Beaktats t.o.m. FörfS 968/2022.

8.12.1995/1382

Lag om republikens presidents kansli (upphävd)

Se anmärkningen för upphovsrätt i användningsvillkoren.

Denna lag har upphävts genom L 24.2.2012/100, som gäller fr.o.m. 1.3.2012.

I enlighet med riksdagens beslut stadgas:

1 kap

Tillämpningsområde

1 §

Om verksamheten vid republikens presidents kansli, om tjänstemännen vid republikens presidents kansli och dessa tjänstemäns tjänsteförhållande samt om statstjänstemän som sköter uppgifter inom kansliet gäller denna lag.

2 kap

Uppgifter och beslutsfattande

2 §

Republikens presidents kansli (kansliet) skall enligt de anvisningar som republikens president ger, bistå republikens president i uppgifter som hör till presidentämbetet, skida presidentens administrativa åligganden samt se till att republikens president och presidentens familj får de personliga tjänster som de behöver. Kansliet svarar för presidentens personliga säkerhet och säkerheten i de lokaliteter som han förfogar över.

Kansliet sköter de i 1 mom. avsedda uppgifterna i nödvändig utsträckning också när republikens president har förhinder. (23.12.1999/1216)

Kansliet svarar i samarbete med andra som tillhandahåller tjänster för att också före detta presidenter i republiken får de tjänster som de behöver. Om dessa tjänster överenskoms närmare separat. (1.10.1999/931)

3 §

Chef för kansliet är kanslichefen.

Vid förhinder för kanslichefen är hans ställföreträdare en av republikens president förordnad tjänsteman.

4 §

Republikens president

1) utfärdar kanslistadgan för republikens presidents kansli (kanslistadgan), som en förordning,

2) utnämner kanslichefen och föredragandena vid kansliet samt förordnar ställföreträdare för kanslichefen,

3) beslutar, i fråga om tjänstemän som han har utnämnt, om uppsägning, förflyttning och av prövning beroende tjänstledighet samt om avstängning från tjänsteutövning,

4) beslutar om kanslichefens avlöning, samt

5) beslutar om rätt för en tjänsteman som han har utnämnt att kvarstå i tjänsten efter uppnådd avgångsålder.

Republikens president fattar de i 1 mom. 2 punkten avsedda besluten i statsrådet utan att statsrådet lägger fram förslag till avgörande. De beslut som avses i 1 mom. 3–5 punkten och i 53 § 2 mom. samt eventuella andra beslut som endast gäller republikens presidents kansli fattar republikens president utanför statsrådet på skriftlig föredragning av kanslichefen för republikens presidents kansli. (23.12.1999/1216)

5 §

Kanslichefen

1) utnämner och anställer annan än i 4 § 1 mom. nämnd personal, om det inte stadgas att någon annan tjänsteman skall sköta denna uppgift,

2) beslutar, i fråga om tjänstemän som han har utnämnt, om uppsägning, förflyttning och av prövning beroende tjänstledighet samt om avstängning från tjänsteutövning,

3) ingår avtalen om anställningsvillkoren med tjänstemännen vid kansliet och säger upp avtalen,

4) beslutar om beviljande av periodisk ersättning, samt

5) beslutar om andra frågor som gäller kansliet, om inte något annat följer av denna lag.

6 §

Vid kansliet finns en tjänst som kanslichef samt tjänster som rådgivare för och specialmedarbetare till republikens president, en tjänst som slottsfogde samt andra tjänster om vilka stadgas i kanslistadgan. Vid kansliet kan utnämnas också andra tjänstemän samt anställas personal i arbetsavtalsförhållande.

Uppgifter vid kansliet kan skötas också av andra statstjänstemän som genom förflyttning, förordnande eller kommendering eller på annat sätt har ställts till kansliets disposition för att sköta bestående eller tillfälliga uppgifter inom dess verksamhetsområde.

3 kap

Inrättande av tjänster

7 §

Tjänster kan inrättas med anslag som står till förfogande för avlöningar.

Tjänsten som kanslichef får inte inrättas eller dras in eller dess benämning ändras, om den inte har specificerats i statsbudgeten.

4 kap

Utnämning och allmänna behörighetsvillkor

8 §

Kanslichefen och föredragandena vid kansliet utnämns utan att tjänsterna har förklarats lediga.

Till tjänsten som kanslichef kan utnämnas endast en finsk medborgare.

Andra tjänster än de som avses i 1 mom. skall ledigförklaras innan de besätts, om inte den utnämnande myndigheten av särskilda skäl i enskilda fall bestämmer något annat.

Om behörighetsvillkoren för tjänsterna stadgas i kanslistadgan.

9 §

En person kan utnämnas till tjänsteman för viss tid eller annars tidsbegränsat, om arbetets art, ett vikariat, interimistisk skötsel av uppgifter som hör till en vakant tjänst eller praktik förutsätter ett tjänsteförhållande för viss tid. Härvid utnämns tjänstemannen inte till en tjänst utan till ett tjänsteförhållande.

En tjänst kan besättas för viss tid eller annars tidsbegränsat, om grundad anledning som sammanhänger med tjänstens art kräver det.

10 §

Vid utnämning av en tjänsteman kan det bestämmas att tjänsteförhållandet under en prövotid på högst sex månader kan upplösas av såväl den utnämnande myndigheten som tjänstemannen. Tjänsteförhållandet får dock inte upplösas på sådana grunder som avses i 11 § eller annars på osakliga grunder.

Vad 1 mom. stadgar gäller inte tjänstemän som utnämns av republikens president.

5 kap

Myndighetens och tjänstemännens allmänna skyldigheter

11 §

Myndigheten skall bemöta sina tjänstemän opartiskt så att ingen utan fog särbehandlas på grund av börd, nationalitet, kön, religion, ålder, politisk verksamhet eller fackföreningsverksamhet eller någon annan därmed jämförbar omständighet.

12 §

Myndigheten får inte förbjuda en tjänsteman att ansluta sig till eller höra till en förening, inte heller utöva påtryckning på honom för att få honom att ansluta sig till en förening eller förbjuda honom att utträda ur en sådan.

13 §

Myndigheten skall se till att tjänstemännen kommer i åtnjutande av sina förmåner och rättigheter enligt tjänsteförhållandet.

14 §

En tjänsteman skall utföra sina uppgifter på behörigt sätt och utan dröjsmål. Han skall iaktta bestämmelserna om arbetsledning och övervakning.

En tjänsteman skall uppträda så som hans ställning och uppgifter förutsätter.

15 §

En tjänsteman får inte fordra, acceptera eller ta emot en ekonomisk eller någon annan förmån, om detta kan försvaga förtroendet för honom eller myndigheten.

16 §

En tjänsteman till vars tjänsteåligganden hör att företräda arbetsgivaren får inte i en förening som representerar anställda vid kansliet ha en sådan ställning att hans verksamhet i föreningen står i strid med nämnda tjänsteåliggande.

17 §

En tjänsteman får inte utnyttja, och inte heller olovligen för annan röja sådan omständighet som i tjänsten kommit till hans kännedom och som enligt vad som särskilt stadgats eller bestämts skall hållas hemlig eller som gäller annans hälsotillstånd eller som på grund av sakens beskaffenhet annars uppenbarligen inte får röjas.

18 §

En tjänsteman får inte ta emot eller inneha en bisyssla som kräver att arbetstid används för uppgifter som hör till bisysslan, om inte myndigheten på ansökan beviljar honom tillstånd därtill. Bisysslotillstånd kan beviljas också för viss tid och begränsat. Ett bisysslotillstånd kan återkallas om det finns skäl därtill.

Vid prövning av om bisysslotillstånd skall beviljas skall det beaktas att tjänstemannen inte på grund av bisysslan får bli jävig i sina uppgifter. Bisysslan får inte heller äventyra förtroendet för opartiskheten i skötseln av uppgifterna och den får inte heller annars inverka menligt på skötseln av kansliets uppgifter.

Om annan bisyssla än sådan som avses i 1 mom. skall tjänstemannen göra anmälan till myndigheten. Denna kan på de grunder som anges i 2 mom. förbjuda tjänstemannen att ta emot eller inneha en sådan bisyssla.

Med bisyssla avses i 1-3 mom. tjänst och sådant avlönat arbete eller avlönat uppdrag som tjänstemannen har rätt att avsäga sig samt yrke, näring och rörelse.

19 §

En tjänsteman är skyldig att på begäran av myndigheten lämna denna upplysningar om sina förutsättningar att sköta tjänsten med hänsyn till hälsan. En tjänsteman kan åläggas att genomgå kontroll eller undersökning av hälsotillståndet, om detta är nödvändigt för bedömningen av hans förutsättningar att sköta sina uppgifter.

De direkta kostnaderna för kontroller och undersökningar som enligt 1 mom. bestämts av myndigheten betalas av statsmedel.

20 §

En tjänsteman kan för viss tid förflyttas till arbete hos en annan arbetsgivare än kansliet, om förflyttningen förbättrar tjänstemannens förutsättningar att fullgöra sina tjänsteåligganden eller främjar varaktigheten i tjänstemannens anställningsförhållande eller sysselsättandet av tjänstemannen och om den mottagande arbetsgivaren samt tjänstemannen har gett sitt samtycke till förflyttningen. Under denna tid står tjänstemannen i tjänsteförhållande till republikens presidents kansli.

6 kap

Tjänstledighet

21 §

En tjänsteman vid kansliet får avbryta sitt arbete, om myndigheten på ansökan beviljar honom tjänstledighet eller om han är tjänstledig direkt med stöd av lag. Om avbrytande av arbetet på andra grunder gäller vad som särskilt stadgas eller bestäms därom. Tjänstledighet kan också beviljas utan ansökan, om tjänstemannen inte har kunnat ansöka om tjänstledighet innan arbetet avbröts eller om tillräckliga uppgifter om varför arbetet har avbrutits annars har fåtts.

En tjänsteman är tjänstledig under den tid han är riksdagsman eller medlem av statsrådet eller fullgör sin värnplikt. Beviljande av tjänstledighet beror annars på myndighetens prövning, om inte till någon del något annat stadgas särskilt.

Även partiell tjänstledighet kan beviljas. En tjänstledig tjänsteman kan dessutom med sitt samtycke av särskilda skäl förordnas att fullgöra vissa tjänsteåligganden.

22 §

En statstjänsteman som utnämns för viss tid till en tjänst vid republikens presidents kansli är för den tid han är i kansliets tjänst tjänstledig från den tjänst till vilken han har utnämnts.

Vad 1 mom. stadgar gäller inte tjänstemän vid riksdagen.

7 kap

Varning

23 §

En tjänsteman som bryter mot eller åsidosätter sin tjänsteplikt kan ges en skriftlig varning.

8 kap

Avslutande av tjänsteförhållande

24 §

Ett tjänsteförhållande kan sägas upp ömsesidigt så att det upphör efter en viss uppsägningstid eller, om så är överenskommet, utan att någon uppsägningstid iakttas.

En myndighet får inte säga upp ett tjänsteförhållande av något skäl som beror av tjänstemannen, om inte skälet är synnerligen vägande. Som ett sådant skäl kan åtminstone inte betraktas

1) tjänstemannens sjukdom, lyte eller kroppsskada, om inte följden härav har varit en väsentlig och bestående nedgång i tjänstemannens arbetsförmåga och tjänstemannen på grund härav har rätt till invalidpension, eller

2) tjänstemannens politiska, religiösa eller andra åsikter eller hans deltagande i samhällelig verksamhet eller föreningsverksamhet.

Uppsägning på någon grund som avses i denna paragraf skall ske inom skälig tid efter att myndigheten har fått kännedom om uppsägningsgrunden.

En myndighets uppsägningsrätt kan dessutom genom avtal begränsas så att myndigheten får utöva den endast på de grunder som nämns i avtalet.

En myndighet får inte säga upp en tjänsteman på grund av graviditet. Säger en myemighet upp en tjänsteman som är gravid, aemes uppsägningen bero på graviditeten, om inte myndigheten visar någon annan grund. En myndighet får inte säga upp en tjänsteman under särskild moderskapsledighet, moderskapsledighet, faderskapsledighet, föräldraledighet eller vårdledighet, och inte heller, sedan den fått kännedom om tjänstemannens graviditet eller om att tjänstemannen utnyttjar sin ovan nämnda rätt, säga upp anställningsförhållandet så att det upphör då den ovan nämnda ledigheten börjar eller medan den varar.

Tjänsteförhållandet för en tjänsteman som utnämnts för viss tid upphör utan uppsägning då denna tid gått ut, om inte tjänsteförhållandet med anledning av uppsägning har upphört redan tidigare.

25 §

Republikens president kan, när det finns orsak därtill, säga upp en tjänsteman som han har utnämnt och bestämma att tjänsteförhållandet skall upphöra omedelbart eller på en viss uppgiven dag.

26 §

En myndighet har rätt att säga upp en tjänsteman, om tjänstemannens uppgifter eller kansliets möjligheter att erbjuda honom uppgifter minskar väsentligt och inte bara tillfälligt. Vad 24 § 4 och 5 mom. stadgan om begränsning av uppsägningsrätten gäller på motsvarande sätt också de uppsägningsgrunder som nämns i denna paragraf.

Grund för uppsägning enligt 1 mom. anses åtminstone inte föreligga, då

1) uppsägningen har föregåtts eller följts av att en ny arbetstagare har anställts i liknande uppgifter, och ändringar i ämbetsveknets verksamhetsbetingelser inte har inträffat under samma tid, eller

2) den omorganisering av arbetsuppgifterna som har uppgivits som orsak till uppsägningen i själva verket inte minskar det arbete som ämbetsverket kan erbjuda eller ändrar arbetsuppgifternas art.

27 §

En myndighet som verkställer uppsägning och en tjänsteman kan avtala att tjänsteförhållandet upphör omedelbart med anledning av uppsägningen. Då tjänsteförhållandet upphör omedelbart har tjänstemannen dock rätt till en ersättning som motsvarar lönen för uppsägningstiden.

En myndighet som har sagt upp en tjänsteman kan före uppsägningstidens utgång återta uppsägningen, om tjänstemannen ger sitt samtycke till det. En tjänsteman får återta sin uppsägning före uppsägningstidens utgång, om myndigheten samtycker till det.

28 §

En permitterad tjänsteman är oberoende av den uppsägningstid som annars gäller i tjänsteförhållandet berättigad att säga upp sitt tjänsteförhållande att upphöra när som helst under permitteringstiden. Denna rätt har han dock inte under den sista veckan före utgången av permitteringstiden, om han redan känner till när permitteringen kommer att upphöra.

Om myndigheten innan permitteringen upphör säger upp en tjänsteman, är tjänstemannen berättigad till lön för uppsägningstiden även i fråga om permitteringstiden.

29 §

Uppsägningstiden kan avtalas att omfatta högst sex månader. Har längre tid avtalats, skall i stället nämnda uppsägningstid iakttas.

I avtal kan bestämmas att uppsägningstiden för myndigheten är längre än den uppsägningstid som en tjänsteman skall iaktta när han säger upp tjänsteförhållandet.

Har inte något annat överenskommits, kan myndigheten säga upp en tjänstemans tjänsteförhållande så att det upphör tidigast

1) om två månader, om tjänstemannen har stått i anställningsförhållande till staten högst fem år,

2) om tre månader, om tjänstemannen har stått i anställningsförhållande till staten över fem men högst nio år,

3) om fyra månader, om tjänstemannen har stått i anställningsförhållande till staten över nio men högst 12 år,

4) om fem månader, om tjänstemannen har stått i anställningsförhållande till staten över 12 men högst 15 år, samt

5) om sex månader, om tjänstemannen har stått i anställningsförhållande till staten över 15 år.

När en tjänsteman säger upp sig iakttas en uppsägningstid på en månad. Har anställningsförhållandet till staten varat över tio år, iakttas dock en uppsägningstid på två månader.

30 §

En myndighet kan, på de grunder på vilka ett tjänsteförhållande med stöd av 26 § 1 mom. kan sägas upp, ombilda ett tjänsteförhållande till ett tjänsteförhållande på deltid, räknat från utgången av uppsägningstiden.

31 §

En tjänstemans tjänsteförhållande kan genast upplösas, om tjänstemannen grovt bryter mot eller åsidosätter sin tjänsteplikt.

32 §

Rätten att upplösa ett tjänsteförhållande förfaller, om inte skälet därtill redan därförinnan har förlorat sin betydelse, två veckor från det myndigheten fick kännedom om orsaken till upplösandet eller, om skälet är av fortgående art, från det kännedom erhållits om att det bortfallit. Finns det giltigt hinder för upplösning, får upplösning verkställas inom två veckor från det hindret bortföll.

Har upplösandet av ett tjänsteförhållande uppskjutits på grund av förundersökning eller inhämtande av annan utredning som behövs i saken, får upplösning verkställas inom två veckor från det förundersökningen avslutats eller utredningen inhämtats. Upplösning får dock verkställas senast sex månader från det att orsaken till upplösningen uppkom.

33 §

Den allmänna avgångsåldern för tjänstemän är 65 år.

En tjänstemans tjänsteförhållande upphör utan uppsägning eller annan åtgärd, vars syfte är att tjänsteförhållandet skall upphöra, vid utgången av den månad under vilken han uppnår avgångsåldern.

9 kap

Permittering

34 §

Om en myndighet med stöd av 26 § 1 mom. kan säga upp en tjänsteman, kan tjänstemannen med iakttagande av 14 dagars varsel permitteras så att tjänsteutövningen och löneutbetalningen avbryts för viss tid eller tills vidare medan tjänsteförhållandet i övrigt består.

En tjänsteman kan så som stadgas i 1 mom. permitteras för högst 90 dagar, om hans uppgifter eller kansliets möjligheter att erbjuda honom uppgifter tillfälligt har minskat och myndigheten inte skäligen för honom inom kansliet kan ordna andra uppgifter eller utbildning som lämpar sig för arbetsgivarens behov.

Medan ett tjänsteförhållande består kan på myndighetens eller en tjänstemans initiativ överenskommelse träffas om permittering av tjänstemannen.

35 §

Permittering hindrar inte en tjänsteman från att under permitteringstiden utföra annat arbete.

Tjänstemannen bibehåller under permitteringstiden rätten att bo kvar i en bostad som ställts till hans förfogande på grundval av anställningsförhållandet. Om vägande skäl kräver det kan myndigheten upplåta en annan lämplig bostad för en tjänsteman vars tjänsteutövning har avbrutits på grund av permittering. De flyttningskostnader som föranleds härav ersätts av statens medel.

36 §

Sedan myndigheten konstaterat att permittering är nödvändig skall den omedelbart och, om möjligt, senast tre månader före permitteringens början tillställa tjänstemannaföreningen förhandsmeddelande om permitteringen. I förhandsmeddelandet skall nämnas permitteringens orsak, beräknade begynnelsetidpunkt och längd.

37 §

Det meddelande om permittering som avses i 34 § 1 mom. skall ges till tjänstemannen personligen samt till tjänstemannaföreningen. I meddelandet skall nämnas orsaken till permitteringen, begynnelsetidpunkten och tidsbestämd permitterings längd samt, i fråga om permittering tills vidare, denna permitterings beräknade längd. Myndigheten skall på tjänstemannens begäran ge ett skriftligt intyg om permitteringen.

Den skyldighet att anmäla om permittering som avses i 1 mom. föreligger dock inte i de fall då myndigheten av någon annan orsak än permittering inte är skyldig att betala lön som hänför sig till permitteringstiden.

Myndigheten kan med tjänstemannens samtycke ändra den tidpunkt då en permittering börjar eller upphör eller återkalla en permittering. Har en tjänsteman permitterats tills vidare, skall meddelande om att arbetet återupptas tillställas honom minst en vecka i förväg.

10 kap

Avstängning från tjänsteutövning

38 §

En tjänsteman kan avstängas från tjänsteutövning

1) under tiden för åtal för brott samt därav betingade undersökningar, om dessa kan inverka på tjänstemannens förutsättningar att sköta sina uppgifter,

2) om tjänstemannen vägrar att delta i sådan kontroll eller undersökning som avses i 19 § eller om han vägrar att enligt nämnda paragraf lämna uppgifter om sitt hälsotillstånd,

3) om tjänstemannen har en sjukdom som i väsentlig mån hindrar skötseln av tjänsteuppdragen, samt

4) omedelbart efter en uppsägning, om den gärning eller försummelse som ligger till grund för uppsägningen visar att tjänstemannen är till den grad olämplig för sin uppgift att tjänsteutövningen inte kan fortsätta eller om den fortsatta tjänsteutövningen under uppsägningstiden kan äventyra medborgarnas säkerhet.

Vid avstängning från tjänsteutövning med stöd av 1 mom. 4 punkten är tjänstemannen dock berättigad till lön för uppsägningstiden.

11 kap

Avgångsbidrag, utbildningsstöd och periodisk ersättning

39 §

Till en tjänsteman som stått i långvarigt anställningsförhållande till staten skall betalas avgångsbidrag, om anställningsförhållandet har upphört till följd av att han blivit uppsagd med stöd av 26 § och det på grund av hans ålder eller av annan orsak är svårt för honom att få ett nytt arbete.

Om avgångsbidrag till en tjänsteman vid kansliet beslutar kanslichefen och bidraget utbetalas av statskontoret.

Om anställningsförhållandet fortsätter, betalas till tjänstemannen personligt stöd för frivillig yrkesinriktad vuxenutbildning enligt vad kanslichefen bestämmer.

40 §

En tjänsteman som har sagts upp kan beviljas periodisk ersättning till dess han får ett nytt arbete.

41 §

Grundar sig ett lagakraftvunnet beslut som gäller avgångsbidrag, utbildningsstöd eller periodisk ersättning på felaktig eller bristfällig utredning, kan kanslichefen ta upp ärendet till ny behandling.

Avgångsbidrag och utbildningsstöd som utbetalts utan grund får återkrävas genom att beloppet dras av från framtida avgångsbidrag eller utbildningsstöd. Avgångsbidraget eller utbildningsstödet behöver dock inte återkrävas, om beviljandet eller utbetalningen inte skall anses ha orsakats av svikligt förfarande av den som fick bidraget eller stödet eller av hans ombud.

12 kap

Anställningsvillkor

42 §

Angående anställningsvillkoren för kansliets tjänstemän gäller vad som i statens tjänstekollektivavtal är överenskommet därom, om inte kanslichefen bestämmer något annat.

Om anställningsvillkoren skall vid behov föras förhandlingar med de tjänstemannaföreningar som kansliet har godkänt som förhandlingsparter.

I avtal som avses i 5 § 3 punkten får inte överenskommas om frågor om vilka det enligt 2 § 2 och 3 mom. lagen om statens tjänstekollektivavtal (664/70) inte får ingås avtal. I avtalet får inte heller överenskommas om villkor som är sämre än de anställningsvillkor som har överenskommits i statens tjänstekollektivavtal.

Uppsägning av en tjänsteman eller upplösning av ett tjänsteförhållande betraktas samtidigt som uppsägning av avtalet.

13 kap

Rättelseförfarande

43 §

En tjänsteman som anser att kansliet inte till honom utgivit en ekonomisk förmån av tjänsteförhållandet sådan den borde ha varit, får skriftligen yrka rättelse hos kanslichefen.

Rättelseyrkande får inte framställas i ärenden som enligt denna lag omfattas av förhandlingsförfarandet.

44 §

Ändring i kansliets beslut i de fall som avses i 18, 20, 38 och 43 §§ söks genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen med iakttagande av lagen om ändringssökande i förvaltningsärenden (154/50). Högsta förvaltningsdomstolen skall behandla ärendet i brådskande ordning.

14 kap

Särskilda stadganden

45 §

Lön eller annan ekonomisk förmån av anställningsförhållandet som utbetalts utan grund får återkrävas genom att den dras av från tjänstemannens lön i samband med följande löneutbetalning eller kommande lnseutbetalningar, om tjänstemannen fortfaranse är anställd vid kansliet.

Från den lön som varje gång skall utbetalas får inte med stöd av 1 mom. indrivas mera än vad som enligt lag får utmätas av lön. Då återkravsförfarande inleds skall tjänstemannen meddelas grunden för detta samt det belopp som återkrävs.

46 §

Återkrav av lön eller annan ekonomisk förmån av anställningsförhållandet som utbetalts utan grund skall inledas så som stadgas i 45 § eller anhängiggöras i annan ordning inom tre år från utgången av det kalenderår under vilket lönen eller förmånen utgavs. Inleds eller anhängiggörs inte återkravsförfarandet inom denna tid, har rätten till återkrav gått förlorad.

47 §

Försummar en tjänsteman att iaktta bestämmelserna om sökande av dag- eller moderskapspenning som med stöd av sjukförsäkringslagen (364/63) betalas till arbetsgivaren eller bestämmelserna om sökande av någon annan på lag grundad förmån, kan för tjänstledighetstiden till honom utbetald lön, till den del den motsvarar dag- eller moderskapspenningen eller en annan förmån av ovan nämnt slag, återkrävas i samband med följande löneutbetalning eller kommande löneutbetalningar.

48 §

Om ersättande av skada som orsakats i tjänsteförhållande gäller vad som därom stadgas särskilt.

49 §

En tjänsteman vid kansliet anses ha avgått från sin tidigare tjänst räknat från den tidpunkt då han utnämnts till en annan statlig tjänst, om inte något annat stadgas i lag.

Utan hinder av 1 mom. kan myndigheten bevilja en tjänsteman vid kansliet tjänstledighet, om han för viss tid utnämnts till en annan statlig tjänst.

Har den som för viss tid utnämnts till en tjänst vid kansliet tidigare utnämnts till en tjänst där, är han tjänstledig från den sistnämnda tjänsten under den tid han sköter den förstnämnda tjänsten.

50 §

Uppsägning och upplösning av ett tjänsteförhållande skall ske skriftligen.

Innan en tjänsteman avstängs från tjänsteutövning eller sägs upp med stöd av 24 eller 25 §, ett tjänsteförhållande upplöses eller en tjänsteman ges varning, skall tjänstemannen ges tillfälle att bli hörd i saken.

Tjänstemannaföreningen skall höras innan beslut fattas om permittering av en tjänsteman, uppsägning eller avstängning från tjänsteutövning eller upplösning av tjänsteförhållandet.

51 §

En tjänsteman har rätt att av myndigheten på begäran få intyg över den tid anställningsförhållandet varat och uppgifternas art (arbetsintyg). Dessutom skall, om tjänstemannen begär det, i arbetsintyget anges orsaken till att anställningsförhållandet upphör samt ges vitsord över tjänstemannens arbetsskicklighet, flit och uppförande. Efter en tjänstemans död har dödsboet rätt att få arbetsintyg.

Begärs arbetsintyg senare än 10 år efter det anställningsförhållandet upphörde, är myndigheten skyldig att ge intyget endast om detta inte medför oskälig olägenhet. Under samma förutsättning skall i stället för ett arbetsintyg, som förkommit eller förstörts, på begäran ges ett nytt intyg.

Ett arbetsintyg får inte förses med sådan anteckning eller ges sådan form att därmed avses att lämna andra uppgifter om tjänstemannen än vad som framgår av intygets ordalydelse.

52 §

Har inte förhandlingar till följd av meningsskiljaktighet om tolkningen av anställningsvillkoren krävts eller annat yrkande på ekonomisk förmån av tjänsteförhållande framställts inom tre år från utgången av det kalenderår under vilket prestationen borde ha ägt rum, är rätten till förmånen förverkad.

53 §

Om rätt till ålders-, invalid-, arbetslöshets- och deltidspension för en tjänsteman vid kansliet samt om familjepension efter sådan tjänsteman stadgas särskilt.

Republikens president kan bevilja den som hör eller har hört till kansliets personal extra pension.

54 §

Då en tjänsteman vid kansliet har avlidit betalas till hans anhöriga av statens medel ekonomiskt stöd såsom en förmån som motsvarar grupplivförsäkring, varvid i tillämpliga delar iakttas vad som är bestämt i gällande tjänstekollektivavtal.

Stödet beviljas och utbetalas av statskontoret på ansökan.

55 §

På begäran av kansliet skall andra myndigheter och tjänstemän ge behövlig handräckning inom ramen för sin behörighet.

Med handräckning avses att tillhandahålla upplysningar och utredningar eller andra myndighetstjänster, att ställa personal till förfogande samt att vidta åtgärder och sköta uppgifter som annars behövs för utförande av kansliets uppgifter.

56 §

Det måste säkerställas att presidentämbetet kan utövas oberoende av stridsåtgärder i samband med arbetskonflikter. Om en stridsåtgärd av nämnda slag hindrar eller i väsentlig grad inverkar menligt på skötseln av presidentämbetet, skall parterna, sedan de fått vetskap därom, utan dröjsmål vidta nödvändiga åtgärder för att avlägsna detta hinder eller men.

57 § (17.11.2000/962)

57 § har upphävts genom L 962/2000.

58 §

I fråga om införande av inkomster och utgifter för republikens president och kansliet i statsbudgeten, tillämpningen av den godkända budgeten och övervakningen av dess tillämpning samt i fråga om kansliet som räkenskapsverk tillämpas vad som stadgas om ministerier i lagen om statsbudgeten (423/88) och med stöd av den. Om åtgärder som förutsätter tillstånd av finansministeriet beslutar dock kanslichefen.

59 §

Om republikens presidents arkiv bestäms vid behov genom förordning som utfärdas av republikens president. (23.12.1999/1216)

På republikens presidents kanslis arkiv tillämpas arkivlagen (831/94), om inte något annat stadgas i kanslistadgan.

60 § (21.5.1999/652)

Angående tystnadsplikt i fråga om ärenden och handlingar som handläggs av republikens president och kansliet gäller lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999), om inte något annat besluts av republikens president för att värna om nödvändig sekretess med tanke på utövningen av presidentämbetet.

61 §

Närmare stadganden om kansliets verksamhet meddelas i kanslistadgan för republikens presidents kansli som utfärdas såsom en förordning.

15 kap

Ikraftträdelsestadganden

62 §

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

Genom denna lag upphävs lagen den 23 december 1987 om republikens presidents kansli (1099/87).

Åtgärder som verkställigheten av denna lag förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.

63 §

Tillfälliga tjänstemän och tjänstförrättande tjänstemän vid republikens presidents kansli överförs när denna lag träder i kraft till ett sådant tjänsteförhållande om vilket stadgas i 9 § 1 mom. för den tidsperiod eller annars begränsade tid för vilken de har anställts som tillfälliga tjänstemän eller tjänstförrättande tjänstemän.

RP 73/95, FvUB 7/95, RSv 113/95

Ikraftträdelsestadganden:

21.5.1999/652:

Denna lag träder i kraft den 1 december 1999.

RP 30/1998, FvUB 31/1998, RSv 303/1998

1.10.1999/931:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

RP 23/1999, GrUB 2/1999, RSv 19/1999

23.12.1999/1216:

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2000.

RP 146/1999, GrUB 8/1999, RSv 104/1999

17.11.2000/962:

Denna lag träder i kraft den 1 december 2000.

RP 57/2000, LaUB 7/2000, RSv 101/2000

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.