2/1955
Dokumentversioner
Given i Helsingfors den 7 januari 1955.
Lag om ändring av 30 kap. rättegångsbalken.
I enlighet med Riksdagens beslut skall 30 kap. rättegångsbalken, sådant det lyder i lagen den 19 december 1922 (300/22) jämte däri senare företagna ändringar, erhålla följande ändrade lydelse:
30 kap.
Om ändringssökande i hovrätts dom eller utslag, så ock om underställning av hovrätts utslag.
1 §.
Ändring i hovrätts domar och utslag sökes i högsta domstolen.
2 §.
Den som vill söka ändring i hovrätts dom eller utslag i mål, som anhängiggjorts vid underrätt, skall begära fullföljdstillstånd hos högsta domstolen.
3 §.
Fullföljdstillstånd må meddelas allenast:
1) om anledning förekommer till ändring i det slut, vartill hovrätten kommit, eller eljest med hänsyn till sakens beskaffenhet skäl föreligger att upptaga målet till prövning; eller
2) om det med avseende å lagens tillämpning i andra liknande fall är av vikt att målet drages under högsta domstolens prövning eller part visar, att ändringssökande för honom är av synnerlig vikt utöver det mål, varom är fråga.
4 §.
Vid prövning av, huruvida fullföljdstillstånd skall meddelas, skall hänsyn tagas även till avgörande, varigenom målet till någon del icke upptagits till prövning och vari ändring yrkas i samband med huvudsaken.
5 §.
I tvistemål, som gäller endast fordran, ersättning eller lösöre, må fullföljdstillstånd enligt 3 § 1 punkten ej meddelas part, om värdet av vad han tappat i hovrätten uppenbart ej överstiger 100 000 mark.
I mål, vari hovrätten handlagt straffyrkande, må fullföljdstillstånd enligt 3 § 1 punkten ej meddelas allmänna åklagaren eller målsägande, med mindre talan avser brott, varå enligt den normala straffskalan kan följa tukthus över tre år, avsättning eller skiljande från utövning av tjänst eller förlust av medborgerligt förtroende eller ovärdighet att nyttjas i landets tjänst, ej heller tilltalad, med mindre han däri för något brott dömts till fängelse över sex månader, tukthus, avsättning eller skiljande från utövning av tjänst eller hovrätten i sitt utslag förklarat honom förlustig medborgerligt förtroende eller ovärdig att nyttjas i landets tjänst eller fråntagit honom rätten att driva näring eller yrke.
Har hovrätten i brottmål handlagt talan om förverkande av egendom eller dess värde eller ekonomisk nytta av brott eller om skadestånd eller utgivande av lösöre, må fullföljdstillstånd enligt 3 § 1 punkten meddelas part, dock icke allmänna åklagaren, även om värdet av vad han genom hovrättens avgörande i sagda hänseende tappat uppenbart överstiger 100000 mark.
Vid beräknandet av ovan i denna paragraf avsett värde må efter målets anhänggigörande upplupen ränta icke medräknas, ej heller rättegångskostnad.
6 §.
Ej heller må fullföljdstillstånd enligt 3 § 1 punkten meddelas:
1) i mål, som gäller skyldighet att taga del i underhåll och uppfostran av barn utom äktenskap;
2) i mål, som gäller brott mot alkohollagstiftningen, likväl så, att den dömde må meddelas fullföljdstillstånd, om han genom domen förverkat annan egendom än alkoholhaltigt ämne, värdet av sådan egendom eller genom brottet vunnen ekonomisk nytta till ett värde, som sammanlagt uppenbart överstiger 100 000 mark, eller förklarats förlustig tjänst eller befattning eller rätt att idka näring eller yrke;
3) då ändringssökandet allenast gäller rättegångskostnad eller utslag, medelst vilket hovrätt återförvisat mål till underrätt; ej heller
4) därest ändringssökande annorstädes i lag är särskilt förbjudet.
7 §.
Vad ovan i 2, 3, 5 och 6 §§ är stadgat, skall äga motsvarande tillämpning, då part i mål, som anhängiggjorts vid underrätt, vill söka ändring i sådant utslag av hovrätten, vilket icke innehåller avgörande i huvudsaken och i vilket ändring icke skall sökas i samband med huvudsaken.
8 §.
Kan part icke meddelas fullföljdstillstånd enligt 3 § 1 punkten utan allenast enligt dess 2 punkt, skall hovrätt till dom eller utslag foga tillkännagivande härom och nämna det lagrum, på vilket tillkännagivandet grundar sig. Kan fullföljdstillstånd meddelas även enligt 3 § 1 punkten, skall i hovrätts dom eller utslag givas undervisning därom, huru missnöje skall anmälas för att fullföljdstillstånd skall kunna begäras, inom vilken tid och var tillstånd skall begäras, så ock vad part vid ansökan om tillstånd och, då fråga är om mål, som avgjorts medelst dom, motparten har att iakttaga för bevakande av sin talan. I undervisningen skall angivas, huruvida ändring skall sökas i revisionsväg eller genom besvär, så ock att vid missnöjesanmälan skall iakttagas vad i 9 och 10 §§ stadgas.
Anser part, att hovrättens tillkännagivande angående de grunder, på vilka fullföljdstillstånd enligt lag icke kan meddelas, är oriktigt, må han vid anhållan om fullföljdstillstånd bringa frågan under högsta domstolens prövning.
I mål, som av hovrätt avgjorts i första instans, skall nödig undervisning om missnöjesanmälan och ändringssökande meddelas.
9 §.
I hovrätts domar, ej mindre i vademål än i tvistemål, vilka av hovrätten avgjorts i första instans, sökes ändring i revisionsväg. Ändring i hovrätts utslag sökes genom besvär.
Part, som vill förbehålla sig rätt att söka tillstånd, att draga hovrätts avgörande under högsta domstolens prövning, skall till hovrätten inlämna skriftlig anmälan därom senast före klockan 12 den tjugoförsta dagen från den, då domen eller utslaget gavs. Då fråga är om dom, skall han tillika erlägga tvåtusen mark i revisionsskilling. Hava flera parter gemensam talan, gälle en anmälan samt en revisionsskilling för dem alla. Har den, som söker ändring, flera motparter i målet, må mera än en revisionsskilling likväl icke fordras.
Vad i 2 mom. är sagt skall äga motsvarande tillämpning, då fråga är om mål, som av hovrätt avgjorts i första instans.
10 §.
Den, som på grund av medellöshet utan erläggande av revisionsskilling vill draga mål till högsta domstolen, skall jämte ovan föreskrivna anmälan till hovrätten ingiva av domare, präst, notarius publicus, länsman eller socialnämnd på den ort, där han är bosatt, utfärdat intyg, utvisande att han icke utan att förlora vad han för eget eller sin familjs uppehälle behöver är i stånd att erlägga revisionsskilling.
Befriad från revisionsskilling är den, som för statens, kommuns, evangelisk-luthersk eller ortodox församlings eller allmän åklagares talan. Hava särskilda stadganden utfärdats om frihet från revisionsskilling, skola de fortfarande lända till efterrättelse.
11 §.
Då part i stadgad ordning anmält missnöje med hovrättens avgörande, skall hovrätten meddela honom bevis därom.
Sedan bevis om missnöjesanmälan meddelats, skall hovrätten tillställa högsta domstolen alla till målet hörande handlingar samt i mål, vilka anhängiggjorts vid underrätt, jämväl avskrift av sin dom eller sitt utslag. Av avskriften bör framgå omröstning, som måhända verkställts vid ärendets avgörande i hovrätten. Har muntligt förhör anställts i målet, skall avskrift av protokoll häröver fogas till handlingarna.
12 §.
Tiden för anhållan om fullföljdstillstånd hos högsta domstolen är 60 dagar från den dag, då hovrättens dom eller utslag givits.
I ärenden, vilka hovrätten avgjort i första instans, sökes ändring inom 60 dagar från den dag, då domen eller utslaget givits eller för parterna avkunnats.
13 §.
Senast på den sista dagen av den i 12 § 1 mom. stadgade tiden, före klockan 12, skall sökanden till högsta domstolens registratorskontor ingiva tillståndsansökan samt hovrättens dom eller utslag jämte bevis om missnöjesanmälan. Tillståndsansökan bör åtföljas av eller innehålla ändringsansökan; och därtill skola fogas de handlingar sökanden åberopar. I revisionsmål skola tillstånds- och ändringsansökningarna ingivas i två exemplar samt bifogade handlingar jämväl i avskrift.
Gäller tillståndsansökan mål, som enligt 3 § 1 punkten i revisionsväg kan bringas under högsta domstolens prövning, skall sökandens motpart uttaga duplettexemplaren av tillstånds- och ändringsansökan samt förenämnda avskrifter och på fjortonde dagen från den i 1 mom. avsedda dagen, senast före klockan 12, till sagda registratorskontor ingiva sin svarsskrift jämte de handlingar, vilka han såsom bevis åberopar, samt duplett av sitt svar och avskrifter av därtill fogade handlingar att utgivas till sökanden, om denne därom anhåller.
Sökes fullföljdstillstånd i revisionsmål, vari tillstånd kan beviljas allenast enligt 3 § 2 punkten, skall högsta domstolen, såframt tillståndsansökan icke genast bör avvisas eller förkastas, utsätta en tid, inom vars förlopp sökanden, vid äventyr att ansökan eljest ej upptages till prövning, skall delgiva motparten förordnandet och däröver inlämna bevis till högsta domstolen, så ock viss dag, på vilken motparten senast före klockan 12 äger i registratorskontoret bevaka sin talan så som i 2 mom. är sagt.
Finnes motpartens hörande i besvärsmål nödigt, skall hans svar infordras i tjänsteväg.
Vad ovan i denna paragraf är stadgat skall äga motsvarande tillämpning, då ändring sökes i utslag eller dom, som av hovrätt givits eller avkunnats vid handläggning av mål i första instans.
14 §.
Ämnar tilltalad, som i målet hålles häktad, begära fullföljdstillstånd eller söka ändring i hovrättens utslag, äger han rätt att genom fängelsedirektören tillställa sin missnöjesanmälan den länsstyrelse, inom vars ämbetsområde han hålles häktad, före utgången av den i 9 § stadgade tiden; och skall länsstyrelsen vidarebefordra anmälan till hovrätten. Likaså må han för att få anhållan om fullföljdstillstånd eller besvär befordrade till högsta domstolen härför begära länsstyrelsens åtgärd inom den i 12 § stadgade tiden.
15 §.
Finnes i mål skriftväxling nödig utöver vad i 13 § är sagt, skall högsta domstolen förordna därom. Högsta domstolen må tillika till efterrättelse meddela närmare anvisningar för skriftväxlingen och begränsa den till att gälla viss fråga.
16 §.
Beslut om meddelande av fullföljdstillstånd skall fattas, sedan den i 13 och 15 §§ avsedda skriftväxlingen är avslutad.
Meddelas icke fullföljdstillstånd, skall högsta domstolens beslut påtecknas ansökningshandlingen, som jämte därtill fogade exemplar av hovrättens dom eller utslag skall återlämnas till sökanden. I högsta domstolens beslut skall besked intagas därom, att hovrättens dom eller utslag skall stå fast.
17 §.
Part, som icke anmält missnöje med hovrätts dom eller utslag såsom i 9 och 10 §§ sägs eller som underlåter att inom föreskriven tid anhålla om fullföljdstillstånd eller fullfölja sin ändringsansökan och icke visar laga förfall, har gått sin talan förlustig. Har han underlåtit att till högsta domstolen ingiva den dom eller det utslag tillstånds- eller ändringsansökan avser eller bevis över anmält missnöje och hava sagda handlingar icke heller inlämnats av annan part, har hans talan mot domen eller utslaget likaså förfallit.
Inkommer motparten icke med svar inom föreskriven tid, har han förlorat sin rätt därtill.
Har part underlåtit att jämte ansökan eller svarsskrift inlämna stadgad avskrift därav eller av bifogade intyg och erfordras sådana, skola de genom vederbörande tjänstemans försorg utskrivas på den försumliges bekostnad.
18 §.
Tilltror sig part kunna visa, att vid målets handläggning i hovrätten förekommit sådant fel, som i 25 kap. 21 § sägs, må han, utan att begära fullföljdstillstånd, däröver anföra besvär i högsta domstolen senast före klockan 12 på sextionde dagen från den dag, då hovrättens dom eller utslag givits eller för parterna avkunnats.
Dömes frånvarande ostämd eller lider någon, som ej varit hörd, eljest men av hovrättens avgörande, äger han rätt att utan att begära fullföljdstillstånd däröver anföra besvär i högsta domstolen inom ett år från den dag, då han erhöll kännedom om avgörandet.
19 §.
Begär part i hovrätt förklaring av dom eller utslag och innehåller den förklaring, som honom gives, något sådant, som i domen eller utslaget ej är tydligt utsagt, må part däröver anföra besvär i högsta domstolen, för så vitt meddelande av fullföljdstillstånd i målet är tillåtet.
20 §.
I högsta domstolen må ej till stöd för ändringsansökan åberopas omständighet eller bevis, som ej förebragts i hovrätten eller underrätten, med mindre part gör sannolikt, att han icke kunnat åberopa omständigheten eller beviset vid lägre rätt eller att han eljest haft giltig ursäkt att ej göra det.
Framställes först i högsta domstolen yrkande om kvittning, må det avvisas, om det ej utan olägenhet kan prövas i målet.
21 §.
Vill part bliva muntligen hörd i högsta domstolen eller önskar han angående någon omständighet framlägga uppgivna bevis, må han, så länge målet icke är föredraget, skriftligen därom anhålla. Sådant förhör med part anställes av föredraganden i målet i närvaro av annan föredragande och protokollist.
22 §.
Förlikas parterna i mål, innan det inkommit till högsta domstolen, skola de därom underrätta hovrätten, som äger stadfästa förlikningen. Förlikas de senare, stadfäste högsta domstolen förlikningen.
23 §.
I avseende å hovrätts avgörande, beträffande vilket fullföljdstillstånd må meddelas allenast enligt 3 § 2 punkten, lände till efterrättelse vad i lag är stadgat om verkställighet av laga kraft vunnen dom.
24 §.
Har hovrätt ådömt någon dödsstraff, skall målet, för så vitt det angår den dömde, underställas högsta domstolens granskning. Hovrätten skall till högsta domstolen översända sitt utslag och protokollet samt alla handlingar inom 30 dagar från det utslaget givits eller avkunnats.
Part vare berättigad att framställa påminnelser mot hovrättens utslag, innan målet föredrages i högsta domstolen.
25 §.
Missfirmar någon i inlagor till högsta domstolen domstol eller annan myndighet eller motparten, straffes med böter.
Denna lag träder i kraft den 1 mars 1955; dock skall vid sökande av ändring i dom eller utslag, som av hovrätt tidigare givits, äldre lag tillämpas.
Helsingfors den 7 januari 1955.
Republikens President
J. K. Paasikivi.
Justitieminister
W. Henriksson.