Lag om ändring av gruvlagen
- Typ av författning
- Lag
- Meddelats
Den ursprungliga författningens text
I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.
I enlighet med riksdagens beslut
ändras i gruvlagen av den 17 september 1965 ( 503/65 ) 1 §, 2 § 1 mom. 3 punkten, 6 § 1 mom. 2 punkten, 8 § 1 mom. 4 punkten, 10 § 2 mom., 17 §, 20 § 1 mom., 21 § 1 mom. och 49 § 1 mom. som följer:
1 §
I denna lag stadgad rätt att inom eget eller någon annans område efterleta, inmuta och utnyttja en fyndighet, som innehåller sådana gruvmineral som avses i 2 §, har
varje fysisk person som har sin boningsort inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
finska samfund och stiftelser, samt
sådana utländska samfund och stiftelser som har grundats enligt lagstiftningen i någon stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och som har sin stadgeenliga hemort, centralförvaltning eller huvudsakliga driftsställe i någon stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
Handels- och industriministeriet kan bevilja också andra fysiska personer samt utländska samfund och stiftelser än de som nämns i 1 mom. tillstånd att bedriva verksamhet enligt denna lag.
Om i denna lag stadgad verksamhet bedrivs såsom näringsverksamhet skall dessutom lagen angående rättighet att idka näring iakttas.
2 §
Gruvmineral äro enligt denna lag:
ädelsten; samt
6 §
Fyndighet må icke inmutas (inmutningshinder):
inom tidigare inmutningsområde eller utmål utan tillstånd av handels- och industriministeriet, om inte fem år har förflutit från det inmutningen eller gruvrätten förfallit;
8 §
I inmutningsansökan, som bör göras skriftligen hos handels- och industriministeriet, skall uppgivas:
de gruvmineral som sökanden förmodar att förekommer inom området och vad antagandet grundar sig på samt motivering som innehåller en uppskattning av omfattningen och arten av de undersökningar som behövs; samt
10 §
Med beaktande av den uppskattade omfattningen och arten av de undersökningar som behövs inmutning är i kraft i minst två och högst fem år från utfärdandet av mutsedeln.
17 §
Inmutningsavgiften för det år då mutsedeln beviljats skall betalas när mutsedeln utfärdas. För de därpå följande åren skall inmutningsavgiften betalas senast den 15 mars respektive år till handels- och industriministeriet, efter vilken dag, om betalningen försummats, inmutningsavgiften får drivas in enligt lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/61). Har inmutningsavgiften inte betalts inom två månader från ovan nämnda dag, får inmutningsrätten förklaras förverkad.
20 §
Inmutaren skall inom ett år från den dag då inmutningsrätten frånträtts eller förverkats från inmutningsområdet bortföra byggnader, anordningar och annan egendom som tillhör honom, vid äventyr att egendomen annars utan ersättning tillfaller jordägaren.
21 §
Ansökan om utmålsläggning skall göras skriftligen hos handels- och industriministeriet (utmålsansökan). Görs inte ansökan samtidigt med inmutningsansökningen, skall den göras medan inmutningen är i kraft, vid äventyr att inmutningsrätten annars är förverkad.
49 §
En gruvrättsinnehavare skall årligen före den 1 mars meddela handels- och industriministeriet om gruvdrift har bedrivits inom utmålet under det föregående kalenderåret.
Denna lag träder i kraft den vid en tidpunkt som bestäms genom förordning.
RP 120/92
LaUB 16/92
Helsingfors den 30 december 1992
Republikens President MAUNO KOIVISTOMinister Ole Norrback