Finlex - Till startsidan
Finlands författningssamling

515/1971

Finlands författningssamling

Författningarna i Finlands författningssamling både i textform och som tryckoptimerade pdf-filer

Förordning angående ändring av förordningen om pension för arbetstagare i kortvariga arbetsförhållanden.

Typ av författning
Förordning
Meddelats

Den ursprungliga författningens text

I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.

På föredragning av social- och hälsovårdsministern upphäves 17 § förordningen den 23 februari 1962 om pension för arbetstagare i kortvariga arbetsförhållanden (184/62) och ändras 1 § 1 mom., 6 §, 11 § 1 mom. och 13 §, av dem 6 § sådan den delvis ändrad lyder i förordningen den 20 december 1968 (693/68), 11 § 1 mom. sådant det lyder i förordningen den 16 december 1966 (642/66) och 13 § sådan den lyder i förordningen den 7 november 1969 (670/69), samt

fogas till 18 § ett nytt 2 mom. som följer:

1 §.

I denna förordning avses:

1)

med pensionslagen lagen om pension för arbetstagare i kortvariga arbetsförhållanden;

2)

med försäkrad sådan arbetstagare, som bör försäkras enligt pensionslagen; och

3)

med försäkringsår sådant kalenderår, under vilket försäkrad i pensionslagen underställda arbetsförhållanden förtjänat minst i 5 § pensionslagen stadgat och enligt 12 § samma lag justerat gränsbelopp.


6 §.

Vid bestämmande av det i 7 § 1 mom. pensionslagen avsedda belopp av pensionstagarens lön, för vilket försäkringspremie i genomsnitt erlagts, divideras det sammanlagda beloppet av de enligt 9 § lagen om pension för arbetstagare justerade löner, som legat till grund för de för i nämnda moment avsedda försäkringsåren erlagda försäkringspremierna, med antalet motsvarande försäkringsår. Av försäkringsåret, under vilket sjukdom, lyte eller kroppsskada, som är den huvudsakliga orsaken till invaliditet, har uppkommit, beaktas likväl endast den del, som förflutit, innan sagda sjukdom, lyte eller kroppsskada uppkom. I motsvarighet härtill, försåvitt vid fastställande av pension icke skall beaktas lön, som förtjänats före fyllda 23 år, beaktas av det försäkringsår, under vilket försäkrad fyllt 23 år, endast den del, under vilken den försäkrade uppnått sagda ålder. År 1962 beaktas högst såsom ett halvt år.

Från antalet försäkringsår avdrages talet 1/360 för varje sådan dag, för vilken den försäkrade under tid, som enligt 1 mom. skall beaktas, erhållit i 7 § 1 mom. fjärde meningen pensionslagen avsett dagunderstöd.

11 §.

Pensionsansökan skall göras skriftligen på blankett, som fastställts av pensionsskyddscentralen. Likaså fastställer pensionsskyddscentralen formuläret för intyg från arbetskraftsmyndighet, vilket erfordras för arbetslöshetspension.


13 §.

Pensionsansökan avgöres samt pensionens utbetalning och på pensionsanstalt ankommande övriga uppgifter, som hänföra sig till pensionen, ombesörjas, därest arbetstagaren icke vid det senaste pensionslagen underställda arbetsförhållandets upphörande eller därefter stått i arbetsförhållande, som är underställt lagen om pension för arbetstagare, eller bedrivit företagarverksamhet, som är underställd lagen om pension för lantbruksföretagare eller lagen om pension för företagare, av den arbetspensionskassa, till vars verksamhetskrets arbetstagaren senast hört. Ifall likväl till arbetstagaren vid hans död från annan pensionsanstalt utbetalades ålders-, invalid- eller arbetslöshetspension enligt någon av ovan nämnda lagar, avgör denna pensionsanstalt ansökan om familjepension efter honom och drager försorg om ovan nämnda övriga uppgifter. I övrigt lände till efterrättelse vad i 12 § förordningen om pension för arbetstagare stadgas.

18 §.


Har icke till pensionsanstalt befordrats i 4 c § 4 mom. lagen om pension för arbetstagare avsett intyg från arbetskraftsmyndighet över fortsatt arbetslöshet, upphör arbetslöshetspension räknat från slutet av den månad, under vilken den i sagda lagrum avsedda utsatta sex månaders tidsperioden utgår.


Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1971.

Helsingfors den 18 juni 1971.

Republikens President Urho KekkonenTf. social- och hälsovårdsminister Katri-Helena Eskelinen

Till början av sidan