286/1950

Given i Helsingfors den 16 juni 1950.

Lag angående ändring av lagen om olyoksfallsförsäkring.

I enlighet med Riksdagens beslut upphäves 17 § 4 mom. lagen den 20 augusti 1948 om olycksfallsförsäkring (608/48) och ändras dess 6, 7 och 18 §§ på sätt som följer:

6 §.

Med anhörig till arbetstagare avses i denna lag såvida icke av stadgandena i 28 §, 2 och 4 mom. och 25 § annat följer:

1) make samt barn under sjutton år; ävensom

2) barn över sjutton är samt föräldrar, adoptiv-, mor- och farföräldrar, barnbarn, så ock syskon under sjutton år, såframt nämnda personers arbets- eller förvärvsförmåga och förmögenhet äro så ringa, att de med avseende å sitt uppehälle i betydande grad varit beroende av den skadade.

7 §.

Såsom ovan i 6 § avsett barn anses även adoptivbarn, makes barn, vars försörjare sagda make är samt sådant utom äktenskapet fött barn, med avseende varå arbetstagarns underhållsplikt genom domstols utslag eller avtal blivit fastställd.

Barn, vars båda föräldrar äro döda, kallas i denna lag fader- och moderlöst. Utom äktenskapet fött barn anses såsom fader- och moderlöst, då dess moder och jämväl i 1 mom. avsedd underhållspliktig, om sådan funnits, avlidit.

18 §.

Livräntan består av grundränta och kompletteringsränta.

Grundräntan är den av invaliditetsgraden angivna delen av den i 16 § nämnda fulla livräntans halva belopp. Med invaliditetsgrad avses det tal, som utvisar, i huru hög grad den skadade genom skadan eller sjukdomen bör anses hava i allmänhet tillskyndats olägenhet i jämförelse med det tidigare rådande tillståndet.

Kompletteringsräntan utgör högst hälften av den i 16 § nämnda livräntan. I kompletteringsränta gives, ifall den skadades invaliditetsgrad är minst sjuttiofem procent, dess maximibelopp, och om invaliditetsgraden är lägre, den del av kompletteringsräntans maximibelopp, som framgår av nedanstående tabell, likväl sålunda, att till skadad, vars invaliditetsgrad är mindre än trettio procent, kompletteringsränta icke gives.

Invalditetsgrad % Kompletteringsränta Invaliditetsgrad % Kompletteringsränta
30―34 1/10 55―59 6/10
35―39 2/10 60―64 7/10
40―44 3/10 65―69 8/10
45―49 4/10 70―74 9/10
50―54 5/10

Oberoende av invaliditetsgraden kan likväl enligt prövning bestämmas, huruvida och i vilken mån kompletteringsränta bör givas, ifall skadans inverkan på förvärvsförmågan bör i den skadades yrke, med beaktande även av ålder, kön, möjligheter att övergå till nytt yrke och andra på saken inverkande omständigheter, i allmänhet anses osedvanligt stor eller liten.

Hade den skadade, då olycksfallet inträffade, anhöriga och har han det fortfarande, läggas till hans kompletteringsränta trettio procent för en anhörig och, om de äro flere, tjugo procent för varje ytterligare anhörig, dock så, att livräntan är högst det dubbla beloppet av den livränta, som Nämnes i 16 §.

Livräntetagare, som fyllt tjugoett år och som icke arbetar för att lära sig ett yrke, har icke rätt till större livränta än till det belopp, vartill hans ärliga arbetsinkomst stigit.

Helsingfors den 16 juni 1950.

Republikens President
J. K. Paasikivi.

Socialminister
Ralf Törngren.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.