Finlex ®

Given i Helsingfors den 13 december 1991

Lag om ändring av skadeståndslagen

I enlighet med riksdagens beslut

ändras 3 kap. 1 § 3 mom., 4 kap. 1 § 1 mom., 2 § 1 och 3 mom. och 3 § samt 7 kap. 5 § skadeståndslagen av den 31 maj 1974 (412/74),

av dessa lagrum 4 kap. 2 § 3 mom. sådant det lyder i lag av den 23 mars 1979 (373/79), samt

fogas till 4 kap. 1 § ett nytt 3 mom. och till 2 § ett nytt 4 mom. samt till 7 kap. 4 § ett nytt 2 mom. som följer:

3 kap.

Arbetsgivares och offentliga samfunds skadeståndsansvar

1 §

Om någon, som på grund av ett förordnande av myndighet, ett förtroendeuppdrag eller en begäran av annan utför ett visst uppdrag som är fastställt genom lag, eller under omständigheter som kan jämföras med ett arbetsförhållande utför ett visst uppdrag utan att vara självständig företagare, genom fel eller försummelse vållar skada då han fullgör uppdraget, är den för vars räkning uppdraget utförs skyldig att ersätta skadan. Vållar en elev vid en läroinrättning genom fel eller försummelse skada i arbete som hänför sig till undervisningen, eller någon som är intagen i en vårdinrättning på motsvarande sätt skada i arbete som hänför sig till vården, är den för vars räkning arbetet utförs skyldig att ersätta skadan.

4 kap.

Arbetstagares och tjänstemäns skadeståndsansvar

1 §

För skada som en arbetstagare i sitt arbete vållar genom fel eller försummelse är han ansvarig i den mån det med hänsyn till skadans storlek, handlingens beskaffenhet, skadevållarens ställning, den skadelidandes behov och övriga omständigheter prövas skäligt. Har arbetstagaren endast gjort sig skyldig till lindrigt vållande, skall inget skadestånd dömas ut. Detsamma gäller, om skadan vållas av en självständig företagare som avses i 3 kap. 1 § 1 mom. Om en elev vid en läroinrättning i arbete som hänför sig till undervisningen vållar skada, svarar han för skadan på de grunder som anges i denna paragraf. Detta gäller också ersättning för skada som vållas av någon som är intagen i en vårdinrättning i arbete som hänför sig till vården eller av en fånge i fångarbete.

Om ersättning för skada som en arbetstagare i sitt arbete orsakar arbetsgivaren stadgas särskilt.

2 §

En tjänsteman är enligt de grunder som nämns i 1 § ansvarig för den skada som han i sin tjänst vållar genom fel eller försummelse.

Den som lyder under stadgandena om militära brott och som ansvarar för säkerheten på ett fartyg eller luftfartyg som är i statens bruk, är inte skyldig att ersätta staten för skada som han av vållande har orsakat när han framfört eller styrt fartyget eller luftfartyget, om åtal inte väcks mot honom för denna handling eller om han för handlingen inte döms till straff eller endast döms till ett disciplinstraff eller böter.

I fråga om ersättning för skada som en förtroendevald inom ett offentligt samfund har vållat i sitt förtroendeuppdrag skall de grunder iakttas som anges i 1 §. Samma grunder skall också tillämpas om någon annan, utan att stå i ett sådant anställningsförhållande till ett samfund som anges i 3 kap. 2 §, vållar skada då han utövar offentlig makt.

3 §

Den som är ersättningsskyldig enligt detta kapitel kan förpliktas att till den som enligt 3 kap. ansvarar för skadan betala vad denne enligt nämnda kapitel och 6 kap. 2 § har erlagt till den skadelidande, dock endast på de grunder som anges ovan i 1 §.

7 kap.

Särskilda stadganden

4 §

Vad som stadgas i 1 mom. hindrar inte att ersättningsyrkande framställs mot ett offentligt samfund i samband med ett brottmål.

5 §

När en skadeståndstalan enligt 3 eller 4 kap. behandlas, skall den vars ansvar för skadan bestäms enligt stadganden i dessa kapitel men som inte har stämts in som svarande i målet, ges tillfälle att bli hörd.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

På ersättning för skador som har uppkommit innan denna lag träder i kraft tillämpas tidigare lag. Ett offentligt samfund kan dock krävas på ersättning enligt 7 kap. 4 § 2 mom. också för en sådan skada.

Helsingfors den 13 december 1991

Republikens President
MAUNO KOIVISTO

Justitieminister
Hannele Pokka

Innehållsförteckning

1423/1991