627./1980

Given i Helsingfors den 29 augusti 1980.

Förordning om ändring av lotsningsförordningen.

På föredragning av handels- och industriministern upphäves i lotsningsförordningen av den 5 december 1957 (393/57) 30 § 4 mom. samt 31–34 och 36 §§, av dessa lagrum 30 § 4 mom. sådant det lyder i förordning av den 14 juli 1967 (320/67), 31 § sådan den lyder delvis ändrad genom förordning av den 16 maj 1980 (347/80) och 32 § sådan den lyder delvis ändrad genom förordning av den 22 januari 1971 (62/71), ändras 9 § 3 och 4 mom., 10 och 13 §§, 17 § 1 mom., rubriken för 3 kap., 29 § 1 mom. 3 punkten, 35 §, 37 § 1 mom. och 38–41 §§, av dessa lagrum 35 § sådan den lyder ändrad genom förordningar av den 25 mars 1966 och den 22 april 1977 (178/66 och 330/77) och 40 § sådan den lyder i förordning av den 20 mars 1975 (210/75), samt fogas till 20 § ett nytt 4 mom., som följer:

9 §.

Som lotssignal användes vid dager den internationella flaggsignalen G och om natten blinksignalen G.

Lotssignalen G kan även givas såsom ljudsignal, ehuru användning av denna ljudsignal i allmänhet bör undvikas, i synnerhet i livligt trafikerade farleder.

10 §.

Signal för tillkallande av lots besvaras från lotsstation:

vid dager, om lots kan begiva sig till fartyget, genom att den internationella signalflaggan H hissas och i annat fall genom att signalflaggan H halas; samt

under mörker, om lots kan begiva sig till fartyget, genom att ett fast rött, runt hela horisonten synligt ljus visas och i annat fall genom att det fasta röda ljuset släckes, varjämte meddelande om saken kan göras genom blinksignal.

13 §.

Lots, som på grund av hårt väder eller av annan orsak icke kan gå ombord på fartyg, som skall lotsas, kan utföra lotsningen från båten. Härvid utfärdas instruktioner främst per radio eller ges order enligt följande:

rakt framåt genom att lotsflagga eller vitt signalljus hålles rakt upp;

ändra kurs genom att lotsflaggan eller det vita signalljuset svänges i den riktning, vartåt kursen skall ändras; och

stopp genom att lotsflaggan eller den vita flaggan svänges åt båda sidorna av båten.

17 §.

Har lots efter kallelse inställt sig på fartyg för att utföra lotsning, men fördröjes förrättningen utan hans förvållande, är jourhavanden på lotsstationen berättigad att återkalla lotsen, om denne behöves för annat lotsningsuppdrag.

Har avfärden fördröjts mer än två timmar efter lotsens ankomst till fartyget, är han berättigad att även utan dylik kallelse avlägsna sig.


20 §.

Närmare anvisningar om lotsning utfärdas av sjöfartsstyrelsen.

3 kap.

Lotsningsavgift samt ersättningar till staten och lots.

29 §.

För lotsning uppbäres lotsningsavgift enligt fastställd taxa, som beräknas efter fartygets nettodräktighet och lotsningsdistansen. Härvid bör beaktas, att


3) för bogserad stockflotte erlägges lotsningsavgift sålunda, att två kubikmeter fast mått anses motsvara ett registerton.


35 §.

Har lots efter kallelse vid utsatt tid infunnit sig för att utföra lotsning, men har lotsningen icke börjat inom en timme efter hans ankomst till fartyget, uppbäres av fartyget till staten för varje påbörjad timme, som överskjuter den nämnda timmen, väntepenning enligt fastställd taxa, till dess lotsningen börjar eller lotsen med stöd av 17 § avlägsnar sig från fartyget.

Har lots på kallelse vid utsatt tid infunnit sig på överenskommen plats för att invänta fartyg under resa, men har fartyget icke anlänt dit inom två timmar, uppbäres av fartyget till staten för varje påbörjad timme, som överskjuter nämnda två timmar, väntepenning enligt fastställd taxa, till dess lotsningen börjar eller lotsen med stöd av 17 § avlägsnar sig från vänteplatsen.

Meddelar befälhavaren, då lotsen kommer ombord, eller under den i 1 mom. nämnda väntetiden, att han icke ämnar anlita lots, uppbäres av fartyget till staten i 1 mom. avsedd väntepenning, likväl för minst två timmar.

Avlägsnar sig lots från fartyg eller från avtalad plats för inväntande av fartyg utan att påbörja lotsning, uppbäres av fartyget till staten ersättning för lotsens resekostnader.

37 §.

Har lots jämte biträde av storm eller annan av dem icke beroende orsak hindrats att efter lotsning lämna fartyget och nödgats åtfölja detta längre väg än den, för vilken lotsningsavgift för den utförda lotsningen erlägges, skall befälhavaren draga försorg om att lotsen jämte biträde beredes tillfälle att med första lägenhet återvända till sin stationsort och giva lotsen intyg om det inträffade. Om lotsen vid ovan nämnda tillfälle medfört båt, är fartygets befälhavare skyldig att låta sända den till lotsens förläggningsplats eller ersätta värdet av båten jämte tillbehör. Har uppgörelse om båtens och tillbehörens värde icke kunnat träffas, kan saken hänskjutas till domstol för avgörande.


38 §.

Reser lots för utförande av lotsning på anhållan från lotsstation till avtalad plats, som ligger längre bort än vad utförandet av lotsningen skulle förutsätta, eller åtföljer han efter slutförd lotsning i det i 37 § 1 mom. avsedda fallet eller på anhållan fartyget längre väg än den, för vilken lotsningsavgift för den utförda lotsningen erlägges, kan av fartyget till staten uppbäras ersättning för lotsens resekostnader och övriga av resan föranledda kostnader.

39 §.

För lotstjänstgöring på finska staten tillhörigt fartyg, som befinner sig på kryssning eller bevaknings- eller annan därmed jämförbar färd, erlägges icke i 29 § avsedd lotsningsavgift. Avgift erlägges ej heller för tjänstgöring på utländskt örlogsfartyg under officiellt besök som det avlägger i Finland.

40 §.

Lotsningsavgift och väntepenning erlägges till staten efter avslutad lotsning med stöd av den av lotsen uppgjorda och av fartygets befälhavare godkända lotsningsräkningen. Fartygets befälhavare är skyldig att lämna lotsen de för uppgörandet av räkningen erforderliga uppgifterna om fartyget.

41 §.

Har lots i enlighet med 27 § bistått fartyg i nöd, skall befälhavaren erlägga skälig ersättning för hans utgifter. Har kostnader förorsakats genom användning av fartyg eller annan utrustning, som tillhör staten, skall befälhavaren ersätta även dem. Har överenskommelse om ersättningsbeloppet icke kunnat träffas, kan saken hänskjutas till domstol för avgörande.


Denna förordning träder i kraft den 1 september 1980.

I fråga om Päijänne lotsfördelning, Vaala och Ristiina lotsstationer samt lotsstationerna för grundfarleder i Saimens lotsfördelning tillämpas likväl fortfarande 30 § 4 mom., 31–36 §§, 37 § 1 mom. och 38–41 §§ lotsningsförordningen, sådana de lyder vid denna förordnings ikraftträdande.

Helsingfors den 29 augusti 1980.

Republikens President
URHO KEKKONEN

Handels- och industriminister
Ulf Sundqvist

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.