Skattestyrelsens beslut om begränsning av skyldigheten att utge innehållningsbevis och om tillgodoräknande av förskottsinnehållning
- Typ av författning
- Beslut
- Meddelats
- Uppdaterad författning
- 973/1990
Den ursprungliga författningens text
I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.
Skattestyrelsen har med stöd av 20 § 2 mom. lagen den 28 november 1959 om förskottsuppbörd (418/59), sådant det lyder i lagen den 26 juni 1981 (482/81), och med stöd av 105 § 1 mom. beskattningslagen den 12 december 1958 (482/58), sådant det lyder i lagen den 29 december 1988 (1236/88) och 3 mom., sådant det lyder i lagen den 30 april 1982 (313/82), bestämt:
1 §
Innehållningsbeviset skall inte utges:
för pension eller livränta, skattepliktig sytning icke medräknad, som utbetalats i pengar;
för dag-, moderskaps-, faderskaps- och föräldrapenning samt för annan ersättning för minskade inkomster eller försämrad utkomst, som grundar sig på sjukförsäkringslagen, folkpensionslagen eller patientskadelagen;
för dagpenning som utbetalats med stöd av obligatoriskt olycksfalls- eller trafikskadeskydd, ej heller för annan ersättning för bortfall av inkomst eller försörjning;
för belopp som erhållits för försäkringsprestation på grund av personförsäkring, premieåterbäring och återköp, som avses i 58 § lagen om skatt på inkomst och förmögenhet;
för dagpenning som utbetalats med stöd av annan försäkring än den som avses i 2, 3 och 4 punkten eller för annan motsvarande ersättning för bortfall av inkomst eller försörjning;
för dagpenning eller ersättning för förlorad förvärvsinkomst som utbetalats med stöd av lagen om smittsamma sjukdomar (583/86);
för ersättning för bortfall av inkomst eller försörjning som utbetalats med stöd av lagen om ersättning för brottsskador av statsmedel (935/73);
för förmåner som utbetalats med stöd av lagen om utkomstskydd för arbetslösa (602/84) eller för utbildningsstöd som avses i lagen om sysselsättningsfrämjande utbildning (31/76);
för sysselsättningsstöd som med stöd av sysselsättningsförordningen (737/87) utbetalats till en arbetslös arbetssökande som ämnar bli företagare, till en arbetslös arbetssökande som genomgår träning för arbetslivet eller till en arbetslös person med handikapp eller till en fysisk person som avlönar en arbetslös person och för motsvarande understöd utbetald med stöd av lagen om yrkesvägledning (43/60);
för ersättning för förlorad förvärvsinkomst som avses i 10 a § lagen om studiestöd (95/87) och som utbetalats i form av vuxenstudiepenning;
för stöd för vård av barn i hemmet;
för periodisk ersättning som betalats med stöd av statstjänstemannalagen (755/86);
för särskild ersättning som betalas med stöd av lagen om särskild ersättning till make till tjänsteman inom utrikesrepresentationen (657/89);
för sjöarbetsinkomst som avses i 93 § och 94 § 1 mom. lagen om skatt på inkomst och förmögenhet;
för sådana inom byggnadsbranschen utbetalda semesterlöner, semesterersättningar och semesterpremier (semesterpenningar), som arbetsgivaren enligt riksomfattande kollektivavtal redovisat i Postbanken på arbetsgivarorganisations särskilda postgirokonto.
2 §
Förskottsinnehållningar på de i 1 § nämnda, i Finland erhållna inkomsterna räknas den skattskyldige till godo på grund av uppgifter som givits i prestationsutbetalarens årsanmälan med stöd av 34 § förordningen om förskottsuppbörd eller i det inbetalningskort för oregistrerad arbetsgivare, som avses i 31 § förordningen om förskottsuppbörd.
3 §
Förskottsinnehållning på annan än i 1 § nämnd inkomst kan vid beskattningen räknas till godo på grund av uppgifter som givits i årsanmälan med stöd av 34 § förordningen om förskottsuppbörd eller i det inbetalningskort för oregistrerad arbetsgivare som avses i 31 § förordningen om förskottsuppbörd, om innehållningsbeviset förtappats eller om skattskyldig av någon annan orsak inte kunnat foga innehållningsbevis till sin skattedeklaration.
4 §
I 103 § 1 mom. beskattningslagen avsett förskott, som med stöd av internationellt avtal överförts från en främmande stat till Finland, räknas den skattskyldige till godo på basen av den utredning som behörig skattemyndighet i den andra avtalsslutande staten givit.
5 §
Detta beslut träder i kraft den 1 december 1990. Beslutet tillämpas första gången på prestationer som utbetalas under år 1990 och vid beskattningen för år 1990.
Genom beslutet upphävs skattestyrelsens beslut den 19 oktober 1989 om begränsning av skyldigheten att utge innehållningsbevis och om tillgodoräknande av förskottsinnehållning (954/89).
Helsingfors den 11 oktober 1990
Generaldirektör Jukka TammiÖverinspektör Merja Hartikka-Simula