1120/1985

Har arbetstagare innan hans invaliditet begynt varit bosatt i Finland minst fem år och har invaliditeten börjat innan 360 dagar har förflutit efter det att arbetsförhållandet upphörde, skall även tiden mellan invaliditetens början och uppnåendet av pensionsåldern räknas såsom till pension berättigande tid, då den invalidpension som beviljas på grund av detta arbetsförhållande fastställs. Vid beräknandet av den tid av 360 dagar som avses ovan beaktas inte de dagar då arbetstagaren har haft studieledighet i enlighet med lagen om studieledighet (273/79) samt de dagar för vilka arbetstagaren har fått dagpenning i enlighet med lagen om utkomstskydd för arbetslösa (602/84), de sistnämnda dock högst till det antal som motsvarar det i 26 § lagen om utkomstskydd för arbetslösa stadgade maximiantalet dagar för vilka kan betalas enligt förtjänsten avvägd dagpenning. Har arbetsförhållandet inte fortgått minst fyra månader, räknas på grund av detta såsom till pension berättigande tid den tid som återstår till uppnåendet av pensionsåldern endast för så vitt arbetstagaren inte på grund av arbets- eller tjänsteförhållande eller företagarverksamhet, som begynt före förstnämnda arbetsförhållande, har rätt till ett i lag stadgat eller på offentlig pensionsstadga grundat pensionsskydd sålunda att vid fastställandet av hans invalidpension i enlighet med detta pensionsskydd nämnda tid eller motsvarande arbetsförtjänst redan beaktas. Vad som stadgas ovan i detta moment tillämpas likväl inte vid uträkning av beloppet av ålderspensionen eller av sådan invalidpension, för vilken den till grund liggande arbetsoförmågan begynt efter det år då arbetstagaren uppnådde 63 års ålder, såvida arbetstagaren inte under det år han uppnådde nämnda ålder, med beaktande även av sådant arbetsförhållande i dess helhet, vilket upphört under nämnda år, haft arbete som omfattas av denna lag under sammanlagt minst fyra månader. Likaså räknas vid fastställande av kvinnlig arbetstagares invalidpension den tid som återstår till uppnåendet av pensionsåldern såsom till pension berättigande tid, såvida hon mellan den tidpunkt då nämnda 360 dagar förflutit och den tidpunkt då invaliditeten börjat, vilken tid får uppgå till högst nio år, har haft i 4 § 5 mom. åsyftat barn som är yngre än tre år, dock ej såvida den tid som återstår till uppnåendet av pensionsåldern eller motsvarande arbetsförtjänst, utan att barnavårdstiden på nämnda sätt beaktas, skall räknas såsom till pension berättigande tid på grund av annat arbets- eller tjänsteförhållande eller företagarverksamhet. Har sådan kvinnlig arbetstagares arbetsförhållande inte fortgått minst fyra månader, gäller om fastställande av den till pension berättigande tiden i tillämpliga delar vad som stadgas i detta moment.

Skall till arbetstagare som erhållit i enlighet med 3 mom. fastställd invalidpension eller förtidspension enligt lagen om förtidspension för frontveteraner (13/82) senare betalas pension på grund av ålder eller ny invaliditet, räknas för det arbetsförhållandes del, på vilket detta moment hade tillämpats, såsom till pension berättigande tid även den tid under vilken han erhöll nämnda tidigare pension efter det han fyllt 23 år. Om dock ny invalidpension beviljas på grund av en sådan invaliditet som har börjat inom ett år efter det att den tidigare pensionen upphörde, eller om pension beviljas med anledning av samma sjukdom, lyte eller skada som den tidigare pensionen, fastställs den nya pensionen enligt samma grunder som den tidigare. Då ny pension, i de fall som avses ovan eller i 7 § 2 mom. lagen om pension för arbetstagare i kortvariga arbetsförhållanden eller i 12 § 2 mom. lagen om sjömanspensioner, fastställs enligt samma grunder som en tidigare pension, skall ett arbets- eller tjänsteförhållande eller företagarverksamhet som har fortgått efter det att den tidigare pensionen upphörde lämnas obeaktat.

Utreds det på grund av uppgift av arbetstagare eller förmånstagare att den pensionsgrundande lönen i arbetstagarens eller förmånslåtarens senaste arbetsförhållande, som omfattas av denna lag, av undantagsskäl varit lägre än hans i enlighet med 9 § justerade lön i samma arbetsförhållande, innan sådant skäl yppade sig, under så lång tid att den större lönen kunde anses såsom stabiliserad, och inverkar denna omständighet väsentligt på pensionsskyddet, anses såsom pensionsgrundande lön medelbeloppet av den arbetsförtjänst som han hade haft, om nämnda skäl inte hade förelegat. Detsamma gäller även övriga av denna lag omfattade arbetsförhållanden, såvida de upphört under en tid om 360 dagar närmast före pensionsfallet. Härvid lämnas dock sådana dagar obeaktade, för vilka arbetstagaren eller förmånslåtaren har fått dagpenning i enlighet med lagen om utkomstskydd för arbetslösa, dock högst det antal som motsvarar det i lagens 26 § stadgade maximiantalet dagar för vilka kan betalas en enligt förtjänsten avvägd dagpenning. Utreds det att den pensionsgrundande lönen av undantagsskäl är på motsvarande sätt högre än ovan nämnda stabiliserade arbetsförtjänst, kan den pensionsgrundande lönen på samma sätt sänkas. Utan hinder av vad som i 2 § 3 och 4 mom. stadgas om arbetsförhållandes upphörande på grund av förändring i arbetstiden, anses nämnda arbetsförhållande ha fortgått utan avbrott vid tillämpningen av detta moment.

Av pensionsanstalt eller pensionsskyddscentralen med stöd av denna lag fastställd avgift jämte en på avgiften för tiden för betalningsdröjsmål beräknad dröjsmålsränta enligt 16 procent per år får utsökas utan dom eller utslag på det sätt som stadgas i lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/61).