622/1965

Given i Helsingfors den 3 december 1965.

Lag angående ändring av lagen om skada, ådragen i militärtjänst.

I enlighet med Riksdagens beslut ändras 6―10, 14―19, 21, 22, 29 och 32 §§ lagen den 28 maj 1948 om skada, ådragen i militärtjänst, av dem 6―8, 16, 17, 19 och 21 §§ sådana de lyda i lagen den 16 december 1960 (481/60), 9 § sådan den lyder delvis ändrad i lagen den 16 december 1960 och lagen den 27 juli 1962 (402/62), 10 och 18 §§ sådana de lyda i lagen den 17 april 1964 (183/64), 14 § sådan den lyder i lagen den 9 februari 1962 (138/62), 15 § sådan den lyder delvis ändrad genom lagen den 15 juni 1956 (389/56) samt i lagarna den 9 februari 1962 och den 27 juli 1962, 22 § sådan den lyder delvis andrad genom lagen den 29 juni 1953 (289/53) och lagen den 16 december 1960, 29 § sådan den lyder delvis ändrad genom lagen den 13 mars 1964 (138/64) och lagen den 10 februari 1965 (57/65) samt 32 § sådan den lyder i lagen den 29 juni 1953, som följer:

6 §.

Till sjukvård hänföras:

1) av läkare lämnad eller föreskriven nödig vård eller, där sådan vård icke står till buds, av utbildad sjuksköterska lämnad eller annan nödig vård;

2) av läkare föreskrivna läkemedel samt nödiga desinfektionsmedel och förbandsmaterial;

3) anskaffning av nödiga proteser och andra hjälpmedel, med äganderätt eller till begagnande, ävensom reparation och förnyelse av dem samt undervisning i nyttjandet av dem, då detta med hänsyn till förhållandena är skäligt; samt

4) enligt prövning ställande av ledarhund till förfogande för blind.

Såsom sjukvård ersättas likaså därav föranledda nödvändiga resekostnader.

I enlighet med vad genom förordning stadgas, ersättas såsom sjukvård likaså rehabilitering, som avser återställande eller bevarande av arbets- eller verksamhetsförmåga, samt, om den skadades eller insjuknades invaliditetsgrad är minst trettio procent, periodisk läkarundersökning och vård i specialanstalt, såvida han på grund av enligt denna lag ersatt eller även annan kroppsskada eller sjukdom, har blivit i behov av sådan anstaltsvård.

Sjukvård skall lämnas med undvikande av onödiga kostnader, utan att dock äventyra den skadades eller insjuknades tillstånd.

Har skadad eller insjuknad själv erlagt kostnader för sjukvård, skall ersättning för dessa ansökas särskilt för sig.

7 §.

Dagpenning utgår, om den skadade eller insjuknade varit oförmögen att handhava sina åligganden eller att utföra sitt arbete under minst tre på varandra följande dagar, med 9 mark 50 penni per dag från den dag sådan arbetsoförmåga begynte till dess skadan eller sjukdomen botats, likväl högst för en tid av ett år från det skadan uppstod eller sjukdomen yppade sig.

Dagpenning erlägges till fullt belopp, om den skadade eller insjuknade är helt oförmögen till arbete. Har hans arbetsförmåga endast nedgått, erlägges en denna nedgång motsvarande proportionell del av dagpenningens fulla belopp. Dagpenning utgår likväl icke, såframt ej arbetsförmågan nedgått med minst tjugo procent.

Har skadad eller insjuknad för sjukvård, som avses i 6 §, intagits på sjukhus eller i anstalt, utgår dagpenningen för denna tid, oberoende av hans arbetsförmåga, till fullt belopp.

8 §.

Är den skadades eller insjuknades invaliditetsgrad minst tio procent, tilldelas honom livränta. Med invaliditetsgrad avses det tal, som utvisar, i vilken mån den vanförhet den skadade eller insjuknade ådragit sig i allmänhet bör anses minska möjligheterna att reda sig i livet.

Livräntans fulla belopp är 2 200 mark om året. Från ingången av det år, då den skadade eller insjuknade fyller femtiosex år, till utgången av det år, då han fyller sextiofem år, är livräntans fulla belopp likväl 2 350 mark om året. Av livräntans fulla belopp utfaller en så stor del, som utvisas av den skadades eller insjuknades invaliditetsgrad.

Har den skadade eller insjuknade för sjukvård, som avses i 6 §, intagits på sjukhus eller i anstalt, utgår livräntan för denna tid, oberoende av invaliditetsgraden, till fullt belopp.

Utbetalningen av livränta begynner från och med dagen efter den dag, då utbetalningen av dagpenning upphört. Utgår icke dagpenning till följd av att i 7 § stadgade förutsättningar saknas, erlägges livräntan från det invaliditeten inträtt.

9 §.

Dagpenning och livränta erläggas till den, som har att draga försorg om sin äkta maka och i 5 § åsyftade barn under sjutton år, förhöjda med trettio procent av dagpenningen eller livräntan för den första anhöriga och, såframt den ersättningsberättigades invaliditetsgrad är minst trettio procent, med tjugo procent, men annars med femton procent för varje följande anhörig.

På ansökan må bestämmas, att dagpenning eller livränta skall utbetalas med i 1 mom. nämnd förhöjning även till den, som har föräldrar att försörja eller som, då kroppsskadan uppstod eller sjukdomen yppade sig, hade och fortfarande har andra än ovan i denna paragraf avsedda anhöriga att försörja.

Är barn, för vilket förhöjd dagpenning eller livränta erlagts, sedan det fyllt sjutton år på grund av kroppslig eller själslig defekt som uppstått före sagda ålder, oförmöget att försörja sig, må på ansökan bestämmas, att dagpenningen eller livräntan skall utgå förhöjd med ovan i 1 mom. nämnt belopp så länge sagda tillstånd fortbestår. Kan barn, sedan det fyllt sjutton år, på grund av studier icke vara i förvärvsarbete och kan det icke med egna inkomster bekosta sina studier, skall dagpenningen eller livräntan på ansökan utgå förhöjd med ovan i 1 mom. nämnt belopp tills barnet fyller tjugofyra år. På grund av studier erlägges förhöjning under här stadgade förutsättningar även för barn, som redan hade fyllt sjutton år, då dagpenningen eller livräntan begynte utgå.

10 §.

Såsom tilläggsdel till dagpenning eller livränta må givas:

1) åt den, som till följd av kroppsskada eller sjukdom råkat i ett så hjälplöst läge, att han icke kan reda sig utan annans hjälp, eller vars svåra kroppsskada eller sjukdom eljest åsamkar honom osedvanligt men, högst 7 mark 50 penni per dag så länge sagda förutsättningar äro för handen, dock ej för den tid, under vilken honom lämnas vård vid sjukhus eller annan anstalt under en längre tid än två månader;

2) åt den, vars protes eller annat hjälpmedel eller vars skada eller sjukdom som sådan medför en särskild förslitning av gångkläder, högst 240 mark om året;

3) åt den, som har motordriven invalidcykel eller i dess ställe annat motordrivet fordon, för drift- och servicekostnader 120 mark om året;

4) åt blind, som har utbildad ledarhund, 1 mark 20 penni per dag; samt

5) åt den, vars invaliditetsgrad är minst trettio procent och vars utkomst till följd av kostnader för av läkare föreskrivna vårdåtgärder för sjukdom, som drabbat honom eller i 9 § 1 eller 3 mom. avsedd anhörig, eller av annan synnerlig orsak försvårats, högst 750 mark om året.

Tilläggsdel på grund av hjälplöshet utgives utan ansökan. I annat fall bör sådan sökas särskilt för sig.

14 §.

Har skada eller sjukdom, som drabbat i 1 § avsedd person, lett till döden eller har sådan person utan eget förvållande försvunnit under omständigheter, på grund av vilka vid dödsfall ersättning borde utgå, erlägges försörjningspension till dem, som vid dödsfallet eller försvinnandet voro hans i 5 § avsedda anhöriga, till föräldrar även då de senare bliva sådana anhöriga. Vad ovan är sagt skall likaså äga tillämpning, om den skadade eller insjuknade vid sin död åtnjöt för minst ett år fastställd livränta enligt en till minst åttio procent uppskattad invaliditetsgrad.

Försörjningspensionens årliga belopp är:

1) för änka 1400 mark;

2) för barn 795 mark och för föräldralöst barn därutöver 795 mark;

3) för föräldrar, då båda leva, 575 mark för vardera och eljest 795 mark; samt

4) för annan anhörig 345 mark.

I annat än i 1 mom. nämnt fall erlägges, om den skadade eller insjuknade vid sin död åtnjöt en för minst ett år fastställd livränta enligt en till minst femtio procent uppskattad invaliditetsgrad och ersättning med anledning av dödsfallet icke skall utgå enligt lagen om olycksfallsförsäkring eller däri stadgade grunder, till hans i 5 § 1 mom. 1 punkten avsedda anhöriga i försörjningspension tre fjärdedelar av pensionens i 2 mom. nämnda årliga belopp, därest invaliditetsgraden var minst sextio procent, och hälften av det årliga beloppet, därest invaliditetsgraden var mindre.

Vid avgörande av ärende angående försörjningspension, som grundar sig på invaliditetsgraden, skall vad i 3 § är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Försörjningspension utbetalas på grundvalen av boningsortens dyrhet förhöjd med högst trettio procent. Orternas dyrhetsklassificering fastställes av socialministeriet.

Den som skulle vara berättigad till försörjningspension efter två eller flere anhöriga, erhåller dock försörjningspension endast på grund av den anhörigas frånfälle, efter vilken försörjningspensionen är störst.

15 §.

Har äktenskap ingåtts efter det kroppsskada uppstått eller sjukdom yppat sig, utgår försörjningspension icke till änka, om äktenskapet är barnlöst eller varat kortare tid än tio år, ej heller till hennes barn. Lag samma vare i fråga om adoptivbarn, som adopterats efter nämnda tidpunkt.

Rätten till försörjningspension för efterlevande hustru och i 5 § avsett barn under sjutton år, med undantag av i samma paragrafs 2 mom. nämnt, utom äktenskapet fött barn, är icke beroende av ersättningsansökan, såframt ersättningsärendet till annan del anhängiggjorts vid statens olycksfallsbyrå. I annat fall skall om försörjningspension ansökas särskilt för sig.

Försörjningspension erlägges från dödsdagen eller, försåvitt den avlidne erhållit livränta, från utgången av den tid, för vilken livränta erlagts. Åt anhörig till försvunnen person erlägges försörjningspension från och med den dag, som vid dödförklaring skulle kunna fastslås såsom den försvunnes tidigaste tänkbara dödsdag. Åt föräldrar erlägges försörjningspension tidigast från ingången av det kalenderkvartal, då ansökan inkommit till statens olycksfallsbyrå. Till den, som uppbär försörjningspension efter sin make, erlägges pensionen så länge hon är änka. Ingår sådan änka nytt äktenskap, erlägges likväl försörjningspension till henne på en gång för tre år. Erhåller hustru skillnad i äktenskapet med försvunnen make, upphör hennes rätt till försörjningspension, så snart beslutet om äktenskapsskillnad vunnit laga kraft.

Till barn, barnbarn och syskon erlägges försörjningspension intill sjutton års ålder. Är sådan försörjningspensionstagare efter fyllda sjutton år till följd av dessförinnan uppkommen kroppslig eller själslig defekt oförmögen att försörja sig, må försörjningspension på ansökan erläggas så länge detta tillstånd fortbestår. Likaså erlägges till barn, som åtnjutit försörjningspension och som efter fyllda sjutton år på grund av studier icke kan vara i förvärvsarbete och som icke med egna inkomster kan bekosta sina studier, på ansökan försörjningspension tills barnet fyller tjugofyra år. På grund av studier beviljas försörjningspension under här stadgade förutsättningar och till samma belopp även åt barn, som, då den skadade eller insjuknade avled, hade fyllt sjutton år.

16 §.

Åt änka, som åtnjuter försörjningspension, må på ansökan beviljas tilläggsförsörjningspension på viss tid, om hennes möjligheter att reda sig med egna inkomster på grund av oförmåga till förvärvsarbete, sjukdom eller sitt försörjningspension åtnjutande barns sjukdom eller av annan synnerlig orsak försvårats.

Åt försörjningspension åtnjutande föräldralöst barn eller föräldrar må likaså på ansökan beviljas tilläggsförsörjningspension för viss tid för tryggande av en skälig utkomst.

Tilläggsförsörjningspensionens årliga belopp utgör för änka och föräldralöst barn högst 1600 mark och för föräldrar högst 870 mark.

17 §.

Har skada eller sjukdom lett till döden eller var den skadades eller insjuknades invaliditetsgrad vid hans död minst trettio procent, erlägges i begravningshjälp 550 mark till den avlidnes dödsbo, såframt begravningskostnaderna erlagts ur dess medel eller om begravning ej kunnat äga rum på grund av att den avlidnes lik icke anträffats. I annat fall erlägges i begravningshjälp till den, som dragit försorg om begravningen, beloppet av de därav föranledda kostnaderna, dock icke mer än vad till dödsbo må utbetalas.

18 §.

Skadad eller insjuknad, vars invaliditetsgrad enligt stadgandena i 8 § är fastställd till minst trettio procent, må på ansökan tilldelas tilläggsränta för viss tid. Tilläggsräntans fulla belopp är, beroende av dyrheten på den skadades eller insjuknades varaktiga boningsort, 1460, 1770 eller 2100 mark om året. Orternas dyrhetsklassificering fastställes av socialministeriet.

Till skadad eller insjuknad, som icke har fast årsinkomst, erlägges tilläggsränta till fullt belopp. Har han fast årsinkomst, minskas tilläggsräntan med hälften av den årsinkomst, som överstiger 800 mark. Såsom fast årsinkomst, vartill ej räknas enligt denna lag utgående ersättning, anses enligt prövning den sannolika regelbundna inkomsten per år under den tid, för vilken tilläggsräntan fastställes.

Tilläggsränta må ej beviljas, såframt den skadade eller insjuknade utan godtagbart skäl vägrar mottaga invalidvård eller lämnar för honom såsom sådan vård anordnad arbetsplats eller om avsaknaden av på tilläggsräntans belopp inverkande varaktiga inkomster eller dessas ringa storlek är tillfällig. Utbetalning av redan beviljad tilläggsränta må även avbrytas på grund av vägran att mottaga vård eller avgång från arbetsplats.

19 §.

Om ej synnerliga skäl föreligga, må i 10 § avsedd tilläggsdel till dagpenning eller livränta, med undantag av tilläggsdel, som beviljas på grund av hjälplöshet, ej beviljas retroaktivt för längre tid än ett år, ej heller tilläggsförsörjningspension, tilläggsränta, enligt 9 § 2 mom. på grund av försörjning av föräldrar eller enligt 3 mom. sagda paragraf på grund av studier utgående förhöjning eller enligt 15 § 4 mom. utgående försörjningspension för längre tid än tre månader före den dag, då ansökan inkom till statens olycksfallsbyrå.

21 §.

Synes kroppsskada eller sjukdom, som drabbat i 1 § 1 mom. nämnd person, uppenbarligen berättiga till ersättning enligt denna lag, skall därom på åtgärd av vederbörande myndighet före tjänstgörings- eller arbetsförhållandets upphörande insändas enligt fastställt formulär uppgjord anmälan till statens olycksfallsbyrå, som på grundvalen av densamma bör upptaga ärendet till behandling. Göres ej anmälan, skall den skadade eller insjuknade underrättas därom. Under tiden för tjänstgörings- eller arbetsförhållandet inträffat dödsfall eller försvinnande skall likväl alltid ofördröjligen anmälas till statens olycksfallsbyrå.

Har i 1 mom. avsedd kroppsskada eller sjukdom ansetts vara sådan, att den icke berättigar till ersättning, och har den skadade eller insjuknade underrättats därom eller har sjukdomen konstaterats eller av kroppsskada eller sjukdom föranledd arbetsoförmåga inträtt eller har dödsfallet inträffat efter tjänstgörings- eller arbetsförhållandets upphörande, skall ersättning sökas skriftligen hos statens olycksfallsbyrå inom ett år, räknat från den i 22 § stadgade tidpunkten, vid äventyr att rätten till ersättning eljest är förverkad.

För kroppsskada, vilken föranletts av olycksfall, som avses i 1 § 2 mom., skall ersättning sökas såsom ovan i 2 mom. är stadgat.

Vad i 2 mom. är stadgat om sökande av ersättning gäller även sådant slag av ersättning eller ock tillägg, som stadgats att erläggas på särskild ansökan. Enligt 9 § 2 mom. på grund av försörjning av föräldrar och enligt 3 mom. sagda paragraf på grund av studier utgående förhöjning, enligt 15 § 4 mom. utgående försörjningspension samt tilläggsdel till dagpenning eller livränta, tilläggsförsörjningspension och tilläggsränta må likväl sökas utan iakttagande av utsatt tid, så ock föräldrars försörjningspension, försåvitt frågan om, huruvida kroppsskada, sjukdom, dödsfall eller försvinnande berättigar till ersättning enligt denna lag, på åtgärd av vederbörande, annan sökande eller myndighet inom föreskriven tid blivit anhängiggjord vid statens olycksfallsbyrå och denna rätt icke blivit honom förvägrad.

22 §.

Ovan i 21 § stadgad fatalietid räknas:

1) om i 1 § 1 mom. avsedd persons kroppsskada uppstått eller sjukdom konstaterats under tiden för tjänstgörings- eller arbetsförhållandet, för värnpliktig från dettas upphörande samt för annan skadad eller insjuknad från det denne erhållit underrättelse om, att i 21 § 1 mom. avsedd anmälan icke göres, samt, om sjukdomen konstaterats eller av kroppsskada eller sjukdom föranledd arbetsoförmåga inträtt efter utgången av tjänstgörings- eller arbetsförhållandet, från den dag sjukdomen konstaterades eller arbetsoförmågan inträdde;

2) om i 1 § 2 mom. avsedd person ådragit sig kroppsskada, från olycksfallet;

3) om ersättning sökes på grund av dödsfall, från dödsdagen eller från den dag, då utslag om dödförklaring vunnit laga kraft, och, om ersättning sökes med anledning av försvinnande, från utgången av det kalenderår, under vilket tre år förflutit från försvinnandet, likväl tidigast från den dag, då försvinnandet delgivits den försvunnes anhöriga ;

4) om ansökan avser i 9 § 2 mom. nämnd förhöjning på annan grund än försörjning av föräldrar, från den dag, då ersättningstagaren fått del av statens olycksfallsbyrås första beslut om beviljande av dagpenning eller livränta;

5) om ansökan avser enligt 9 § 3 mom. utgående förhöjning på grund av kroppslig eller själslig defekt eller enligt 15 § 4 mom. utgående försörjningspension, från det erläggandet av förhöjningen eller försörjningspensionen upphört eller från det sådan omständighet, som ånyo berättigar till utbetalning, yppat sig; samt

6) om ansökan avser i 6 § 5 mom. eller i 24 eller 26 § nämnda kostnader, från utgången av det kalenderår, under vilket de erlagts.

29 §.

I beslut av statens olycksfallsbyrå sökes ändring hos försäkringsdomstolen medelst skriftliga besvär senast före klockan 12 den trettionde dagen efter den dag, då besväranden erhöll del av beslutet. I statens olycksfallsbyrås beslut i fall, som avses i 32 och 33 §§, må ändring dock ej sökas.

I försäkringsdomstolens utslag, försåvitt fråga är därom, huruvida kroppsskada, sjukdom, dödsfall eller försvinnande berättigar till ersättning enligt denna lag, må ändring sökas hos högsta domstolen senast före klockan 12 den sextionde dagen efter den dag, då besväranden fått del av försäkringsdomstolens utslag. Försäkringsdomstolens utslag är slutligt i de fall, som avses i 12 §, 15 § 4 mom., 16, 18 och 42 §§, så ock utslag angående i 5 § 1 mom. 2 och 3 punkterna avsedda personers rätt att erhålla försörjningspension, dock icke till den del fråga är om i 1, 2 eller 3 § stadgade förutsättningar för ersättning.

Skola besvär över försäkringsdomstolens utslag icke omedelbart avvisas eller förkastas, skall svar avfordras motparten i tjänsteväg.

Högsta domstolens utslag må uppsättas utan redogörande del och fogas till försäkringsdomstolens utslag eller officiellt styrkt avskrift av detsamma.

Angående rätt att tillställa försäkringsdomstolen och högsta domstolen besvärsskrift med posten eller genom förmedling av bud är stadgat särskilt.

Försåvitt i samband med besvär icke annat visas, anses besväranden ha fått del av beslutet eller utslaget den sjunde dagen efter den dag, då detta, under av honom uppgiven adress, från statens olycksfallsbyrå eller försäkringsdomstolen inlämnats till posten.

32 §.

Åt ersättningstagare, som dömts till frihetsstraff eller är intagen i allmän arbetsinrättning eller skolhem eller annan sådan anstalt, utgår ersättning icke för den tid frihetsstraffet eller vistelsen i anstalten varar utöver tre månader.

I dessa fall erläggas likväl till skadads eller insjuknads i 9 § avsedda anhöriga, som vistas i Finland, i sagda paragraf nämnda förhöjningar av dagpenning eller livränta samt en femtedel av dagpenningens eller livräntans belopp.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1966 och tillämpas räknat från nämnda dag även i det fall, att enligt lagen om skada0 ådragen i militärtjänst, utgående ersättning skall erläggas på grund av skada eller insjuknande, som inträffat före denna lags ikraftträdande.

Helsingfors den 3 december 1965.

Republikens President
Urho Kekkonen.

Socialminister
Juho Tenhiälä.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.