Lag om ändring av lagen angående stämpelskatt.
- Typ av författning
- Lag
- Meddelats
Den ursprungliga författningens text
I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.
I enlighet med Riksdagens beslut ändras i lagen den 6 augusti 1943 angående stämpelskatt (662/43) 4 § första gruppen av myndigheter, sådant detta lagrum lyder i lagen den 25 mars 1948 (244/48), samt 12 § 3 punkten, 92 § 2 mom. och 98 § 2 mom, sådana de lyda i lagen den 26 juni 1959 (271/59), och fogas till lagens 10 §, sådant detta lagrum
ändrat lyder i lagarna den 8 juni 1956 och 5 december 1957 (332/56 och 385/57) samt lagen den 26 juni 1959, en ny rubrik angående centralskattenämndens beslut ävensom till 11 §, sådant detta lagrum lyder i lagen den 6 maj 1955 ( 218/55 ), en ny 6 punkt som följer:
4 §.
Myndigheter, för vilkas expeditioner stämpelskatt skall erläggas, hänföras i avseende å stämpelns belopp till sex grupper på följande sätt:
1 gruppen:
Republikens president, republikens presidents kansli, statsrådet, statsrådets kansli, ministerium, justitiekanslersämbetet, riksdagens justitieombudsmannaämbete, högsta domstolen, högsta förvaltningsdomstolen och centralskattenämnden.
10 §.
Följande expeditioner eller tillståndsbevis, vilka åtecknats den myndighet företedda handlingen, skola, såvitt de icke äro befriade från stämpelskatt, i stället för stämpel enligt 6 och 8 §§ beläggas med stämpel till följande belopp:
Centralskattenämndens beslut , medelst vilket nämnden meddelat i 69 § beskattningslagen avsett förhandsbesked, enligt nämndens prövning, minst 3 000 och högst 50 000 mark.
11 §.
Från erläggande av stämpelskatt för expedition äro befriade:
; så ock
kommuns styrelse och församling i ärenden, som beröra meddelande av förhandsbesked, som avses i 69 § beskattningslagen, liksom även för avskrifter, nämnda i 113 § 1 mom. beskattningslagen.
12 §.
Befriad från stämpelskatt är expedition:
i ärenden angående:
fastställande av staten, folkpensionsanstalten, landskap, kommun, församling, kommunalt samhälle eller registrerat trossamfund tillkommande skatt eller avgift eller av grunden för dess beräknande eller ock debitering eller utmätning av sådan skatt eller avgift, eller anstånd med betalning eller annan lättnad vid dess erläggande, eller restitution, dock ej i nöjes- och centralskattenämnden eller i högsta förvaltningsdomstolen, därest icke besvär över annan myndighets än nöjes- eller centralskattenämndens beslut i ärende, som berör i beskattningslagen (482/58) avsedd skatt eller avgift eller annan skatt till staten, föranleda upphävande av lägre myndighets utslag eller beslut eller ändring därav till den ändringssökandes förmån, ej heller i ärende, som angår beviljande av tullförmån eller restitution med stöd därav, förlängning av stadgad tid för tullklarering eller för tullfri införsel eller för utförsel, som berättigar till tullrestitution eller restitution med stöd därav, annan särskild lättnad i fråga om tull eller annan skatt eller avgift, som skall uppbäras av tullverket, eller förhandsbesked beträffande den tull, som vara vid införsel drager:
92 §.
Över åtgärder, som i ärenden rörande stämpelskatt vidtagits av chefen för republikens presidents kansli, av statsrådet och dess kansli samt av ministerium och centralskattenämnden, så ock av föredragande i statsrådet, justitiekanslerämbetet och riksdagens justitieombudsmannaämbete samt i högsta domstolen och högsta förvaltningsdomstolen, må besvär anföras hos högsta förvaltningsdomstolen.
98 §.
Har högsta förvaltningsdomstolen undanröjt nöjes- eller centralskattenämndens beslut angående förhandsbesked, skall länsstyrelse på ansökan till vederbörande återbetala till övers uppburen stämpelskatt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1960.
Helsingfors den 23 december 1959.
Republikens President Urho Kekkonen.Minister Pauli Lehtosalo.