412./1974
Dokumentversioner
Given i Helsingfors den 31 maj 1974.
Skadeståndslag
I enlighet med Riksdagens beslut stadgas:
1 kap.
Lagens tillämpningsområde.
1 §.
När fråga är om skadestånd skall stadgandena i denna lag tillämpas. Denna lag gäller likväl icke, om i denna eller annan lag ej annorlunda stadgas, på avtal baserat eller i annan lag stadgat skadeståndsansvar.
2 kap.
Skadevållares skadeståndsansvar.
1 §.
Den som uppsåtligen eller av vållande f"rorsakar annan skada skall ersätta den, såvida icke annat f"ljer av vad i denna lag stadgas.
Skadeståndet kan jämkas, om skadestånds* skyldigheten finnes oskäligt betungande med hänsyn till skadevållarens och den skadelidandes ekonomiska f"rhållanden och omständigheterna i "vrigt. Har skadan vållats uppsåtligen skall likväl fullt skadestånd utd"mas, såvida det ej på särskilda skäl pr"vas skäligt att nedsätta skadeståndet.
2 §.
F"rorsakar någon som ej fyllt aderton år skada, skall han ersatta skadan i den man det pr"vas skäligt med hänsyn till hans ålder och utveckling, handlingens beskaffenhet, skadevållarens och den skadelidandes ekonomiska f"rhållanden samt "vriga omständigheter.
3 §.
Den som är sinnessjuk eller psykiskt efterbliven eller vars själsverksamhet är rubbad skall ersätta av honom f"rorsakad skada i den mån det provas skäligt med hänsyn till hans tillstånd, handlingens beskaffenhet, skadevållarens och den skadelidandes ekonomiska f"rhållanden samt "vriga omständigheter. Tillfällig rubbning av själsverksamheten, som är självf"rvållad, skall dock icke anses utg"ra grund f"r minskning av skadeståndsskyldigheten.
3 kap.
Arbetsgivares och offentligt samfunds skadeståndsansvar.
1 §.
Arbetsgivare är skyldig att ersätta skada, som arbetstagare f"rorsakar genom fel eller f"rsummelse i arbetet. Såsom arbetsgivare anses även den som giver uppdrag åt sådan självständig f"retagare, vilken med beaktande av uppdragsf"rhållandets bestående art, arbetets karaktär och "vriga f"rhållanden b"r jämställas med en arbetstagare,
Vad i 1 mom. är sagt om arbetsgivare gäller på motsvarande sätt staten, kommun och annat offentligt samfund, när skada genom fel eller f"rsummelse f"rorsakats av sådant samfunds arbetstagare eller av person i tjänste- eller därmed jämf"rligt anställningsf"rhållande till samfundet i verksamhet, som ej b"r anses innefatta myndighetsut"vning.
Om någon, som på grund av myndighets f"rordnande eller såsom vald till f"rtroendeuppdrag eller på grund av uppmaning av annan utf"r i lag fastställt visst uppdrag eller under omständigheter som kan jämf"ras med arbetsf"rhållande utf"r visst uppdrag utan att vara självständig f"retagare, orsakar skada vid fullg"randet av uppdraget, är den, f"r vars räkning uppdraget utf"res, skyldig att ersätta skadan.
2 §.
Offentligt samfund är skyldigt att ersätta skada, som f"rorsakats genom fel eller f"rsummelse vid myndighetsut"vning. Samma skadeståndsskyldighet åligger annat samfund, som på grund av lag, f"rordning eller bemyndigande i lag handhar offentlig uppgift.
Ovan i 1 mom. avsett ansvar f"religger f"r samfundet dock endast om de krav blivit åsidosatta som med hänsyn till verksamhetens art och ändamål skäligen kan ställas på fullg"randet av åtgärden eller uppgiften.
3 §.
Skada, som f"rorsakats genom domstols, domares, magistrats, ordningsrätts, åklagares eller notarius publicus verksamhet eller i uts"knings- eller exekutionsväsendet, skall ersättas av staten även när annan än statens myndighet har f"rorsakat skadan, och f"r staten skall också härvid gälla vad i detta kapitels 2 § 2 mom. är stadgat. Kommun skall dock svara f"r skada, som f"rorsakats genom magistrats eller ordningsrätts verksamhet i planläggnings- och byggnadsärenden.
4 §.
Har den som lidit skada genom felaktigt beslut av statens eller kommuns myndighet utan giltig anledning underlåtit att s"ka ändring i beslutet, äger han icke rätt till ersättning av staten eller kommun f"r skada, som han genom att s"ka ändring skulle ha kunnat undvika.
5 §.
Talan om ersättning f"r skada, som f"rorsakats genom beslut av statsrådet, ministerium, statsrådets kansli, domstol eller domare, får ej väckas om icke beslutet ändrats eller upphävts eller den felande funnits skyldig till brott i tjänsten eller ålagts att ersätta skadan. Har ändring i beslut av f"rvaltningsmyndighet s"kts hos statsrådet, h"gsta f"rvaltningsdomstolen eller tjänste"verdomstolen, får talan om ersättning f"r skada med anledning av beslutet ej väckas till den del beslutet icke ändrats.
6 §.
Finnes i detta kapitel avsedd skadeståndsskyldighet uppenbart oskälig eller om det med hänsyn till skadans storlek samt "vriga omständigheter f"religger särskilda skäl, kan skadeståndet jämkas.
7 §.
Staten och kommun svarar ej f"r skada, som f"rorsakats vid lotsning.
4 kap.
Arbetstagares och tjänstemans skadeståndsansvar.
1 §.
F"r skada, som arbetstagare i sitt arbete genom fel eller f"rsummelse f"rorsakar arbetskamrat eller utomstående är han ansvarig i den mån det med hänsyn till skadans storlek, handlingens beskaffenhet, skadevållarens ställning, den skadelidandes intresse samt "vriga omständigheter pr"vas skäligt. Stannar endast lindrigt vållande arbetstagaren till last, skall skadestånd ej utd"mas. Lag samma vare om skadan vållas av självständig f"retagare som avses i 3 kap. 1 § 1 mom.
Har skadan orsakats uppsåtligen, utd"mes fullt skadestånd, om det ej av särskilda skäl pr"vas skäligt att skadeståndet nedsättes.
2 §.
Tjänsteman är ansvarig f"r skada, som han i sin tjänst genom fel eller f"rsummelse f"rorsakar utomstående, enligt i detta kapitels 1 § nämnda grunder. Samma grunder skall gälla, när fråga är om ersättning f"r skada, som tjänsteman i sin tjänst vållat offentligt samfund.
3 §.
I detta kapitel avsedd ersättningsskyldig kan åläggas att till arbetsgivaren betala vad denna enligt 3 kap. och 6 kap. 2 § erlagt åt den skadelidande, dock endast i enlighet med ovan i detta kapitels 1 § stadgade grunder.
5 kap.
Skada som skall ersättas.
1 §.
Skadeståndet omfattar gottg"relse f"r person- och sakskada. Om skadan f"rorsakats genom straffbelagd handling eller vid myndighetsut"vning eller om det i andra fall f"religger synnerligen vägande skäl, omfattar skadeståndet gottg"relse även f"r sådan ekonomisk skada som icke står i samband med person- eller sakskada.
2 §.
Den som tillfogats kroppsskada eller annan personskada äger rätt att utfå ersättning f"r sjukvårdskostnad och andra utgifter till f"ljd av skadan, f"r minskning i inkomst eller uppehälle, f"r sveda och värk samt lyte eller annat bestående men.
3 §.
Kostnaderna f"r begravning av den som d"dats ävensom "vriga kostnader i samband med begravningen skall ersättas till skäligt belopp.
4 §.
Blir den som har rätt till underhåll eller underhållsbidrag utan n"dig f"rs"rjning på grund av att den underhållsskyldige d"dats, skall honom med beaktande av den skadeståndsskyldiges tillgångar och omständigheter i skadestånd tilld"mas vad f"r honom erfordras till dess han själv kan f"rs"rja sig. Skadeståndet kan bestämmas att utgå antingen på en gång eller i form av periodiskt underst"d.
5 §.
Vid sakskada skall ersättas kostnaderna f"r reparation av saken och andra omkostnader till f"ljd av skadan samt värdeminskning eller värdet av f"rst"rt eller f"rskingrat gods och därtill minskning i inkomst eller uppehälle.
6 §.
Denna lags stadganden om personskada skall tillämpas även i fråga om ersättning f"r lidande, som f"rorsakats genom brott mot frihet, ära eller hemfrid, eller annat dylikt brott.
6 kap.
F"rdelning av skadeståndsansvaret.
1 §.
Har den skadelidande medverkat till skadan eller har annan omständighet, som ej h"rde till den skadevållande handlingen, även bidragit till skadans uppkomst, kan skadeståndet jämkas efter vad som finnes skäligt.
2 §.
Har skada f"rorsakats av två eller flera eller är två eller flera eljest skyldiga att ersätta samma skada, svarar de solidariskt. Den som icke ålagts att betala fullt skadestånd svarar dock endast intill det utd"mda beloppet och den som är ansvarig i enlighet med i 4 kap. 1 § 1 mom. stadgade grunder endast inull det belopp, som ej kan utfås av den som svarar f"r skadan enligt 3 kap.
3 §.
Mellan de skadeståndsskyldiga skall skadeståndsbeloppet f"rdelas enligt vad som pr"vas skäligt med hänsyn till den st"rre eller mindre skuld, som ligger envar skadeståndsskyldig till last, den f"rdel skadefallet måhända medf"rt och "vriga omständigheter.
Den som erlagt skadestånd ut"ver sin egen andel har rätt att av envar av de "vriga skadeståndsskyldiga erhålla vad han f"r dennes del betalt. Har någon av de skadeståndsskyldiga uppenbarligen kommit på obestånd eller är hans vistelseort okänd, skall envar av de "vriga skadeståndsskyldiga betala sin andel av bristen.
7 kap.
Särskilda stadganden.
1 §.
Villkor i arbetsavtal eller i annat avtal ävensom bestämmelse i tjänstestadga eller annan därmed jämf"rbar f"reskrift, varigenom arbetstagares eller tjänstemans ansvar enligt denna lag "kas, är utan verkan.
2 §.
Skadestånd skall s"kas inom tio år från det skadan inträffade, om ej kortare preskriptionstid stadgats. Har skadan f"rorsakats genom brott och består rätten att väcka åtal f"r brottet längre tid, får skadeståndet s"kas inom samma tid.
3 §.
Har den skadelidande avlidit, äger delägarna i d"dsboet icke rätt att anhängigg"ra talan om ersättning f"r lidande, sveda och värk eller f"r lyte eller annat bestående men.
4 §.
I denna lag avsedd talan mot offentligt samfund angående i denna lag avsett skadestånd skall anhängigg"ras i den ordning, som är stadgad f"r tvistemål, vid underrätten på den ort, där den skadevållande handlingen f"retogs eller där handling, som underlåtits, bort f"retagas eller där skadan uppkom. Finnes ej laga domstol enligt vad ovan sagts, ankommer saken på rådstuvurätten i Helsingfors. Talan mot staten kan också väckas vid underrätten på den ort där käranden har sitt bo och hemvist.
5 §.
Vid handläggning av skadeståndstalan, som avses i denna lags 3 eller 4 kap., skall arbetsgivare, arbetstagare eller tjänsteman, som icke instämts såsom svarande i målet, beredas tillfälle att bli h"rd i saken.
Denna lag träder i kraft den 1 september 1974. Genom lagen upphävs 9 kap. strafflagen samt 47 § 2 och 5 mom. ävensom 49 § strafflagen f"r krigsmakten av den 30 maj 1919, sagda moment sådana de lyder i lag den 10 mars 1944 (155/44).
Hänvisas i lag eller f"rordning till stadgande, som ersatts av stadgande i skadeståndslagen, skall sistnämnda stadgande tillämpas.
På skada, som uppkommit f"re denna lags ikraftträdande, tillämpas tidigare lag.
Helsingfors den 31 maj 1974.
Republikens President
Urho Kekkonen
Justitieminister
Matti Louekoski