person är inte berättigad till arbetslöshetsdagpenning för den tid som han är sysselsatt inom företagsverksamhet eller på motsvarande sätt i eget arbete. Med företag avses även lantbruksföretag.

En person anses vara sysselsatt enligt 1 mom., om han som arbetslös inleder företagsverksamhet enligt 1 a § eller eget arbete och arbetsinsatsen är så stor att den hindrar honom att ta emot heltidsarbete.

En person som tidigare såsom huvudsyssla har idkat företagsverksamhet som avses i 1 a § eller på motsvarande sätt har varit sysselsatt i eget arbete, anses vara sysselsatt enligt 1 mom. tills han bevisligen helt och hållet har upphört med verksamheten. Efter att företagsverksamheten eller det egna arbetet bevisligen har avbrutits anses personen dock vara sysselsatt tills verksamheten i en följd har varit avbruten under fyra månader. Denna inskränkning tillämpas dock inte på

Den som under de närmast föregående sex månaderna innan han anmälde sig vid arbetskraftsbyrån har varit mindre än sex veckor på arbetsmarknaden och inte kan ange något godtagbart skäl till sin frånvaro, har under sex veckor efter det han anmälde sig som arbetssökande inte rätt till arbetslöshetsdagpenning. En person anses ha varit på arbetsmarknaden om han har haft sådant arbete som avses i 16 § 2 mom. eller har varit sysselsatt i företagsverksamhet eller varit arbetssökande vid en arbetskraftsbyrå.

För den som idkar företagsverksamhet enligt 1 a § blir arbetsvillkoret uppfyllt då han under de närmast föregående 48 månaderna i sammanlagt 24 månader har arbetat såsom företagare i företagsverksamhet som till sin omfattning har varit väsentlig. I arbetsvillkoret kan också inräknas arbete som uppfyller arbetsvillkoret i 2 mom. och som personen i fråga har utfört under de närmast föregående 24 månaderna. Beträffande arbetsvillkoret tillämpas dessutom 16 a § 4-5 mom. Genom förordning kan utfärdas närmare stadganden om vilken omfattning företagsverksamheten skall ha för att arbetsvillkoret skall vara uppfyllt.

På grunddagpenningen tillämpas dessutom 16 § 7 och 8 mom.

Berättigad till dagpenning avvägd enligt förtjänsten är medlem av arbetslöshetskassa (försäkrad) som har varit försäkrad åtminstone de sex närmast föregående månaderna och som medan han varit försäkrad i en löntagarkassa har uppfyllt arbetsvillkoret.

Om den försäkrade har varit borta från arbetsmarknaden utan godtagbart skäl längre tid än sex månader eller under en längre tid än 18 månader har arbetat som företagare enligt 1 a §, betalas till honom inte enligt förtjänsten avvägd dagpenning för löntagare förrän han på nytt har uppfyllt det i 1 mom. nämnda arbetsvillkoret. Den 24 månader långa granskningsperioden börjar härvid vid den tidpunkt då han efter sin frånvaro eller efter ovan nämnt företagararbete har börjat arbeta.

Berättigad till dagpenning avvägd enligt för tjänsten är en i 1 a § avsedd företagare som är medlem av arbetslöshetskassa och som har varit försäkrad åtminstone de 24 närmast föregående månaderna och som medan han varit försäkrad i en företagarkassa har uppfyllt arbetsvillkoret för företagare.

Arbetsvillkoret för företagare blir uppfyllt då han under de närmast föregående 48 månaderna (granskningsperioden) i sammanlagt 24 månader har arbetat såsom företagare i företagsverksamhet som till sin omfattning har varit väsentlig. Genom förordning kan utfärdas närmare stadganden om vilken omfattning företagsverksamheten skall ha för att arbetsvillkoret skall vara uppfyllt.

Om en medlem av en löntagarkassa inom en månad efter det att han har inlett företagsverksamhet och utträtt ur löntagarkassan blir medlem av en företagarkassa, kan utan hinder av 1 och 2 mom. i arbetsvillkoret för företagare även inräknas högst sex månader av den tid som han såsom medlem av en löntagarkassa har intjänat som arbetsvillkor och försäkringsvillkor enligt 16 § 2 mom.

Om någon på grund av sjukdom, anstaltsvård, värnplikt, studier eller vård av barn eller av annat därmed jämförligt godtagbart skäl är förhindrad att vara på arbetsmarknaden, kan den i 2 mom. nämnda granskningsperioden förlängas i motsvarande mån.

Om den försäkrade har varit borta från arbetsmarknaden utan godtagbart skäl längre tid än ett år, betalas till honom inte enligt förtjänsten avvägd dagpenning för företagare förrän han på nytt har uppfyllt det i 2 mom. nämnda arbetsvillkoret. Den 48 månader långa granskningsperioden börjar härvid vid den tidpunkt då han efter sin frånvaro har inlett företagsverksamhet.

Rätt till jämkad arbetslöshetsdagpenning har under de förutsättningar som nämns i 1 och 2 §§ samt 2-6 kap. i denna lag

En företagares enligt förtjänsten avvägda dagpenning bestäms med iakttagande i tillämpliga delar av 23 § 1 och 2 mom.

Dagpenningen bestäms på grundvalen av den arbetsinkomst enligt vilken den person som idkat företagsverksamhet under sammanlagt högst 24 månader innan han blev arbetslös har varit försäkrad i en företagarkassa. Arbetsinkomsten får dock inte bestämmas till ett högre belopp än vad den fastställda arbetsinkomsten enligt lagen om pension för företagare eller lagen om pension för lantbruksföretagare utgör för nämnda tid eller lönen enligt lagen om pension för arbetstagare i genomsnitt har varit under nämnda tid. Har arbetsinkomsten under ovan nämnda tid ändrats, räknas den dagpenningsgrundande arbetsinkomsten så att det sammanlagda beloppet av de fastställda arbetsinkomsterna divideras med motsvarande tid. En ökning av arbetsinkomsten med mera än 20 procent beaktas dock inte. Genom förordning kan stadgas närmare om fastställande av den arbetsinkomst som ligger till grund för den enligt förtjänsten avvägda dagpenningen.

Om den allmänna lönenivån i landet väsentligt förändras, skall de belopp som stadgas i 18 § 1 mom. samt 22 och 24 §§ genom förordning justeras i motsvarighet till förändringen i lönenivån.

Grunddagpenning och enligt förjänsten avvägd dagpenning betalas för sammanlagt högst 500 arbetslöshetsdagar under fyra på varandra följande kalenderår. Om förmåner för vissa arbetslöshetsdagar har utbetalts till den arbetslöse i en annan stat med stöd av en överenskommelse om utkomstskydd för arbetslösa som Finland har ingått med staten i fråga, inräknas också dessa arbetslöshetsdagar i ovan nämnda maximiantal. Det sammanlagda antalet arbets-, självrisk- och ersättningsdagar under varje kalendervecka får vara högst fem. Vid beräknande av maximiantalet på fem dagar betraktas som ersättningsdagar även sådana dagar då den arbetslöse får utbildningsstöd enligt lagen om arbetskraftspolitisk vuxenutbildning. Såsom självriskdagar betraktas ävende arbetslöshetsdagar som ingår i de tider som nämns i 7 § 1 mom., 8 § och 9 § 1 och 4 mom.

Om någon under den i 1 mom. nämnda tiden om fyra år har uppfyllt det såsom förutsättning för erhållande av dagpenning uppställda arbetsvillkoret under en granskningsperiod om åtta månader, börjar de 500 dagar som avses i 1 mom. och som ingår i fyra på varandra följande kalenderår räknas från början då han på nytt börjar få dagpenning. Detsamma gäller när någon som avses i 1 a § i en följd har uppfyllt arbetsvillkoret i 16 a § 2 mom.

Genom förordning stadgas om