45/1977

Given i Helsingfors den 14 januari 1977.

Lag om luftbefordringsavtal.

I enlighet med riksdagens beslut stadgas:

1 kap.

Allmänna stadganden.

1 §.

Med luftbefordran avses i denna lag befordran med luftfartyg av passagerare, resgods eller gods, vilken utföres mot vederlag eller vederlagsfritt av lufttrafikidkare.

Är avgångsorten och bestämmelseorten samt orten för eventuell mellanlandning enligt avtal belägna i Finland, anses befordran utgöra inrikes befordran. Annan befordran anses vara internationell.

I denna lag förstås med Warszawakonventionen den i Warszawa den 12 oktober 1929 ingångna och genom det i Haag den 28 september 1955 upprättade protokollet reviderade konventionen rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om internationell luftbefordran, och med Guadalajarakonventionen den i Guadalajara den 18 september 1961 ingångna konventionen angående luftbefordran som utföres av annan än den avtalsslutande fraktföraren.

2 §.

Denna lag tillämpas på inrikes befordran med finskt eller utländskt luftfartyg.

På internationell befordran tillämpas denna lag, såvida icke annat följer av en för Finland bindande internationell överenskommelse.

Denna lag tillämpas icke på befordran av postförsändelse. Vad i 3―9 §§ stadgas om befordringshandlingar gäller icke befordran som utföres under osedvanliga förhållanden utom lufttrafikidkares normala affärsverksamhet.

2 kap.

Befordringshandlingar.

Biljett.
3 §.

Vid befordran av passagerare skall utfärdas biljett, innehållande:

1) uppgift om avgångsort och bestämmelseort;

2) såframt avgångsorten och bestämmelseorten är belägna i samma stat och en eller flera mellanlandningar i annan stat avtalats, uppgift om orten för minst en sådan mellanlandning; och

3) uppgift om att på befordringen kan komma att tillämpas Warszawakonventionen eller lag av motsvarande innehåll och att konventionen eller lagen i regel begränsar frakt- förarens ansvarighet i fråga om dödsfall eller kroppsskada ävensom ifall resgods förkommer, minskas eller skadas.

Biljetten skall, om ej annat visas, gälla som bevis om att befordringsavtal ingåtts och om villkoren i avtalet.

Har biljett icke utfärdats eller är den icke till sitt innehåll förenlig med stadgandena i denna lag eller har den förkommit, skall befordringsavtalet ändå gälla och vara underkastat stadgandena i denna lag. Har passagerare med fraktförarens samtycke gått ombord på luftfartyg utan att biljett utfärdats eller innehåller biljetten icke i 1 mom. 3 punkten avsedd uppgift, äger fraktföraren dock icke rätt att åberopa i 23 § stadgad ansvarighetsbegränsning.

Resgodsbevis.
4 §.

Vid befordran av inskrivet resgods skall resgodsbevis utfärdas. Har beviset icke fogats till eller intagits i biljett, som avses i 3 § 1 mom., skall det innehålla:

1) uppgift om avgångsort och bestämmelseort;

2) såframt avgångsorten och bestämmelseorten är belägna i samma stat och en eller flera mellanlandningar i annan stat avtalats, uppgift om orten för minst en sådan mellanlandning; och

3) uppgift om att på befordringen kan komma att tillämpas Warszawakonventionen eller lag av motsvarande innehåll och att konventionen eller lagen i regel begränsar fraktförarens ansvarighet, ifall resgods förkommer, minskas eller skadas.

Resgodsbeviset skall, om ej annat visas, gälla såsom bevis om resgodsets inskrivning och om villkoren för befordringen.

Har resgodsbevis icke utfärdats eller är det icke till sitt innehåll förenligt med stadgandena i denna lag eller har det förkommit, skall befordringsavtalet ändå gälla och vara underkastat stadgandena i denna lag. Har fraktföraren mottagit resgodset utan att utfärda resgodsbevis eller saknar resgodsbeviset, om det icke fogats till eller intagits i biljett som innehåller i 3 § 1 mom. 3 punkten avsedd uppgift, i 1 mom. 3 punkten av denna paragraf avsedd uppgift, äger fraktföraren dock icke rätt att åberopa i 23 § 2 mom. stadgad ansvarighetsbegränsning.

Flygfraktsedel.
5 §.

Vid befordran av gods äger fraktföraren rätt att fordra, att avsändaren upprättar och avlämnar en befordringshandling, som benämnes flygfraktsedel. Avsändaren äger rätt att fordra, att fraktföraren mottager sådan fraktsedel.

Har flygfraktsedel icke utfärdats eller är den icke till sitt innehåll förenlig med stadgandena i denna lag eller har den förkommit, skall befordringsavtalet ändå gälla och, med undantag som nämnes i 9 §, vara underkastat stadgandena i denna lag.

6 §.

Avsändaren skall upprätta flygfraktsedeln i tre exemplar och avlämna dem tillsammans med godset till fraktföraren. Det första exemplaret, vilket förses med anteckningen öför fraktförarenö, undertecknas av avsändaren. Det andra exemplaret, vilket åtföljer godset, förses med anteckningen öför mottagarenö och undertecknas av avsändaren och fraktföraren. Det tredje exemplaret undertecknas av fraktföraren, som återställer det till avsändaren sedan han mottagit godset.

Fraktförarens underskrift skall tecknas innan godset tages ombord på luftfartyget. I stället för underskrift kan stämpel användas. Avsändarens underskrift kan vara tryckt eller ersättas med stämpel.

Då fraktföraren på avsändarens begäran har upprättat flygfraktsedeln, anses han ha handlat för avsändarens räkning, om ej annat visas.

7 §.

Omfattar godsbefordran flera kollin, skall avsändaren upprätta särskild flygfraktsedel för varje kolli, om fraktföraren det fordrar.

8 §.

Flygfraktsedeln skall innehålla:

1) uppgift om avgångsort och bestämmelseort:

2) såframt avgångsorten och bestämmelseorten är belägna i samma stat och en eller flera mellanlandningar i annan stat avtalats, uppgift om orten för minst en sådan mellanlandning; och

3) uppgift till avsändaren om att på befordringen kan komma att tillämpas Warszawakonventionen eller lag av motsvarande innehåll och att konventionen eller lagen i regel begränsar fraktförarens ansvarighet, ifall gods förkommer, minskas eller skadas.

9 §.

Har gods med fraktförarens samtycke tagits ombord på luftfartyg utan att flygfraktsedel har utfärdats eller saknar flygfraktsedeln i 8 § 3 punkten avsedd uppgift, äger fraktföraren icke rätt att åberopa i 23 § 2 mom. stadgad ansvarighetsbegränsning.

10 §.

Avsändaren svarar för skada, som fraktföraren eller person, gentemot vilken fraktföraren är ansvarig, lider till följd av att uppgifter rörande godset, vilka avsändaren antecknat i flygfraktsedeln, icke till sitt innehåll är förenliga med föreskrifterna eller de eljest är oriktiga eller ofullständiga.

11 §.

Flygfraktsedeln skall, om ej annat visas, gälla som bevis om att befordringsavtal ingåtts och godset mottagits samt om villkoren för befordringen.

Vad i flygfraktsedeln uppgives angående godsets vikt, yttre mått, förpackning och stycketal skall, om ej annat visas, äga vitsord. Uppgifter om godsets mängd, volym eller tillstånd äger icke vitsord mot fraktföraren, såframt han ej i avsändarens närvaro granskat uppgiftens riktighet och gjort anteckning därom i flygfraktsedeln eller försåvitt uppgiften icke avser godsets yttre tillstånd.

12 §.

Genom förordning kan beträffande inrikes befordran stadgas undantag från stadgandena i 3, 4 och 6―9 §§.

3 kap.

Rätt att förfoga över godset och godsets utlämnande.

13 §.

Avsändaren äger rätt att, under förutsättning att han uppfyller sina förpliktelser på grund av befordringsavtalet, förfoga över godset genom att återtaga det på avgångs- eller bestämmelseflygplatsen, stoppa det vid mellanlandning under resan eller låta utlämna det på bestämmelseorten eller under resan till annan än den i flygfraktsedeln angivna mottagaren eller fordra dess återsändande till avgångsorten, om det kan ske utan skada för andra avsändare eller fraktförare. Avsändaren skall dock erlägga till följd av dessa åtgärder uppkomna kostnader. Kan avsändarens anvisning icke verkställas, skall fraktföraren omedelbart underrätta honom därom.

Då fraktföraren verkställer avsändarens anvisning, ehuru avsändarens exemplar av flygfraktsedeln icke företes, är fraktföraren ansvarig för skada som därigenom kan åsamkas den rätta innehavaren av flygfraktsedeln. Fraktföraren äger dock rätt att av avsändaren återkräva den ersättning han erlagt.

Avsändarens rätt upphör, då mottagarens rätt, enligt vad i 14 § stadgas, inträder. Vägrar mottagaren att mottaga flygfraktsedeln eller godset eller kan han icke anträffas, återgår rätten att förfoga över godset till avsändaren.

14 §.

Då godset har anlänt till bestämmelseorten, äger mottagaren rätt att, om ej annat följer av 13 §, av fraktföraren utfå flygfraktsedeln och godset, såvitt han erlägger det belopp som tillkommer fraktföraren och i övrigt uppfyller de befordringsvillkor som angivits i flygfraktsedeln.

Har ej annat avtalats, skall fraktföraren, så snart godset framkommit, underrätta mottagaren därom.

15 §.

Medger fraktföraren att godset förkommit eller har godset icke anlänt till bestämmelseorten inom sju dagar efter det godset hade bort anlända, äger mottagaren rätt att mot fraktföraren göra gällande de rättigheter som härflyter av befordringsavtalet.

16 §.

Förbehåll som innebär avvikelse från stadgandena i 13―15 §§ är ogiltigt, om det icke antecknats i flygfraktsedeln.

17 §.

Avsändaren är skyldig att lämna de upplysningar och till flygfraktsedeln foga de handlingar, som erfordras för uppfyllande av tull-, skatte- och ordningsbestämmelserna, innan godset utlämnas till mottagaren. Lider fraktföraren skada till följd av att sådan upplysning eller handling icke givits honom eller upplysningen eller handlingen är oriktig eller ofullständig, är avsändaren skyldig att ersätta skadan, såframt den ej orsakats genom fel eller försummelse av fraktföraren eller hans anställda eller medhjälpare.

Fraktföraren är icke skyldig att undersöka, huruvida de upplysningar och handlingar som avses i 1 mom. är riktiga eller fullständiga.

4 kap.

Fraktförarens ansvarighet.

Skada som drabbat passagerare.
18 §.

Omkommer eller skadas passagerare till följd av händelse som inträffar ombord på luftfartyg eller i samband med att han går ombord på luftfartyget eller lämnar detta, är fraktföraren ansvarig för den därigenom uppkomna skadan, såframt ej annat följer av vad nedan stadgas.

Skada som åsamkats resgods och gods.
19 §.

Förkommer, minskas eller skadas inskrivet resgods eller gods till följd av händelse som inträffar medan godset är i fraktförarens vård antingen på flygplats, i luftfartyg eller, vid landning utanför flygplats, varhelst godset befinner sig, är fraktföraren ansvarig, om av vad nedan stadgas ej annat följer.

Har befordran enligt befordringsavtalet vid lastning, utlämnande eller omlastning av godset skett till lands eller sjöledes utanför flygplats, skall dock skada, som drabbat inskrivet resgods eller gods, anses härröra av händelse som inträffat under den i 1 mom. avsedda tiden, om ej fraktföraren annat visar.

Dröjsmål.
20 §.

För skada till följd av dröjsmål vid luftbefordran av passagerare, inskrivet resgods eller gods är fraktföraren ansvarig, såframt nedan ej annorlunda stadgas.

Befrielse från ansvarighet.
21 §.

Fraktföraren är fri från ansvarighet, om han visar, att han samt hans anställda och medhjälpare vidtagit alla nödiga åtgärder för att undvika skadan eller att det varit omöjligt för dem att vidtaga dessa åtgärder.

22 §.

Visar fraktföraren, att den som lidit skada, genom eget vållande medverkat till skadans uppkomst, kan ersättningen jämkas eller helt förvägras.

Skadestånds belopp.
23 §.

Vid befordran av passagerare är fraktförarens ansvarighet begränsad till tvåhundrafemtiotusen francs för envar av dem. Har ersättningen bestämts att utgå i form av livränta, får dess kapitalvärde icke överstiga nämnda belopp. Genom specialavtal mellan fraktföraren och passageraren kan dock gränsen för ansvarigheten höjas.

För inskrivet resgods och gods är fraktförarens ansvarighet begränsad till tvåhundrafemtio francs per kilogram. Har passageraren eller avsändaren vid godsets överlämnande till fraktföraren särskilt uppgivit det intresse som är förbundet med befordringen och erlagt möjligen krävd tilläggsavgift, utgör det uppgivna beloppet gräns för fraktförarens ansvarighet, såframt han ej visar, att passagerarens eller avsändarens intresse är mindre. Förkommer, minskas, skadas eller fördröjes viss del av inskrivet resgods eller gods eller något av dess innehåll, beaktas vid bestämmandet av gränsen för fraktförarens ansvarighet endast totalvikten av ifrågavarande kolli eller kollin. Påverkar förkommandet, minskningen, skadan eller dröjsmålet värdet av andra kollin som antecknats i samma resgodsbevis eller flygfraktsedel, skall även sistnämnda kollins totalvikt beaktas vid bestämmandet av gränsen för ansvarigheten.

För föremål som passagerare behåller i sin vård är ansvarigheten begränsad till femtusen francs för envar passagerare.

Utan hinder av vad i denna paragraf är stadgat angående ansvarighetsgränserna kan fraktföraren åläggas att ersätta rättegångskostnaderna. Ersättning för rättegångskostnader får dock icke bestämmas att utgå, om de ersättningar fraktföraren ålagts att betala, frånsett rättegångskostnaderna, icke överstiger vad fraktföraren skriftligen erbjudit den skadelidande inom sex månader efter den händelse, av vilken skadan härrör, eller, om rättegången anhängiggöres senare, senast före anhängiggörandet av rättegången.

24 §.

De penningbelopp, som i denna lag angives i francs, avser guldfrancs med en vikt av sextiofem och ett halvt (65,5) milligram, vars guldhalt är 0,900. Har frågan om skadestånd hänskjutits till domstols avgörande, fastställes eventuellt skadestånd enligt finska markens officiella guldvärde den dag domen gives.

25 §.

Förbehåll, som befriar fraktföraren från ansvarighet eller bestämmer en lägre gräns för ansvarigheten än den i 23 § stadgade, är ogiltigt.

Vad i 1 mom. är stadgat gäller icke för befordran av gods avtalat förbehåll, som rör förkommande, minskning eller skada, om det inträffade härrör av godsets beskaffenhet eller av fel i godset.

26 §.

De gränser för ansvarigheten, som avses i 23 §, tillämpas icke, om fraktföraren själv eller hans anställda eller medhjälpare i tjänsten orsakat skadan uppsåtligen eller av grovt vållande medveten om att skada sannolikt skulle uppkomma.

27 §.

Har talan väckts mot någon av fraktförarens anställda eller medhjälpare på den grund, att svaranden vållat skada genom fel eller försummelse i tjänsten och har felet eller försummelsen icke varit av den art som avses i 26 §, får beloppet av det skadestånd, som han ensam eller tillsammans med fraktföraren kan förpliktas att utgiva, icke överskrida den i 23 § stadgade ansvarighetsgränsen.

Vid fastställande av ansvarighet för fraktförarens anställda och medhjälpare och av deras skyldighet att utgiva ersättning skall dessutom beaktas vad i skadeståndslagen (412/ 74) är stadgat.

Om jämkning av ersättning i vissa fall är stadgat i 53 § luftfartslagen.

Anmärkningar.
28 §.

Mottages inskrivet resgods eller gods utan anmärkning, skall det, om ej annat visas, anses ha utlämnats i oskadat skick och i överensstämmelse med befordringshandlingen.

Anmärkning om skada eller minskning av gods skall göras hos fraktföraren omedelbart efter det skadan eller minskningen av godset upptäckts och beträffande inskrivet resgods senast inom sju dagar samt beträffande gods senast inom fjorton dagar efter mottagandet. Anmärkning om dröjsmål skall göras inom tjugoen dagar från den dag, då det inskrivna resgodset eller godset har stått till mottagarens förfogande.

Anmärkning skall göras genom anteckning på befordringshandlingen eller eljest genom skriftlig anmälan, vilken skall avsändas inom i 2 mom. stadgad tid.

29 §.

Har anmärkning icke gjorts inom i 28 § 2 mom. stadgad tid, är rätten till talan mot fraktföraren förverkad, såframt denne ej förfarit svikligen.

Väckande av talan.
30 §.

Talan om fraktförarens ansvarighet skall föras vid domstol på den ort, där fraktföraren har sitt hemvist eller huvudkontor eller det kontor, genom vars förmedling befordringsavtalet slutits, eller vid domstol på bestämmelseorten.

Talan kan föras endast vid finsk domstol eller vid domstol i sådan stat, som anslutit sig till Warzawakonventionen, om icke avgångs- eller bestämmelseorten enligt avtalet är belägen i annan stat.

Om domstol i sådant fall, där befordringen utförts av annan fraktförare än den som slutit befordringsavtalet, stadgas i 37 §.

31 §.

Har talan om ansvarighet icke väckts inom två år från luftfartygets ankomst till bestämmelseorten eller från den dag, då det hade bort anlända eller då befordringen avbröts, är rätten till talan förverkad.

Flera fraktförares ansvarighet.
32 §.

Skall befordran, som enligt avtal är att anse som en enda befordran, utföras av flera fraktförare efter varandra, är var och en av dem, sedan han mottagit passageraren, det inskrivna resgodset eller godset, ansvarig för den del av befordringen, vars utförande ankommer på honom.

Vid befordran av inskrivet resgods eller gods är även den första fraktföraren ansvarig gentemot avsändaren och den sista fraktföraren gentemot den mottagare, som äger rätt att utfå godset, fastän förkommandet, skadan eller dröjsmålet inträffat medan godset var i annan fraktförares vård. Fraktförarna ansvarar då solidariskt för skadan.

33 §.

Utföres befordran helt eller delvis av annan fraktförare än den som slutit befordringsavtalet och visas det icke, att befordringen utförts utan den avtalsslutande fraktförarens samtycke, skall vid tillämpning av denna lag båda anses som fraktförare, den förstnämnde dock endast i fråga om den del av befordringen som han utfört.

34 §.

Är fraktförare enligt 33 § ansvarig för befordran, ansvarar han även för handlingar och försummelser av den andra fraktföraren samt av dennes anställda och medhjälpare som handlat inom gränserna för sin befogenhet. Ansvarigheten för den fraktförare, som utför befordran i den avtalsslutande fraktförarens ställe, får dock icke överstiga de i 23 § stadgade beloppen.

Har den avtalsslutande fraktföraren åtagit sig längre gående förpliktelser än i denna lag stadgas eller har passagerare eller avsändare av gods uppgivit sådant intresse som avses i 23 § 2 mom., binder icke sådan förbindelse eller uppgift om intresse den fraktförare som utfört befordringen i den avtalsslutande fraktförarens ställe, såframt han ej givit sitt godkännande till detta.

35 §.

Anmärkning, som med stöd av stadgandena i denna lag riktas till någondera av de i 33 § nämnda fraktförarna, binder även den andra fraktföraren.

Ovan i 13 § avsedd anvisning skall, för att vara giltig, givas den avtalsslutande fraktföraren.

36 §.

De i 33 § avsedda fraktförarna och deras anställda och medhjälpare ansvarar sammanlagt högst för det belopp, som någondera fraktföraren kan åläggas att utgiva. Ingen skadeståndsskyldig är dock ansvarig för mera än han enligt denna lag kan åläggas att utgiva.

37 §.

Talan om fraktförarens ansvarighet, vare sig den riktas mot båda de i 33 § avsedda fraktförarna eller mot den ena av dem, skall föras antingen vid den domstol som enligt 30 § är behörig vid talan mot den avtalsslutande fraktföraren eller vid domstolen på den ort, där den fraktförare, som utfört befordringen i den avtalsslutande fraktförarens ställe, har sitt hemvist eller sitt huvudkontor.

5 kap.

Sammansatt befordran.

38 §.

Utföres befordran delvis med luftfartyg och delvis med annat transportmedel, tillämpas denna lag endast på luftbefordringen.

Villkor som avser befordran med annat transportmedel kan intagas i luftbefordringshandlingen.

6 kap.

Särskilda stadganden.

39 §.

(tm)verenskommes i befordringsavtal eller eljest innan skada inträffat, med avvikelse från stadgandena i denna lag, om vilken lag som skall äga tillämpning eller vid vilken domstol saken skall behandlas, är sådant villkor ogiltigt.

Skiljeavtal rörande befordran av gods, vilket slutits innan skada inträffat, gäller dock, utan hinder av vad i 1 mom. är stadgat, om skilje-mannaförfarandet äger rum inom i 30 § avsedd domstols domkrets och om i tvistefrågan, såframt Warszawakonventionen och Guadalajarakonventionen är tillämpliga på den, sagda konventioners bestämmelser skall följas.

40 §.

Är befordringshandling utfärdad utanför Finland eller avser den internationell luftbefordran, skall i 3 § 1 mom. 3 punkten, 4 § 1 mom. 3 punkten eller 8 § 3 punkten stadgad skyldighet att lämna uppgift anses fullgjord, om handlingen innehåller uppgift om att befordringen kan vara underkastad Warszawakonventionen och att denna i regel begränsar fraktförarens ansvarighet i de fall som angives i vederbörande lagrum.

Är vid internationell luftbefordran den avtalade avgångsorten eller bestämmelseorten belägen i stat, som icke har anslutit sig till Warszawakonventionen, kan fraktföraren, även om befordringshandlingen icke innehåller i 1 mom. avsedd uppgift, åberopa sådan begränsning av ansvarigheten som är stadgad i 23 §.

41 §.

Har stat, då den biträdde den i Warszawa den 12 oktober 1929 ingångna konventionen rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om internationell luftbefordran, avgivit förklaring, som avses i tilläggsprotokollet till nämnda konvention, tillämpas stadgandena i denna lag icke på internationell luftbefordran, som utföres direkt av sådan stat eller av förvaltningen för sådant territorium, för vars utländska relationer sagda stat svarar.

Såframt stat, som biträtt det i Haag den 28 september 1955 uppgjorda protokollet angående ändring av den i Warszawa den 12 oktober 1929 ingångna konventionen rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om internationell luftbefordran, har förklarat, att konventionen icke gäller luftbefordran som utföres för dess militära myndigheter med luftfartyg, vilka är registrerade i sagda stat och vilkas hela befordringskapacitet reserverats av dessa myndigheter eller för deras räkning, gäller stadgandena i denna lag icke sådan befordran.

42 §.

Denna lag träder i kraft den dag som bestämmes genom förordning.

Genom denna lag upphäves lagen den 3 juli 1937 om befordran med luftfartyg (289/37) jämte däri senare företagna ändringar. Nämnda lag om befordran med luftfartyg ävensom 27 och 33―37 §§ i denna lag samt, för den fraktförares del som utför befordran i annans ställe, 25 § 2 mom., skall likväl tillämpas på luftbefordran mellan Finland och sådan främmande stat, som är part i den i Warszawa den 12 oktober 1929 ingångna konventionen om fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om internationell luftbefordran, men icke i den i Haag den 28 september 1955 reviderade konventionen, så länge som nämnda, år 1929 ingångna Warszawakonvention är i kraft mellan Finland och sådan främmande stat. I fråga om ovan nämnd befordran, som är underkastad lagen om befordran med luftfartyg, tillämpas dock icke denna lags 25 § 2 mom. och, i fråga om befordran, som är underkastad denna lag, icke dess 37 §, såframt detta skulle leda till konflikt med den förpliktelse som härflyter antingen från den i Warszawa den 12 oktober 1929 ingångna konventionen om fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om internationell luftbefordran eller från Warszawakonventionen. Härvid avser hänvisningen i de ovan nämnda paragraferna till annat stadgande i denna lag, motsvarande stadgande i lagen om befordran med luftfartyg.

Helsingfors den 14 januari 1977.

Republikens President
Urho Kekkonen

Justitieminister
Kristian Gestrin

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.