418/1959

Given i Helsingfors den 28 november 1959.

Lag om förskottsuppbörd.

I enlighet med Riksdagens beslut stadgas:

1 kap.

Allmänna stadganden.

1 §.

För uppbörden av den skatt, som årligen skall erläggas till staten på grund av inkomst och förmögenhet (statsskatt), den skatt, som skall erläggas till kommun på grund av inkomst (kommunalskatt), den kyrkoskatt, som utgår till församling inom den evangelisk-lutherska kyrkan eller det ortodoxa kyrkosamfundet, samt den försäkringspremie. som skall erläggas till folkpensionsanstalten (folkpensionspremie), verkställes i enlighet med vad i denna lag stadgas under skatteåret förskottsuppbörd beträffande sådan inkomst och förmögenhet, på grund varav sagda skatter eller försäkringspremie skall erläggas.

I denna lag föreskriven förskottsuppbörd verkställes icke beträffande sjömansinkomst, som avses i lagen om sjömansskatt.

2 §.

Förskottsuppbörden verkställes i form av förskottsinnehållning eller förskottsbetalning.

3 §.

Den förskottsuttaxering per skattöre, som skall tillämpas vid förskottsuppbörden av kommunalskatt samt av kyrkoskatt till evangelisk-luthersk församling, fastställes årligen av statsrådet för följande år på grundvalen av det förslag, som för kommunens del uppgjorts av kommunens fullmäktige och för församlingens del av vederbörande församlingsmyndighet.

Vid förskottsupphörd av kyrkoskatt till församling inom det ortodoxa kyrkosamfundet tillämpas förskottsuttaxeringen per skattöre för evangelisk-luthersk församling på beskattningsorten.

2 kap.

Förskottsinnehållning på lön, pension och livränta.

4 §.

Arbetsgivare är skyldig att verkställa förskottsinnehållning på den lön han utbetalar.

Med lön avses varje slag av lön, arvode, tantiem samt annan förmån och ersättning, som erlägges för tjänst eller befattning, så ock för arbete, uppdrag eller tjänst, som emot ersättning utföres för arbets- eller uppdragsgivares räkning. Är den, som utför arbetet eller uppdraget, i denna sin verksamhet en självständig företagare, betraktas den därför erlagda ersättningen likväl icke som lön.

Till lönen hänföras även bostad, kost och andra naturaförmåner, vilka beräknas i penningar enligt grunder, som av finansministeriet fastställas.

Med arbetsgivare avses den, för vars räkning det arbete utföres, för vilket lönen erlägges. Äro arbetsgivarna flere, ansvara de solidariskt för i denna lag föreskrivna skyldigheter.

5 §.

Förskottsinnehållning skall verkställas även på pension och livränta, dock icke på försörjningspension eller livränta, som erlägges i enlighet med lagen om olycksfallsförsäkring. Härvid skall i motsvarande mån lända till efterrättelse, vad om förskottsinnehållning på lön är föreskrivet.

6 §.

Oberoende av huruvida betalningen bör betraktas som lön skall förskottsinnehållning verkställas:

1) på uppträdande konstnärs arvode;

2) på författar-, översättnings-, tecknings- eller annat upphovsmannaarvode, som erlagts av förläggare av bok, tidning, tidskrift eller annan publikation;

3) på ackvisitions-, inköps- eller försäljningsombuds arvode; så ock

4) på handelsresandes, ortsförsäljares eller handelsrepresentants arvode.

Ovan i 1 mom. avsedd förskottsinnehållning skall likväl icke verkställas, om emottagaren av arvodet nyttjar i handelsregistret införd firma eller är registrerad förening.

Vad i denna lag stadgas om lön, arbetsgivare och löntagare, äge motsvarande tillämpning beträffande sådant arvode, på vilket förskottsinnehållning jämlikt denna paragraf skall verkställas, samt beträffande utbetalaren och emottagaren av detsamma.

7 §.

Erlägges lönetillgodohavande av medel, som influtit till utsökningsmyndighet, eller av egendom, som upplåtits till konkurs, är utsökningsmyndigheten eller förvaltaren av konkursboet skyldig att verkställa förskottsinnehållning. På utsökningsmyndigheten eller förvaltaren av konkursboet tillämpas härvid, vad i denna lag stadgas om arbetsgivare.

8 §.

Gottgörelse, som erlagts såsom ersättning för kostnader, vilka åsamkas löntagare för arbetets utförande, betraktas icke såsom lön, såframt den ej överskrider det beräknade beloppet av dessa kostnader.

Har löntagare för utförande av arbetet sådana kostnader, som vid beskattningen må avdragas och för vilka han icke erhåller särskild ersättning, må dessa kostnader avdragas från lönebeloppet, innan förskottsinnehållningen verkställes.

På finansministeriet ankommer att fastställa grunderna för beräkning av de kostnader, som avses i denna paragraf.

9 §.

Främmande makts beskickning i Finland, sådant konsulat, vars chef är utsänd konsul, samt med dem jämförbar annan utländsk representation äro icke skyldiga att verkställa förskottsinnehållning.

10 §.

Förskottsinnehållning på lön bör verkställas i samband med varje utbetalning av lön eller, då lönen gottskrives vederbörande, vid dess införande på konto.

Vad i 1 mom. är stadgat skall i motsvarande mån lända till efterrättelse med avseende å lön, som erlägges i förskott.

Utan hinder av vad ovan i denna paragraf är stadgat, må finansministeriet, då löneutbetalning sker oftare än en gång i månaden, berättiga arbetsgivare att verkställa förskottsinnehållning med längre mellanrum, dock minst en gång i månaden.

11 §.

Finansministeriet fastställer erforderliga tabeller för förskottsinnehållning på lön, som utbetalas med regelbundna mellantider. Tabellerna böra fastställas åtminstone för lönebetalningsperioder, omfattande en dag, en vecka, två veckor och en månad.

Ovan i 1 mom. avsedda tabeller böra uppgöras så, att de belopp, som skola innehållas på lönebelopp, vilka utbetalas för olika tidsperioder, såvitt möjligt motsvara det sammanlagda beloppet av den statsskatt löntagaren äger erlägga för sin totala lön under skatteåret, av jämlikt 3 § beräknade kommunal- och kyrkoskatter samt av folkpensionspremien.

12 §.

Åt de skattskyldiga, beträffande vilka förskottsinnehållning kan komma i fråga, gives för varje skatteår en skattebok i enlighet med formulär, som fastställes av finansministeriet.

Skatteboken gives åt den skattskyldige av skattedirektören för det skattedistrikt, till vilket den skattskyldiges hemkommun hör. På ansökan må skattebok även utgivas av skattedirektören för annat skattedistrikt.

Då skatteboken utgives, skall skattedirektören bestämma, enligt vilken i 11 § avsedd tabell förskottsinnehållning av skattskyldig skall verkställas, samt foga tabellen till skatteboken.

Då skäl därtill yppas, skall skattedirektören ånyo bestämma den tabell, som vid förskottsinnehållningen skall tillämpas.

13 §.

På lön, som huvudsakligen med regelbundna mellantider utbetalas åt löntagare för hans huvudsyssla, skall förskottsinnehållning verkställas på grundvalen av den tabell, som bestämts jämlikt 12 § 3 mom. Finansministeriet må likväl berättiga arbetsgivare, som förrättar uträkningen av lönerna med särskilda maskiner, att verkställa förskottsinnehållningen med avvikelse från tabellen, likväl så, att det innehållna beloppet må avvika från motsvarande, i tabellen föreskrivna innehållning med högst ett belopp, som motsvarar en procent av den innehållning underkastade lönen.

Företer löntagare i fall, som avses i 1 mom., icke sin skattebok, skall förskottsinnehållning verkställas i enlighet med tabell, som bestämmes av finansministeriet.

På lön, som icke huvudsakligen utbetalas mod regelbundna mellantider eller som erlägges för bisyssla eller tillfälligt arbete, skall förskottsinnehållning verkställas enligt en procentsats, som fastställes genom förordning och som ej må överstiga femtio procent. Nämnda procentsats må fastställas olika stor beroende av lönegrunderna och lönens storlek. I detta moment föreskriven innehållning skall likväl icke verkställas på lön, som understiger tvåtusen mark.

Förskottsinnehållning verkställes icke till större belopp än den i penningar utbetalda lönen. Vid innehållningen lämnas av det belopp, som skall innehållas, den del obeaktad, som överstiger jämna tio mark.

14 §.

Utbetalas eller gottskrives lön, på vilken förskottsinnehållning jämlikt 13 § 1 mom. skall verkställas, för längre tid än en månad, innehålles därvid av lönen så mycket som proportionellt beräknat borde innehållas för de månader, för vilka lönen utbetalas eller gottskrives.

På finansministeriet ankommer att utfärda bestämmelser om huru förskottsinnehållningen skall verkställas på lön i säsongarbete, på semesterersättning samt på lön, som endast delvis utbetalas med jämna mellantider.

15 §.

Då förskottsinnehållning skall verkställas på lön, som erlägges åt två eller flere löntagare gemensamt, och utredning icke företes om huru lönen fördelar sig mellan dem, skall innehållningen verkställas på det gemensamma lönebeloppet i enlighet med 13 § 3 mom.

Därest efter verkställd innehållning utredes, huru den lön, som avses i 1 mom., fördelar sig mellan löntagarna, skall skattedirektören för det skattedistrikt, i vilket innehållningen verkställts, på anhållan fördela innehållningen mellan löntagarna i proportion till lönerna och i stället för det gemensamma innehållningsbevis de erhållit åt envar av dem utgiva ett särskilt bevis.

16 §.

Är det uppenbart, att löntagares inkomst under skatteåret icke stiger till belopp, för vilket han ägde erlägga stats- eller kommunalskatt, förordnar skattedirektören för det skattedistrikt, till vilket löntagarens hemkommun hör, på anhållan av honom, att förskottsinnehållning icke skall verkställas. Då skäl därtill föreligger, skall sagda förordnande begränsas endast till viss lön eller till lön, som utbetalas under viss tid eller intill visst maximibelopp.

Då löntagare enligt stadgandena om stats- eller kommunalskatt kan beviljas andra än i 8 § avsedda avdrag, som icke beaktats vid utarbetandet av de tabeller, vilka nämnas i 11 §. må i 1 mom. avsedd skattedirektör på anhållan av löntagaren förordna, att den förskottsinnehållning, varom stadgas i 13 § 1 mom., skall verkställas till mindre belopp än vad som annars borde ske. Skulle i 13 § 3 mom. avsedd innehållning uppenbarligen vara alltför stor, jämförd med det belopp, som slutligt skall erläggas, må skattedirektören likaså förordna, att innehållningen skall ske till mindre belopp.

Ovan i 2 mom. avsett förordnande må på anhållan av arbetsgivare utfärdas även av skattedirektören för det skattedistrikt, till vilket arbetsgivarens hemkommun hör, då fråga är om avdrag, som enligt enhetliga grunder tillkommer viss grupp av löntagare.

17 §.

Uppkommer oklarhet om huruvida förskottsinnehållning skall verkställas eller om innehållningen skall verkställas jämlikt 13 § 1 eller 3 mom. eller om vad som vid innehållningen i övrigt bör iakttagas, avgöres ärendet på anhållan av arbetsgivaren eller löntagaren av skattedirektören för det skattedistrikt, till vilket arbetsgivarens hemkommun hör.

Den, som framställer i 1 mom. avsedd anhållan, bör förete för sakens avgörande erforderlig utredning. På anhållan av arbetsgivare meddelat avgörande, så ock, då löntagaren hos arbetsgivaren påyrkat sådant, på hans anhållan meddelat avgörande skall tillämpas vid den förskottsuppbörd, för vilken det meddelats. Giltighetstiden för avgörandet må likväl icke utsträckas utöver utgången av kalenderåret efter det, under vilket avgörandet meddelats.

18 §.

Anmäler löntagare i god tid före löneutbetalningen, att han önskar större förskottsinnehållning på sin lön än i 13 § stadgas, skall innehållningen verkställas till den storlek, varom han anhållit.

19 §.

Förskottsinnehållning verkställes så, att arbetsgivaren avdrager innehållningsbeloppet från den lön, som skall utbetalas i penningar.

Arbetsgivare är skyldig att inom tre dagar efter det förskottsinnehållningen skett, dock senast vid arbetsförhållandets upphörande, i löntagarens skattebok anbringa av honom anskaffade skattemärkcn till ett belopp, som motsvarar det innehållna beloppet. Skattemärkena böra makuleras.

Är staten eller dess inrättning eller kommun arbetsgivare, skall förskottsinnehållningen verkställas utan användning av skattemärken. Likaledes skall förskottsinnehållningen verkställas utan användning av skattemärken, då skattenämnden i arbetsgivarens hemkommun på ansökan beviljat rätt därtill åt sammanslutning av kommuner, åt församling inom den evangelisk-lutherska kyrkan eller det ortodoxa kyrkosamfundet eller, enligt vad därom genom förordning stadgas, åt annan arbetsgivare. De innehållna beloppen skola inbetalas på statens postgirokonto inom 20 dagar efter utgången av den kalendermånad, under vilken innehållningen skett, och redovisning över dem skall tillställas skattedirektören enligt vad därom genom förordning stadgas. Finansministeriet må likväl på ansökan berättiga arbetsgivare att inbetala de innehållna beloppen på statens postgirokonto senare än vad ovan är sagt. För den förlängda betalningstiden skall erläggas av finansministeriet fastställd ränta.

Arbetsgivare är skyldig att i löntagarens skattebok göra sådana anteckningar, om vilka genom förordning stadgas.

Utan hinder av vad i 3 mom. är stadgat, må finansministeriet berättiga eller förplikta i sagda moment avsedd arbetsgivare att i särskilda fall verkställa förskottsinnehållning med användning av skattemärken.

20 §.

Åt löntagare, som icke företer sin skattebok, skall över förskottsinnehållningen givas ett innehållningsbevis enligt formulär, som fastställes av finansministeriet. Vad i 19 § är stadgat om skattebok, äge motsvarande tillämpning beträffande innehållningsbevis.

21 §.

Bokföringsskyldig arbetsgivare skall vid inköp av skattemärken begagna av finansministeriet fastställd rekvisitionsblankett, som av säljaren förses med hans stämpel och datum. Köparen skall förvara dessa blanketter, såsom om verifikationer hörande till bokföringen är stadgat.

22 §.

Arbetsgivare är gentemot staten ansvarig för belopp, som han, i hans tjänst stående person eller annan företrädare för honom jämlikt 19 § innehållit på löner.

Har arbetsgivare delvis eller helt försummat att i enlighet mod 19 § i löntagares skattebok eller på löneinnehållningsbeviset anbringa skattemärken till ett belopp, som motsvarar innehållningen, eller att inom stadgad tid inbetala de innehållna medlen eller i 19 § 3 mom. avsedd ränta på postgirokonto, skall skattedirektören för det skattedistrikt, till vilket arbetsgivarens hemkommun hör, ofördröjligen ålägga arbetsgivaren att betala det försummade beloppet samt skattetillägg, som skall erläggas vid försummad skattebetalning, beräknat från utgången av den kalendermånad, under vilken förskottsinnehållningen verkställts, intill utsatt betalningsdag. Rättar arbetsgivaren sin försummelse omedelbart, då han märkt den eller erhållit uppmaning, påföres honom endast skattetillägg, över debiteringen skall åt arbetsgivaren utgivas en debetsedel.

23 §.

Har förskottsinnehållning till en del eller alls icke verkställts eller har ett för stort belopp innehållits, må arbetsgivare för att rätta felet i motsvarande grad höja eller sänka belopp, som vid senare löneutbetalning under samma kalenderår skall innehållas. Innehållningen må likväl icke utan löntagarens samtycke ökas med mer än tio procent av det lönebelopp, som härvid erlägges.

Kan arbetsgivaren icke på sätt i 1 mom. stadgas indriva icke innehållet belopp av löntagaren, skall skattedirektören för det skattedistrikt, till vilket arbetsgivarens hemkommun hör, på yrkande av arbetsgivaren och efter att hava hört löntagaren påföra löntagaren sagda belopp att av denne erläggas som förskottsbetalning. Debitering må likväl icke verkställas, därest arbetsgivarens yrkande icke delgivits löntagaren före utgången av april månad året efter det kalenderår, under vilket innehållningen borde hava verkställts. På förskott, som avses i detta moment och som påförts löntagaren, äge motsvarande tillämpning, vad som gäller om förskott, som uppbäres som förskottsbetalning för det år, under vilket förskottsinnehållningen borde hava verkställts.

24 §.

Har arbetsgivare till en del eller helt underlåtit att verkställa förskottsinnehållning, skall skattedirektören i det skattedistrikt, till vilket arbetsgivarens hemkommun hör, ålägga honom att erlägga det icke innehållna beloppet till staten.

Arbetsgivare ålägges likväl icke ovan i 1 mom. avsedd betalningsskyldighet, såframt det utredes, att de skatter och den folkpensionspremie, som skola utgå på den innehållning underkastade lönen, eller ock förskott, som avses i 23 § 2 mom., erlagts eller att för densamma stats- eller kommunalskatt icke behövt erläggas. Företes sådan utredning efter det betalningsskyldigheten blivit arbetsgivare ålagd genom laga kraft vunnet beslut, skall skattedirektören i motsvarande mån upphäva betalningsskyldigheten och förordna, att det belopp, som arbetsgivaren redan erlagt till staten, skall återbäras. På det belopp, som skall återbäras, erlägges ingen ränta.

Har förskottsinnehållning till en del icke verkställts på grund av att arbetsgivare beräknat värdet av de naturaförmåner, som givits såsom lön, alltför lågt eller beloppet av de kostnader, som avses i 8 §, alltför högt, skall arbetsgivaren åläggas i 1 mom. avsedd betalningsskyldighet endast försåvitt han avvikit från de fastställda beräkningsgrunderna eller annars bör hava varit medveten om beräkningens felaktighet.

25 §.

Arbetsgivare, som försummat att verkställa förskottsinnehållning, skall, förutom vad i 24 § stadgas, åläggas att åt staten betala skattetillägg, som skall erläggas vid försummad skattebetalning, räknat från utgången av den kalendermånad, under vilken innehållningen bort verkställas, intill utsatt betalningsdag. Skattetillägg må likväl icke påföras, om det belopp, som försummelsen berör, är ringa.

Arbetsgivare skall påföras skattetillägg, oaktat han redan erlagt det icke innehållna beloppet till staten eller med stöd av 24 § 2 mom. icke ålägges att erlägga detsamma. Skattetillägget beräknas i det förra fallet intill betalningsdagen och i det senare fallet intill utgången av året efter det, under vilket innehållningen hade bort verkställas.

26 §.

Innan debitering, som avses i 24 och 25 §§, verkställes, skall arbetsgivaren såvitt möjligt höras i saken. Debiteringen bör ske senast under det sjätte året från och med utgången av det år, under vilket förskottsinnehållningen hade bort verkställas.

Ansökan om upphävande av betalningsskyldighet med stöd av 24 § 2 mom. skall göras inom fem år efter utgången av det år, under vilket arbetsgivaren ålagts betalningsskyldighet. Har ifrågavarande skatt eller folkpensionspremie erlagts under det femte året eller senare, må ansökan likväl göras inom ett år efter utgången av det år, under vilket betalningen ägt rum.

27 §.

På belopp, som påförts arbetsgivaren med stöd av 22, 24 och 25 §§, skall tillämpas, vad som är stadgat om utmätning av skatter och om skattetillägg på grund av försummad skattebetalning. Skattetillägg utgår likväl icke på grund av försummad betalning av skattetillägg, som avses i 22 eller 25 §.

Vad som är stadgat om förmånsrätt för lönefordran, som uppkommit på grund av arbetares arbetsförhållande, skall äga motsvarande tillämpning på belopp, som avses i 1 mom. och som påförts arbetsgivaren.

28 §.

Försåvitt synnerligen vägande skäl det påkalla, må finansministeriet på därom gjord ansökan enligt prövning avlyfta icke innehållet belopp, som arbetsgivare med stöd av 24 § ålagts att betala, samt skattetillägg, som avses i 25 och 27 §§.

I den berättelse, som regeringen jämlikt 29 § riksdagsordningen avgiver till riksdagen, skola upptagas i stöd av 1 mom. medgivna befrielser, försåvitt de för en och samma arbetsgivare överstiga 200 000 mark.

På synnerliga skäl må finansministeriet på ansökan bevilja anstånd mod erläggande av belopp, som avses i 1 mom. Finansministeriet må även berättiga skatteuppbördsmyndighet att inom gränser, som föreskrivas av ministeriet, bevilja anstånd.

29 §.

Arbetsgivare skall på uppmaning av skattedirektör, skatte- eller förskottsinspektör eller vederbörande tjänsteman vid finansministeriet eller skattebyrå för granskning förete sina böcker, originala lönelistor, -kartotek och -avtal, kvittenser samt övriga handlingar, som belysa förskottsinnehållningen, så ock löntagarnas till honom inlämnade skatteböcker, samt lämna jämväl övriga uppgifter, som kunna vara av nöden för kontrollen. Handlingarna skola såvitt möjligt granskas i arbetsgivarens affärslokal. Löntagare är även skyldig att på anfordran till granskning förete sin skattebok samt sina löneinnehållningsbevis ävensom övriga i hans värjo befintliga handlingar, som belysa saken.

Överexekutor samt länsman och polisinrättning äro skyldiga att lämna myndigheterna nödig handräckning vid de granskningar, som avses i 1 mom.

30 §.

Genom förordning må särskilda stadganden utfärdas om de grunder, enligt vilka förskottsinnehållning skall verkställas på de pensioner staten utbetalar, eller föreskrivas, att innehållning på dem icke skall verkställas.

3 kap.

Förskottsinnehållning på dividend.

31 §.

Aktiebolag skall från dividend, som det utbetalar, såsom förskottsinnehållning innehålla en genom förordning fastställd del, likväl högst 50 procent.

Såsom ovan i 1 mom. avsedd dividend betraktas även av aktiebolag betalad eller gottskriven ränta på lån, som av bolaget upptagits, om räntan fastställts att helt eller delvis vara beroende av storleken av bolagets årsvinst eller dividend eller om lånet medför delaktighet i bolagets årsvinst.

32 §.

Förskottsinnehållning verkställes icke på dividend, som erlägges åt staten eller dess inrättning, kommun, sammanslutning av kommuner eller församling eller åt person eller sammanslutning, som företer utredning om att han enligt lagen icke är skattskyldig för inkomst av sagda slag.

Är det uppenbart, att dividendtagares inkomst under skatteåret icke stiger till belopp, för vilket han vore skyldig att erlägga stats- eller kommunalskatt, förordnar skattedirektören för det skattedistrikt, till vilket dividendtagarens hemkommun hör, på anhållan av denne, att förskottsinnehållning icke skall verkställas.

På villkor, som fastställas genom förordning, är även dividend, som utbetalas till inhemskt aktiebolag eller andelslag för detsamma tillhöriga aktier, befriad från förskottsinnehållning.

Utan hinder av stadgandena ovan i denna paragraf skall förskottsinnehållning verkställas, därest utredning, som erfordras för utbetalning av dividend utan förskottsinnehållning, icke företes den, som utbetalar dividenden, innan redovisning enligt 33 § avgivits.

33 §.

Belopp, som jämlikt 31 § innehållits av dividend, skall senast inom en månad efter det dividenden kunnat av vederbörande lyftas eller gottskrivits honom inbetalas på statens postgirokonto. Samtidigt skall till skattedirektören för det skattedistrikt, där den, som utbetalat dividenden, har sin hemort, avgivas sådan redovisning, varom genom förordning stadgas.

34 §.

Över förskottsinnehållning av dividend skall åt dividendtagaren utfärdas bevis i enlighet med formulär, som fastställes av finansministeriet.

35 §.

Vad i 22―26 §§ samt 27 § 1 mom. och 29 § är stadgat, äge motsvarande tillämpning även beträffande förskottsinnehållning av dividend.

4 kap.

Förskottsbetalning.

36 §.

Förskottsbetalning verkställes med avseende- å skattskyldig, som åtnjuter inkomst av fastighet, rörelse eller yrke eller annan sådan skattepliktig inkomst, på vilken förskottsinnehållning icke skall verkställas, eller som har beskattningsbar förmögenhet.

Förskottsbetalning verkställes likaså med avseende å delägare i öppet bolag, dödsbo och annan i 5 § folkpensionslagen avsedd sammanslutning för den försäkringspremie, som jämlikt nämnda lagrum skall påföras honom.

37 §.

Vid förskottsbetalning skall den skattskyldige erlägga ett belopp, motsvarande den statsskatt, vilken han enligt gällande skattefot borde erlägga för den inkomst och förmögenhet, som vid den senast förrättade beskattningen fastställts för honom, samt den kommunal- och kyrkoskatt ävensom folkpensionspremie han med tillämpning av ovan i 3 § nämnd uttaxering per skattöre och per skattöre utgående folkpensionspremie borde erlägga på grund av de inkomster av fastighet, rörelse eller yrke eller de vid fastställande av förskringspremie, som avses i 36 § 2 mom., beaktade inkomster, vilka han vid sagda beskattning beräknats hava haft i hemkommunen. samt på grund av sådana personliga inkomster, som han vid sagda beskattning ansetts hava haft och på vilka förskottsinnehållning icke skall verkställas.

Har skattskyldig vid senast förrättade beskattning på annan ort än i hemkommunen påförts kommunal- och kyrkoskatt för inkomst av fastighet, rörelse eller yrke eller ock folkpensionspremie, bör förskottet till denna del särskilt fastställas med iakttagande i motsvarande mån av vad i 1 mom. är stadgat.

38 §.

Har skattskyldig vid senast förrättade beskattning påförts skatt även för sådan inkomst, som ej kan anses återkomma under skatteåret, må sagda inkomst icke beaktas vid bestämmandet av förskottets storlek.

Har skattskyldigs vid statsbeskattningen beskattningsbara inkomst till mer an 10 procent utgjorts av sådan inkomst, på vilken förskottsinnehållning bör verkställas, skall från det ovan i 37 § avsedda belopp, som motsvarar statsskatten, avdragas beloppet av den statsskatt, som kan beräknas bliva erlagd genom förskottsinnehållning.

39 §.

Bör det till följd av konjunkturväxlingar eller fluktuationer i penningvärdet eller av andra särskilda orsaker anses, att beskattningsbar inkomst av fastighet, rörelse eller yrke eller ock förmögenhetsvärden allmänt eller på något område stigit över eller sjunkit under nivån vid senast verkställda beskattning, må finansministeriet förordna, att inkomst eller förmögenhetsvärde, som avses i 37 § och som skall läggas till grund för förskottet, i hela riket eller vissa delar därav skall höjas eller nedsättas med ett visst belopp.

40 §.

Har ovan i 36 § avsedd skattskyldig icke vid senast verkställda beskattning påförts skatt för inkomst eller förmögenhet, som avses i nämnda paragraf, skall storleken av det förskott, som skall uppbäras, fastställas enligt uppskattning.

41 §.

Kan skattskyldigs inkomst av fastighet, rörelse eller yrke under det senast tilländalupna skatteåret beräknas hava ökat eller minskat med mer än 10 procent, jämförd med motsvarande inkomst under föregående skatteår, eller är det uppenbart, att inkomsten väsentligt kommer att förändras, skall den i 37 § avsedda inkomsten enligt uppskattning ökas eller minskas samt förskottet fastställas på denna höjda eller sänkta inkomst.

42 §.

Skulle beloppet av förskott understiga 2 000 mark, må förskott icke fastställas.

43 §.

Förskott, som avses i 37 § 1 mom., fastställes av skattedirektören för det skattedistrikt, i vilket den skattskyldige vid senast förrättade beskattning hade bort påföras statsskatt, samt förskott, som avses i 37 § 2 mom., av vederbörande skattedirektör. Skattedirektören bör draga försorg om att förskottsskattelängd uppgöres och förskottsdebetsedlarna utskrivas.

Angående den tid, inom vilken debitering av förskott bör slutföras, stadgas genom förordning.

Har förskott icke påförts under den tid, som avses i 2 mom., eller har det uppenbarligen fastställts till alltför lågt belopp, skall vederbörande skattedirektör skyndsamt och senast före utgången av september månad under skatteåret verkställa debiteringen samt draga försorg om att tilläggslängderna uppgöras och förskottsdebetsedlarna utskrivas.

Har person, som icke på grund av sin bonings- eller hemort är skattskyldig i Finland, har tillfälligt i 36 § avsedd inkomst, må honom påföras förskott oberoende av de fatalietider, som nämnas i 2 och 3 mom.

44 §.

Är även annan person än den skattskyldige jämlikt beskattningslagen ansvarig för skatt eller folkpensionspremie, som skall påföras honom på grund av inkomst eller förmögenhet, är denna person såsom för sitt eget förskott ansvarig för det förskott, som enligt detta kapitel påförts den skattskyldige. Berör det ansvar, som enligt beskattningslagen åvilar den andra personen, endast på grund av visst slag av inkomst eller förmögenhet påförd skatt eller folkpensionspremie eller annars endast en del av skatten eller premien, är han ansvarig endast för motsvarande förskott eller del därav.

45 §.

Är jämlikt 44 § även annan person än den skattskyldige ansvarig för hela förskottsbeloppet, skall förskottet på sätt i 43 § är stadgat debiteras att solidariskt erläggas av den skattskyldige och de personer, som äro ansvariga för förskottet. I förskottsskattelängden och på förskottsdebetsedeln skola härvid antecknas de personer, som äro ansvariga för förskottet.

Har i förskottsskattelängden icke gjorts i 1 mom. avsedd anteckning om person, som är ansvarig för förskott, eller är annan person ansvarig blott för en del av förskottet, skall vid behov skattedirektören för det skattedistrikt, i vilket debiteringen ägt rum, efter att hava hört ovan avsedd person, bestämma, att denne jämte den skattskyldige solidariskt ansvarar för erläggande av förskottet eller del därav.

46 §.

Är det på grund av att den skattskyldiges beskattningsbara inkomst eller förmögenhet minskat eller av annan orsak uppenbart, att förskott fastställts till ett större belopp än vad som erfordras för erläggande av de skatter och den folkpensionspremie, för vilka det skall användas, skall skattedirektören för det skattedistrikt, i vilket förskottet fastställts, sådan den skattskyldige företett nödig utredning, ånyo fastställa förskottet samt draga försorg därom, att den skattskyldiga tilldelas ny förskottsdebetsedel i enlighet härmed. Företer den skattskyldiga utredning därom, att han under skatteåret icke kommer att hava sådan inkomst eller förmögenhet, för vilken förskott fastställts, eller att det av annan orsak vore obefogat att uppbära förskottet, skall skattedirektören avlyfta detsamma.

Har skattskyldig påförts i 37 § 1 mom. avsett förskott i flere kommuner, skall skattedirektören för sådant skattedistrikt, i vilket något av förskotten fastställts, på anhållan av den skattskyldige rätta förskotten med iakttagande i motsvarande mån av vad i 1 mom. stadgas.

47 §.

Förskott må icke på sätt i 46 § 1 mom. avses fastställas ånyo eller avlyftas såvida yrkande därom icke framställts före utgången av november månad under skatteåret, ej heller såframt förskottsbeloppet icke borde nedsättas med minst 10 procent och minst 2 000 mark. Utan hinder av vad ovan stadgats, må i de fall, som avses i 43 § 3 och 4 mom., yrkande om att förskott skall fastställas ånyo eller avlyftas framställas inom två veckor efter det den skattskyldige erhållit kännedom om förskottets fastställande.

Har förskott enligt beskattningslagen använts för betalning av skatt eller folkpensionspremie, som påförts den skattskyldige eller dennes make, eller har det avkortats eller förordnats, att det skall återbäras åt honom, må det icke längre ändras på grund av yrkande, som avses i 46 §.

Yrkande på att förskott skall fastställas ånyo eller avlyftas må även göras av den, som jämlikt 44 § är ansvarig för erläggande av förskottet eller del därav. På grund av yrkande, som framställts av sådan person, skall den skattskyldige höras.

48 §.

Förskottet uppbäres i sex rater vid tidpunkter, som särskilt fastställas. Förskott, vars belopp uppgår till högst 4 000 mark, skall uppbäras i två rater.

I de fall, som avses i 43 § 3 och 4 mom. samt 46 §, uppbäres förskottet på sätt därom genom förordning stadgas. Sänkes förskott med stöd av 46 § till ett mindre belopp än vad som redan erlagts, skall skattedirektören förordna, att det till övers uppburna beloppet ofördröjligen skall återbäras.

Vid förskottsbetalning skall i tillämpliga delar iakttagas vad i beskattningslagen är stadgat om skatteuppbörd.

49 §.

Ställer det sig för skattskyldig svårt att erlägga förskott på utsatt tid, må skatteuppbördsmyndighet på ansökan bevilja honom förlängd betalningstid, såframt för erläggande av förskottet ställes godtagbar säkerhet. På oguldet förskott skall erläggas av finansministeriet fastställd ränta.

På belopp, som skola erläggas vid förskottsbetalning, skall tillämpas vad om utmätning av skatter och om skattetillägg på grund av försummad skattebetalning är stadgat.

5 kap.

Förhandsutbetalning.

50 §.

Skatteuppbördsmyndighet skall under skatteåret på förhand utbetala till varje kommun 96 procent och till varje församling 88 procent av det belopp, som erhålles, då den förskottsuttaxering per skattöre, som skall tillämpas, multipliceras med det antal skattören, som till kommunen eller församlingen influtit vid den beskattning, som förrättats året före skatteåret. Därjämte skall skatteuppbördsmyndigheten till folkpensionsanstalten erlägga 96 procent av det belopp, som erhålles, då den per skattöre utgående folkpensionspremien multipliceras med det antal skattören, som vid debiteringen året före skatteåret lagts till grund för premien.

Ovan i 1 mom. avsett belopp skall inbetalas till kommun, församling och folkpensionsanstalten månatligen i tolv lika stora rater om året sålunda, att första raten erlägges i februari månad under skatteåret och sista raten i januari månad året efter skatteåret.

Har med stöd av 39 § förordnats om höjning eller nedsättning av den inkomst, som skall läggas till grund för förskottet, höjes eller nedsättes i motsvarande mån det belopp, som på förhand skall utbetalas till kommun eller församling på grund av de skattören, som påförts för inkomst av fastighet, rörelse eller yrke. Då antalet skattören för personliga inkomster i kommunen kan beräknas i beskattningen för skatteåret stiga eller sjunka med minst fem procent, höjes eller nedsättes det belopp, som på grund av skattörena för dessa inkomster hör erläggas på förhand, likaså i motsvarande mån. Har det belopp, som på förhand skall erläggas åt kommunen, med stöd av detta moment höjts eller nedsatts, skall det belopp, som på förhand skall erläggas åt folkpensionsanstalten, även i motsvarande grad höjas eller nedsättas.

Finansministeriet fattar beslut om höjning eller nedsättning av förhandsutbetalning på grund av 3 mom. Har väsentlig ändring inträffat i den kommunala eller kyrkliga indelningen eller är det av andra synnerliga skäl påkallat, skall ministeriet fastställa storleken av förhandsutbetalningen med avvikelse från vad i 1 och 3 mom. är stadgat, enligt vad som bör anses skäligt.

6 kap.

Ändringssökande.

51 §.

Ändring i skattedirektörs beslut, som utfärdats med stöd av 12 § 3 mom. eller 43 §, må icke sökas innan anhållan om rättelse av beslutet gjorts, på sätt i 12 § 4 mom. eller 46 § förutsattes. Ändring må icke sökas i skattedirektörs avgörande, som avses i 15 § 2 mom.

Är det jämlikt 1 mom. icke förbjudet att söka ändring, må den, som icke nöjes med beslut angående honom, vilket med stöd av denna lag utfärdats av skattenämnd eller skattedirektör, anföra besvär däröver hos länsstyrelsen i det län, till vilket hans hemkommun hör. Besvär över avgöranden, som avses i 16 § 3 mom., 17 § och 23 § 2 mom., anföras likväl hos länsstyrelsen i det län, till vilket arbetsgivarens hemkommun hör. Är ingen länsstyrelse enligt stadgandena i detta moment behörig att handlägga besvären, anföras besvär hos länsstyrelsen i Nylands län.

Statsombud och kommunalombud i skattenämnd äga likaså rätt att söka ändring i beslut, som avses i 16, 17, 22, 24, 25 och 45 §§.

Ändring skall sökas skriftligen. Besvärsskriften skall tillställas skattedistriktets skattebyrå eller länsstyrelsen inom 30 dagar från delgivningen. Besvärstiden för statsombud och kommunalombud räknas från den dag, då beslutet fattats.

Den, som önskar anföra besvär över beslut angående honom, som med stöd av 22, 24 eller 25 § eller jämlikt 43 eller 45 § denna lag utfärdats av skattedirektör, på grund av att det utfärdats med felaktig tolkning av lag eller att därvid begåtts uppenbart väsentligt misstag i sak eller att vid handläggningen av ärendet förekommit sådant med domvilla jämförligt fel, som avses i 25 kap. 21 § rättegångsbalken, må utan hinder av vad i 1 mom. är stadgat och även efter den i 4 mom. stadgade fatalietiden söka ändring hos länsstyrelsen. Sådana besvär må likväl icke anföras senare än under det sjätte året, räknat från och med ingången av det kalenderår, som följer på det, under vilket beslutet utfärdades.

52 §.

Besvär över beslut, som utfärdats med stud av denna lag, skola i länsstyrelsen handläggas såsom brådskande. Angående förfarandet vid handläggningen av besvären gäller i tillämpliga delar, vad i beskattningslagen är stadgat.

Beslut går i verkställighet, oaktat besvär anförts. Utslag med anledning av besvär över skattedirektörs avgörande, som avses i 17 §, skall icke tillämpas på förskottsinnehållning, som verkställts eller borde hava verkställts innan arbetsgivaren fått del av utslaget.

Har förskott enligt beskattningslagen använts för betalning av skatt eller folkpensionspremie, som påförts den skattskyldige eller dennes make, eller har det avkortats eller förordnats, att det skall återbäras åt honom, må förskottet icke längre ändras på grund av ändringsansökan, som avses i denna lag.

53 §.

Ändring i länsstyrelses utslag med anledning av besvär, som avses i denna lag, må icke sökas i andra än i 22, 24, 25 och 45 §§ avsedda ärenden.

På statens vägnar äger prövningsombud besvärsrätt i de ärenden, som avses i 1 mom. Om ändringssökande gäller för övrigt vad i beskattningslagen stadgas om sökande av ändring i länsstyrelses utslag.

54 §.

Finner part, att det med hänsyn till lagens tillämpning i andra liknande fall vore av vikt, att länsstyrelsens avgörande angående honom, i vilket han jämlikt 53 § icke må söka ändring, underställes högsta förvaltningsdomstolens prövning, är han berättigad att hos högsta förvaltningsdomstolen anhålla om tillstånd att söka ändring. Samma rätt tillkommer även prövningsombud. Tillstånd att söka ändring i ovan avsett avgörande må även sökas av den, som visar, att ändringssökandet för honom är av synnerlig vikt utöver det ärende, varom är fråga.

Ansökan om tillstånd skall av prövningsombud senast den sextionde dagen före klockan 12 från den dag utslaget gavs och av annan part inom samma tid från den dag, då han erhöll del av utslaget, ingivas till länsstyrelsen eller högsta förvaltningsdomstolen. Till sådan ansökan skall fogas eller i densamma intagas ändringsansökan, varjämte även länsstyrelsens utslag samt, om ansökningen icke gjorts på statens vägnar, utredning om den tidpunkt, då sökanden erhöll del av utslaget, skola bifogas. Länsstyrelsen skall, utan att införskaffa de övriga parternas svaromål, översända dit inlämnad ansökan jämte i ärendet tillkomna handlingar till högsta förvaltningsdomstolen.

7 kap.

Särskilda stadganden.

55 §.

Har förskott innehållits eller uppburits för inkomst eller förmögenhet, för vilken skatt eller folkpensionspremie icke skola erläggas, och har förskottet ej heller annars använts för erläggande av skatt eller folkpensionspremie, skall beträffande innehållet belopp skattedirektören för det skattedistrikt, i vilket skatten för vederbörande borde fastställas, samt beträffande förskott, som uppburits, skattedirektören för det skattedistrikt, i vilket förskottet påförts, förordna om ofördröjlig återbärning av det uppburna beloppet åt vederbörande.

56 §.

Såsom arbetsgivares eller löntagares hemkommun betraktas den kommun, där han enligt beskattningslagen skall påföras statsskatt.

57 §.

Över inlämnande av skattebok och innehållningsbevis till skattenämnden skall åt den skattskyldige utfärdas bevis.

Angående utredning, som skall bifogas skattedeklaration, då skattebok eller innehållningsbevis förstörts, försvunnit eller förkommit, stadgas genom förordning.

58 §.

Har skattskyldig icke till sin skattedeklaration fogat skattebok eller annat över innehållning utfärdat eller i 105 § 2 mom. beskattningslagen avsett intyg och har förskott, då skatten fastställdes, icke beaktats, är han på ansökan berättigad att av skatteuppbördsmyndighet återfå, vad han betalat för mycket, såframt beloppet uppgår till minst tvåhundra mark.

Ovan i 1 mom. avsedd ansökan skall göras hos skatteuppbördsmyndigheten inom sex år, räknat från och med utgången av det år, som den skattedeklaration, till vilket intyget hade bort fogas, avser. Hava i skatteboken eller innehållningsbeviset använts skattemärken, skall skatteboken eller innehållningsbeviset eller sådan utredning, som avses i 57 § 2 mom., fogas till ansökningen.

59 §.

Har obegagnat skattemärke förstörts eller någon av misstag använt skattemärke, då sådant icke behövt användas, eller använt skattemärke av högre valör än vad som är stadgat eller har skattemärke annars blivit obehövligt, är vederbörande på ansökan berättigad att av skatteuppbördsmyndigheten återfå, vad han betalat för mycket, eller det belopp, som motsvarar skattemärkets värde.

60 §.

Om anförtroende av åligganden, som enligt denna lag ankomma på skattedirektör, åt annan tjänsteman vid skattebyrå stadgas genom förordning.

61 §.

Envar är skyldig att hemlighålla, vad han genom uppgifter, som för förskottsuppbörden eller tillsynen över denna lämnats, eller genom handlingar, som i sagda syfte företetts, i sin tjänst eller offentliga befattning erfarit angående annans ekonomiska ställning eller affärsförhållanden eller omständighet, som jämlikt lag eller särskild föreskrift uttryckligen eller på grund av sakens beskaffenhet uppenbarligen bör hemlighållas.

Var, som i strid med stadgandena i 1. mom. yppar vad som bör hemlighållas, straffes på sätt i 40 kap. strafflagen är stadgat.

62 §.

Var, som genom falska uppgifter eller eljest svikligen undanhåller eller söker undanhålla staten, vad enligt denna lag skall såsom förskott erläggas, straffes såsom i strafflagen säges och vare skyldig att till dubbelt belopp ersätta, vad han undanhållit eller försökt undanhålla staten.

63 §.

Arbetsgivare, som försummar att inom fastställd tid erlägga av honom innehållet belopp till staten, straffes med böter eller fängelse ej över två år.

Arbetsgivare eller hans företrädare eller annan person., som på annat än i 1 mom. avsett sätt underlåtit att fullgöra honom i denna lag åvälvd skyldighet, straffes, därest icke annorstädes i lag strängare straff därför är stadgat, med böter eller, där omständigheterna äro synnerligen försvårande, med fängelse ej över ett år.

Åtal må eftergivas eller straff icke ådömas, om försummelsen varit ringa och ofördröjligen rättats.

64 §.

Närmare föreskrifter angående verkställigheten och tillämpningen av denna lag utfärdas genom förordning.

8 kap.

Stadganden angående ikraftträdande och övergång.

65 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1960, och genom densamma upphäves lagen den 4 oktober 1946 om förskottsuppbörd (696/46) jämte i densamma vidtagna ändringar, dock sålunda, att dess stadganden om innehållande av förskott på ränta fortfarande i tillämpliga delar skola förbliva i kraft vid verkställande av i lagen den 2 juni 1959 om avdrag vid beskattningen av deposition på skattelättnadskonto (242/59) avsett innehållande på belopp, som lyfts från skattelättnadskonto. Beträffande redovisning för innehållandet bör även i ty fall lända till efterrättelse, vad i 33 § denna lag är stadgat. Av verkställigheten av lagen förutsatta åtgärder skola vidtagas, innan denna lag träder i kraft.

66 §.

Har arbetsgivare, innan denna lag trätt i kraft, underlåtit att verkställa förskottsinnehållning eller att erlägga det innehållna beloppet till staten och har angående hans betalningsskyldighet icke, innan denna lag trätt i kraft, givits beslut eller utslag, som vunnit eller skall vinna laga kraft, skall han i den ordning, som i denna lag stadgas, förständigas att till staten erlägga det icke innehållna eller icke erlagda beloppet samt därå i enlighet mod 22 eller 25 § utgående skattetillägg.

Har i 17 § 2 mom. lagen den 4 oktober 1946 om förskottsuppbörd avsedd utmätning verkställts, innan denna lag trätt i kraft, må verkställigheten slutföras i enlighet med härförinnan gällande stadganden. I övrigt må, efter det denna lag trätt i kraft, i nämnda moment avsedd innehållning eller utmätning icke verkställas. Har arbetsgivare under år 1959 underlåtit att verkställa förskottsinnehållning, skall, efter det denna lag trätt i kraft, vad som stadgas i 23 § 2 mom: äga motsvarande tillämpning på det icke innehållna beloppet. Arbetsgivare, som innan denna lag trätt i kraft till staten erlagt belopp, som han underlåtit att innehålla, eller som påförts sådan betalningsskyldighet, är i enlighet med 24 § berättigad att få betalningsskyldigheten upphävd och det erlagda beloppet återburet, såframt han icke indrivit eller icke längre förmår indriva det icke innehållna beloppet av löntagaren.

67 §.

Vad som är stadgat i 31 § lagen den 4 oktober 1946 om förskottsuppbörd, skall även efter det denna lag trätt i kraft tillämpas på förskott, som innehållits eller bort innehållas, innan denna lag trätt i kraft. På sådant förskott tillämpas icke, vad ovan i 35 § stadgas.

68 §.

De ärenden angående förskottsbetalning, som ankomma på ordförande för taxeringsnämnd och som äro anhängiga, då denna lag träder i kraft, överföras på skattedirektören.

Skattskyldig, som avses i 41 § 3 mom. lagen den 4 oktober 1946 om förskottsuppbörd, må även efter det denna lag trätt i kraft påföras i sagda moment avsett förskott på skatt och folkpensionspremie för år 1959 i den ordning, som i denna lag stadgas. Sådant förskott uppbäres till staten, och på detsamma tillämpas icke, vad i 149 § beskattningslagen stadgas om förskott på kommunalskatt och folkpensionspremie.

Ansökan om fastställande ånyo av förskott på skatt eller folkpensionspremie för år 1959 avgöres efter det denna lag trätt i kraft i den ordning i denna lag föreskrivas och med tillämpning i övrigt av vad därom stadgas i 40 § lagen den 4 oktober 1946 om förskottsuppbörd. Beträffande rätt att efter det denna lag trätt i kraft göra sådan ansökan tillämpas likväl, vad ovan i 47 § 1 mom. stadgas. Har förskott, som fastställts av ordförande för taxeringsnämnd, fastställts ånyo, skall skattedirektören meddela därom till kommunens styrelse, som det åligger att låta utskriva ny förskottsdebetsedel och återbära det till övers uppburna förskottet.

69 §.

De besvär rörande förskottsuppbörd, som då denna lag träder i kraft äro anhängiga i prövningsnämnden, överföras till länsstyrelsen. Till prövningsnämnden efter det denna lag trätt i kraft adresserade skrivelser angående sökande av ändring i förskottsuppbörd anses ställda till länsstyrelsen.

I 58 § 1 mom. ovan avsedd ansökan, som avser förskottsinnehållning, vilken verkställts, innan denna lag trätt i kraft, skall göras inom sex år efter det denna lag trätt i kraft, likväl senast inom tio år efter det innehållningen verkställts.

70 §.

Stadgandena i denna lag om förskott på kommunal- och kyrkoskatt samt folkpensionspremie skola icke tillämpas i landskapet Åland. På finansministeriet ankommer att utfärda härav föranledda närmare föreskrifter.

Utfärdas i landskapslagstiftningen för Åland nödiga stadganden, må genom förordning bestämmas, att denna lag skall tillämpas i landskapet Åland även i fråga om kommunal- och kyrkoskatt samt folkpensionspremie. Genom förordning utfärdas härvid även nödiga övergångsstadganden.

Stadgandena angående förskott på kommunalskatt och folkpensionspremie samt om fördelningen av förskottsinnehållningarna och om förhandsutbetalningar i den genom denna lag upphävda lagen den 4 oktober 1946 om förskottsuppbörd tillämpas i landskapet Åland sådana de gälla, då denna lag träder i kraft, intill dess i 2 mom. avsedd förordning skall lända till efterrättelse eller genom förordning annars stadgas, att tillämpningen av sagda stadganden skall upphöra. På finansministeriet ankommer att utfärda härav föranledda närmare föreskrifter.

71 §.

Genom förordning stadgas, från och med vilken tidpunkt denna lag skall tillämpas i fråga om erläggande av kyrkoskatt till den evangelisk-lutherska kyrkans och det ortodoxa kyrkosamfundets församlingar.

Helsingfors den 28 november 1959.

Republikens President
Urho Kekkonen.

Minister
Pauli Lehtosalo.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.