55/1923

Given i Helsingfors, den 17 februari 1923.

Lag om lösöreinteckning.

I enlighet med Riksdagens beslut varder härigenom stadgat:

1 KAP.

Allmänna bestämmelser.

1 §.

Lösegendom, som är av nedannämnd beskaffenhet och hör till fabrik, såg, bergverk, boktryckeri, ljus eller kraft utvecklande eller distribuerande anläggning, telefoninrättning eller annan mekanisk eller industriell anläggning eller till hantverk, som bedrives i stöd av särskild anmälan eller tillstånd, må, utan att besittningen överlåtes, under de i denna lag fastställda villkor pantsättas för gäld genom utverkande av inteckning till säkerhet för gälden, på sätt i 2 kap. föreskrives.

Lag samma vare i fråga om lösegendom av nedannämnt slag, som är avsedd att användas eller är frambringad i visst lantbruksföretag, som åsyftar bedrivande av jordbruk, boskapsskötsel eller trädgårdsodling.

Med inrättning avses nedan i denna lag anläggning eller rörelse, som i 1 mom. säges, samt med odling jordområde, där i 2 mom. åsyftat lantbruk bedrives.

2 §.

Lösöreinteckning vare tillåten i följande slag av lösegendom:

av industriell och därmed jämförlig lösegendom:

1) byggnader, maskiner, ledningar, inventarier, redskap och annat, som hör till driften av inrättningen;

2) de för inrättningen avsedda råämnen och materialier; samt

3) dess hel- och halvfärdiga tillverkningar;

av lantbrukslösegendom:

4) byggnader, husdjur, maskiner, ledningar, inventarier, redskap och annat sådant, som för bedrivande av lantbruk erfordras; samt

5) lantbruksprodukter och -förnödenheter.

3 §.

Därest byggnad eller annat i 2 § 1 eller 4 punkten nämnt föremål bör anses höra till sådan egendom, vilken får enligt stadgandena rörande inteckning i fast egendom intecknas, må den byggnad eller det föremål i lösöreinteckningen ej inbegripas. Lösöreinteckningen omfattar icke heller uti 5 punkten av sagda paragraf nämnd egendom, såvitt denna är att anse såsom tillbehör till fastighet.

Hava grund och därå uppförd byggnad, vilken enligt denna lag intecknats, kommit i samma persons ägo, äge inteckningen i den byggnad fortfarande bestånd samt medföre företräde till betalning därur jämväl framför tidigare i grunden fastställda inteckningar.

4 §.

Har lösöreinteckning för gäld beviljats, utgöre all till ifrågavarande inrättning eller lantbruksföretag hörande lösegendom av det slag, som är föremål för inteckningen, underpant för gälden så länge egendomen finnes på den ifrågavarande inrättningens område eller å lantbruksföretagets odling eller på särskild för rätten anmäld upplagsplats. Är sådan egendom i annat än det i 10 § omförmälda fall bortförd därifrån och framgår icke av omständigheterna, att den är avsedd att dit återföras, upphöre panträtten i egendomen, där ej bortförandet kränker inteckningshavarens rätt. Dock upphöre panträtten även i detta fall, om den, till vilken egendomen överlåtits, bekommit densamma i god tro.

Såsom kränkning av inteckningshavares rätt må bortföring av egendom icke anses, där den påkallas av inrättningens regelbundna varuomsättning eller nödig förnyelse av dess egendom eller, i fråga om lantbrukslösegendom, om bortföringen icke är stridande mot reglerna för en rationell hushållning, ej heller i det fall att återstoden av den egendom, som är underpant för lånet, uppenbart förslår till inteckningshavarens förnöjande eller gäldenären ställer full säkerhet för det, som skall bortföras.

5 §.

Har pantsatt egendom med kränkning av inteckningshavares rätt bortförts från inrättningens eller lägenhetens område eller från upplagsplats, äge han inom trettio dagar efter erhållen kännedom därom hos överexekutor anhålla om egendomens återförande eller därom vid domstol väcka talan vid äventyr att panträtten i den bortförda egendomen, eljest upphör.

6 §.

Inteckning må beviljas till säkerhet för förskrivning till viss man eller dennes order eller till innehavaren.

7 §.

Lösöreinteckning gälle från den dag, då inteckningsansökningen till rätten inlämnats.

8 §.

Äges inrättning eller lantbruksföretag av flere gemensamt, må ej någons andel av därtill hörande lösören särskilt intecknas.

9 §.

Ej må lösegendom å flere inrättningar eller lantbruksföretag intecknas för samma gäld med mindre därvid bestämmes, för hur stor del lösöret å varje inrättning eller företag häftar.

10 §.

Flyttas inrättning, i vars lösegendom inteckning beviljats, eller upplag, vare inteckningen bestående, där anmälan om flyttningen skett enligt vad i 21 § stadgas.

11 §.

Är pantsatt egendom försäkrad, njute inteckningshavaren i försäkringsbelopp, som vid inträffad skada tillfaller ägaren, lika rätt, som han eljest skulle haft i egendomen; dock vare ägare, där godset icke är utmätt eller under skingringsförbud, berättigad att själv uppbära beloppet, om han ställer säkerhet för att detsamma till återställande av den skadade eller förstörda egendomen användes.

12 §.

Tages pantsatt egendom i mät för annan gäld, njute inteckningshavaren vid försäljning av egendomen betalning ur köpeskillingen såsom i 4 kap. 12 § samt 6 kap. 3 och 5 §§ utsökningslagen stadgas, utan så är att återstoden av egendomen uppenbarligen förslår till hans förnöjande.

13 §.

Fordran, till säkerhet för vilken lösöreinteckning beviljats, vare til1 betalning förfallen, där långivaren sa önskar, ändå att den eljest ännu icke behövt gäldas:

1) om den inrättning eller det lantbruksföretag, vars lösegendom inteckningen gäller, nedlägges eller till annan överlåtes eller utleges;

2) om pantsatt egendom till så stor del minskats, att återstoden befaras ej förslå till långivarens förnöjande eller uppgå till det belopp eller värde, som kan vara överenskommet;

3) om pantsatt egendom vanvårdas eller fördärvas så att inteckningshavarens säkerhet i märklig måtto minskas;

4) om de lånfångna medlen icke använts till ändamål, varom kan hava överenskommits; samt

5) ifall om inrättnings eller lagers flyttning icke gjorts sådan anmälan som i 21 § föreskrives.

Fordran anses likväl icke förfallen, där långivaren icke inom nittio dagar efter erhållen kunskap om de i denna paragraf omförmälda omständigheter utsöker sin del av gäldenären.

14 §.

Är fordran, till säkerhet för vilken inteckning beviljats, till betalning förfallen och vill långivaren för sin fordran hålla sig endast till den pantsatta egendomen, äge hos överexekutor i den ort, där inteckning i denna egendom enligt 16 § borde fastställas, söka egendomens användande till gäldens betalning. Befinnes kravet rättmätigt, vare fordran till betalning ur sagda egendom fastställd på sätt om lagsökningsärenden är stadgat, varefter utmätning och annan verkställighet skall äga rum i den ordning, som angående lösegendom är stadgat.

15 §

Har förbindelse, till säkerhet för vilken inteckning beviljats, icke blivit infriad, låte inteckningshavaren inom tio år efter den dag, då inteckningen är fastställd, densamma förnya, och varde i sådant fall bibehållen vid den ratt honom i stöd av den ursprungliga inteckningen tillkommit. Samma rätt skall även därefter åtfölja inteckningen, så länge den inom tio år efter senaste förnyelsen ytterligare förnyas.

Låter inteckningshavare tio år förflyta utan att förnya inteckningen, såsom nu är sagt, have inteckningen upphört.

2 KAP.

Om utverkande, förnyande och dödande av inteckning i lösegendom.

16 §.

Lösöreinteckning sökes skriftligen hos allmän underrätt i den ort, där den ifrågavarande inrättningen, odlingen eller upplagsplatsen är belägen, och skall ansökningen åtföljas av den skuldförbindelse, på grund varav inteckningen äskas. Där inrättningens eller upplagsplatsens område icke utgöres av viss tomt eller arrendeplats i stad eller visst avsöndrat område på landet eller någon byggnad eller lokal ensam för sig, så ock, där lägenhetens område icke består av en eller flere i jordregistret under eget registernummer upptagna fastigheter eller av genom legokontrakt till sina gränser bestämt legoområde, skall dessutom plankarta med beskrivning, uppgjord av lantmätare eller annan sakkunnig och upptagande det område, varest egendomen bör finnas för att utgöra underpant för gälden, biläggas. Skuldförbindelsen varde i protokollet över lösöreinteckningar intagen samt kartan och beskrivningen därtill fogade.

Inteckning i lösegendom, hörande till ljus eller kraft utvecklande eller distribuerande anläggning samt telefoninrättning, fastställes av underrätten i den ort, där anläggningens huvudrörelse enligt den i 18 § omförmälda anmälan bedrives.

17 §.

Skuldförbindelse, som i 16 § är nämnd, skall innehålla:

1) fordringens storlek, utsatt i penningar eller varor;

2) uppgift om inrättningens eller lägenhetens eller upplagsplatsens område; samt

3) gäldenärens bevittnade underskrift.

18 §.

Då inteckning äskas, vare sökanden jämväl pliktig att, om ansökningen avser till inrättning eller hantverksrörelse hörande lösegendom, inlämna bevis däröver, att hos ämbetsmyndighet anmälan gjorts om den ifrågavarande rörelsens drivande eller, om därtill fordras tillstånd av myndighet, att sådant tillstånd meddelats, samt, om ansökningen avser till lantbruksföretag hörande lösegendom, styrka gäldenärens ägande- eller nyttjanderätt till det jordområde, å vilket lantbruket bedrives.

19 §.

Finnes förbindelse vara avfattad enligt vad i 17 § är stadgat, så ock övriga föreskrifter i denna lag fullgjorda, och har gäldenären lämnat av vittnen bestyrkt skriftligt bifall till gäldens inteckning, äge rätten bevilja inteckning utan att gäldenären varder hörd; och skall bevis om fastställd inteckning tecknas å förbindelsen samt i beviset jämväl upptagas, från vilken dag inteckningen gäller.

Är ej förbindelsen så avfattad, som i 17 § säges, eller finnes ansökningen uppenbarligen obefogad, varde ansökningen genast avslagen.

20 §.

Har gäldenären icke skriftligen, bifallit till inteckningen eller uppstår tvivel om riktigheten av skuldförbindelsen eller yppas emot ansökan om inteckning omständigheter, på grund av vilka rätten finner saken tvistig, skall så förfaras, som beträffande inteckning i fast egendom är stadgat.

21 §.

Vill gäldenär till annan plats flytta inrättning eller lager, vari lösöreinteckning beviljats, anmäle därom skriftligen hos rätten, som fastställt inteckningen, eller dess ordförande senast trettio dagar före flyttningen, samt bilägge tillika bevis att flyttningen sker med inteckningshavarens vetskap, samt sådan utredning angående det nya området, som vid ansökan om inteckning är föreskriven, allt vid det i 13 § nämnda äventyr. Om den anmälan skall bevis utfärdas eller tecknas å förbindelsen, där den företetts, samt nödiga uppgifter å nästa ordinarie rättegångsdag intagas i protokollet över lösöreinteckningar.

Skall inrättning eller lager flyttas till ort utom domkretsen, tillhandahålle rätten eller dess ordförande utan dröjsmål domstolen å sagda ort den anmälan jämte därtill fogade handlingar; meddele ock genom utdrag ur protokollet över lösöreinteckningar på sökandens bekostnad sistnämnda domstol allt vad protokollet om inteckningen innehåller. Dessa uppgifter intage domstolen å nästa ordinarie rättegångsdag i sitt protokoll över lösöreinteckningar samt utfärde däröver bevis såsom i 1 mom. är sagt.

Uraktlåter gäldenär att göra anmälan, som nu är nämnd, stånde inteckningshavaren fritt att, förrän flyttningen skett, genom sådan anmälan på gäldenärens bekostnad sin rätt bevaka.

22 §.

Då inteckning skall förnyas, uppvise inteckningshavaren hos den rätt, som inteckningen beviljat, eller, om ifrågavarande inrättning eller lager flyttats till ort inom annan domkrets, på sätt i 21 § stadgas, hos rätten å sistnämnda ort skuldförbindelsen i huvudskrift, och låte rätten å densamma teckna bevis om förnyelsen. Dock stånde inteckningshavare även fritt att förete handlingen vid annan underrätt, som i sådant fall har att i sitt protokoll över 1ösöreinteckningar korteligen upptaga vad handlingen innehåller jämte dag och årtal, då den utgavs, av vilken rätt och när inteckningen är beviljad samt, i fall inteckningen blivit förnyad, när det skett; teckne ock å handlingen bevis, att den till vinnande av inteckningens förnyelse varit företedd. Sedan ingive sökanden protokollet däröver till den rätt, som är behörig att inteckningen förnya, inom den i 15 § nämnda tid; och vare det så gilt, som om handlingen blivit där i huvudskrift företedd.

Har skuldförbindelsen förkommit, gälle vad om förnyande av fastighetsinteckning i motsvarande fall finnes föreskrivet.

23 §.

Vill någon låta inteckning helt och hållet eller till viss del dödas förty att skuldförbindelsen fullgjorts eller annorlunda upphört att vara gällande eller att sökanden eljest är berättigad att över förbindelsen förfoga, uppvise skuldförbindelsen i huvudskrift för den rätt, som beviljat inteckningen, eller om inrättningen eller lagret i fråga flyttats till ort inom annan domkrets, på sätt i 21 § stadgas, hos rätten å sistnämnda ort; och teckne rätten, där beslut om dödande fattas, å skuldförbindelsen bevis därom.

Är skuldförbindelsen förkommen och har den blivit dödad såsom om dödande av urkunder är stadgat, varde bevis tecknat å den avskrift av förbindelsen, vilken efter dess dödande såsom huvudskrift gäller.

24 §.

Önskas ändring i förmånsrättsordning för inteckning, skall därvid i tillämpliga delar förfaras enligt vad om dödande av inteckning är stadgat.

3 KAP.

Särskilda stadganden.

25 §.

Inteckningshavare må, där hans rätt det fordrar, genom utsöknings- eller polismyndighet förhindra bortföring av pantsatt egendom och därav kvarhålla, vad till hans säkerställande högst kan erfordras; och svare gäldenären för därav härflytande kostnader.

26 §.

Var, som ej nöjes åt utslag i ärende angående lösöreinteckning, söke däri ändring genom besvär.

27 §.

Har utslag, varigenom underrätt helt och hållet eller till någon del avslagit ansökan om inteckning, blivit ändrat i högre rätt, vare sökanden pliktig att, i stad inom nittio dagar efter det högre rätts utslag i ärendet givits och på landet senast vid det rättens allmänna sammanträde, som efter nämnda tid först infaller, förete utslaget hos underrätten, vid äventyr att i annat fall den inteckning, som på grund av utslaget bevisas, gäller först från den dag utslaget vid underrätten företes.

Har utslag, varigenom underrätt fastställt inteckning, blivit ändrat i högre rätt, skall avskrift av sistnämnda rätts utslag tillställas underrätten, vilken äger därur å nästa ordinarie rättegångsdag anteckna nödiga, uppgifter i sitt protokoll över lösöreinteckningar.

28 §.

Beträffande inteckning i lösegendom, som fastställts innan denna lag trätt i kraft, eller så kallad förlagsinteckning, skall äldre lag tillämpas. Vad protokollen om sådan inteckning innehålla, skall efter det denna lag trätt i kraft av den myndighet, som meddelat inteckningen, i det fall att densamma, om ny inteckning skulle sökas, vore behörig att upptaga ansökningen, ofördröjigen antecknas i dess protokoll över lösöreinteckningar, men i annat fall i samma syfte genom protokollsutdrag delgivas den rätt, vilken enligt ovan uttalade grund bör anses såsom behörig domstol. Hos denna rätt skall sådan inteckning förnyas, på sätt i 15 § är stadgat, och ankomme det jämväl å sagda rätt att i fråga om sådan inteckning handlägga ärende, varom i 23 och 24 §§ omförmäles.

29 §.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1923, varvid det, som i 17 kap. 7 § handelsbalken och förordningen om förlag vid bergs- och brukshanteringar av den 24 februari 1748 samt hallordningen av den 2 april 1770 med i dessa författningar gjorda ändringar finnas föreskrivet om förlagslån, skall upphöra att gälla, för såvitt i denna lag icke annorlunda är stadgat.

Det alla, som vederbör, till efterrättelse länder.

Helsingfors, den 17 februari 1923.

Republikens President
K. J. Ståhlberg.

Justitieminister
Otto Åkesson.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.