Lag om ändring av lagen om utkomstskydd för arbetslösa
- Typ av författning
- Lag
- Meddelats
Den ursprungliga författningens text
I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.
I enlighet med riksdagens beslut
ändras i lagen den 24 augusti 1984 om utkomstskydd för arbetslösa ( 602/84 ) 14 § 1, 3 och 4 mom., 19 § 1 mom., 21 § 2 mom., 22 § 1 mom., 24 § och 26 § 3 mom., av dessa lagrum 14 § 1 och 4 mom. samt 26 § 3 mom. sådana de lyder i lag av den 27 februari 1987 (226/87), 19 § 1 mom. sådant det lyder i lag av den 9 februari 1990 (98/90), 21 § 2 mom. sådant det lyder i lag av den 20 januari 1989 (69/89) och 22 § 1 mom. sådant det lyder i lag av den 15 juni 1990 (535/90), som följer:
14 §Behovsprövning av grunddagpenning
Då behovet av ekonomiskt stöd prövas, skall beaktas sökandens egna inkomster i sin helhet och hans makes inkomster, till den del de överstiger 280 mark i månaden, dock inte barnbidrag, grunddelen av stöd för vård av barn i hemmet och syskonförhöjning, bostadsbidrag, militärunderstöd samt livränta och tilläggsränta enligt lagen om skada, ådragen i militärtjänst (404/48), frontmannapension enligt lagen om frontmannapension (119/77), tilläggsdel enligt familjepensionslagen (38/69), utkomststöd enligt socialvårdslagen (710/82) samt ersättning för särskilda kostnader till följd av lyte, kroppsskada eller men.
Från det månadsvis uträknade beloppet av sådan full grunddagpenning som avses i 22 § 1 mom. och 24 § skall i fråga om försörjningspliktiga dras av 75 procent av den enligt 1 och 2 mom. fastställda inkomstdel som överstiger 5 150 mark i månaden. I fråga om ensamstående avdras på motsvarande sätt 75 procent från den enligt 1 och 2 mom. bestämda del av inkomsterna som överstiger två tredjedelar av ovan nämnda inkomstgräns för försörjningspliktiga. Inkomstgränsen för ensamstående höjs till närmaste fulla belopp av tio mark.
Den inkomstgräns för en försörjningspliktig som avses i 3 mom. höjs med 590 mark för varje barn som inte har fyllt 18 år och som han skall försörja.
19 §Mottagande av deltidsarbete
Då en arbetslös tar emot deltidsarbete eller då en arbetstagares arbetsförhållande enligt 39 a § lagen om arbetsavtal har ombildats till ett arbetsförhållande på deltid, har han rätt till en sålunda jämkad arbetslöshetsdagpenning att denna och 75 procent av den del av lönen för deltidsarbetet, som överstiger 700 mark, under en månad sammanlagt kan uppgå till det belopp som annars hade kunnat betalas som dagpenning.
21 §Bisyssla
Vid utbetalningen av arbetslöshetsdagpenning skall lönen för bisyssla och annan arbetsinkomst beaktas så att dagpenningen och 75 procent av den del av löneinkomst eller annan arbetsinkomst, som överstiger 700 mark, under en månad sammanlagt kan såsom grundskydd stiga till det fulla beloppet av den arbetslöses grunddagpenning eller såsom förtjänstskydd till det belopp som annars hade kunnat betalas som dagpenning avvägd enligt förtjänsten.
22 §Grunddagpenningens belopp
Grunddagpenningens fulla belopp är 108 mark per dag.
24 §Barnförhöjning
Till en mottagare av arbetslöshetsdagpenning som skall försörja barn under 18 år betalas dagpenningen jämte barnförhöjning, vilken för ett barn är 22 mark, för två barn 32 mark och för tre eller flera barn sammanlagt 41 mark.
26 §Dagpenningsperiodens längd
Utan hinder av vad 1 mom. stadgar om det maximibelopp som utbetalas under fyra kalenderår i följd kan till den som fyllt 55 år innan maximitiden gått ut dessutom betalas dagpenning avvägd enligt förtjänsten högst till utgången av den kalendermånad under vilken han fyller 60 år.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991, dock så att 22 § 1 mom. träder i kraft den 1 juli 1991.
De markbelopp om vilka stadgas i 14 § 1, 3 och 4 mom., 19 § 1 mom., 21 § 2 mom., 22 § 1 mom. och 24 § motsvarar nivån för första kvartalet 1990.
Om den som har fyllt 60 år då denna lag träder i kraft utöver maximitiden om 500 dagar får betalda tilläggsdagar enligt 26 § 3 mom., betalas till honom sådana tilläggsdagar för en tid av högst 400 dagar.
Regeringens proposition 153/90
Socialutsk. bet. 40/90
Stora utsk. bet. 193/90
Helsingfors den 28 december 1990
Republikens President Mauno KoivistoSocial- och hälsovårdsminister Mauri Miettinen