Finlex ®

Given i Helsingfors den 14 oktober 1994

Lag om ändring av lagen om sjömanspensioner

I enlighet med riksdagens beslut

upphävs i lagen den 26 januari 1956 om sjömanspensioner (72/56) 63 b §, sådan den lyder i lag av den 28 december 1990 (1346/90),

ändras 21, 59, 59 a, 60, 61 och 61 a §§,

av dessa lagrum 21 § sådan den lyder i lag av den 11 december 1970 (768/70), 59, 59 a och 61 §§ sådana de lyder i nämnda lag av den 28 december 1990 och 61 a § sådan den lyder i lag av den 17 januari 1958 (18/58), samt

fogas till lagen en ny 40 § i stället för den 40 § som upphävts genom lag av den 29 december 1989 (1309/89) samt nya 59 b, 60 a och 61 b §§ som följer:

21 §

Är en pensionssökande yngre än 18 år eller är han på grund av sjukdom eller av annan orsak oförmögen att själv ansöka om pension och saknar han förmyndare eller för ändamålet tillförordnad god man, kan en av pensionskassan godkänd nära anhörig eller annan person som huvudsakligen har hand om honom, i egenskap av intressebevakare föra hans talan i ärenden som gäller pension enligt denna lag. En pensionssökande som har fyllt 15 år kan dock ensam föra talan i ett pensionsärende som gäller pension vilken han intjänat genom eget arbete. Likaså kan han bestämma om sådan pension som han intjänat genom eget arbete, om inte något annat följer av denna lag.

Under ovan i 1 mom. stadgade förutsättningar kan pensionskassan betala ut pension till en nära anhörig till pensionstagaren eller till en annan person.

40 §

När pensionskassan behandlar ärenden som gäller skyldigheten att anordna pensionsskydd, pensionsansökan, pensionsrätt, pensionsbelopp och utbetalning av pension samt återkrav och därmed jämförbara ärenden som avses i denna lag skall den som ärendet gäller beredas möjlighet att bli hörd i ärendet, om detta för bevakandet av hans intresse är uppenbart nödvändigt. I övrigt iakttas vid behandlingen i tillämpliga delar de principer som uttrycks i 4, 6, 9-11, 16, 21, 23 och 24 §§ lagen om förvaltningsförfarande (598/82).

59 §

En part som är missnöjd med ett beslut som pensionskassan fattat om pension eller restitution av försäkringspremie eller i ett i 1 § 4 mom. nämnt ärende, eller med ett beslut som gäller fastställande och debitering av försäkringspremie, får söka ändring i beslutet hos den i 20 § lagen om pension för arbetstagare nämnda pensionsnämnden genom skriftliga besvär senast den 30 dagen efter den dag då parten fick del av beslutet.

Den som inte nöjer sig med pensionsnämndens beslut i ett ärende som nämns i 1 mom. får söka ändring i beslutet genom skriftliga besvär hos försäkringsdomstolen inom den tid som stadgas i 1 mom.

Vad 21 § stadgar beträffande ansökan om pension gäller på motsvarande sätt vid sökande av ändring i pensionskassans eller pensionsnämndens beslut.

Om det i samband med besvär inte visas något annat, anses den som söker ändring ha fått del av beslutet den sjunde dagen efter den dag då beslutet postades under den adress som ändringssökanden har uppgett.

59 a §

Den som söker ändring skall till pensionskassan lämna in sin i 59 § 1 och 2 mom. avsedda besvärsskrift inom den tid som 59 § 1 mom. stadgar.

Om pensionskassan till alla delar godkänner de yrkanden som framställs i besvärsskriften, skall den ge ett rättelsebeslut i ärendet. I ett rättelsebeslut kan ändring sökas enligt 59 §.

Kan pensionskassan inte så som nämns i 2 mom. rätta det beslut som besvären avser, skall den inom 30 dagar från besvärstidens utgång sända besvärsskriften jämte sitt utlåtande till pensionsnämnden eller, om besvären gäller pensionsnämndens beslut, till försäkringsdomstolen för behandling. Pensionskassan kan härvid genom ett interimistiskt beslut rätta sitt tidigare beslut till den del den godkänner yrkandet i besvären. Om besvären redan har sänts till besvärsinstansen, skall pensionskassan omedelbart underrätta besvärsinstansen om det interimistiska beslutet. I det interimistiska beslutet får ändring inte sökas.

Från den i 3 mom. föreskrivna tiden kan avvikelse göras, om införskaffandet av en tilläggsutredning som krävs med anledning av besvären förutsätter detta. Ändringssökanden skall härvid utan dröjsmål underrättas om införskaffandet av tilläggsutredning. Besvärsskriften och utlåtandet skall dock alltid sändas till besvärsinstansen senast inom 60 dagar från besvärstidens utgång.

59 b §

Den som anser att pensionskassan med stöd av denna lag har uppburit försäkringspremie i strid med lag eller avtal eller att debiteringen av premie som den har fastställt strider mot lag eller avtal, får anföra skriftliga grundbesvär hos pensionsnämnden inom två år räknat från ingången av året efter det då fordran fastställdes eller debiterades eller då den förföll till betalning. Om besvär anförs på grund av utmätning, gäller dessutom vad som stadgas om grundbesvär i lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg.

Den som inte nöjer sig med pensionsnämndens beslut i ett ärende som nämns i 1 mom. får söka ändring i beslutet genom skriftliga besvär hos försäkringsdomstolen inom den tid som 59 § 1 mom. stadgar.

60 §

Har besvär som anförs hos pensionsnämnden eller försäkringsdomstolen inkommit till pensionskassan eller till besvärsinstansen efter utgången av den besvärstid som stadgas i 59 eller 59 b §, kan besvärsinstansen trots förseningen ta upp besvären till behandling, om det finns vägande orsaker till förseningen.

60 a §

Pensionskassans beslut skall, även om det överklagas, iakttas tills ärendet har avgjorts genom ett laga kraft vunnet beslut.

Ett lag kraft vunnet beslut av pensionskassan och pensionsnämnden får verkställas så som en laga kraft vunnen dom i tvistemål.

Med anledning av besvär som anförts skall pensionsnämnden och försäkringsdomstolen bereda den, vars intresse beslutet gäller, tillfälle att bli hörd.

61 §

Om ett laga kraft vunnet beslut i ett ärende som avses i 59 § grundar sig på en oriktig eller bristfällig utredning eller om beslutet uppenbart står i strid med lag, kan försäkringsdomstolen på framställning av pensionskassan eller på ansökan av den som ärendet angår, efter att ha berett de övriga parterna tillfälle att bli hörda, undanröja beslutet och bestämma att ärendet skall behandlas på nytt. Efter att ha gjort en sådan framställning kan pensionskassan, tills ärendet har avgjorts på nytt, interimistiskt inställa utbetalningen av pension eller betala denna enligt sin framställning.

Om ny utredning framkommer i ett ärende som gäller beviljande av förvägrad förmån eller utökande av redan beviljad förmån, skall pensionskassan pröva ärendet på nytt. Pensionskassan kan utan hinder av ett tidigare laga kraft vunnet beslut bevilja en förvägrad förmån eller utöka en redan beviljad förmån. Pensionsnämnden och försäkringsdomstolen kan tillämpa motsvarande förfarande när de behandlar ärenden som gäller ändringssökande. I beslutet kan ändring sökas så som 59 § stadgar.

61 a §

Grundar sig pensionskassans beslut på klart oriktig eller bristfällig utredning eller på uppenbart oriktig tillämpning av lag, kan pensionskassan med parternas samtycke undanröja sitt felaktiga beslut och avgöra ärendet på nytt.

Innehåller pensionskassans beslut ett uppenbart skriv- eller räknefel skall pensionskassan rätta sitt beslut. Fel får dock inte rättas, om rättelsen leder till ett för en part oskäligt resultat.

Angående rättelse skall anteckning göras i pensionskassans liggarexemplar. Den berörda parten skall tillställas ett rättat eller nytt beslut. Är ändringssökande i fråga om beslutet anhängigt, skall pensionskassan meddela att rättelseärende upptagits till behandling samt tillställa även besvärsinstansen sitt beslut i detta ärende.

I ett beslut genom vilket pensionskassan inte har godkänt ett yrkande på rättelse av fel får ändring inte sökas genom besvär.

61 b §

För behandling av ärenden på vilka denna lag skall tillämpas finns vid försäkringsdomstolen såsom i lagen om nämnda domstol avsedda lekmannaledamöter en redarledamot och en ledamot som företräder sjöfolket.

Redarledamoten och den ledamot som företräder sjöfolket samt tre suppleanter för vardera förordnas av statsrådet på framställning av social- och hälsovårdsministeriet för tre år i sänder. För detta ändamål skall de erkända organisationerna för redarna och sjöfolket beredas tillfälle att för egen del framställa förslag, vilket bör omfatta lika många kandidater som antalet behövliga ledamöter och suppleanter.

Redarledamoten och den ledamot som företräder sjöfolket samt deras suppleanter skall vara förtrogna med sjöfolkets förhållanden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

Lagens stadganden om ändringssökande tillämpas på beslut som meddelas sedan lagen har trätt i kraft. Lagens stadganden om extraordinärt ändringssökande tillämpas dock på ärenden som gäller extraordinärt ändringssökande och som blir anhängiga sedan lagen har trätt i kraft.

Helsingfors den 14 oktober 1994

Republikens President
MARTTI AHTISAARI

Social- och hälsovårdsminister
Jorma Huuhtanen

Innehållsförteckning

880/1994