994/1990

Sovjetunionens fiskefartyg får i enlighet med 2 § förordningen om verkställighet och tillämpning av överenskommelserna med Sverige och Sovjetunionen om fiske (1330/88), nedan kallad fiskeriavtalsförordningen, fiska 5 000 ton strömming och 500 ton vassbuk. Dessutom är det tillåtet att fiska högst 2 300 ton vassbuk såsom bifångst. Mängden torsk som erhålls i form av bifångst begränsas inte.

Samtidigt får högst 32 fartyg bedriva fiske, inberäknat service- och moderfartygen. Knutavståndet i trålen skall vara minst 16 eller maskvidden minst 28 millimeter. I övrigt skall vid fiske iakttagas i kraft varande fiskeföreskrifter i Finland.

Finska fiskefartyg får i enlighet med 4 § fiskeriavtalsförordningen fiska sammanlagt 105 ton lax och öring inom Sovjetunionens ekonomiska zon. Mängden torsk som erhålls i form av bifångst begränsas inte.

I fartygsförteckningen kan upptas fartyg som antecknats i fiskefartygsregistret och som bedriver yrkesmässigt laxfiske. Samtidigt får högst 15 fartyg bedriva fiske, av vilka sex från Åland samt fem från området vid Bottniska viken och fyra från området vid Finska viken. Om färre fartyg från något område än vad som är tillåtet fiskar, får andra fartyg fiska till dess fartyg från området i fråga börjar fiska. Vid fiske skall i kraft varande fiskeföreskrifter i Sovjetunionen iakttagas.

Innan fartygen anländer till det andra landets zon skall de hos en kustradiostation på engelska göra en fiskeanmälan, som innehåller fartygets igenkänningstecken, namn, radioanropssignal, position och uppgifter om storleken av den fångst som finns ombord på fartyget. Innan fartygen avlägsnar sig skall de, utöver det som ovan nämnts, uppge den erhållna fångstens storlek, särskilt för olika fiskarter. Sovjetunionens fartyg skall göra fiskeanmälan hos kustradiostationen i Helsingfors eller Mariehamn och de finska fartygen hos kustradiostationen i Riga.

Finska och svenska fiskefartyg får i enlighet med 3 och 4 §§ fiskeriavtalsförordningen fiska strömming, vassbuk och torsk inom den andra statens fiskezon på Östersjön, förutom inom det område som nämns i 1 § 4 punkten fiskeriavtalsförordningen.

Finska fiskefartyg får, inom det område som avses i 1 § 4 punkten fiskeriavtalsförordningen, fiska 450 ton strömming och 30 ton lax. I dessa mängder ingår övriga fiskarter som erhålls i form av bifångst.

Storleken av den fångst som avses i 7 § 2 mom. fiskeriavtalsförordningen får i fråga om både de finska och de svenska fiskefartygen uppgå till högst fem ton.

I de fartygsförteckningar som avses i 5 § fiskeriavtalsförordningen kan upptas fartyg som antecknats i fiskefartygsregistret och som bedriver yrkesmässigt fiske.

I den i 5 § fiskeriavtalsförordningen avsedda förteckningen över fartyg som bedriver laxfiske kan upptas 30 fartyg. Företräde har sådana fiskares fartyg, som tidigare har bedrivit laxfiske i egentliga Östersjön eller sådana för vilka detta fiske är av särskild betydelse. Av fartygen skall 13 vara från Åland samt 11 från området vid Bottniska viken och sex från området vid Finska viken. Samtidigt får högst sju fartyg bedriva fiske, av vilka tre från Åland samt två från området från Bottniska viken och två från området vid Finska viken. Om färre fartyg från något område än vad som är tillåtet fiskar, får andra fartyg fiska till dess fartyg från området i fråga börjar fiska.

Antalet fartyg som fiskar strömming, vassbuk och torsk samt bedriver fiske som avses i 7 § 2 mom. fiskeriavtalsförordningen begränsas inte.

Innan de finska och de svenska fartygen anländer till det andra landets fiskezon skall de till dess kustradiostation göra fiskeanmälan, som innehåller fartygets igenkänningstecken, namn, radioanropssignal, position, ankomsttid, föremålet för fisket, storleken av den fångst som finns ombord på fartyget samt områdets igenkänningstecken. Innan fartygen avlägsnar sig skall de meddela motsvarande uppgifter samt uppge den erhållna fångstens storlek.

Detta beslut träder i kraft den 1 januari 1991 och gäller till den 31 december 1991.