692/1993

Given i Helsingfors den 26 juli 1993

Lag om strafforderförfarande

I enlighet med riksdagens beslut, tillkommet på det sätt som 67 § riksdagsordningen föreskriver, stadgas:

Allmänna stadganden
1 §

Vid förfarande enligt denna lag (strafforderförfarande) kan utdömas bötesstraff och förverkandepåföljder på högst 5 000 mark för förseelser för vilka det straffstadgande som skall tillämpas på fallet inte med tanke på de föreliggande omständigheterna stadgar annat eller strängare straff än böter eller fängelse i högst sex månader, samt för överträdelse av polisordning, kommunal eller annan ordningsstadga eller lagligen fastställt vitesförbud. Straff kan dömas ut enligt denna lag även i det fall att förseelsen också kan medföra någon annan påföljd än vad som nämns ovan, om det inte yrkas att den som begått förseelsen skall dömas till en sådan.

Mål som gäller tjänstebrott eller brott som begåtts av en offentligt anställd arbetstagare och för vilka stadgas straff i 40 kap. strafflagen eller mål som avses i sjölagen (167/39) eller i militära disciplinlagen (331/83) får inte behandlas i strafforderförfarande.

Vid strafforderförfarande tillämpas inte stadgandena i lagen om villkorligt straff (135/76).

2 §

Ett mål får inte behandlas i strafforderförfarande, om inte målsäganden givit sitt samtycke till det. Samtycket kan ges till förundersökningsmyndigheten eller till den som framställer straffanspråket eller utfärdar straffordern. Återtagande av samtycke utgör inget hinder för att målet behandlas i strafforderförfarande.

Framställande av straffanspråk
3 §

Straffanspråk framställs av en polisman, en tullman eller någon annan tjänsteman som utför lagstadgad övervakning, på eget initiativ eller på åklagarens vägnar.

4 §

Ett straffanspråk skall framställas skriftligen och vara undertecknat av framställaren.

Av straffanspråket skall framgå

1) den misstänkte,

2) förseelsen, när och var den begåtts, samt övriga uppgifter som behövs för att beskriva förseelsen,

3) de lagrum som tillämpas,

4) det straff och den förverkandepåföljd som yrkas för förseelsen samt

5) hur den som mottagit straffanspråket skall förfara om han önskar motsätta sig det.

5 §

Innan straffanspråk framställs görs en summarisk förundersökning enligt 44 § förundersökningslagen (449/87), vid vilken utreds endast de omständigheter som är nödvändiga för att döma ut av en påföljd genom strafforderförfarande.

6 §

Ett straffanspråk skall delges den misstänkte så snart förundersökningen är slutförd eller, om detta inte är möjligt, så snart som möjligt därefter, på det sätt som stadgas i 11 kap. 22 § rättegångsbalken.

Preskriptionen av åtalsrätten avbryts då straffanspråket delges den misstänkte.

7 §

Efter delgivningen skall straffanspråket utan dröjsmål tillställas åklagaren för utfärdande av strafforder.

Gensaga mot straffanspråk
8 §

Om den som meddelats straffanspråket motsätter sig det skall han inom en vecka från det att anspråket delgivits honom meddela detta till den i 9 § nämnda allmänna åklagarens kansli. Han kan också sända meddelandet om gensagan per post. I samband med meddelandet skall det straffanspråk som gensagan gäller företes.

Straffanspråket skall förses med anteckning om att mottagaren har motsatt sig det och återlämnas till honom. Samtidigt skall han meddelas vid vilken domstol och när målet tas upp till behandling. Om meddelandet om behandlingen har sänts med posten, anses delgivningen ha skett den sjunde dagen efter det att meddelandet postades. Om åklagaren beslutar avstå från att väcka åtal i målet, skall meddelandet återtas.

Vid domstolsbehandlingen av målet skall den allmänna rättegångsordningen i brottmål iakttas. Ett mål anses ha blivit anhängigt genom ett meddelande som avses i paragrafens 2 mom. vid den domstol där målet enligt meddelandet tas upp till behandling. Målet kan avgöras i den åtalades frånvaro om han för utredning av målet inte behöver vara personligen närvarande och om detta har nämnts i meddelandet enligt 2 mom.

Utfärdande av strafforder
9 §

Strafforder utfärdas av åklagaren.

Strafforder i ett mål som gäller brott mot vägtrafiklagen eller bestämmelser utfärdade med stöd av den eller tullbrott kan också utfärdas av en biträdande åklagare som justitiekanslern förordnat för uppgiften. Till biträdande åklagare förordnas tills vidare eller för viss tid en polisman eller någon annan för uppdraget lämplig person.

Biträdande åklagaren är i sin uppgift underställd den allmänna åklagare som justitiekanslern bestämt. Om ett straffyrkande som skall avgöras av en biträdande åklagare skall anses vara tolkbart eller vara oklart eller annars svårt att avgöra, skall den biträdande åklagaren meddela detta till allmänna åklagaren som kan överta målet för att själv avgöra det.

10 §

Den som utfärdar strafforder skall utan dröjsmål granska straffanspråket och, om det är befogat, genast vidta åtgärder för att verkställa ytterligare undersökningar som han finner påkallade eller för att avhjälpa fel eller brister som framkommit.

11 §

Strafforder får inte utfärdas, om

1) den misstänkte har motsatt sig straffanspråket,

2) målsäganden har återkallat sin åtalsbegäran och saken gäller en förseelse för vilken allmänna åklagaren inte får väcka åtal utan en sådan begäran,

3) straffanspråket inte har delgivits den misstänkte innan åtalsrätten har preskriberats med stöd av stadgandena i 8 kap. strafflagen,

4) mer än ett år har förflutit efter delgivningen av straffanspråket, eller

5) det i målet framkommer omständigheter med hänsyn till vilka straff inte skall dömas ut.

Den som utfärdar strafforder kan låta bli att utfärda en strafforder, om förseelsen i fråga är sådan att åtalseftergift är möjlig enligt lag.

12 §

Om den som utfärdar strafforder anser att strafforder skall utfärdas för någon annan gärning eller att straffet skall vara strängare än vad som har angivits i straffanspråket, skall en ny delgivning verkställas med anledning av ändringen, och det tidigare straffanspråket skall återkallas.

13 §

Om det med stöd av 11 § inte utfärdas någon strafforder eller om straffanspråket återkallas eller om ett lindrigare straff än det yrkade döms ut, skall detta omedelbart meddelas den för vilken straff har yrkats samt den myndighet som skall ta emot förskottsbetalning som avses i 6 kap. 2 § förordningen om verkställighet av straff.

14 §

Om det har beslutats att strafforder inte skall utfärdas och om det på grund av ny utredning i saken framgår att beslutet har grundat sig på uppgifter som i väsentlig grad är bristfälliga eller felaktiga, får allmänna åklagaren utan hinder av beslutet väcka åtal.

Högre åklagare har utan hinder av ett beslut enligt 1 mom. rätt att ta upp frågan om väckande av åtal till ny prövning enligt vad som stadgas särskilt.

Särskilda stadganden
15 §

Angående verkställigheten av strafforder gäller vad som stadgas om verkställighet av dom som vunnit laga kraft och om indrivning av böter.

16 §

Vid strafforderförfarande tillämpas inte vad som för särskilda fall stadgas om att ett utdömt straff skall anmälas till myndighet, utom då anmälningsskyldigheten stadgas med tanke på tillsynen över en viss närings- eller yrkesutövning eller över trafiken.

17 §

I strafforder får ändring inte sökas genom besvär.

18 §

Utöver vad som stadgas i 31 kap. 1 § rättegångsbalken kan en strafforder på ansökan undanröjas också i de fall då den grundar sig på felaktig tillämpning av lag. För svaranden kan inte efter det straffordern undanröjts bestämmas eller dömas ut ett strängare straff än det som har bestämts i den undanröjda straffordern.

Ansökan skall göras till tingsrätten inom ett år från verkställigheten av de böter eller den förverkandepåföljd som har bestämts genom straffordern eller från det att den misstänkte har betalat böterna eller förverkandepåföljden. Tingsrätten är beslutför att behandla ansökan med en lagfaren medlem ensam.

19 §

Åklagaren skall rätta skriv- eller räknefel eller andra motsvarande uppenbara fel som han observerar i straffordern, om straffordern inte blir strängare med anledning av rättelsen. Innan ett fel rättas skall svaranden vid behov beredas tillfälle att bli hörd.

Om det straff som har bestämts blir lindrigare till följd av rättelsen, skall meddelande om det nya straffet sändas så som stadgas i 13 §.

20 §

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning.

21 §

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

Genom denna lag upphävs lagen den 27 februari 1970 om strafforder (146/70) jämte ändringar.

På strafforderärenden i vilka straffanspråk har meddelats innan denna lag har trätt i kraft tillämpas de stadganden som gällde vid ikraftträdandet.

RP 63/93
LaUB 12/93

Helsingfors den 26 juli 1993

Republikens President
MAUNO KOIVISTO

Minister
Heikki Haavisto

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.