83/1951

Given i Helsingfors den 9 februari 1951.

Lag om allmänna handlingars offentlighet.

I enlighet Riksdagens beslut stadgas:

1 kap.

Offentliga allmänna handlingar.

1 §.

Allmänna handlingar äro offentliga efter vad i denna lag säges.

Om utgivande av handlingar från trycket är särskilt stadgat.

2 §.

Allmänna handlingar äro av myndighet upprättade och utfärdade, ävensom till myndighet insända eller ingivna handlingar, som innehavas av ifrågavarande myndighet,

Med myndighet avses i denna lag statens, kommuns och kyrkligt samt annat självstyrelsesamfunds myndigheter, i dem inbegripna även offentligträttsliga sammanträden, representantskap, utskott, nämnder, kommissioner och kommittéer jämte till dem hörande innehavare av tjänst och befattning.

Angående handlingar, som tillhöra evangelisk-lutherska kyrkliga myndigheter och församlingar, stadgas särskilt.

3 §.

Offentlig blir: anteckning i officiell förteckning omedelbart, då den införts; protokoll, då det justerats; expedition, jämväl till skriftväxling mellan myndigheterna hörande, då den underskrivits eller, där utslag gives efter anslag, då det skall utgivas; samt till myndighet inkommen enskild handling, så snart den av myndigheten mottagits.

4 §.

Till polismyndighet eller allmän åklagare inkomna uppgifter rörande brott samt vid undersökning av sådant ärende upprättade protokoll skola icke anses offentliga, innan saken förevarit vid domstol eller nedlagts.

5 §.

Handling, som är under ut arbetande hos myndighet, är ännu icke offentlig, ej heller inom myndighet uppgjort förslag, utkast, betänkande, ut låtande, promemoria eller annan utredning.

6 §.

Finsk medborgare äger rätt att få del av allmän handling, som är offentlig.

Ur handlingar, vilka i enlighet med 3, 4 och 5 §§ icke ännu äro offentliga, må uppgifter icke utan myndighets tillstånd lämnas.

På myndighet ankommer att pröva, huruvida utlänning skall få del av allmän handling.

7 §.

Myndighet skall på begäran lämna officiell avskrift av eller utdrag ur offentlig handling eller, där så i anseende till utrymmet och ut olägenhet för tjänsteverksamheten kan ske, utlämna handling för läsning och avskrivning hos myndigheten.

Då blott viss del av handling skall hållas hemlig, bör handlingen vara hos ämbetsverk eller myndighet tillgänglig, såvit det kan ske utan yppande av den del, som skall hemlighållas. Från avskrift av dylik handling bör den del, som skall hållas hemlig, uteslutas.

Att tillhandahålla handling åligger i arkiv eller ämbetsverk den tjänsteman, vilket ombetrotts detta uppdrag.

8 §.

Vägrar vederbörande tjänsteman att utgiva officiell avskrift av eller utdrag ur handling eller att till påseende förete eller för avskrift utlämna handling, äger sökande därom utverka myndighetens avgörande.

Över myndighets avgörande har sökande rätt att anföra besvär i den ordning, som i allmänhet gäller för ändringssökande myndighetens beslut. Finnes ej sådant förfarande för ändringssökande, skola besvär anföras hos den myndighet, som den myndighet, vilken fattat beslutet, underlyder och, om sådan icke finnes, över statsmyndighets avgörande i högsta förvaltningsdomstolen och över avgörande av annan myndighet i länsstyrelse. Avgörande av besvär må överklagas i vanlig ordning för ändringssökande.

Ärende, som ovan i mom. nämnts, skall ofördröjligen behandlas.

2 kap.

Handlingar som bära hemlighållas.

9 §.

Hemlighållas skall ärende eller handling, varom så i lag stadgats.

Medelst förordning må föreskrivas, att ärende eller handling skall hemlighållas, därest sådant påkallas av statens säkerhet eller dess förhållande till främmande makter, försvarets intresse, förekommande eller beivrande av brott, handhavande av statens eller självstyrelsesamfunds eller enskilds affärsverksamhet eller rättegång, eller enskilds betydelse fulla personliga intresse på själavårdens, hälso och sjukvårdens, vårdväsendets, fångvårdens, beskattningens eller den offentliga kontrollverksamhetens område.

Republikens president och statsrådet må av i 2 mom. nämnd orsak i enskilt fall förordna, att ärende eller handling, som är föremål för handläggning hos dem, skall hemlighållas.

10 §.

I den ordning, som i 9 § är sagt, må stadgas eller förordnas, att handling blir offentlig först efter utgången av viss tid eller sedan ärende, vartill den hör, sluthehandlats antingen i det ämbetsverk, där det är anhängigt, eller ock slutligt, eller att till dess offentliggörande skall utverkas tillstånd av den myndighet, som handlägger eller handlagt ärendet, eller av högre myndighet eller ock samtycke av den, som handingen angår.

11 §.

Myndighet, som enligt 9 § 3 mom. äger rätt besluta, att ärende skall hemlighållas, må jämväl förordna, att det av lägre myndighet skall såsom hemligt handläggas.

12 §.

Anser myndighet, som ej är berättigad att i enskilt fall förordna om hemlighållande av under dess behandling varande ärende eller handling, sådant vara av nöden, anhålle om förordnande därom av högre myndighet.

13 §.

Vad i 9 § 2 och 3 mom. samt i 10 § stadgats, gäller icke lag, förordning eller annan till allmän kännedom avsedd officiell publikation, ej heller handling, som enligt lag eller förordning skall offentliggöras eller offentligt hållas för alla tillgänglig.

14 §.

Om handlingar, vilkas offentlighet jämte undantagen därifrån genom lag eller förordning fullständigt reglerats, såsom allmänna befolkningsregister, straffregistret och registret över lösdrivare samt rättegångshandlingar ävensom handlingar angående beskattningen och underrättelseväsendet, må för enskilt fall icke annorlunda förordnas.

15 §.

När hemlig handling insändes eller ingives till annan myndighet, skall den förses med anteckning därom, att den bör hemlighållas.

16 §.

Då visst ärende skall hemlighållas, gäller detta även till ärendet hörande handlingar.

3 kap.

Om enskild tillkommande rätt till handling.

17 §.

Myndighets intyg rörande själavård eller kyrkotukt, vid fängelse, uppfostringsanstalt, vårdanstalt eller sjukhus förda anteckningar, läkarintyg, så ock andra med dessa jämförbara bevis rörande enskild må åt annan utlämnas endast med samtycke av den person de angå

Ovan i 1 mom. avsedda handlingar må likväl, sedan de överförts till allmänt eller därmed jämförbart arkiv, utlämnas åt forskare eller andra, som äro i behov av dem, sedan den person, som önskar använda handlingen, avgivit förbindelse om att han icke har för avsikt att missbruka densamma i syfte att skada eller nedsätta den, son handlingen rör, eller nära anhörig till denne.

18 §.

Enskilt brev, som ej hör till rättegångsmål, må icke utan brevskrivarens eller hans rättsinnehavares samtycke utlämnas. Dock må med avseende å dylikt brev i allmänt och därmed jämförbart arkiv eller i allmänt bibliotek förfaras på sätt i 17 § 2 mom. är sagt.

Innehållet i brev eller andra enskilda handlingar, som lämnats i förvar i allmänt arkiv, i bibliotek eller hos annan myndighet, må ej yppas i strid med villkor, som vid överlämnandet föreskrivits.

19 §.

Utan hinder av vad angående handlings hemlighållande stadgats eller förordnats, skall enskild återfå av honom till myndighet ingiven eller insänd handling, varvid i fall av behov till riktigheten bestyrkt officiell avskrift i stället skall ingivas. I stället för original handling får myndigheten dock härvid, om särskilda skäl det påkalla, på den enskildes bekostnad utgiva officiell avskrift.

Enskild skall av myndighet återfå beslut, vari han äger rätt att söka ändring, samt handling, som han eljest såsom sökande, besvärande eller annan part är berätigad att utfå av domstol eller annan myndighet.

4 kap.

När hemlighållande av handling uppör.

20 §.

I hemlighållande av handling upphör, då därför i lag, förordning eller förordnande fastställd tid utgått eller då myndighet, som förordnat, att handling skall hemlighållas, eller därmed jämställd eller högre myndighet, som bekommit handlingen för handläggning, återkalla förordnandet.

Förekommer eljest särskild orsak att yppa innehållet i handling, vars hemlighållande ännu icke upphört, skall därtill utverkas tillstånd av det ministerium, som den myndighet, hos vilken handlingen förvaras, är underordnad. Detta må dock icke tillämpas på i 18 § 2 mom. nämnda handlingar.

21 §.

Andra än de i 2 mom. av denna paragraf nämnda allmänna handlingar, som skola hemlighållas, bliva, såvitt angående dem icke annorlunda stadgats eller förordnats, offentliga efter tjugofem år från den dag handlingen är dagtecknad, till myndighet inkommen enskild handling dock efter sagda tid, räknat från den dag, från vilken den omhänderhafts av myndigheten.

Ovan i 17 § nämnda handlingar bliva offentliga tjugo år efter den persons död, som handlingen angår, och i 18 § 1 mom. angivna handlingar tjugo år efter brevskrivarens frånfälle. Äger myndighet icke kännedom om vederbörandes frånfälle och företes icke utredning däröver av sökanden, blir handling offentlig efter femtio år från den dag handlingen är dagtecknad eller inkom till myndigheten.

22 §.

Då skäl därtill äro, må statsrådet förordna, att handling skall hemlighållas även efter det i 21 § stadgad tid utgått, dock icke längre än femtio år från utgången av sagda tid.

5 kap.

Särskilda stadganden.

23 §.

Handling, som skall hållas hemlig, må icke företes eller avskrift därav utgivas åt annat än domstol eller annan myndighet, då dessa på tjänstens eller offentlig sysslas vägnar hava rätt att därav få del.

I representantskap och vid domstol får handling offentliggöras, för såvitt detta är av behovet för ärendes handläggning vid offentligt sammanträde.

24 §.

Handlingar, som skola hemlighållas, böra av myndighet antecknas i särskilt diarium och så förvaras, att de icke äro för obehöriga tillgängliga.

25 §.

Om allmänna handlingars förvaring, överlämnande till riksarkivet eller landsarkiv samt utgallring stadgas särskilt.

26 §.

Angående handläggning av ärende inför lyckta dörrar i riksdagen eller vid sammanträde eller i fullmäktige, företrädande offentligt samfund, så ock angående rättegångs och därvid tillkomna handlingars offentlighet gälle, vad därom är särskilt stadgat.

27 §.

För överträdelse av vad i 6 och 7 §§ om handlingars offentlighet stadgats samt för brytande av plikt att hemlighålla handling och i 17 § 2 mom. samt 18 § 1 mom. åsyftad förbindelse dömes den skyldige, där icke gärningen skall bestraffas såsom brott i tjänsten, till böter eller fängelse.

Angående tryckfrihetsbrott lände till efterrättelse, vad angående dem är särskilt stadgat.

28 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1952 och genom densamma upphävas däremot stridande stadganden. På riksdagens handlingar äge denna lag tillämpning endast såvitt den icke står i strid med vad i riksdagsordningen är stadgat.

Helsingfors den 9 februari 1951.

Republikens President
J. K. PAASIKIVI.

Justitieminister
Teuro Aura.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.