Beaktats t.o.m. FörfS 822/2018.

23.8.1991/1161

Förordning om rehabilitering som ordnas av folkpensionsanstalten (upphävd)

Se anmärkningen för upphovsrätt i användningsvillkoren.

Denna förordning har upphört att gälla. Se L om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner 566/2005.

På föredragning av social- och hälsovårdsministern stadgas med stöd av lagen den 27 mars 1991 om rehabilitering som ordnas av folkpensionsanstalten (610/91):

1 §
Yrkesinriktad rehabilitering för handikappade

Yrkesinriktad rehabilitering för handikappade enligt 2 § lagen om rehabilitering som ordnas av folkpensionsanstalten (610/91) är

1) undersökningar för att utreda rehabiliteringsbehovet och rehabiliteringsmöjligheterna,

2) arbets- och utbildningsförsök,

3) träning som syftar till att bevara och förbättra arbetsförmågan och vars mål är att göra det möjligt för rehabiliteringsklienten att fortsätta sitt arbete, om de åtgärder som har vidtagits på arbetsplatsen eller inom företagshälsovården inte är tillräckliga,

4) arbetsträning på en arbetsklinik eller någon annan motsvarande anstalt eller arbetsträning som av särskilda skäl ges som individuell service,

5) grundutbildning, vidareutbildning eller omskolning för ett yrke eller arbete som med tanke på det handikapp som sjukdomen, skadan eller lytet medför är lämpligt samt den allmänbildande utbildning och träning som är nödvändig för sådan utbildning,

6) övriga åtgärder som kan jämställas med dem som uppräknas i 1-5 punkten och som är nödvändiga med tanke på studier och arbete samt

7) beviljande av behövligt och skäligt understöd till rehabiliteringsklienten för att trygga hans sysselsättning i ett lämpligt yrke eller arbete som ger skälig utkomst, varvid understöd för anskaffning av arbetsredskap och arbetsmaskiner endast beviljas om anordningarna tas i rehabiliteringsklientens personliga bruk och om de med tanke på hans handikapp är till väsentlig nytta för att han skall klara arbetet. Understödet kan uppgå till högst 80 procent av de godtagbara totalkostnaderna för den med understödet finansierade anskaffningen, dock till högst 17 000 euro. (11.10.2001/846)

2 §
Hjälpmedel för gravt handikappade

Sådana dyra och krävande hjälpmedel vid ordnandet och ersättandet av yrkesinriktad rehabilitering för gravt handikappade som avses i 2 § 2 mom. lagen om rehabilitering som ordnas av folkpensionsanstalten är hjälpmedel som måste anskaffas individuellt på grund av de olägenheter sjukdomen, skadan eller lytet medför och som kräver en särskild teknisk nivå.

Till ordnandet och ersättandet hör att definiera behovet av hjälpmedel som den gravt handikappade behöver för att klara sitt arbete eller sin yrkesutbildning eller som är nödvändiga för utförandet av arbetet, att testa dessa hjälpmedel och ge dem till rehabiliteringsklienten eller ställa dem till hans disposition samt att träna honom att använda hjälpmedlen, kontrollera användningen och ordna service av hjälpmedlen.

Ovan angivna hjälpmedel är också sådana dyra och krävande hjälpmedel för en gravt handikappad studerande i gymnasiet eller grundskolans högstadium som är nödvändiga för studierna, då behovet av dessa hjälpmedel baserar sig på en sådan plan för hur studerandens yrkesutbildning skall genomföras som har godkänts i enlighet med hans rehabiliteringsplan.

Vid tillämpningen av det lagrum som nämns i 1 mom. avses med gravt handikappad en person som på grund av de olägenheter som hans sjukdom, skada eller lyte medför inte klarar studier eller arbete utan de nämnda hjälpmedlen eller för vilken det annars skulle medföra oskäliga svårigheter eller ansträngningar att klara sig.

3 §
Medicinsk rehabilitering för gravt handikappade

I 3 § 1 mom. lagen om rehabilitering som ordnas av folkpensionsanstalten avses med gravt handikappad en person för vilken de allmänna medicinska och funktionella olägenheter som beror på sjukdomen, skadan eller lytet är så stora att de medför betydande svårigheter eller ansträngningar för honom att klara sig i hemmet, skolan, arbetslivet och andra livssituationer utanför offentlig anstaltsvård, och som kan klara sig med stöd av de rehabiliteringsåtgärder som avses i denna paragraf. (24.3.1995/422)

Medicinsk rehabilitering för en gravt handikappad skall basera sig på en skriftlig rehabiliteringsplan som har uppgjorts med rehabiliteringsklienten för minst ett och högst tre år vid den enhet som svarar för vården av honom.

Långvariga rehabiliteringsperioder enligt 3 § 1 mom. lagen om rehabilitering som ordnas av folkpensionsanstalten är

1) rehabiliteringsperioder som pågår utan avbrott mer än aderton vardagar på anstalter och

2) inom den öppna vården andra individuella rehabiliteringsperioder än de som genomförs som anpassningsträning, om de ges hela den tid som nämns i rehabiliteringsplanen, dock minst ett och högst tre år.

Krävande rehabiliteringsperioder enligt det i 3 mom. nämnda lagrummet är individuellt planerade anpassningstränings- och rehabiliteringsperioder, som utgör intensifierade helheter bestående av flera än en verksamhetsform, förutsätter speciell sakkunskap och speciellt kunnande och ordnas i form av perioder av öppen vård eller anstaltsvård.

4 §
Skyldighet för rehabiliteringsklienten att lämna uppgifter

Rehabiliteringsklienten skall för folkpensionsanstalten reda ut de omständigheter som inverkar på avgörandet av hans rehabiliteringsansökan, rehabiliteringens innehåll och beloppet av förmånen samt meddela om rehabiliteringen avbryts och lämna andra uppgifter som behövs för utbetalningen av förmånen.

5 § (9.8.2002/697)

5 § har upphävts genom L 9.8.2002/697.

6 § (9.8.2002/697)

6 § har upphävts genom L 9.8.2002/697.

7 §
Ordnande av verksamheten

Folkpensionsanstalten kan ordna rehabilitering som avses i denna förordning antingen genom att själv producera rehabiliteringstjänsterna eller genom att skaffa dem hos andra serviceproducenter.

Rehabiliteringsklienten eller producenten av den anskaffade rehabiliteringstjänsten ersätts för de behövliga och skäliga kostnaderna för rehabiliteringen. Rehabiliteringstjänsterna ersätts dock inte, om serviceproducenten får statsbidrag eller statsandel för denna verksamhet. (18.12.1995/1512)

Ersättning för kostnaderna för rehabiliteringen skall sökas inom sex månader från och med den tidpunkt då tjänsten har getts eller då betalningen har erlagts för det som ersättning söks för. Ersättning för resekostnader som överstiger den årliga självriskandelen skall sökas inom sex månader från och med utgången av det kalenderår under vilket rätten till reseersättning har uppkommit. (18.12.1995/1512)

En ersättning kan beviljas helt eller delvis även om den inte har sökts inom utsatt tid, om det kan anses oskäligt att sökanden förvägras ersättning på grund av dröjsmål. (18.12.1995/1512)

8 §
Annan yrkesinriktad och medicinsk rehabilitering

Den plan för användningen av medlen som avses i 4 § 2 mom. lagen om rehabilitering som ordnas av folkpensionsanstalten och som gäller de tre följande kalenderåren skall tillställas social- och hälsovårdsministeriet före den 15 mars varje år.

Av planen skall framgå vilken annan yrkesinriktad eller medicinsk rehabilitering än den som avses i 2 och 3 §§ lagen om rehabilitering som ordnas av folkpensionsanstalten som ersätts och ordnas av folkpensionsanstalten samt hur beloppet skall användas för förebyggande av sjukdomar, för forskning och utvecklingsverksamhet som gäller rehabilitering och förebyggande av sjukdomar samt för utgifter för ombyggnad av rehabiliteringsanstalter, som arbetar inom ramen för folkpensionsanstaltens samarbetsstiftelser, och andra anstalter som folkpensionsanstalten har understött och för driftssföd till dessa anstalter.

9 §
Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1991.

Åtgärder som verkställigheten av förordningen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.

Ikraftträdelsestadganden:

24.3.1995/422:

Denna förordning träder i kraft den 1 april 1995.

18.12.1995/1512:

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1996.

11.10.2001/846:

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2002.

9.8.2002/697:

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2002.

Genom denna lag upphävs i förordningen den 23 augusti 1991 om rehabilitering som ordnas av folkpensionsanstalten (1161/1991) 5 och 6 §, av dessa lagrum 6 § sådan den lyder delvis ändrad i förordning 1512/1995.

RP 9/2002, ShUB 16/2002, RSv 96/2002

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.