1165/1987
Dokumentversioner
Given i Helsingfors den 23 december 1987
Lag om ändring av tullagen
I enlighet med riksdagens beslut
ändras i tullagen av den 14 juli 1978 (573/78) 3 § 2 mom., 5 § 7 punkten, 8 § j-punkten, 11 §, 12 § 3 mom., 17 § 1 mom., 18 och 19 §§, 23 § 2 mom., 25, 26 och 29 §§, 31 § 1 mom., 34 och 35 §§, 36 § 1 mom. 4 punkten, 44 § 2 mom., 47 och 48 §§, 49 § 3 mom., 58 § 2 mom., 61 § 1 mom. 1 punkten och 63 §,
av dessa lagrum 12 § 3 mom. sådant det lyder i lag av den 19 december 1980 (910/80), 23 § 2 mom., 44 § 2 mom., 47 § och 49 § 3 mom. sådana de lyder i lag av den 9 juli 1982 (547/82), samt
fogas till 8 § en ny k-punkt, varvid den nuvarande k-punkten blir l-punkt, samt till lagen nya 37 a, 37 b och 48 a §§ som följer:
3 §
Distriktstullkammaren kan av särskilda skäl och på de villkor som den fastställer bestämma att utrikestrafik kan ske även längs andra vägar än vad som stadgas i 1 mom.
5 §
Då tullåtgärder vidtages äger vederbörande myndighet rätt att:
7) med beaktande av Finlands övriga internationella avtalsförpliktelser förhindra utförsel av viss vara till ett land med vilket Finland ingått avtal om motarbetande av smuggling samt av vara som levererats till Finland under återexportförbud;
8 §
I denna lag avses med:
j) tullbrott lurendrejeri, skattebedrägeri, brott som avses i 38 kap. 13 och 14 §§ strafflagen samt brott mot denna lag eller någon annan lag, vars verkställighet ankommer på tullverket, ävensom brott mot stadganden och bestämmelser som utfärdats med stöd av en sådan lag;
k) tullanstalt distriktstullkammare, tullkammare och tullstation; samt med
11 §
Är införsel eller utförsel av en vara förbjuden eller beroende av tillstånd, är även genomförsel av varan förbjuden, om inte annorlunda stadgas i någon annan lag eller i förordning. Den myndighet som har rätt att bevilja tillstånd för införsel eller utförsel av en vara kan dock tillåta genomförsel av den på de villkor som myndigheten fastställer.
12 §
Finns det behov att uppskjuta slutförandet av förtullningen eller tullräkningens betalning, kan varan utlämnas till en kontantkund mot säkerhet som godkänts av tullmyndigheten.
17 §
Distriktstullkammaren kan i enskilda fall förlänga tullklareringstiden och bevilja annat undantag från deklarationsskyldigheten. I övriga fall kan undantag från tullklareringsförfarandet beviljas av tullstyrelsen.
18 §
En vara som införts till landet skall, om den inte genast tullklareras på det sätt som nämns i 10 §, föras till en tullterminal för att förvaras där för varuhavarens räkning.
19 §
Tillstånd att hålla tullterminal beviljas av tullstyrelsen på ansökan och på de villkor som tullstyrelsen fastställer eller, om ansökan gäller tillstånd att hålla tullterminal på en allmän trafikplats, av distriktstullkammaren.
Tullstyrelsen och distriktstullkammaren kan återkalla det tillstånd som avses i 1 mom., om villkoren i tillståndet inte iakttas eller om de förhållanden som var rådande då tillståndet beviljades väsentligt har förändrats, eller om det annars finns vägande skäl för återkallandet.
23 §
Tillstånd att inrätta friområde beviljas av statsrådet, som fastställer villkoren för lagerverksamheten.
25 §
Tullager är allmänt tullager, enskilt tullager och provianteringslager. Allmänt tullager är avsett för allmänt bruk, och enskilt tullager är ett lager som hålls av en registrerad kund för eget behov. Provianteringslager är avsett för bruk som nämns i 15 § 1 punkten och 16 § 2 punkten tullskattelagen och för förvaring av varor avsedda för försäljning i en skattefri butik samt av varor avsedda för export. Tullstyrelsen bestämmer vilka varor som får förvaras i provianteringslager.
26 §
Varor får förvaras i allmänt tullager och enskilt tullager under högst ett år. Distriktstullkammaren kan av särskilda skäl förlänga denna tid.
29 §
Tillstånd att inrätta tullager beviljas av distriktstullkammaren. I tillståndsbeslutet, vilket ges för viss tid, skall villkoren för lagerverksamheten fastställas. Tillstånd att inrätta enskilt tullager kan beviljas endast då det inte är ändamålsenligt att upplagra varor på friområde eller i allmänt tullager.
Distriktstullkammaren kan återkalla i 1 mom. nämnt tillstånd som den beviljat, om villkoren i tillståndet inte iakttas, om de förhållanden som var rådande då tillståndet beviljades väsentligt har förändrats, eller om det annars finns vägande skäl för återkallandet.
Tullstyrelsen kan begränsa eller förbjuda upplagring av varor i tullager, om upplagringen inte är ägnad att främja exporten, någon annan produktionsverksamhet eller allmänt viktig import.
31 §
Finansministeriet beviljar på de villkor som ministeriet bestämmer inhemska bolag, staten eller kommunerna tillstånd att inrätta skattefria butiker.
34 §
Har tull eller del av tull inte blivit fastställd eller har tull återburits till ett för stort belopp på grund av oriktig tillämpning av tulltariffen eller något annat skattestadgande, på grund av ett räknefel eller ett därmed jämförbart misstag eller på grund av att distriktstullkammaren till någon del inte har prövat saken, skall distriktstullkammaren, om ärendet inte annars är anhängigt eller avgjort genom ett laga kraft vunnet beslut med anledning av besvär, rätta sitt beslut (tullrättelse till skattetagarens fördel). Rättelsen skall göras inom ett år från ingången av kalenderåret efter det under vilket tullen eller tullrestitutionen fastställdes. Innan tullrättelse sker skall varuhavaren om möjligt beredas tillfälle att bli hörd.
Utgör varor som införs i flera partier en helhet, räknas den i 1 mom. stadgade tiden från ingången av kalenderåret efter det under vilket det bestämdes att tull eller tullrestitution för det sista partiet skulle betalas.
35 §
Uppdagas det att tull helt eller till en del blivit obetald med anledning av att varuhavaren helt eller delvis försummat sin deklarationsskyldighet eller för tullbeskattningen medvetet eller oavsiktligt lämnat bristfällig, vilseledande eller felaktig tulldeklaration eller annan uppgift eller handling, eller har tull av liknande orsak återburits till ett för stort belopp, skall distriktstullkammaren påföra varuhavaren tull som av nämnda skäl inte fastställts eller återburits till ett för stort belopp (efterförtullning). Innan efterförtullning sker skall varuhavaren om möjligt beredas tillfälle att bli hörd.
Efterförtullning skall äga rum inom tre år från ingången av kalenderåret efter det under vilket det bestämdes eller borde ha bestämts att tullen eller tullrestitutionen skulle betalas eller under vilket brott skedde mot ett villkor som utgjorde förutsättning för tullfrihet eller nedsatt tull.
Utgör varor som införs i flera partier en helhet, räknas den tid som i 2 mom. stadgas för efterförtullning enligt den tidpunkt då det bestämdes eller borde ha bestämts att tullen eller tullrestitutionen för det sista partiet skulle betalas.
36 §
Tull kan höjas (tullhöjning):
4) om någon som kommer till landet medvetet eller av grov vårdslöshet försummat sin deklarationsskyldighet genom att till landet införa eller försöka införa en större mängd varor tullfritt än vad han enligt 11 § tullskattelagen eller något annat stadgande eller någon bestämmelse har rätt till, och saken inte skall behandlas som tullbrott, med 100 procent.
37 a §
Tullhöjning som nämns i 36 § och felavgift som nämns i 37 § kan inom den i 35 § stadgade tiden fastställas även efter det förtullningsbeslut har givits.
37 b §
Vad som i denna lag stadgas om tullrättelse, efterförtullning och tullhöjning gäller i tillämpliga delar också tullrestitutioner som betalas på ansökan.
44 §
Speditören eller den som annars handhaft tullklareringen av en vara svarar dock inte för att tull betalas, om han inte har medverkat till eller kunnat medverka till att förtullningen blivit felaktig eller fördröjts och tillförlitlig utredning om detta framläggs.
47 §
Finner distriktstullkammaren på grund av att varuhavaren yrkar på tullrättelse, med anledning av besvär eller av någon annan orsak att tull har fastställts till ett för stort belopp eller återburits till ett för litet belopp, skall distriktstullkammaren rätta sitt beslut, om ärendet inte har avgjorts genom ett laga kraft vunnet beslut med anledning av besvär (tullrättelse till varuhavarens fördel).
Tullrättelse kan göras inom tre år från ingången av kalenderåret efter det under vilket tullen eller tullrestitutionen fastställdes, eller senare på skriftligt yrkande som varuhavaren framställer inom nämnda tid.
Utgör varor som införs i flera partier en helhet, räknas rättelsetiden från ingången av kalenderåret efter det under vilket det bestämdes att tullen eller tullrestitutionen för det sista partiet skulle betalas.
48 §
Ändring i en distriktstullkammares beslut söks hos tullstyrelsen genom besvär. Besvärsrätt på statens vägnar har tullombuden vid distriktstullkamrarna. Besvärsskriften skall tillställas tullanstalten inom besvärstiden.
Besvärstiden i ett ärende som gäller fastställande av tull eller tullrestitution är tre år räknat från ingången av kalenderåret efter det under vilket tullen eller tullrestitutionen fastställdes, dock alltid minst 60 dagar från delfåendet. I fråga om besvär över andra beslut av distriktstullkammaren än sådana som gäller fastställande av tull eller tullrestitution är besvärstiden 30 dagar från delfåendet. Besvärstiden för tullombuden är 30 dagar från det beslutet fattades.
Utgör varor som införs i flera partier en helhet, räknas besvärstiden från ingången av kalenderåret efter det under vilket det bestämdes att tullen för det sista partiet skulle betalas.
I övrigt gäller angående besvär vad som stadgas i lagen om ändringssökande i förvaltningsärenden (154/50).
Vad som stadgas om grundbesvär i lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/61) tillämpas inte på ärenden som avses i denna lag.
48 a §
Rättar distriktstullkammaren på det sätt som avses i 47 § sitt beslut i enlighet med varuhavarens yrkande, förfaller besvären.
Till den del distriktstullkammaren anser att de yrkanden som varuhavaren framställt i besvären inte ger anledning till rättelse av dess beslut, skall distriktstullkammaren avge sitt utlåtande med anledning av besvären och utan dröjsmål tillställa tullstyrelsen de handlingar som bildats vid behandlingen av ärendet.
49 §
Har tull till följd av tullrättelse eller besvär återburits, betalas på det återburna beloppet en ränta vars storlek stadgas genom förordning. Ränta räknas från den dag då yrkande på rättelse eller besvär gjordes anhängigt eller, om tullräkningen betalts först efter nämnda tidpunkt, från betalningsdagen till den dag då beloppet återbetalas. Har i det ärende som avses i besvären tidigare framställts rättelseyrkande som har förkastats, räknas räntan från den dag då yrkandet blev anhängigt. Ränta betalas inte på återburen tull som är lägre än ett belopp om vilket stadgas genom förordning.
58 §
I ett tullbrottmål har förundersökningsledaren eller någon annan tullman som förordnats till uppgiften rätt att delge stämningar och övriga tillkännagivanden på samma sätt som en stämningsman.
61 §
Beslagtagen vara får, såvida icke annorstädes i lag annat stadgats, innan den dömes förverkad:
1) efter distriktstullkammarens prövning utlämnas till ägaren mot säkerhet;
63 §
Varor som förverkats eller överlåtits till staten samt sådana varor under tullövervakning, som inte har förtullats eller för vilka tullen inte har betalts inom stadgad tid, skall säljas på tullauktion. På tullauktion skall även säljas sådana varor som lämnats kvar hos tullmyndigheten och som varuhavaren trots uppmaning om vilken stadgas i förordning inte har avhämtat inom sex månader från det tullräkningen betalades.
Kan en vara som avses i 1 mom. inte säljas på grund av lagstiftning som begränsar användning och försäljning av den eller av någon annan orsak som hänför sig till varans art, får den, om finansministeriet så bestämmer och om inte annat stadgas särskilt, överlämnas till en statlig inrättning för användning vid denna eller av särskilda skäl även för annat bruk eller, om varan inte har något nämnvärt försäljnings- eller bruksvärde, förstöras.
Finansministeriet kan även bestämma att i 1 mom. angivna varor, vilkas försäljning inte är ändamålsenlig, utan att säljas på tullauktion får överlämnas till en statlig inrättning för användning vid denna eller av särskilda skäl även för annat bruk.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.
Tillstånd att hålla tullterminal och tullager som givits innan denna lag trätt i kraft gäller tills vidare på tidigare villkor. Distriktstullkammaren kan likväl vid behov återkalla tillståndet eller ändra villkoren för detta.
Denna lag tillämpas även på icke avgjorda tullrättelser, ordinarie besvär och grundbesvär som anhängiggjorts innan lagen trätt i kraft. I fråga om besvär skall härvid likväl inte tillämpas det rättelseförfarande som avses i 48 a §.
Regeringens proposition 94/87Statsutsk. bet. 52/87
Stora utsk. bet. 102/87
Helsingfors den 23 december 1987
Republikens President
Mauno Koivisto
Finansminister
Erkki Liikanen