1002/1977

Given i Helsingfors den 23 december 1977.

Lag om ändring av beskattningslagen.

I enlighet med riksdagens beslut

upphäves i beskattningslagen av den 12 december 1958 (482/58) 75 §, sådan den lyder i lag av den 25 juli 1975 (611/75),

ändras 3 §, 34 § 5 mom., 35 § 3 mom., 63 § 1 mom., 63 a, 64, 64 a och 71 §§, den inledande meningen i 72 § 1 mom., 79 §, 82 § 2 mom., 82 a § 1 mom. samt 100 a, 142 och 145 §§,

av dessa lagrum 35 § 3 mom. sådant det lyder i lag av den 20 juni 1967 (305/67), 71 § sådan den lyder delvis ändrad genom sistnämnda lag, 34 § 5 mom. och 63 § 1 mom. sådana de lyder i lag av den 15 december 1972 (800/72), 82 § 2 mom. och 82 a § 1 mom. sådana de lyder i lag av den 31 december 1974 (1024/74), 63 a och 64 a §§, den inledande meningen i 72 § 1 mom. samt 100 a § sådana de lyder i lag av den 31 december 1974 (1025/74), 64 § sådan den lyder delvis ändrad genom sistnämnda lag och 3 § sådan den lyder delvis ändrad genom lag av den 25 juli 1975 (611/75), samt

fogas till 34 §, sådan den lyder delvis ändrad genom lag av den 15 december 1972 (800/72), genom lag av den 31 december 1974 (1025/74) och genom lag av den 25 juli 1975 (611/75), ett nytt 6 mom. som följer:

3 §.

Beskattas öppet bolag eller kommanditbolag såsom sammanslutning, vilken skall beskattas såsom särskild skattskyldig, ansvara delägare i öppet bolag och ansvarig bolagsman i kommanditbolag såsom för egen skatt för bolagets i denna lag avsedda skatt. Likaledes ansvara dödsbos delägare för skatt på boets inkomst och förmögenhet såsom för egen skatt. Sammanslutning som beskattas såsom särskild skattskyldig ansvarar för folkpensionspremie som påförts delägare på grundval av sammanslutningens inkomst. Likaledes ansvarar dödsbo för delägares folkpensionspremie till den del premien grundar sig på värdet av arbete som delägaren utfört till förmån för boet.

Sammanslutning, som icke beskattas såsom särskild skattskyldig, ansvarar även för skatt och folkpensionspremie som påförts sammanslutningens delägare med anledning av dess inkomst och förmögenhet.

Skattskyldig, som bedriver skogshushållning. ansvarar såsom för egen skatt för familjemedlems, medlems eller delägares på grund av inkomst fastställda skatt och folkpensionspremie till den del, som motsvarar den andel värdet av det till förmån för den skattskyldiges skogshushållning utförda arbetet utgör av det totala beloppet av familjemedlemmens, medlemmens eller delägarens inkomster. Bedriva makar tillsammans rörelse, yrke eller gårdsbruk, ansvarar den make, som skall anses såsom egentlig företagare, även för den skatt, som påföres den andra maken för förvärvsinkomst som avses i 17 b § 3 mom. lagen om skatt på inkomst och förmögenhet. Den andra maken ansvarar även för den såsom egentlig företagare betraktade makens skatter och folkpensionspremier, om han äger tillgångar i den rörelse, det yrke eller det gårdsbruk makarna bedriva gemensamt.

För erläggande av skatt, som påförts i Finland icke bosatt person samt utländskt samfund, ansvarar jämväl deras härvarande ombud såsom för egen skatt.

34 §.

I det fall, som avses i 63 § 1 mom. 3 punkten, skall skattedeklarationen ingivas till skattenämnden i den kommun, där fastigheten är belägen, i det fall, som avses i 4 punkten av sagda moment, till skattenämnden i Helsingfors och i det fall, som avses i 5 punkten av sagda moment, till vederbörande skattenämnd i landskapet Åland.

Skattestyrelsen kan utfärda bestämmelser som begränsa den i denna paragraf stadgade deklarationsskyldigheten.

35 §.

Penningvärdet av inkomst och förmögenhet samt avdrag på dem få i skattedeklarationen uppgivas i hela mark så, att pennin utöver hela mark lämnas obeaktade. Vid beräkning av belopp som deklareras i hela mark beaktas dock den grund eller det enhetsvärde, som användes, med pennis noggrannhet.


63 §.

Beskattningen verkställes:

1) för statsskattens del av skattenämnden i den skattskyldiges hemkommun;

2) för kommunalskattens del av skattenämnden i den kommun som skatten tillfaller;

3) för statsskattens del i det fall, att begränsat skattskyldig haft inkomst av fastighet i Finland, av skattenämnden i den kommun, som kommunalskatten på denna inkomst tillfaller;

4) för statsskattens del i annat än i 3 punkten avsett fall, då den skattskyldige icke har hemkommun i riket, och för kommunalskattens del i fall som avses i 62 § av skattenämnden i Helsingfors stad, såvida annat icke följer av 5 punkten; samt

5) för stats- och kommunalskattens del i det i 4 punkten avsedda fall, då den skattskyldige haft i 62 § avsedd inkomst i landskapet Åland, av skattenämnden i den kommun i landskapet Åland, där den största delen av sådan inkomst från landskapet Åland förvärvats.


63 a §.

Skattenämnden i hemkommunen för sådan sammanslutning, som icke beskattas såsom särskild skattskyldig, fastställer den grund, enligt vilken sammanslutningens inkomst och förmögenhet samt förlust och gäld skola uppdelas på delägarna, och underrättar därom de skattenämnder, vilka verkställa beskattningen av delägarna.

64 §.

Har rörelse bedrivits så, att skatt på grund därav skall erläggas till tre eller flera kommuner, skall länsskattenämnden i det län, där den skattskyldiges hemkommun är belägen, fastställa sådan skattskyldigs och annan än såsom särskild skattskyldig beskattningsbar sammanslutnings rörelses inkomst samt den grund, enligt vilken inkomsten fördelas mellan vederbörande kommuner och uppdelas mellan sammanslutningens delägare. Likaledes fastställer länsskattenämnden den grund, enligt vilken förvärvsinkomst fastställes och uppdelas makar emellan. Innan inkomst och fördelningsgrunder fastställas, skola skattenämnderna i vederbörande kommuner framlägga förslag angående verkställande av beskattningen samt om de grunder, enligt vilka inkomsten fördelas mellan vederbörande kommuner.

Länsskattenämnden fastställer för ovan i 1 mom. avsedda skattskyldiga även förmögenhetens och gäldens belopp samt den grund, enligt vilken sammanslutnings förmögenhet uppdelas på delägarna.

64 a §.

Har gårdsbruk eller yrke som bör anses såsom en enda inkomstkälla bedrivits så, att skatt därför skall erläggas till två eller flera kommuner, eller har rörelse bedrivits så, att skatt därför skall erläggas till två kommuner, skall skattenämnden i den skattskyldiges hemkommun vid verkställandet av beskattningen uppgöra förslag angående de grunder, enligt vilka inkomstkällans beskattningsbara inkomst vid kommunalbeskattningen skall fördelas mellan de olika kommunerna. Sitt förslag skall skattenämnden ofördröjligen delgiva de övriga berörda kommunernas skattenämnder, vilka, om de godkänna förslaget, för sin del skola verkställa beskattningen i enlighet därmed. Godkänner någon av dessa skattenämnder icke förslaget, verkställes beskattningen med avvikelse från stadgandena i 63 och 63 a §§ i tillämpliga delar på det sätt som avses i 64 §.

71 §.

Innan ärende behandlas i skattenämnden skall beskattningsmaterialet förberedelsevis behandlas i skattebyrån (skatteberedning).

Skattenämnden fastställer de grunder, enligt vilka skattebyrån beräknar envar skattskyldigs vid statsbeskattningen beskattningsbara inkomst och förmögenhet, avdragen från skatten samt den statsskatt som skall debiteras ävensom den vid kommunalbeskattningen beskattningsbara inkomsten samt det antal skatteren som skall påföras.

Vid verkställandet av beskattningen beaktas beloppen av inkomst och förmögenhet samt avdrag på dem i hela mark så, att pennin utöver hela mark lämnas obeaktade. Vid beräkning av belopp som beaktas i hela mark observeras dock den grund eller det enhetsvärde, som användes, med pennis noggrannhet.

72 §.

Vid verkställandet av beskattningen skall vederbörande, innan andra än naturliga avdrag och räntor på gäld samt index- och kursförluster avdragas, för envar inkomstkälla och förmögenhetsgrupp:


79 §.

Skattebyrån skall debitera skattskyldigs statsskatt.

Efter det uttaxeringen per skattöre på sätt i 78 § nämnes fastställts, skall skattebyrån genom multiplikation av uttaxeringen per skattöre med det fastställda antalet skattören fastställa den slutliga storleken av den kommunalskatt, som envar skattskyldig skall erlägga, och av kyrkoskatten, samt debitera kommunal- och kyrkoskatten.

Skattebyrån skall likaså, i enlighet med vad därom är särskilt stadgat, fastställa och debitera folkpensionspremie.

82 §.

Skatterättelse till den skattskyldiges nackdel kan göras inom två år efter det år, under vilket beskattningen verkställts. Skatterättelse till den skattskyldiges fördel kan göras inom fem år efter det år, under vilket beskattningen verkställts, eller även senare, om den skattskyldige under de fem på verkställandet av beskattningen följande åren framställt nedan i 3 mom. avsett skriftligt yrkande på rättelse. Göres skatterättelse till den skattskyldiges nackdel, skall honom, såvitt möjligt, innan rättelse sker, beredas tillfälle att bli hörd i saken.


82 a §.

Uppdagas det att räknefel eller därmed jämförbart misstag inträffat vid debitering, skall skattebyrån rätta debiteringen. Rättelse till den skattskyldiges nackdel kan ske inom två år, räknat från början av det kalenderår, som följer på det år, under vilket debiteringen verkställts. Rättelse till den skattskyldiges fördel kan ske inom fem år efter det år, under vilket debiteringen verkställts, eller även senare, om den skattskyldige under de fem på verkställandet av beskattningen följande åren framställt skriftligt yrkande på rättelse av debiteringen. Göres rättelse av debitering till den skattskyldiges nackdel, skall honom, såvitt möjligt, innan rättelse sker, beredas tillfälle att bli hörd i saken.


100 a §.

Har skattenämnden såsom skatterättelse eller har besvärsinstans med anledning av ändringssökande förklarat, att två eller flera skattskyldiga för viss inkomst eller förmögenhet skola beskattas såsom sådan sammanslutning, vilken icke beskattas såsom särskild skattskyldig, eller höjt eller sänkt sådan sammanslutnings beskattningsbara inkomst eller förmögenhet eller ändrat deras fördelning, skall vederbörande skattebyrå göra motsvarande rättelse i beskattningen av sammanslutningens delägare. Avskrift av ovan avsett beslut skall sändas till vederbörande skattebyrå och, då fråga är om länsrättens eller högsta förvaltningsdomstolens utslag, till vederbörande länsstyrelse och skattebyrå. I övrigt iakttages i tillämpliga delar vad i 113 § är stadgat.

142 §.

Polisen är inom ramen för sin behörighet skyldig att giva skattemyndigheter och besvärsinstanser nödig handräckning i skatteärenden.

Annan deklarationsskyldig än skattskyldig, som icke hörsammat med stöd av 52 § given uppmaning, kan av skattestyrelsen vid vite åläggas att uppfylla sin plikt. I skattestyrelsens beslut att förelägga vite får ändring icke sökas.

145 §.

Vid sådan rättegång angående i denna lag avsedda skatter och försäkringspremier, som icke gäller sökande av ändring i beskattningen, har skattestyrelsen och länsskatteverket rätt att jämte statens fördel även bevaka vederbörande kommuners och församlingars samt folkpensionsanstaltens rätt, såvida icke sagda skattetagare göra det själva.


Lagens 63 § 1 mom., 64 och 64 a §§ tillämpas första gången vid beskattningen för skatteåret 1977 och 3 § första gången vid beskattningen för skatteåret 1978.

Helsingfors den 23 december 1977.

Republikens President
Urho Kekkonen

Minister
Esko Rekola

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.