Finlex ®

Given i Helsingfors den 16 april 1993

Lag om ändring av trafikförsäkringslagen

I enlighet med riksdagens beslut

upphävs i trafikförsäkringslagen av den 26 juni 1959 (279/59) 2 § 1 punkten, sådan den lyder i lag av den 5 december 1974 (898/74),

ändras 5 §, 6 § 1 mom., 9 § 1 mom., 10 §, 11 § 1 mom., 15 §, 16 § 1 mom., 17-19 och 21 §§,

av dessa lagrum 5 § sådan den lyder ändrad genom lagar av den 22 mars 1968 och den 31 maj 1974 (167/68 och 421/74), 6 § 1 mom. sådant det lyder i sistnämnda lag, 9 § 1 mom. sådant det lyder i lag av den 2 april 1982 (255/82), 10 § sådan den lyder delvis ändrad genom lag av den 23 juli 1982 (561/82), 15 § sådan den lyder ändrad genom nämnda lag av den 22 mars 1968 och lag av den 23 juni 1977 (499/77), 19 § sådan den lyder i lag av den 8 juni 1964 (310/64) och 21 § sådan den lyder delvis ändrad genom lag av den 23 december 1964 (638/64), samt

fogas till lagens 1 § nya 2-5 mom., till 9 §, sådan den lyder delvis ändrad genom nämnda lag av den 2 april 1982 ett nytt 3 mom., till 11 § ett nytt 2 mom., varvid det nuvarande 2 mom. blir 3 mom., samt till lagens 4 kap. nya 17 a, 18 a och 19 a §§ som följer:

1 §

Från trafikförsäkringen för ett motorfordon vars stadigvarande hemort är annanstans än i Finland skall, om inte annat följer av 15 §, personskada på föraren eller ägaren inte ersättas enligt denna lag.

Enligt denna lag ersätts också trafikskada som inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) orsakats av att ett motorfordon som skall trafikförsäkras i Finland har använts i trafik, om inte den lagstiftning om ersättande av trafikskada som gäller i det land där skadan inträffade förutsätter ett bättre försäkringsskydd. På motsvarande sätt ersätts även trafikskada som inträffat på genomfartsområde under direkt färd från en medlemsstat i EES till en annan.

Om en trafikskada i Finland har orsakats av ett fordon vars stadigvarande hemort finns i någon annan medlemsstat i EES, kan skadan ersättas enligt denna stats lagstiftning, om försäkringsskyddet enligt denna lagstiftning är bättre än enligt lagstiftningen i Finland.

På grundval av ömsesidighet kan genom förordning stadgas att en trafikskada som inträffat i en viss stat skall ersättas i enlighet med denna lag.

5 §

En skada ersätts inte från motorfordonets trafikförsäkring om den

1) under lastning, lossning eller annat arbete, medan motorfordonet stått stilla drabbat fordonets ägare, förare eller någon annan person som utför här angivet arbete,

2) under lastning, lossning eller annat arbete drabbat den egendom som arbetet avser eller något annat motorfordon som deltagit i arbetet,

3) drabbat något annat djur som utan uppsikt befunnit sig på en trafikled än en ren, om inte fordonets ägare, förare eller passagerare uppsåtligen eller av oaktsamhet förorsakat skadan, eller om den

4) drabbat egendom som funnits i motorfordonet eller fordonsägarens eller fordonsförarens övriga egendom; från försäkringen ersätts dock skador på kläder eller andra personliga bruksföremål som passagerare haft på sig eller med sig.

6 §

Ersättning för trafikskada bestäms enligt 5 kap. 2-5 §§ och 7 kap. 3 § skadeståndslagen (412/74), dock så att ersättning inte betalas för sveda och värk i det fall att skadan är obetydlig. Stadgandet i 5 kap. 5 § skadeståndslagen tillämpas dock inte i de fall som avses i 3 mom.

9 §

I ersättning för skada på egendom till följd av en trafikskada eller flera trafikskador som står i direkt samband med varandra betalas sammanlagt högst 20 000 000 mark från varje trafikförsäkring som svarar för skadan.

Det belopp som anges i denna paragraf kan genom förordning ändras i överensstämmelse med utvecklingen i den allmänna prisnivån.

10 §

Har trafikskada inträffat då föreskriven försäkring inte fanns för fordonet, eller har det inte kunnat utrönas, vilket fordon som förorsakat skadan, svarar trafikförsäkringscentralen för skadan som om trafikförsäkring meddelats av centralen. Skada, som förorsakats av okänt fordon, ersätts av trafikförsäkringscentralen dock endast, om den utgör skada på person eller i samband därmed uppkommen skada på kläder eller andra personliga bruksföremål, som bärs av den skadade eller som han hade med sig, eller drabbat hov- eller klövdjur.

Har skadan drabbat ägaren av det motorfordon, som förorsakat densamma, och har denne försummat sin försäkringsplikt, är trafikförsäkringscentralen inte ansvarig för skadan. Om skadan drabbat föraren av det fordon som förorsakat skadan, och denne visste eller borde ha vetat att föreskriven försäkring inte fanns för fordonet är centralen inte heller ansvarig för skadan.

Har någon till följd av trafikolycka som inträffat i vägtrafik försatts i sådant tillstånd att det är nödvändigt att han omedelbart transporteras för att erhålla vård, är trafikförsäkringscentralen, om vid transporten använts motorfordon, skyldig att betala ersättning för transportkostnaderna samt för skada och förorening som av transporten förorsakats fordonet och den persons kläder som i samband med transporten bistått den skadade. Denna ersättningsskyldighet gäller inte annan skada som eventuellt förorsakats fordonet under transporten.

11 §

Ersättningstalan enligt denna lag skall i den ordning som gäller för tvistemål väckas mot försäkringsbolaget inom tre år från den tidpunkt då den skadelidande fick vetskap om skadan och om vilket försäkringsbolag som är ansvarigt för skadan. Laga domstol är den allmänna underrätten på den ort där skadan inträffat eller där försäkringsbolaget har sin hemort i Finland eller inom vars domkrets den skadelidande har sin hemort enligt lagen om befolkningsböcker (141/69) eller sammanslutningen sin hemort i Finland.

Vad 1 mom. stadgar om försäkringsbolags hemort skall på motsvarande sätt tillämpas på den ort där ett utländskt försäkringsbolag har sin representation i Finland och i det fall som avses i 19 a § ersättningsombudets varaktiga hemort eller driftställe i Finland.

15 §

För motorfordon som används i trafik skall fordonets ägare, dock inte staten, ha en trafikförsäkring i ett i 19 eller 19 a § avsett försäkringsbolag som har fått koncession att driva sådan försäkringsrörelse i Finland.

Den som äger ett motorfordon som införts till landet för tillfälligt bruk skall av trafikförsäkringscentralen meddelas en sålunda begränsad trafikförsäkring att han eller fordonets förare har rätt till ersättning vid personskada från denna trafikförsäkring endast då trafikskadan har inträffat i Finland. Om centralen i övrigt har förbundit sig att enligt denna lag svara för trafikskador som orsakas av ett sådant fordon, är den ägare som anges i förbindelsen fri från försäkringsplikt.

På grundval av ömsesidighet kan genom förordning stadgas att den i 2 mom. avsedda ägarens och förarens rätt till ersättning vid personskada också skall tillämpas på trafikförsäkring för motorfordon från en viss stat.

16 §

En motorfordonsägare som inte haft trafikförsäkring för fordonet trots att han borde ha haft en sådan, är skyldig att för den tid försummelsen varat till trafikförsäkringscentralen betala en gottgörelse som i varje enskilt fall bestäms separat och som motsvarar högst den fyrdubbla eller, om trafikskada inträffat, högst den tiodubbla försäkringspremien. Ägaren skall på motsvarande sätt till trafikförsäkringsbolaget betala den gottgörelse som bolaget bestämmer, om fordonet i strid med en till bolaget på förhand gjord skriftlig anmälan har använts i trafik under den tid det enligt anmälan har varit taget ur trafik. Gottgörelsen skall bestämmas för hela den anmälda uppläggningstiden, om inte annat följer av särskilt vägande skäl. En gottgörelse som avses ovan i denna paragraf är verkställbar utan dom eller utslag.

17 §

Trafikförsäkringscentralen utgör den nationella byrå och nationella garantifond som avses i artikel 1 i rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet (72/166/EEG) och i artikel 6 i rådets direktiv om ändring, särskilt såvitt avser ansvarsförsäkring för motorfordon, av direktiv 73/239/EEG och direktiv 88/357/EEG, vilka avser samordning av lagar och andra författningar angående annan direkt försäkring än livförsäkring (90/618/EEG), vilka nämns i bilaga IX till EES-avtalet. Alla de försäkringsbolag som bedriver försäkringsrörelse i Finland skall höra till trafikförsäkringscentralen. Centralen kan bevilja försäkringar och sköta ersättningsfunktioner enligt denna lag.

Angående trafikförsäkringscentralens åligganden i anslutning till verkställigheten av denna lag, angående dess förvaltning samt försäkringsbolagens skyldighet och rätt att i förhållande till sina här influtna premieintäkter eller antalet här försäkrade risker delta i centralens utgifter och inkomster bestäms i centralens stadgar, vilka utfärdas genom förordning sedan centralen beretts tillfälle att framlägga förslag därom.

Trafikförsäkringscentralen är primärt ansvarig för trafikskador som i Finland orsakas av oförsäkrade eller oidentifierade motorfordon eller av motorfordon vilkas stadigvarande hemort inte är i Finland. Om försäkringsgivaren slutligen konstateras vara ersättningsskyldig, har trafikförsäkringscentralen rätt att av försäkringsgivaren återfå det belopp som den har betalt ut.

Vad 1 och 2 mom. stadgar om försäkringsbolags medlemskap i trafikförsäkringscentralen och delaktighet i centralens utgifter och inkomster, skall på motsvarande sätt tillämpas på sådana utländska EES-försäkringsbolag som avses i lagen om fritt tillhandahållande av försäkringstjänster (1488/92) och som från ett utländskt driftställe bedriver trafikförsäkringsrörelse i Finland.

17 a §

Vid trafikförsäkringscentralen finns en trafikskadenämnd som skall främja enhetligheten i ersättningsregleringen. Nämnden består av en ordförande och fyra medlemmar, vilka förordnas av statsrådet för högst tre år i sänder. De skall vara förtrogna med trafikskadefrågor. Ordföranden och en medlem skall dessutom vara jurister. Två av medlemmarna skall förordnas på förslag av trafikförsäkringscentralen, en av centralorganisationen för motorfordonstrafik och en av den mest representativa trafiksäkerhetsorganisationen. Varje förslag till en medlem skall uppta två kandidater.

Om nämndens ordförande eller en medlem avgår eller avlider under mandatperioden skall social- och hälsovårdsministeriet på förslag av samma myndighet eller organisation som den på vars förslag ordföranden eller medlemmen har förordnats, utse en ny ordförande eller medlem för den återstående mandatperioden.

18 §

Social- och hälsovårdsministeriet fastställer på ansökan av trafikförsäkringscentralen de villkor som skall iakttas inom trafikförsäkringen. På ansökan av ett försäkringsbolag fastställer ministeriet dessutom grunderna för försäkringspremierna så att premierna tillsammans med ränteavkastningen på ansvarsskulden räcker till försäkringsbolagets verksamhetsutgifter och till att i den utsträckning ministeriet bestämmer upprätthålla bolagets risktäckningskapacitet samt så att eventuella överskott eller underskott under de följande åren kan jämnas ut.

Vad 1 mom. stadgar om bestämmandet av försäkringsvillkoren och premiegrunderna tillämpas inte på trafikförsäkringar som avser stora risker av det slag som nämns i 6 § lagen om fritt tillhandahållande av försäkringstjänster.

Social- och hälsovårdsministeriet meddelar vid behov föreskrifter om den riskklassificering som skall iakttas vid beräkning av försäkringspremier, om premienedsättningar efter skadefria år och premiehöjningar till följd av skador samt om beräkning och täckning av den försäkringstekniska ansvarsskulden och om placering av täckningen. Vid beräkningen av premier skall det dessutom ses till att de står i rimlig proportion till försäkringskostnaderna.

Försäkringsbolagen skall på det sätt som ministeriet föreskriver låta utföra de undersökningar och beräkningar som åliggandena enligt denna paragraf förutsätter.

18 a §

Social- och hälsovårdsministeriet kan fastställa en skälig avgift som skall användas för att stöda verksamhet som prövas vara av allmän betydelse för främjandet av trafiksäkerheten. Varje försäkringsbolag som i Finland bedriver trafikförsäkringsrörelse i enlighet med 17 § 1 och 4 mom. skall redovisa avgiften till trafikförsäkringscentralen, som enligt ministeriets föreskrifter skall använda intäkterna av avgiften för att främja trafiksäkerheten.

19 §

Om inte annat stadgas i någon annan lag får trafikförsäkringsrörelse bedrivas endast av försäkringsbolag som avses i lagen om försäkringsbolag (1062/79) eller i lagen om utländska försäkringsbolags verksamhet i Finland (635/89) och som har fått koncession för ändamålet.

19 a §

Om ett sådant utländskt EES-försäkringsbolag som avses i lagen om fritt tillhandahållande av försäkringstjänster ämnar bedriva trafikförsäkring i Finland från ett utländskt driftställe skall bolaget utöver vad som stadgas i nämnda lag här utse en representant (ersättningsombud) med uppgift att ordna behandlingen av ersättningsanspråk och utbetalningen av ersättningar. Ersättningsombudet skall befullmäktigas att representera bolaget i ärenden som gäller ersättning av trafikskador samt trafikförsäkringars giltighet.

Ersättningsombudet skall ha stadigvarande hemort eller driftställe i Finland. Den som är omyndig, försatt i konkurs eller har meddelats näringsförbud får inte vara ersättningsombud.

Bolaget skall till social- och hälsovårdsministeriet anmäla ersättningsombudets namn och adress. Till anmälan skall fogas den fullmakt som givits ombudet samt en utredning om bolagets medlemskap i trafikförsäkringscentralen.

21 §

Stadgandena i denna lag om de rättigheter och skyldigheter, vilka till följd av trafikskada uppkommer för försäkringsbolag, gäller på motsvarande sätt staten och trafikförsäkringscentralen.

Har trafikförsäkringscentralen betalt ersättning med stöd av 10 § 3 mom. och har i sagda moment avsedd skadelidande rätt till motsvarande ersättning av försäkringsbolag eller av staten i det fall att dessas ansvarighet för trafikskada grundar sig på denna lag, eller med stöd av annan lag av ersättningsskyldig, som förorsakat skadan uppsåtligen eller av grov vårdslöshet, övergår nämnda rätt från den skadelidande till trafikförsäkringscentralen.

Denna lag träder i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning.

Denna lag gäller inte ersättning för trafikskada som har inträffat innan lagen trätt i kraft.

Vad som i någon annan lag stadgas om trafikförsäkringsföreningen skall på motsvarande sätt tillämpas på trafikförsäkringscentralen.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.

Helsingfors den 16 april 1993

Republikens President
MAUNO KOIVISTO

Social- och hälsovårdsminister
Jorma Huuhtanen

Innehållsförteckning

361/1993