1031/1987

Given i Helsingfors den 18 december 1987

Lag om ändring av lagen om bekämpningsmedel

I enlighet med riksdagens beslut

ändras i lagen den 23 maj 1969 om bekämpningsmedel (327/69) 7 §, sådan den lyder i lag av den 10 februari 1984 (159/84), och

fogas till lagen nya 7 a-7 e §§ som följer:

7 §

För täckning av de kostnader som uppstår på grund av behandlingen av ansökningar om registrering av bekämpningsmedel och av förandet av bekämpningsmedelsregistret skall till staten betalas följande avgifter:

1) 5 000 mark för varje preparat då ansökan om registrering görs, och

2) 2,5 procent av det omsättningsskattefria nettoförsäljningspriset på bekämpningsmedel, som sålts eller överlåtits eller använts på annat sätt under det föregående kalenderåret.

Skyldig att erlägga avgift enligt 1 mom. 2 punkten är importören och den inhemska tillverkaren till den del de har sålt eller överlåtit bekämpningsmedel till en partiaffär, ett detaljhandelsföretag eller till en förbrukare eller använt det själva. Till den del importören eller den inhemska tillverkaren har sålt eller annars överlåtit bekämpningsmedel till andra än dem som nämns ovan är den som anskaffat bekämpningsmedlet skyldig att betala avgift.

7 a §

Den betalningsskyldige skall självmant betala in avgiften på jordbruksstyrelsens postgirokonto. Den betalningsskyldige skall även utan särskild uppmaning på en blankett, för vilken jordbruksstyrelsen fastställer formuläret, meddela jordbruksstyrelsen de mängder som han sålt, överlåtit och använt året innan samt grunderna för beräkningen av den inbetalda avgiften. I meddelandena från en importör och från en inhemsk tillverkare skall dessutom ingå en specificering av sådan försäljning och annan överlåtelse för vilken den som lämnar meddelandet inte är betalningsskyldig samt namn och adress på dem till vilka bekämpningsmedel har levererats. Även de mängder bekämpningsmedel som levererats till respektive mottagare skall meddelas. Avgiften skall betalas och meddelandet lämnas årligen före utgången av juni.

7 b §

Om ett i 7 a § nämnt meddelande trots uppmaning inte har lämnats eller om det inte ens efter rättelse kan godkännas som grund för fastställande av avgiften, skall jordbruksstyrelsen, sedan den betalningsskyldige beretts tillfälle att bli hörd, fastställa avgiften enligt uppskattning.

Om den betalningsskyldige utan giltigt skäl försummat att lämna meddelande i rätt tid eller lämnat ett väsentligen bristfälligt meddelande, skall jordbruksstyrelsen förordna att avgiften skall höjas med högst 20 procent. Om han ännu efter att bevisligen ha mottagit en uppmaning i saken, utan godtagbart hinder helt eller delvis underlåter att lämna meddelande, skall avgiften höjas med ytterligare högst 20 procent. Har den betalningsskyldige medvetet eller av grov vårdslöshet lämnat ett väsentligen oriktigt meddelande, skall avgiften höjas till högst det dubbla beloppet.

Om avgiften inte har betalts inom utsatt tid uppbärs, räknat från den tidpunkt då den betalningsskyldige självmant borde ha betalt avgiften fram till betalningsdagen, en årlig dröjsmålsränta om 18 procent.

7 c §

Har ett förhållande eller en åtgärd givits en rättslig form som inte motsvarar sakens egentliga natur eller syfte, skall vid fastställandet av avgiften förfaras som om riktig form hade använts. Har någon uppenbart vidtagit en åtgärd i syfte att undgå avgift, har jordbruksstyrelsen rätt att fastställa avgiften enligt uppskattning.

7 d §

Jordbruksstyrelsen skall kontrollera att de avgifter som kommit in har betalts till rätt belopp, ge uppmaning om fullgörande av försummad skyldighet att lämna meddelande samt vid behov påföra och uppbära avgift, förhöjning och dröjsmålsränta.

Om uppbörd av obetald avgift gäller vad som stadgas särskilt.

Om avgiften genom beslut av en besvärsmyndighet har avlyfts eller sänkts, skall jordbruksstyrelsen utan ansökan återbetala det överskjutande beloppet och ränta på beloppet enligt lagen om skatteuppbörd (611/78).

7 e §

Ändring i debitering som verkställts av jordbruksstyrelsen får sökas genom besvär. I fråga om besvär gäller vad som stadgas särskilt. Avgift, förhöjning och dröjsmålsränta skall dock betalas trots att besvär anförts, om inte besvärsmyndigheten bestämmer annat.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

Regeringens proposition 112/87
Jord- och skogsbrukutsk. bet. 6/87
Stora utsk. bet. 84/87

Helsingfors den 18 december 1987

Republikens President
Mauno Koivisto

Jord- och skogsbruksminister
Toivo T. Pohjala

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.