Lag angående ändring av lagen om pension för arbetstagare i kortvariga arbetsförhållanden.
- Typ av författning
- Lag
- Meddelats
Den ursprungliga författningens text
I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.
I enlighet med Riksdagens beslut ändras 1 § 1 mom., 4 § 4 mom., 5 och 9 §§, 10 § 2 mom. och 13 § lagen den 9 februari 1962 om pension för arbetstagare i kortvariga arbetsförhållanden (134/62), av dessa lagrum 1 § 1 mom. sådant det lyder i lagen den 22 november 1963 (526/63) och 5 § sådan den delvis ändrad lyder i lagarna den 22 november 1963, den 30 december 1964 och den 30 december 1965 (695/64 och 708/65), samt
fogas till lagens 11 § ett nytt 3 mom., som följer:
1 §.
För arbetstagare, som är sysselsatt i skogsarbete, flottningsarbete, olika till gårdsbruk och trädgårdshushållning hörande arbeten, jord-, vatten- och husbyggnadsarbete, jordförbättringsarbete, arbete inom torvindustrin eller hamnarbete eller som tjänstgör på fartyg i inrikesfart eller, försåvitt därom genom förordning stadgas, arbetar inom annat sådant område, som kännetecknas av kortvariga arbetsförhållanden, skall arbetsgivaren bekosta pensionsskydd för ålderdom och invaliditet samt åt sådan arbetstagares anhöriga familjepensionsskydd i enlighet med denna lag. Såframt i denna lag icke annorlunda stadgas, gäller i övrigt i tillämpliga delar vad i 3 § 2―4 mom., 4 § 1, 3, 5 och 6 mom., 4 a §, 4 b §, 7 a §, 8―10 §§, 12 §, 13 § 3 mom., 14 §, 16―18 §§ och 19 a―23 §§ lagen om pension för arbetstagare är stadgat.
4 §.
Ägde arbetstagare vid sin död rätt till ålders- eller invalidpension eller erhöll han nämnda pension, äga efter sådan förmånslåtare hans änka, vars äktenskap hade ingåtts innan förmånslåtaren fyllt 65 år, samt förmånslåtarens barn och sådant barn till nämnda änka, vars utkomst förmånslåtaren och änkan gemensamt dragit försorg om, med i 4 a § lagen om pension för arbetstagare stadgade begränsningar, såsom förmånstagare rätt till familjepension.
5 §.
Ålders- och invalidpensionens årliga belopp utgör en procent av det sammanlagda beloppet av de jämlikt 9 § lagen om pension för arbetstagare justerade löner, som arbetstagaren förtjänat efter det han fyllt 23 år och på grundvalen av vilka försäkringspremie erlagts i enlighet med denna lag. Har arbetstagare under något kalenderår i arbeten, som avses i denna lag, förtjänat mindre än 800 mark, tages under sådant år förtjänad lön likväl icke i beaktande såsom grund för pension. Ej heller beaktas lön, som arbetstagare uppburit, medan han erhållit enligt denna lag utgående pension. Är arbetstagare född år 1916 eller tidigare, förnöjes den på förenämnt sätt uträknade pensionen enligt följande procenttal:
Födelseår | Förhöjningsprocent |
1916 | 5 |
1915 | 11 |
1914 | 18 |
1913 | 25 |
1912 | 33 |
1911 | 43 |
1910 | 54 |
1909 | 67 |
1908 | 82 |
1907 | 100 |
1906 | 122 |
1905 | 150 |
1904 | 185 |
1903 | 228 |
1902 | 280 |
1901 | 345 |
1900 | 427 |
1899 | 530 |
1898 | 655 |
1897 | 800 |
Vid beviljande av ålders- och invalidpension beaktas icke såsom pensionsgrundande den lön arbetstagare åtnjuter i sådant arbetsförhållande, på grundvalen av vilket han är berättigad att samtidigt åtnjuta pension även av staten, såframt han icke avstått från denna sin rätt. Sagda lön beaktas likväl såsom pensionsgrundande vid beviljande av familjepension. Lämnas nämnda lön obeaktad vid beviljande av ålders- eller invalidpension, erlägges till staten den på basen av lönen uträknade pensionens kapitalvärde, som bestämmes i enlighet med av socialministeriet fastställda grunder.
Vid fastställandet av invalidpensionens storlek beaktas icke av arbetstagaren uppburen lön i sådant arbetsförhållande, vid vars början han redan var behäftad med sjukdom, lyte eller skada, som utgör den huvudsakliga orsaken till invaliditeten. Detta gäller likväl icke i sådant arbetsförhållande uppburen lön, som begynt minst ett år före invaliditetens inträde.
Beviljas familjepension efter förmånslåtare, som vid sin död icke erhöll pension, anses vid tillämpning av 3 mom. samt 7 § 1 mom. och 9 § 1 mom. 2 punkten dödsdagen som den dag förmånslåtaren ådrog sig sjukdom, lyte eller skada, därest förmånstagare icke annat utreder.
Vid tillämpningen av stadgandena i 8 § 1 och 6 mom. lagen om pension för arbetstagare skall pension, som utgår enligt denna lag, jämställas med pension, som utgår i enlighet med lagen om pension för arbetstagare, och per tidsenhet beräknad, enligt denna lag pensionsgrundande lön beaktas vid valet av den i nämnda stadganden förutsatta högsta pensionsgrundande lönen. Förstnämnda lön skall, i enlighet med vad genom förordning närmare stadgas, fastställas i överensstämmelse med medellönerna i motsvarande arbeten för försäkrade i arbetspensionskassa eller i 2 § avsedd annan pensionsanstalt, i vilken arbetstagaren varit försäkrad, såframt det icke visas, att hans lön väsentligt avvikit från dessa, i vilket fall den faktiska lönen bör läggas till grund för beräkningen.
9 §.
För det i denna lag stadgade pensionsskyddet svara de i 2 § avsedda pensionsanstalterna, såframt de icke annorlunda överenskommit, på följande sätt:
för ålderspension, däri inbegripet justeringar i enlighet med 9 § lagen om pension för arbetstagare, svarar envar pensionsanstalt till den del pensionen baserar sig på de löner, som legat till grund för till pensionsanstalten för arbetstagaren erlagda premier;
för invalidpension, som beviljats med tillämpning av 7 § 1 mom., samt för familjepension, till grund för vilken ligger förmånslåtarens invalidpension uträknad med tillämpning av 7 § 1 mom., till den del den utbetalats för tiden före utgången av den månad, under vilken förmånslåtaren skulle hava uppnått pensionsåldern, i dessa pensioner även inbegripet jämlikt lagen om pension för arbetstagare måhända utgående del av pension, men icke med stöd av 9 § nämnda lag efter pensionens begynnelse företagna förhöjningar, svarar enbart den pensionsanstalt, till vars verksamhetskrets arbetstagaren eller förmånslåtaren hörde, då han ådrog sig sjukdom, lyte eller skada, som avses i 7 § 1 mom., eller, om han då icke längre stod i denna lag underställt arbetsförhållande, den pensionsanstalt, till vars verksamhetskrets han senast hade hört;
för övriga invalid- och familjepensioner, med undantag av belopp, som skall erläggas i enlighet med 12 § 1 mom. 2 punkten lagen om pension för arbetstagare, ävensom för de delar av pension, som överstiga i 2 punkten nämnda belopp, samt för motsvarande jämlikt lagen om pension för arbetstagare utgående pensioner och delar av pension, som motsvara minimipensionsskyddet, ävensom för pensionsskyddscentralens kostnader svara pensionsanstalterna tillsammans med de pensionsanstalter, som bedriva i lagen om pension för arbetstagare avsedd verksamhet, såsom i 12 § 1 mom. 4 och 5 punkterna lagen om pension för arbetstagare är stadgat; samt
skall på denna lag grundad pension, för vilken två eller flere pensionsanstalter svara, minskas i enlighet med 8 § 1 mom. lagen om pension för arbetstagare, fördelas minskningen mellan pensionsanstalterna i proportion till de pensionsdelar, för vilka de ansvara.
Pensionsskyddscentralen utfärdar vid behov närmare anvisningar beträffande ansvarighetens fördelning och avgör saken, ifall meningsskiljaktigheter uppkomma mellan pensionsanstalterna.
10 §.
Försäkringspremieprocenten skall fastställas så, att den med bibehållet konstant procenttal med beaktande av den sannolika räntefoten och andra försäkringstekniska omständigheter kan antagas giva en avkastning, som förslår för täckande av de framtida utgifter, vilka förorsakas av anordnandet av pensionsskyddet, likväl så, att den del av premieinkomsten, som erfordras för i 9 § 1 mom. 3 punkten avsedda utgifter samt för andra förhöjningar, som skola företagas med stöd av 9 § lagen om pension för arbetstagare, må indrivas först då sådana utgifter förfalla till betalning.
11 §.
Vad i 1 och 2 mom. är stadgat gäller icke lån, som beviljas enligt 4 § 6 mom. lagen om pension för arbetstagare.
13 §.
Arbetstagare och förmånstagare gå förlustiga sin rätt till i enlighet med denna lag utgående pensionsrat, som de icke lyft inom tre år efter utgången av det kalenderår, under vilket den förfallit till betalning.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1967.
Med avvikelse från stadgandena i 10 § 2 mom. verkställes den av familjepensionerna förorsakade förhöjningen av försäkringspremierna så, att försäkringspremieprocenten successivt förnöjes under fem års tid räknat från början av år 1971.
Vid tillämpning av denna lag anses det i 5 § stadgade gränsbeloppet i mark motsvara den allmänna lönenivån år 1962.
Helsingfors den 16 december 1966.
Republikens President Urho Kekkonen.Socialminister Matti Koivunen.