Förordning om ändring av förordningen om klientavgifter inom social- och hälsovården
- Typ av författning
- Förordning
- Meddelats
Den ursprungliga författningens text
I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.
På föredragning av social- och hälsovårdsministern
ändras i förordningen den 9 oktober 1992 om klientavgifter inom social- och hälsovården ( 912/92 ) 7 § 3 mom., 9 § 1 mom., 10 § 1 mom., 11 § 1 mom., 14 § 1 mom., 16 § 1 och 2 mom. och 29 § 1 mom., av dessa lagrum 7 § 3 mom., 10 § 1 mom., och 29 § 1 mom. sådana de lyder i förordning av den 30 december 1992 (1648/92), samt
fogas till förordningen en ny 9 a §, till 10 §, sådan den lyder delvis ändrad genom nämnda förordning av den 30 december 1992, ett nytt 3 mom., till 25 § ett nytt 2 mom., till förordningen en ny 28 a § och till 32 §, sådan den lyder delvis ändrad genom sist nämnda förordning, ett nytt 5 mom. som följer:
7 §Avgifter för öppenvård vid hälsovårdscentral
För individuell fysioterapi vid en hälsovårdscentral kan uppbäras högst 30 mark per vårdtillfälle.
9 §Undersökning och vård av munhåla och tänder
För undersökning och vård av mun och tänder vid en hälsovårdscentral kan uppbäras en grundavgift om högst 30 mark per besök. För vård som ges av en special tandläkare kan dock i grundavgift uppbäras högst 60 mark per besök.
9 a §Specialiserad sjukvård som hänför sig till munhåla och käkar
Då undersökning och behandling av munhåla och käkar som ordnas av hälsovårdscentralen utförs på grund av utvecklingsstörning i tänderna, käkarna eller ansiktet eller på grund grav, funktionshämmande, omfattande, medfödd utvecklingsstörning eller avsaknad av tänder, smärttillstånd i huvud- och käkregionen, strålbehandling av hals- och huvudregionen, cytostatikabehandling eller tandvård som är nödvändig för behandling av någon annan sjukdom än en tandsjukdom, uppbärs i stället för de avgifter som anges i 9 § en avgift enligt 8 § 1 mom.
10 §Sjuktransport
För sjuktransport med en hälsovårdscentrals sjuktransportfordon kan uppbäras högst en avgift enligt den taxa som har fastställts av trafikministeriet. Denna avgift kan uppbäras även då patientens tillstånd tack vare första vård i den mån har förbättrats att transport till vårdplatsen inte behövs.
Enligt sjukförsäkringslagen (364/63) har den försäkrade rätt att få ersättning för kostnaderna för sjuktransport enligt vad som stadgas i den nämnda lagen.
11 §Vård i serie
För vård som ges i serie, såsom kontinuerlig dialysvård, medicinsk rehabilitering, hyposensibihseringsbehandling, behandling av tal- och röststörningar, strål- och cytostatikabehandling och annan motsvarande vård kan uppbäras högst 30 mark per vårdtillfälle. Avgiften får dock uppbäras för högst 50 vårdtillfällen under ett kalenderår.
14 §Avgifter för rehabilitering
För rehabilitering som avses i 3 § 2 mom. 6 punkten förordningen om medicinsk rehabilitering (1015/91) och som ges i form av anstaltsvård eller för rehabilitering som ges såsom specialomsorger om utvecklingsstörda kan uppbäras högst 40 mark per vårddag.
16 §Service inom företagshälsovården
För sådan i 14 § 1 mom. 7 punkten och 14 a § 1 mom. 2 punkten folkhälsolagen nämd företagshälsovård som en hälsovårdscentral har tillhandahållit är arbetsgivaren skyldig att till hälsovårdscentralen betala avgifter eller ersättningar vilkas storlek bestäms av hälsovårdscentralen och som uppgår till högst följande:
för åtgärder per besök
a) på läkares mottagning | 165 mk |
b) på mottagning hos hälsovårdare eller annan yrkes utbildad person inom hälsovården | 83 mk |
c) för specialundersökningar ordinerade av läkare och utförda av en person som har fått behörig utbildning | 139 mk |
2) för laboratorie- och röntgenundersökningar de belopp som anges i den med stöd av 13 § sjukförsäkringslagen fastställda taxan för den ersättning som skall betalas till försäkrad, dock så att avgift eller ersättning inte uppbärs för undersökningar som utförts av hälsovårdare eller sjukskötare och som hör till grupp I i taxan för laboratorieundersökningar, samt
3) de faktiska kostnaderna för resor vid utredningar av hälsovårdscentralens personal på arbetsplatser samt för rådgivnings-, handlednings- och hälsofostrande verksamhet som skötts av personal vid hälsovårdscentralen, och ersättning med beaktande av den för resorna använda tiden, för varje påbörjad halvtimme:
a) för läkare | 247 mk |
b) för andra | 123 mk. |
Vad som stadgas i 1 mom. 3 punkten tillämpas också på av hälsovårdscentralernas yrkesutbildade personer på arbetsgivarens begäran utförda förhandlingar, planering, uppföljning och samarbete, uppgjorda verksamhetsberättelser och andra utredningar samt utredningar gällande den grupp- och individ- visa verksamhetsförmågan. Stadgandet tillämpas på ersättande av restid och resekostnader, om företagshälsovårdens mottagning har ordnats på arbetsplatsen eller på arbetsgivarens begäran i närheten av arbetsplatsen. Dessutom tillämpas nämnda stadgande då hälsovårdscentralen har kommit överens med arbetsgivaren om den totala tid som används för ordnandet av företagshälsovården.
25 §Avgift för outnyttjade tjänster som inte avbeställts
Om inte föräldrarna till ett barn tar emot en dagvårdsplats som på ansökan har beviljats barnet och om inte dagvårdsplatsen har avbeställts förrän vårdförhållandet på basis av kommunens beslut böljar, kan hos barnets föräldrar uppbäras hälften av den månadsavgift som fastställs enligt 4 §.
28 a §Inkomst av skog
Som inkomst av skog beaktas den nettointäkt av skog som har fastställts för förmögenhetsbeskattningen och från vilken avdras räntorna från skogsbruket och 10 procent av värdet på nettointäkten.
Den inkomst av skog som har fastställts i 1 mom. skall nedsättas på klientens yrkan, om nettopenningvärdet av den lägenhetsbestämda årliga avverkningsmöjligheten enligt skogsvårdsföreningens och skogsnämndens utlåtande är minst 10 procent lägre än den i 1 mom. avsedda inkomsten av skog. Nedsättningen motsvarar skillnaden mellan inkomsten av skog enligt 1 mom. och nettopenningvärdet av den möjliga avverkningen.
29 §Inkomster som inte beaktas
Såsom inkomster enligt 27 och 28 §§ skall inte beaktas barnbidrag, vårdbidrag för barn, bostadsbidrag, handikappbidrag, sjukvårds- och undersökningskostnader som betalas på basis av olycksfallsförsäkring, militärunderstöd, fronttillägg, studiepenning, vuxenstudiepenning, studiestödets bostadstillägg, stipendier som betalas på grund av studier och inte heller andra motsvarande understöd eller ersättningar för kostnaderna för familjevård.
32 §Uppbörd av avgift för frånvarotid
För kortvarig anstaltsvård får inte uppbäras avgift enligt 12 § för de hela dygn då klienten under pågående vårdperiod är borta från anstalten.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1994.
Helsingfors den 22 december 1993
Republikens President MAUNO KOIVISTOSocial- och hälsovårdsminister Jorma Huuhtanen